Läslistor

onsdag 29 juni 2016

Såningmannen

Violette Ailhaud växer upp i en liten by i bergen i Provence. Hon är mycket förälskad i sin trolovade Martin och redo att fullborda deras kärlek. Männen i Provence har gjort uppror mot Napoleons ändrade lagar och straffet är hårt, de blir tillfångatagna eller avrättade. Alla män i Violettes by förs bort, kvar blir kvinnorna som under flera år lever helt avskurna från omvärlden. De vet inte vart deras män förts eller om de ännu lever. I sorg och väntan utför de arbetet på gårdarna för att överleva och för att försäkra sig om byns överlevnad kommer de överens om att dela på den förste man som dyker upp. Så en dag dyker en kringvandrande hovslagare upp.
"Ingen har kommit upp till byn sedan i februari 1852. ... Framförallt väntade vi på den halva av mänskligheten som hade slitits bort från våra fält, våra hus, våra hjärtan."
Ailhauds historia gestaltar starka kvinnor, kvinnor som kan överleva av egen kraft och kvinnor som både älskar och sörjer. De lever och uttrycker sin frustration, sorg och vrede i symboliska, trotsiga handlingar. De arbetar, längtar och planerar inför framtiden.
"Mitt hjärta och min kropp är tomma. Hjärtat sörjer mannen som försvann. Kroppen sörjer mannen som inte kommer. I två år har jag skrikit i protest för att jag, en ung kvinna, blev berövad min trolovade just när tiden var inne för mig att bli hustru och mor. I två år har jag gått havande med smärta i stället för med barn."
Texten är poetisk, intensiv och sinnlig. Som få gestaltar Ailhaud den fysiska kärleken, de erotiska inslagen berör med sin känslostyrka. 

Sammantaget är Såningsmannen en helt fantastisk liten text som gestaltar livets ytterligheter; våld, död, sorg, kärlek och liv.
SÅNINGSMANNEN
Författare: Violette Ailhaud
Översättare: Anna Säflund-Orstadius
Förlag: Elisabeth Grate (2014)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Litteraturmagazinet, Violen

tisdag 28 juni 2016

Lyran på sociala medier

Nu har jag jobbat rejält för att uppdatera mig lite på sociala medier och jag har till och med lyckats skaffa Instagram. Hittills har jag bara postat några bilder, men det kommer mera. Pinterest har jag faktiskt haft ett tag, men inte engagerat mig så mycket i. Nu tar jag tag i det och tänker börja samla bilder lite mer seriöst. Eller seriöst och seriöst, även dotterns favoriter Marcus & Martinus har fått en board. Och lite fotboll kommer där också att finnas. Twitter har jag haft ganska länge och är sporadiskt aktiv, likaså har bloggen en egen Facebooksida som jag uppdaterar regelbundet. Följ mig gärna, länkar finns här i texten eller i bloggens högermarginal.

måndag 27 juni 2016

Lars Lerin Muséet

Det finns mycket att se på Lerinmuséet och ett litet besök hanns med under midsommarhelgen. Jag tycker mycket om leken med illusioner som gör besökaren osäker på om man råkat vandra in i ett gammalt kontorslager. På lite håll är det inte möjligt att avgöra vad som är verkligt och vad som är lur.


Spelet mellan ljus och mörker är karaktäristiskt för Lerin och visst faller ljuset på ett helt fantastiskt sätt på denna stuga.

Jag tycker allra mest om de små akvarellerna som skildrar äldre tider i Värmland. Jag älskar de gamla tanterna som arbetar och de fina stunderna runt kakfatet. Boken Snigelsommar fick följa med hem, den pryder nu så fint här hemma.


Har någon missat den offentliga vänskapen mellan Lerin och Mikael Persbrandt? Persbrandt är just nu gästutställare på Sandgrund, hans expressionistiska verk gestaltar så starka känslor att man blir alldeles matt. Här är min favorit Logen som visar en skådespelarens många ansikten. 


lördag 25 juni 2016

Fransk och brittisk kärlek i novellixform

Har ägnat midsommardagen åt novelläsning. Blandar franska och brittiska klassiker och njuter för fullt. Här kommer ett par korta godbitar ur fina klassiska noveller av Katherine Mansfield (från Nya Zealand) och Marcel Proust. Båda berättelserna handlar om kärlek som inte alltid blir som man tänkt sig. Fina små pärlor är både Lycksalighet och Madame de Breyves melankoliska sommar.
"Vad ska man göra om man är trettio år, och just som man svänger runt hörnet in på sin egen gata plötsligt överväldigas av en känsla av lycksalighet - fullkomlig lycksalighet! - som om man plötsligt hade svalt en liten skimrande bit av den sena eftermiddagssolen och den brände i bröstet, sände ut små gnistregn i varenda fiber, i varje finger och tå?"
"Den förtroliga vänskapen, så renande när den är uppriktig, skyddade såväl Geneviève som Françoise från den inskränkta nyfikenhet som skänker skamlig fröjd åt en stor del av de fina kretsarnas folk."

måndag 20 juni 2016

Internationella flyktingdagen


I dag är det Internationella flyktingdagen. I morgon röstar Sveriges riksdag om att genomföra extremt stora försämringar i Sveriges generösa, humana flyktingmottagande. Jag kan faktiskt inte låta bli att gråta när jag inser konsekvenserna både för dem som redan är här och dem som är på väg. Gå gärna till Amnesty Internationals sida om skriv ett brev till en politiker. I dag har endast Vänsterpartiet och Centerpartiet argumenterat för ett fortsatt humant mottagande.

För att uppmärksamma flyktingskapet i litteraturen kommer här en repris på ett inlägg jag tidigare publicerat på Kulturkollo.

 När jag för 20 år sedan var en alldeles nybliven psykolog arbetade jag med flyktingar på en psykiatrisk mottagning med fokus på kris- och traumabearbetning. Där träffade jag många människor som försökte hitta ett sätt att hantera sina erfarenheter av krigets våld och ett sätt att leva i exil. Detta var i mitten av 90-talet och inbördeskriget på Balkan rasade för fullt. Men även en del flyktingar från olika afrikanska länder, t ex Somalia, statslösa palestinier och kurder lyckades ta sig till vårt trygga hörn av världen. Och Sverige var ett av få länder som tog emot stora barnfamiljer som kvotflyktingar från olika läger världen över. De människor jag träffade på vår mottagning har jag aldrig glömt. Jag minns deras historier om övergrepp så vidriga att man inte kan föreställa sig dem och jag minns mänsklig styrka och mod som övergår allt förnuft. I fiktiva berättelser om exilproblematik möter jag de här människorna på nytt.

Ett genomgående tema i de flesta böcker som skildrar livet i exil är känslan av utanförskap. Det är svårt att förstå sig på de subtila nyanserna i samhällets normer, detta skildrar t ex Adichie i en scen i Americanah där hennes huvudperson Ifumele förväntas ge dricks till servitrisen, vilket hon tycker verkar vara ungefär samma sak som att ge mutor. Rotlöshet alternativt en överidentifikation med sitt ursprung är andra teman som ofta berörs. Huvudpersonen Snow i Mianos Sorgsna själar lever ett låtsasliv utan verkligt engagemang för någonting, medan berättaren i Thúys Ru förväntas leva andras liv:
"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv…. Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig."
Många familjer – både i verkligheten och i fiktiva berättelser – har varit med om ohyggliga upplevelser i hemlandet som de vill glömma. Ett sätt är att med hull och hår gå in för att passa in i det nya hemlandet och avskärma sig från sina minnen. I familjer skapar detta ofta problem med avstånd mellan generationerna och hos barnen en identitet som är ganska skör, eftersom vissa delar av dem aldrig bekräftas. Tystnad och hemligheter dominerar ofta i berättelser om tillvaron i exil. I Selasis Komma och gå skildras en familjedynamik som präglas av att dölja saker i syfte att skydda sig själv och de övriga familjemedlemmarna. Detta leder i stället till att alla känner sig övergivna och isolerade.

Ett sätt att försöka hantera sitt utanförskap är att satsa allt på att lyckas. Föräldrar som varit med om att förlora sin plats i samhället är ofta angelägna om att deras barn ska prestera mycket bra i skolan – eller i sin idrott. I Selasis Komma och gå och i Lahiris Sankmark gestaltas drivkraften att prestera riktigt bra, att göra karriär, att passa in eller att utmärka sig på ett positivt sätt. Najwa i Aboulelas Minaret väljer att gå en annan väg. I hemlandet levde hon på ett “västerländskt” sätt i lyx. I exilen söker hon sig till religionen för att känna samhörighet, få ro och uppleva mening med livet.

Förväntningarna från hemlandet på de familjer som bor i exil är ofta orealistiska och mycket betungande. De som bor kvar i hemlandet tror att de utflyttade lever i överflöd och man förväntar sig att få ta del av detta. De utflyttade upplevs som snåla om de inte delar med sig. Att de utflyttade ofta lever under knappa omständigheter kan man inte föreställa sig i hemlandet. “Alla” vet att man skär guld med täljkniv i Europa. Förpliktelsen att ta hand om de anhöriga är stark i många traditionella kulturer och det upplevs ofta som tungt att man inte kan försörja dem som är kvar i hemlandet. Kraven både från andra och en själv är ofta orimliga. Det här dilemmat skildras bland annat i Diomes Atlantens mage och Achebes Inte längre hemma.

Många flyktingar får förr eller senare möjlighet att återvända till hemlandet – bara för att upptäcka att de inte längre hör hemma där heller. De har förändrats i exilen. Likt många andra som lämnat sitt land upplever huvudpersonen Salie i Atlantens mage att hon vunnit sin frihet i det nya landet till ett mycket högt pris:
"Hemlängtan är ett öppet sår i mig, och jag kan inte låta bli att sticka in pennan i det. Frånvaron skuldbelägger mig, sorgen åderlåter mig, ensamheten slickar min kinder med sin långa iskalla tunga men den ger mig sina ord."
Här kommer en 10-lista över mycket bra romaner som handlar om att leva i exil och att komma “hem” igen. Klicka gärna på länkarna och läs mina recensioner.

Americanah – Chimamanda Ngozi Adichie

Tre starka kvinnor – Marie NDiaye

Sankmark – Jhumpa Lahiri

Ru – Kim Thúy

Komma och gå – Taiye Selasi

Vi kom över havet – Julie Otsuka

Sorgsna själar – Léonora Miano

Atlantens mage – Fatou Diome

Inte längre hemma – Chinua Achebe

Minaret – Leila Aboulela

fredag 17 juni 2016

Sal 305

Sal 305 är en fristående uppföljare av den omåttligt populära Rum 213, där läsaren för första gången får lära känna Elvira. Sal 305 kan läsas utan att man läst Rum 213, men det finns ju ingen anledning att inte läsa ALLA Angerborns mysrysliga böcker för 10-12-åringar (och 50+are).

I Rum 213 åker Elvira på kollo. Redan innan hon kommer fram ser hon en bil med nummerplåt RUM 213. När det sedan visar sig att Elvira ska bo i just rum 213, ett rum det ryktas att det spökar i, är det upplagt för förvecklingar och ruskigheter.

I Sal 305 dyker en dag upp en bil med registreringsskylt SAL 305. Och strax därefter råkar Elvira ut för en cykelolycka om hamnar på sjukhus. Hon ligger inte i sal 305, men hon ser en natt att det lyser i det gamla dårhuset på andra sidan vägen. Och det har varit stängt i evigheter. Vad är det som händer?

Både jag och dottern är oerhört förtjusta i Ingelin Angerborn. Jag har tidigare läst och recenserat Månfågel, Hjärta av damm, Önskestjärnan, Gengången och Tredje tecknet.

Det som kännetecknar Angerborns böcker är realistiska familje- och vänskapsskildringar, lyhörda gestaltningar av den tidiga förälskelsens pirrande, och kusliga, magiska inslag. I Sal 305 råkar Elvira ut för kärleksbekymmer och hennes känslor är fint, nyanserat gestaltade. Elviras röst är mycket trovärdig och realistisk. Angerborn har fin fingertoppskänsla när hon skildrar starka känslouttryck utan att bli melodramatisk. Alla vi som lever med tweenies vet ju vilka omtumlande känslokast dagar kan präglas av.

Sammantaget är Sal 305 en spännande historia invävd i vardaglig, romantisk dramatik.
SAL 305
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokfreak, Litteraturmagazinet

måndag 13 juni 2016

Tematrio - Sommarläsplaner

Detta får bli terminens sista tematrio, jag tar semester och återkommer vid skolstart i augusti. Nu när jag jobbar i skolan har jag blivit mycket sugen på att ha sommarlov. Temat får också bli ett rätt förutsägbart, berätta om tre texter, genrer, böcker, författare du planerar att läsa i sommar!

1. Dramatik tänker jag ägna sommaren åt, jag har redan börjat lite genom att läsa lite om och av Ibsen. Inlägg kommer så småningom.

2. Lyrik är jag också sugen på. Jag har några olästa författare i bokhyllan, t ex Sonja Åkesson och Märta Tikkanen, som jag tänker bekanta mig med i sommar.

3. Nobelpristemat är sorgligt eftersatt på bloggen, jag ska verkligen försöka läsa några prisade författare i sommar. Håller i alla fall just nu på med både Lagerkvist och Steinbeck.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 12 juni 2016

Vi letar skatt och Pejjes många frågor - angelägna barnböcker

Barn har många frågor, de ser mycket och de behöver få möjlighet att förstå sin omvärld. Vuxna tycker ofta att det är svårt att veta hur de ska prata med barn och vad de ska berätta. Den här osäkerheten hos vuxna leder till att många barn lämnas ensamma att försöka förstå saker som väcker starka känslor hos dem. Nu har det kommit två riktigt bra böcker som hjälper barn att få svar på sina frågor om människor som sitter på gatorna och tigger. Gemensamt för båda böckerna är att barn ser det vuxna inte ser, eller det vuxna kanske medvetet undviker att se.

Vi letar skatt av Jesper Lundqvist och Marcus Gunnar Pettersson berättar om en liten flicka som möter en tant som sitter på marken utanför affären och ber om en slant. Det här är en fantastisk berättelse som på ett enkelt sätt gestaltar varför människor tigger. Texten är skriven på rim, vilket ger berättelsen ett poetiskt, sagofullt skimmer mitt i den vardagliga miljön. Perspektivet är barnets, här finns både empati och okonventionella lösningar på problem. Illustrationerna är detaljerade och humoristiska.
VI LETAR SKATT
Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Marcus Gunnar Pettersson
Förlag: OLIKA (2015)
Köp: AdlibrisBokus

Pejje är en en mycket nyfiken och frågvis pojke som ägnar hela dagarna åt att fundera över varför saker är som de är. En dag följer han med pappa till jobbet och ser en kvinna med ett fotografi av två barn som sitter på gatan och tigger. Men pappa verkar inte ens se kvinnan. Mötet med kvinnan väcker många frågor hos Pejje om henne, hennes barn, barnens pappa, tiggeri, mobiltelefoner, saknad o s v.

Boken om Pejje är skriven för att ge barn möjlighet att fråga och för att de ska få svar på sina frågor. Boken är utgiven i samarbete med Stockholms Stadsmission och avslutas med ett avsnitt där människor som befinner sig i Sverige för att tigga ges möjlighet att berätta om sin situation.

Texten är enkel och barnnära, illustrationerna varma och uttrycksfulla. Pejjes många frågor är skriven utifrån barnets perspektiv, den förmedlar information på ett ärligt sätt och ger ett visst hopp om att barn kan få vuxenvärlden att se och reagera.
PEJJES MÅNGA FRÅGOR - TIGGARE, LÄNGTAN OCH MOBILTELEFONER
Författare: Inger Ekbom
Illustratör: Emma Göthner
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Köp: AdlibrisBokus 
Båda de här böckerna borde finnas på alla förskolor och i alla förskoleklasser. Min chef (skolchef i kommunen) köpte 100 ex i veckan, hoppas fler följer efter.

tisdag 7 juni 2016

På resa i Paris

Det blev ingen tematrio om Sverige igår som jag hade planerat. Så kan det gå när man befinner sig i en stad med strejker och översvämningar. Veckan i Paris har sannerligen inte blivit som jag planerade, men spännande och kul i alla fall. Trots att jag är ledsen att jag missade Louvren och stadstur med buss/båt. I stället hyrde vi bil och tillbringade en heldag i Versailles och en heldag på zoo i Thoiry. Sevärt! Därutöver hängde vi mestadels i Montmartre. Det är spännande att åka utomlands med en (snart) 11-åring och se vad hon lägger märke till. Hon gillar inte att folk röker, skräpar ner och kör som stollar. Men av bli avmålad i Montmartre tyckte hon var spännande.

söndag 5 juni 2016

Fint boende





Just nu bor jag i en lägenhet fylld av böcker, konst och musik. Härligt!

lördag 4 juni 2016

PAX-serien

MEN VAD IN I ...!? Så här får man ju bara inte göra! Här har jag nu i godan ro (eller skräckslaget uppkrupen i soffhörnet, om vi ska vara petiga) läst en bokserie som dottern rekommenderat. Den börjar med Nidstången. Där får läsaren lära känna Alrik och Viggo, två killar som familjehemsplacerats hos Anders och Laylah i Mariefred eftersom deras mamma dricker. Anders och Laylah är schyssta och killarna börjar snabbt trivas hos dem. Men det är inte lika bra överallt. I skolan finns taskiga Simon och hans gäng, och Simons pappa som är minst lika elak och dessutom tyvärr lärare. Både Viggo och Alrik råkar lätt illa ut. I Mariefred är inte allt vad det verkar vara. Här finns onda makter som försöker tränga sig in i det hemliga, magiska biblioteket, som funnits under kyrkan i hundratals år. Det gamla syskonparet Estrid och Magnar har vigt sina liv åt att skydda biblioteket, men nu behöver de hjälp. Och det visar sig att Alrik och Viggo är utvalda att kämpa mot ondskan.

Efter Nidstången kommer Grimmen, Mylingen, Bjäran, Gasten och Näcken. OCH SEN FINNS DET INGA FLER. ÄN! därav alla mina versaler och utropstecken. Böckerna är ju så vansinnigt spännande att jag inte kan vänta på att få fortsätta. Har författarna ens skrivit alla böckerna? Det ska bli 10 stycken till slut. Och jag vet ju inte ens när alla ska ges ut.

Förutom att böckerna är ohyggligt spännande (och de slutar alla med världens klipphängare, eller vad det nu kan tänkas heta på svenska) skildrar de på ett jättefint, nyanserat sätt pojkarnas relationer till varandra, till familjehemmet och till mamman. Författarna väjer inte för jobbiga känslor, men de exploaterar dem inte heller. Helt enkelt perfekt balans, tycker jag.

Förutom att texten har ett oerhört driv och är lättläst (lagom för 10-åringar) innehåller böckerna häftiga illustrationer i svart-vit seriestil. En del bilder är verkligen skrämmande, tycker både jag och dottern. Böckerna är dessutom vansinnigt snygga med sina färgade kanter, olika färg på varje bok. Högsta betyg både till författare, illustratör och förlag. Måtte nu resten av böckerna komma snart!

  
NÄCKEN
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Serie: PAX del 6
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Carolina, Dagens Bok

onsdag 1 juni 2016

Farväl till vapnen - Hemingway

Idag har jag gjort det! Övervunnit en sån där fånig grej som stört mig ända sedan gymnasiet. Jag har läst Farväl till vapnen av Ernest Hemingway. När jag skulle läsa den på gymnasiet för typ 35 år sedan körde det ihop sig totalt. Den eländiga boken skulle läsas på engelska och vi skulle slå upp alla ord vi inte förstod. Efter en mycket kort tid hade jag ingen aning alls om vad boken handlade om. För att komma över problemet med att läsa på engelska fick jag läsa Mario Puzos Gudfadern, den var så spännande att det inte gick att sluta läsa. Men Farväl till vapnen blev inte läst förrän nu, många år senare.

Första världskriget rasar för fullt i norra Italien där den frivillige amerikanen Löjtnant Fredric Henry tjänstgör som ansvarig för ambulansförarna. Under kriget lär han känna den engelska sjuksköterskan Catherine Barkley, som även hon velat göra en insats i kriget. En häftig förälskelse blossar upp mellan dem, vilket leder till konsekvenser av många slag.

Hemingways bakgrund som reporter är tydlig i Farväl till vapnen. Romanen innehåller handlingar och dialog, men mycket lite om inre aktiviteter. Och när väl tankar och rädslor gestaltas blir det lite överdrivet. Och ja, visst är det något irriterande med den undergivna Catherine som till varje pris vill vara en god kvinna. Fast hon hade onekligen en rätt så radikal inställning till behovet att vara gift innan sänggåendet och barnafödandet. Fredric är en riktig karlakarl som kan hantera både rädslor, förluster och plågor utan känslomässiga reaktioner. Det blir onekligen lite stereotypt. Med dagens mått mätt, i alla fall.

Uppläsaren läser boken på ett lite distanserat, återhållet sätt, vilket passar texten mycket bra.

Sammantaget är Farväl till vapnen en lättläst, ganska stereotyp berättelse om kärlek i skuggan av ett krig. Bitvis retar jag mig på karaktärerna, bitvis blir jag faktiskt berörd.

FARVÄL TILL VAPNEN
Författare: Ernest Hemingway
Översättare: Louis Renner
Uppläsare: Gert Lundstedt
Förlag: Viatone (2016)
Köp: Storytel, Adlibris, Bokus