Tisdagstrion - Indien

Veckans Tisdagstrio med temat Indien hos Mina skrivna ord var för en gångs skull inte så svår. Jag har läst och framför allt älskat en hel del indiska författare/böcker. 

Jhumpa Lahiri är en en amerikansk författare av indisk/bengalisk härkomst. Författaren skriver i hög grad om andra generationens amerikanska indier, en grupp som ofta har avancerade akademiska utbildningar, men ändå marginaliseras i samhället. Jhumpa Lahiri tilldelades Pulitzerpriset år 2000 för Den indiske tolken.

Novellsamlingen Främmande jord innehåller fem noveller och en kortroman, vari författaren skildrar välutbildade indiska invandrarfamiljer i USA. Under ytan finns spänningarna mellan hemlandets traditioner och det nya landets krav på anpassning. I olika livssituationer blir de här konflikterna mer tydliga och författaren gestaltar mycket lyhört huvudpersonernas längtan efter tillhörighet. Fokus i alla novellerna ligger på det individuella känslolivet. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Man kan ana att huvudpersonerna på olika sätt brottas med ett visst främlingskap och en kulturell rotlöshet. 

Titelnovellen "Främmande jord" är min favorit i samlingen. Här skildras hur familjerelationerna förändras i samband med födelse och död. Rumas mor avled när Rumas son var liten och nu är Ruma återigen gravid. Hennes make har ett arbete som innebär att han är hemifrån en del och Ruma leker med tanken att be sin far komma och bo hos dem. Enligt traditionen är det självklart att fadern flyttar till något av sina barn då hans hustru avlider. Ruma har tidigare utbildat sig och levt som en modern, självständig kvinna. När hennes mor dör och hon själv blir mor återvänder hon dock i allt högre grad till de indiska sedvänjorna. Hennes far har däremot, sedan han blev änkling, kommit att i högre grad anpassa sig till amerikanska vanor och han blir nu bekymrad när han ser sin dotter bli allt mer osjälvständig.

Sankmark (översättning av Meta Ottosson) från 2014 är en episk roman som sträcker sig över flera generationer och utspelar sig både i Indien och USA. Jag har beskrivit romanen som "en riktig bok" och med det menar jag att den belyser relationen mellan den lilla människans inre och de stora världsfrågorna. En riktig bok måste engagera läsaren, beröra på djupet och efterlämna en upplevelse av att ha fått ny insikt, en djupare förståelse av vad det innebär att vara människa. 

De två bröderna, Subhash och Udayan, växer upp i 1960-talets Calcutta, i ett Indien som blivit självständigt från den brittiska kolonialmakten. Många indier lever dock i misär, vilket utgör en grogrund för revolutionära rörelser. Den yngre brodern Udayan är redan som barn upprorisk och äventyrlig, medan den äldre brodern Subhash är försiktig och mer anpasslig. Udayan ansluter sig tidigt till den maoistiska gerillarörelsen Naxaliterna och genomför en del uppdrag åt rörelsen. Subhash håller sig undan de politiska aktiviteterna och fokuserar i stället på sina studier, vilket leder honom till en akademisk karriär i USA. En tragedi inträffar dock som förändrar livet för hela familjen och kommande generationer.

Salman Rushdie är en produktiv författare, som trots detta kanske är mest känd för sin roman Satansverserna och händelserna i samband med, och som konsekvens av, denna utgivning. Hans bästa - kanske faktiskt väldens bästa - roman är dock Midnattsbarnen (översättning av Cai Melin och Hans Berggren). Romanen är Bookerprisets mest hyllade roman och har tilldelats inte mindre än tre Booker-priser (Winner 1981, Booker of Bookers 1993, Best of the Booker 2008). 

Den 15 augusti år 1947 blir Indien självständigt och under dygnets första timme föds 1001 barn med magiska gåvor. Dessa är de så kallade midnattsbarnen och romanens berättare, Saleem Sinai, föds först av dem. Om honom uttalas många profetior och han får en unik roll i landets historia. Berättelsen börjar dock två generationer innan Saleems födelse, när hans morfar, doktor Aadam Aziz, slår näsan i marken och bestämmer sig för att aldrig mera tillbe någon gudom. Därefter får läsaren vara med när Aadam, i egenskap av läkare, kallas till Saleems blivande mormor Naseem för att om och om igen undersöka alla hennes skadade och/eller värkande kroppsdelar genom ett hål i ett lakan. Ljuv kärlek uppstår och äktenskap ingås. Berättelsen för oss därefter vidare på vindlande stigar genom Indiens historia och geografi.

Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. 

Arundhati Roy tilldelades 1997 Bookerpriset för sin roman De små tingens gud (översättning av Gunilla Lundborg). Berättelsen kretsar kring en välbärgad familj i Kerala och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse i barndomen, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumatiska symtom. Romanen är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, med mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. 

Den efterlängtade andra romanen - Den yttersta lyckans ministerium (översättning av Peter Samuelsson) - handlar inledningsvis om ett barn med oklart kön, som senare utvecklas till en transkvinna. Hon förskjuts av fadern, tvingas flytta och försörja sig som prostituerad. Senare i livet flyttar hon till en begravningsplats i Delhi och skapar en plats som välkomnar samhällets utstötta. En annan central del av romanen skildrar en kärlekshistoria mellan Musa, en kashmirisk separatist, och Tilo, en ung kvinna som älskas av många. Deras relation utvecklas under svåra omständigheter och präglas av personliga tragedier och offer. Många olika röster hörs i boken, som gestaltar fattigdom, förtryck, konflikter, och den ständiga kampen för frihet. Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse "ska" berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.

Författarens självbiografi Mitt skydd och min storm (översättning av Peter Samuelsson) - på engelska Mother Mary Comes to Me - utkom på svenska 2025 och påminner i hög grad om hennes romaner; handlingen är till brädden fylld av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till livet.