Läslistor

tisdag 11 oktober 2016

Hennes nya namn, Elena Ferrante del 2

När jag läste första delen i Neapelkvartetten blev jag helsåld och jag har otåligt väntat på del två, Hennes nya namn. Bok 2, Ungdomsår. Hösten har präglats av massor av spekulationer om Ferrantes identitet och nu har det avslöjats att böckerna är skrivna av en relativt okänd översättare vid namn Anita Raja. Mig kvittar det totalt vem det är som skrivit böckerna, men jag tycker att det är skönt med författare som tydligt visar att de inte vill överexponeras i media, utan relatera till läsarna via sina texter. Som sagt har jag väntat otåligt och frågan är om läsningen var värd all väntan? Kort svar: JA!

Första delen i sviten, Min fantastiska väninna, recenserad här, utspelar sig i Neapels fattigkvarter på 50-talet, där Elena Greco och Lila Cerrullo växer upp och blir vänner för livet. Deras vänskap är dock från första början komplicerad och fylld av rivalitet, kärlek och lojalitet. Lila är en oerhört begåvad flicka som inte tillåts läsa vidare. I stället gifter hon sig tidigt. Elena får möjlighet att studera, men känner sig alltid lite underlägsen sin fantastiska väninna. Flickornas uppväxt är fylld av vardagens våld i ett land som nyligen varit i krig, ett land vars traditioner präglas av vendettor. Deras frihet är starkt beskuren av ett djupt rotat patriarkalt system och starka traditioner där släkten bör följa släktens led och skomakarn ska bli vid sin läst.

Hennes nya namn tar vid där den första delen slutade, d v s mot slutet av Lilas bröllopsfest. Lila tror att hon kan göra vad som helst, men redan under bröllopsnatten visar det sig att hennes giftermål med Stefano Carracci är ett stort misstag. Han misshandlar och våldtar henne brutalt. Lila blir kvar i Neapel och lever ett traditionellt liv, medan Elena lyckas, med hjälp av Lila, bryta sig loss och flytta till Pisa för att studera. Denna klassresa är svår för Elena att hantera, hon känner sig inte hemma i den nya miljön. Och hon har hela tiden en känsla av att det inte är hon, utan Lila, som borde leva det nya livet.

Jag använde ord som suverän och fängslande om första delen i Neapelsviten och därför känner jag mig nu lite ordlös. För andra delen är helt enkelt ännu bättre, trots att den är lite tonårsaktigt ordrik här och var. Som läsare har man landat i miljön och författarens gestaltning av de unga kvinnornas inre och yttre liv blir hela tiden mer och mer intressant och komplex. Inte minst beskriver författaren Lilas sviktande hälsotillstånd, hennes ”gränsupplösning” på ett nyanserat sätt.

Den stora behållningen med Neapelsviten hittills är framför allt skildringen av den oerhört komplicerade vänskapsrelationen, men romanerna handlar också om en bildningsresa, en klassresa och ett försök att att förändra en identitet. Fett bra, får jag väl dra till med, för att förnya mina beskrivande ord. Läs!

Titta gärna på boktrailern för att få lite italienkänsla.



HENNES NYA NAMN
Författare: Elena Ferrante
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts (2016)
Serie: Neapelkvartetten (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Anna, Den läsande kaninen

4 kommentarer:

  1. Bara 600 (sex hundra!) som står i kö för den på biblioteket.

    SvaraRadera
  2. Oj! Ja, den är verkligen läsvärd, det tror jag många kommer att tycka.

    SvaraRadera
  3. Verkligen en fantastisk bok som är värd alla uppmärksamhet och alla lovord den kan få. Läste den på engelska i somras och håller på med den svenska översättningen nu, och den är faktiskt ett strå vassare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra att översättning är bra. Den också.

      Radera