Min egen Bästa-lista

Mutter, det var ju rätt svårt det här...

• Bästa bilderboken
: Vem bestämmer? av Stina Wirsén, i hård konkurrens med Mamma Mu får ett sår.
• Bästa kapitelboken
: Momo eller kampen om tiden av Michael Ende, utmanad av den nyligen lästa Agnes Cecilia.
• Bästa ungdomsboken
: Jag läser inget som är typiskt för genren, drar därför till med favoriten Harry Potter.
• Bästa deckaren
: Läser numer sparsamt med deckare, favoriter är Karin Fossums böcker om Konrad Sejer, utmanar gör Håkan Nesser med böckerna om Barbarotti.
• Bästa skräck/spänningsromanen
: A sight for sore eyes (En lisa för ögat) av Ruth Rendell är ruskigt bra.
• Bästa dystopin
: Velar mellan flera av de klassiska, men väljer till slut den postapokalyptiska Vägen av Cormac McCarthy.
• Bästa självbiografin
: Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson - om en ung judisk flicka vid tiden för andra världskriget.
• Bästa kärleksromanen
: Hmmmm, kärlek finns det ju in någon form i de flesta romaner. Men, nu tänker jag chansa och säga Kärlekens historia av Nicole Krauss, trots att jag ännu inte läst ut boken.
• Bästa arbetarskildringen
: Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. En roman om upproriska kvinnors vänskap och kvinnors livsvillkor.
• Bästa uppväxtskildringen
: Här finns hur många som helst att välja mellan, utser slutligen Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer till den bästa, i stark konkurrens med Margaret Atwoods Kattöga.
• Bästa svenska samtida
: Svårt, svårt, svårt att välja; till slut bestämmer jag mig för en underbar liten berättelse om människans bästa vän - Hunden av Kerstin Ekman. Vemodig och vacker. (Kerstin Thorvall är ju tyvärr inte längre samtida.)
• Bästa svenska klassikern
: Trots hård konkurrens blir valet som vanligt Barabbas av Pär Lagerkvist.
• Bästa klassikern
: Kafkas Förvandlingen är faktiskt något i särklass.
• Bästa romanserien
: Det finns mycket som är bra, men inget som är bättre än Per Anders Fogelströms serie om Stockholm, med inledningsromanen Mina drömmars stad.
• Bästa chick litten
: Vattenmelonen av Marian Keyes är nog den bästa av de mycket få jag läst.
• Bästa nobelpristagaren
: Trots att det känns lite förutsägbart väljer jag Selma. Min favorit bland hennes romaner är Jerusalem.
• Bästa vampyrboken
: Kan inte hitta en enda liten blodsugare i mina böcker.
• Bästa grafiska romanen
: Äntligen en lätt; Persepolis av Marjane Satrapi tycker jag är fantastisk.
• Bästa poesisamlingen
: Jag äger bara två, en liten av Szymborska och en stor som innehåller rubbet av Fröding. Den här matchen vinner Fröding lätt.
• Bästa novellsamlingen
: En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe är i mitt tycke fantastisk. Hon får med allt som behöver sägas i det korta formatet på ett unikt sätt.
• Bästa dramat
: Drama har jag inte läst sedan gymnasietiden, gillade Vildanden av Ibsen med temat om livslögnen då och skulle sannolikt göra det nu också.

Lyrans Bästa-lista

Så här en soligt lördagsförmiddag i slutet av mars tycker jag att det passar utmärkt att hålla sig inne och besvara enkäter på nätet ;-) Nej, det tycker jag kanske inte. Men när ni kommer in efter utevistelsen denna strålande vårdag, kan det vara lämligt att slå sig ner med en kopp varm choklad (eller vad ni nu föredrar) och fundera över vad ni tycker är absolut Bäst. Så håll tillgodo med min nya Bästa-lista.

• Bästa bilderboken
• Bästa kapitelboken
• Bästa ungdomsboken
• Bästa deckaren
• Bästa skräck/spänningsromanen
• Bästa dystopin
• Bästa självbiografin
• Bästa kärleksromanen
• Bästa arbetarskildringen
• Bästa uppväxtskildringen
• Bästa svenska samtida
• Bästa svenska klassikern
• Bästa klassikern
• Bästa romanserien
• Bästa chick litten
• Bästa nobelpristagaren
• Bästa vampyrboken
• Bästa grafiska romanen
• Bästa poesisamlingen
• Bästa novellsamlingen
• Bästa dramat

Gilles kvinna

Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe, utgiven av Elisabeth Grate Bokförlag, 2004 (från 1937)

Elisa lever med sin make Gilles och deras tvillingdöttrar i utkanten av gruvstaden Liège i Belgien. Elisa lever dessutom helt för sin man och sina barn, kärleken till mannen är passionerad, närmast uppslukande. Dagarna består av hushållsbestyr och väntan på att mannen ska komma hem från arbetet. Elisa är en mycket lycklig kvinna, ända tills den dag katastrofen är ett faktum. Gilles blir förälskad i en annan kvinna, i Elisas vackra, yngre syster Victorine.

Gilles kvinna utspelar sig i arbetarmiljö, i en slitfylld vardag som utgör kuliss till den förtärande passion som innehar huvudrollen i denna roman. Det är passionen som styr huvudpersonernas handlingar, passionen som ursäktar alla svek och passionen som berättigar till allt.

Gilles kvinna är framför allt ett oerhört intressant porträtt av en kvinna, vars förmåga att älska och kämpa för sin kärlek är i det närmaste obegränsad. Madeleine Bourdouxhe var god vän med Simone de Beavoir, som såg Gilles kvinna som en viktig skildring av kvinnlig sexualitet. I Det andra könet använder De Beavoir romanfiguren Elisa som ett exempel på kvinnors överdrivna beroende av och uppgående i sina män.

Till sin struktur påminner Gilles kvinna om ett grekiskt drama, i vilken händelserna obevekligt leder fram till den stora upplösningen. Eftersom jag inte vill förstöra er läsupplevelse genom att avslöja slutet lämnar jag bokens handling därhän och övergår till att beskriva min läsupplevelse i stället.

Gilles kvinna är en roman som påverkar mig starkt under läsningen. Jag blir upprörd, arg, ledsen och irriterad. Elisa lever sitt liv på ett helt annat sätt än jag, vilket emellanåt gör mig rejält frustrerad. Släng ut karln! vill jag ropa till henne. Men Elisa har en helt annan inställning, hon vill försöka rädda äktenskapet, försöka hålla kärleken levande.

Jag har tidigare läst och recenserat en novellsamling av författaren - En spik, en ros - och jag föll handlöst redan då för hennes underbart vackra prosa. Med Gilles kvinna intar Madeleine Bourdouxhe en plats som en av mina favoritförfattare. Jag hoppas att Elisabeth Grate Bokförlag kommer att ge ut resten av hennes produktion, jag står redan i kö att läsa.

Hockey och Babel

Hockey och Babel - samtidigt? Nej, nej, nej, det funkar ju inte. Därför blev det idag först lite hockey, och sedan lite Babel. Med tanke på matchbilden och innehållet i dagens Babel hade det helt klart varit vettigare att fullt ut satsa på Babel.

Som det nu var kom jag in i programmet mitt under en författarintervju med temat kärlek. Just nu kan jag inte minnas författarens namn eller hans romantitel - det var något om kärlek - (Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg har jag nu tagit reda på) men jag blev berörd av författarens sätt att berätta. Hans roman måste jag leta upp. Därefter följde en helt underbar diskussion med Lena Andersson, Jan Guillou och ??? (ja det måste jag också kolla upp) som gjorde en underbar ny programförklaring för Socialdemokraterna. Deras synpunkter på hur partiet borde gestalta sin ideologi var underbar. Att betona solidaritet och fråga svenska medelklassen om de nu har det så bra att man kan tänkas försöka hjälpa dem som har det sämre är precis i min smak. Hoppas Juholt lyssnade.

Jean M Auel sista bok om stenåldersflickan Ayla kommer snart. Jag kommer inte att läsa den. Jag läste naturligtvis de tre första på 80-talet, men tröttnade redan då.

Summa summarum; Färjestad har precis vänt och vann!!! och Babel är ett helt fantastiskt program. Nu ska jag leta upp det på SVTPlay.

Junior börjar förskolan

Junior börjar förskolan, text av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2011

I Jösta och Johan fick vi lära känna giraffparet som längtade efter barn. De gav sig ut på stäppen för att leta och hittade till slut ett ägg som de tog hand om. Ur detta ägg kläcktes så småningom den lilla söta krokodilflickan, som får namnet Junior. I Junior börjar skolan får vi åter träffa den lilla familjen, nu är det dags för Junior att börja förskolan. Hon ser fram emot att börja förskolan, men samtidigt lite rädd. När dagen väl är inne är allt roligt till att börja med, men efter en stund känns det jobbigt för Junior att alla frågar om hennes föräldrar och verkar vara rädda för dem. När papporna kommer för att hämta Junior får barnen en överraskning, papporna är inga farliga krokodiler utan roliga lekfulla giraffer.

Det här är en fin berättelse om hur det är att börja förskolan. Lite extra besvärligt blir det för Junior eftersom de andra barnen tycks ha förutfattade meningar om hennes pappor. Härligt nog, och typiskt för alla Sagolikts böcker, visar det sig att barnen inte alls fokuserar på det vuxna kanske skulle göra. Här finns inga funderingar kring kön, barnens tankar kretsar kring andra saker, saker som är relevanta för barn. Är papporna farliga eller är de snälla?

Junior börjar förskolan är en ganska kort berättelse, den är lättläst och på rim. Med boken följer en CD där författaren själv läser boken, detta gillar vi verkligen i vår familj. På skivan finns dessutom två versioner; en "vanlig" och en långsammare som passar att lyssna på vid läggdags. Illustrationerna är som vanligt helt ljuvliga. De är lustiga, färgglada, uttrycksfulla och värmande. Berättelsen passar barn i förskoleåldern och kan läsas från c:a 2 års ålder.