Som ni säkert förstår

Som ni säkert förstår av Claudio Magris, utgiven av Forum, 2010

I Som ni säkert förstår befinner sig en sjuk kvinna, en älskad kvinna, en författares musa på ett Vilohem, ett stort ställe fyllt av sömnlösa skugglika varelser. Kvinnan skriver ett brev till Vilohemmets Ordförande för att tacka för att hon fått den unika möjligheten att lämna Vilohemmet och återvända ut i världen. Hon berättar för Ordföranden om mannens behov av henne, hon berättar om deras kärlek och om deras liv.

Utan honom skulle jag inte vara någonting, liksom inte heller han utan mig; en obetydlig kvinna och en obetydlig man som förskräckta ser sig omkring och försöker göra gott intryck men inte ser liljorna på fälten. (sid 36)

Som ni säkert förstår är en av de vackraste kärleksskildringar jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam. På ett mycket nyanserat och lyhört sätt ger en manlig författare röst åt sin kvinnliga huvudperson, en författare berättar utifrån sin musas perspektiv.

Kan Kärleken besegra Döden? Kan Kärleken beveka Guden? Kan Kärleken övervinna Människans Natur? Som ni säkert förstår är en kort berättelse, på knappt 50 sidor. Ändå innehåller den oerhört stora frågor och en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. För mig är detta den allra yppersta av litteratur, författaren gestaltar de frågor jag brottas med på ett sätt som leder till en liten förskjutning i min tankeverksamhet och därmed en ökad förståelse av världen. Det här är en författare som verkligen vore en värdig Nobelpristgare.

För att få den här lilla pärlan belyst på ett fackmannamässigt sätt rekommenderar jag att ni läser Björn Wimans recension i DN och Michel Ekmans i SvD. Men läs framför allt boken först för att skapa en egen upplevelse.

Även Enligt O har läst.

Dårskaper i Brooklyn

Jag är verkligen inte vare sig fanatisk eller enkelspårig. Att jag plötsligt fått ett akut behov av att läsa Paul Auster har inte alls något med att göra att det vore snöpligt om jag inte läst något av honom ifall nu han får det där priset i morgon. Det är faktiskt en ren slump att han kanske presenteras som Nobelpristagare i morgon. I vilket fall har jag just precis påbörjat läsning av Dårskaper i Brooklyn och det inledande kapitlet gav mersmak. Bokens stil påminner mycket om filmen Smoke som Auster skrivit manus till, en riktigt superbt bra film. Är hans böcker lika bra kan han väl gott få det där priset.

Ko Un och Tranströmer

En dagslända

En trehundrademiljondels sekund,
om detta är den tid en partikel består av,
betänk då hur ofantligt lång en dag är.
Tycker du att dagen är för kort?
Din giriga rackare!

ur Fråga månskenet om vägen av Ko Un


Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

ur Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

Fotograferingens vackra historia

Fotograferingens vackra historia av Péter Nádas, utgiven av Rámus förlag, 2011

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre.

Péter Nádas ligger bra till enligt oddsen för att erhålla Nobelpriset. Och det kan jag förstå efter att ha läst denna mycket speciella bok.

Nobelpristagaren enligt oddsen

Adonis 5.00
Tomas Tranströmer 7.00
Haruki Murakami 9.00
Peter Nadas 11.00
Assia Djebar 13.00
Ko Un 15.00
Les Murray 17.00
Thomas Pynchon 19.00
Nuruddin Farah 21.00
Mircea Cartarescu 26.00
Philip Roth 26.00
Cormac McCarthy 26.00
John Banville 26.00
Joyce Carol Oates 26.00
Don DeLillo 26.00

Så här ser toppnamnen ut på Ladbrokes lista över tänkbara Nobelpristagare. Trots att jag verkligen fokuserat på att försöka läsa de jag tror kan få priset, har jag bara läst knappt hälften av dem. Två av mina favoriter, Assia Djebar och Nuruddin Farah finns i alla fall med ganska högt upp.

På Unibet ser oddsen lite annorlunda ut och här finns en hel del författare som inte finns med på Ladbrokes lista. Och av dessa har jag bara läst två!

Vijaydan Detha 7.50
Chang-Rae Lee 8.00
Adam Zagajewski 12.00
Jonathan Franzen 12.50
Mo Yan 12.50
Gerald Murnane 15.00
Hanan Al-Shaykh 15.00
Ismail Kadaré 15.00
K Satchidanandan 15.00
Peter Carey 15.00
Rajendra Bhandari 15.00

Nåväl, vi får väl se på torsdag hur det går, min inställning och förhoppning har jag väl redan klargjort rätt tydligt.