Den hemliga trädgården

Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Mary växer upp i Indien tillsammans med sina mycket upptagna föräldrar och en stor tjänarstab, som lyder hennes minsta vink. När föräldrarna tragiskt avlider i kolera skickas Mary till England, till sin farbrors ensliga, dystra hus på heden. Mary känner sig ledsen och ensam och inte blir det bättre av att hon hör mystiska ljud på nätterna. Det låter som om någon gråter. Så småningom får mysteriet sin förklaring, Mary får vänner på godset och hon finner en dag öppningen till en hemlig trädgård. I och med arbetet i trädgården förändras Mary och hela hennes omgivning.

Jag kommer ihåg att man i skolan fick lära sig att försöka definiera och beskriva författarens "budskap" när man skulle recensera böcker. I böcker som Den hemliga trädgården är budskapet så tydligt att det är svårt för någon att inte upptäcka det. Liksom Voltaire (i Candide) uppmanar Frances Hodgson Burnett sina läsare att gå ut och odla sina trädgårdar. Den som inte försjunker i funderingar kring livets svårigheter, utan ägnar tiden åt utevistelser, hårt arbete och umgänge (över klassgränserna) får i gengäld god hälsa och lycka. När det gäller lilla Mary blir hon dessutom vacker, vilket kanske kan tyckas vara lite onödigt.

Jag har svårt att bedöma hur dagens 10-åringar skulle ta emot berättelsen om den bortskämda Mary. Som vuxen tycker jag att den är ganska övertydlig och lite småtrist. Det som kanske kan locka ett barn är just det faktum att barnen i boken har en hemlighet för de vuxna, detta skapar spänning och en "vi-och dom"-känsla. Texten är ganska långrandig och innehåller mängder av detaljerade beskrivningar av djur och natur. Jag tror definitivt att denna bok kräver en mycket intresserad liten läsare, en läsare som trots ung ålder har god vana att läsa.

Den hemliga trädgården ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Pappa Långben av Jean Webster, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Agnes Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe.

De sex misstänkta (repris)

De sex misstänkta av Vikas Swarup, utgiven av Bra Böcker, 2010.

"Alla dödsfall är inte jämlika. Det finns ett kastsystem även när det gäller mord." Så inleds romanen om mordet på Vicky Rai, en inflytelserik industrimagnat med ett omfattande syndaregister. Den skrupelfrie, hetlevrade Vicky Rai mördade bartendern Ruby Gill då hon vägrade servera honom fler drinkar. Nu, sju år senare, har rättvisans kvarnar malt, och Vicky Rai frias från alla anklagelser. För att fira detta arrangerar Vicky Rai en stor fest på sitt lantställe med mängder av gäster. Under firandet blir Vicky Rai mördad, och det visar sig att sex av hans gäster bär vapen. De misstänkta tas in på förhör och ingenting visar sig vara som man trott.

Läsaren guidas genom detta komplicerade mordfall av den undersökande journalisten Arun Advani, som beslutat sig för att göra sitt yttersta för att fallet ska lösas. De sex misstänkta och deras eventuella motiv presenteras och granskas, men vem avlossade egentligen det dödande skottet? Var det byråkraten, som periodvis förvandlas till Mahatma Gandhi? Eller Vicky Rais egen far, vars politiska karriär riskerar att kapsejsa p g a sonens handlingar? Eller Bollywoodstjärnan, vars liv vänts upp och ner i samband med att hon försökt skapa en kopia av sig själv? Eller är mördaren den knäppe, kärlekssjuke amerikanen, som kommit till Indien för att gifta sig med någon han brevväxlat med? Eller vad sägs om den notoriske småtjuven, som genom en slump kommit på grön kvist? Eller är mördaren den kolsvarte stammedlemmen, som rest till Indien för att återta en viktig gudom, som stulits från stammen? Ja, vem är mördaren?

De sex misstänkta är en oerhört rafflande, intelligent mordgåta, som är omöjlig att lägga ifrån sig. Tempot i berättelsen är rasande snabbt och intrigen är klurigt utformad. Detta är en roman man mycket snabbt fastnar för, och sedan är man fast. Själva mordgåtan har en hel del likheter med Agatha Christies klassiska pusseldeckare, med till skillnad från de relativt prydliga karaktärerna i hennes berättelser finns det ingen hejd på absurditeterna i Vikas Swarups personbeskrivningar. Här framställs personerna emellanåt på ett närmast karikerat sätt, ändå känns berättelsen och personerna trovärdiga. Eftersom personerna är psykologiskt trovärdiga fungerar de absurda inslagen mest som krydda. För övrigt präglas romanen av författarens enorma berättarglädje, vilken påminner om hans landsman Salman Rushdies.

Förutom den spännande handlingen innehåller De sex misstänkta omfattande satirisk samhällskritik. Det korrupta politiska systemet i Indien skildras och även de fattiga tiggarnas vardag skymtar förbi. Kastsystemet och dess konsekvens för de lägre kasterna och de kastlösa gestaltas, samtidigt som vi även får följa med in i de fina salongerna och till de moderna affärskomplexen.

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo. Det här är en perfekt sträckläsare för sommarens lata dagar.

Ru

Ru av Kim Thúy, utgiven av SEKWA, 2011

Romanens berättare, liksom författaren, lämnar Vietnam som båtflykting på flykt undan kriget i slutet av 70-talet. Efter svåra upplevelser till havs och i flyktingläger anländer familjen till Kanada. I korta, icke-kronologiska avsnitt får vi ta del av barndomen i Vietnam, den ohyggligt skrämmande flykten, olidliga umbäranden i flyktingläger, ankomsten till en helt ny värld och utmaningen att leva i exil.

Berättaren ger oss skärvor ur sitt liv, i korta fragment skildras tragiska, komiska och kärleksfulla händelser. Det finns så många små oförglömliga berättelser i boken, så många personer vars öden berör. Pojken som sprang över fältet med meddelanden och hans mor, den utvecklingsstörda mostern som fick ett barn utan att veta om det, mannen som utsattes för en skenrättegång och de hemlösa barnen som avlats av soldater och inte passar in någonstans har alla fått en plats i mitt hjärta.

När jag sitter och funderar över vad Ru egentligen handlar om, tycks den faktiskt handla om allting. Även om bokens kontext är mycket tydlig - den utspelar sig under en viss tid i en viss del av världen - tycks den vara universell. Den här är en roman som handlar om livet, om barndomen, om föräldraskap, om krig, om rotlöshet, om rädsla, men framför allt om kärlek. Kärleken mellan föräldrar och barn, moderskärleken. Berättaren föddes under Tet-offensiven, i Saigon, under en tid då marken färgades röd som körsbärsblom och blod.

"Det var min uppgift att födas för att ersätta de liv som gått till spillo. Det var min plikt att låta mitt liv bli en fortsättning på min mors liv.... Med dessa i det närmaste utbytbara namn markerade min mor att jag var en fortsättning på henne och att hennes historia skulle leva vidare genom mig." (sid 9-10)

Texten är sällsamt vacker, anspråkslös och saklig. Osentimentalt och lågmält skapar författaren bilder fyllda av röster, ljud, smaker, dofter, färger, känslor.

I inledningen får vi veta att ordet "ru" betyder bäck (i överförd betydelse flöde av tårar, blod eller pengar) på franska och vaggvisa eller att vagga på vietnamesiska. Det visar sig sedan under läsningen att titeln perfekt beskriver min upplevelse av texten; jag översköljs av känslor och vaggas stillsamt av det poetiska språket. Sammantaget ger Ru en oförglömlig läsupplevelse, handlingen är oerhört engagerande, texten nästan olidligt vacker och dessutom är boken snygg. Full pott!

Andra som recenserat Ru är Bokmania, Bokstödet, Malin, Den besatta, SvD.

Utmaning - Nobelpriskandidater

Det är snart sommar och eftersom vi då tar en paus från Jorden Runt-resandet behöver vi kanske alla någon annan utmaning? Vad tror ni om att försöka klämma i oss några Nobelpriskandidater och därmed öka sannolikheten att redan ha läst den författare Peter Englund presenterar i oktober? Här är ett gäng författare som brukar låta tala om sig i Nobelprissammanhang. Övre delen är författare jag inte läst, inom parentes listar jag böcker ur min bokhylla. Nedre delen är författare jag läst, inom parentes finns de böcker jag läst av respektive författare. Nog borde vi väl alla klarar läsa ett par kandidater under sommaren? Kom gärna med förslag på författare/böcker jag missat eller ni ärskilt vill tipsa om! Hänger ni med på en Nobelkandidatutmaning?

Tomas Tranströmer
Ko Un
Don DeLillo (Falling man)
Claudio Magris (I blindo)
Adonis
Haruki Murakami (Norwegian wood)
Thomas Pynchon
Gitta Sereny
Javier Marias (Alla själar)
Paul Auster (New York trilogin, Illusionernas bok, Dårskaper i Brooklyn)
Ngugi wa Thiong'o
Peter Carey (Oscar & Lucinda)

Assia Djebar ( Sultanbrudens skugga)
Philip Roth ( Envar)
Joyce Carol Oates ( Djur, Mörkt vatten)
Margaret Atwood (Alias Grace, Den blinde mördaren, Kattöga, Penelopiaden, Rövarbruden)
Alice Munro ( Kärlek, vänskap, hat, Nära hem)
Milan Kundera ( Varats olidliga lätthet)
Amos Oz ( En berättelse om kärlek och mörker, Hur man botar en fanatiker)
Chinua Achebe ( Allt går sönder)
A.B. Yehoshua ( Kvinnan i Jerusalem)
Per Petterson ( Ut och stjäla hästar)
Ian McEwan ( På Chesil Beach, Hetta, Lördag)
Michael Ondaatje ( Anils skugga)
Salman Rushdie ( Midnattsbarnen)
Cormac McCarthy ( Vägen)
Nuruddin Farah ( Adams revben)
Ismaïl Kadaré ( Aprils frusna blommor)
Maryse Condé ( Färden genom mangroven)

Kärlek i mängder

Den senaste tiden har jag fått sådan lust att läsa om kärlek. Det började med att jag läste den underbara romanen Kärlekens historia av Nicole Krauss, en berättelse som gav mersmak. Häromdagen klickade jag hem En gränslös kärlekshistoria av Aino Trosell, men än känner jag mig inte riktigt "mätt". (Ja, det är faktiskt så att jag håller på med ett viktminskningsprojekt och i stället för kalorifyllda godsaker inmundigar jag böcker). Vad tror ni om Kärleksroman av Carina Burman? Samtida är egentligen inte min favoritepok, men jag har läst många positiva kommentarer om författaren.