Visar inlägg med etikett Radio TV Film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Radio TV Film. Visa alla inlägg

torsdag 7 juli 2016

Radioföljetongen - Världen av Juan José Millás

Anna skriver idag att den nya Radioföljetongen En mörderska bland oss av Hannah Kent är ruggigt bra och det påminner mig om att jag måste skriva några rader om Radioföljetongen generellt och den roman jag just nu lyssnar på.

Jag brukar lyssna på Radioföljetongen när jag åker till jobbet, jag hinner exakt ett avsnitt från det jag släpper av dottern på skolan tills jag är framme. Avsnitten brukar vara c:a 25 minuter. Texterna läses ofta av mer eller mindre kända skådespelare och kvalitén är helt enastående. Före och efter varje avsnitt spelas lite musik som på ett fantastiskt sätt speglar romanens stämning. Jag har gråtit mig genom Beckomberga av Sara Stridsberg i uppläsning av Nanny Nilsson och fasat över Mary av Aris Fioretos i uppläsning av Maria Salah. Det är oerhört trist att de här fantastiska produktionerna är så kortlivade.

Just nu lyssnar jag på Världen av Juan José Millás i uppläsning av Tomas von Brömssen. Romanen är en självbiografi som utspelar sig i de fattiga kvarteren i Madrid på 50-talet. Det här är en helt underbar text som pendlar med smärtsam ärlighet, barnets perspektiv på världen och en typ av humor som faktiskt får mig att le. Om ni gillar osentimentala, med ändå rörande, texter ska ni inte missa den här enastående berättelsen som slingrar sig fram likt en psykoanalytisk session med en ung pojke/äldre man på divanen. Jag kan tänka mig att den fungerar minst lika bra att läsa som att lyssna på, men von Brömssen gör en mycket bra tolkning av texten.
VÄRLDEN
Författare: Juan José Millás
Översättare: Manni Kössler
Uppläsare: Tomas von Brömssen
Förlag: Tranan (2016)
Köp: Adlibris, Bokus

söndag 9 augusti 2015

Stötarna



Jag minns vagt att jag såg TV-serien Dubbelstötarna i början av 80-talet och nu har jag läst de tre romanerna av Tomas Arvidsson. I Enkelstöten beslutar sig två gamla kamrater, en studierektor och en läkare, för att råna en bank. Hur skulle de kunna bli misstänkta? I Dubbelstöten stjäl doktorn, tillsammans med sin nya, unga fru, Nobelpriset. I Bakstöten är doktorns fru och en äldre väninna huvudpersoner när de rånar en värdetransport. Jag har med förtjusning lyssnat på alla böckerna på Storytel i uppläsning av Harald Leander.

När det gäller spänning är det väl lite si och så i böckerna, men de är fantastiska tidsdokument över ett 80-tal som nu verkar vara långt borta. Här finns inga datorer och ringa får man göra från telefonkiosker. Allra roligast är den vassa politiska satiren, som får mig att fnissa rejält många gånger om.

torsdag 6 augusti 2015

Wolf Hall och För in de döda - Bok och TV

Nu är den tyvärr slut! Den bästa TV-serie jag sett, baserad på två fantastiskt bra böcker. Ja, jag pratar förstås om TV-serien Wolf Hall som bygger på romanerna Wolf Hall och För in de döda av Hilary Mantel. Under sommaren har jag växelvis tittat på TV-serien och läst del två För in de döda (Wolf Hall läste jag 2013 när den var relativt ny). Och det har varit oerhört givande. Så här i efterhand vet jag inte om TV-tittandet förhöjde läsupplevelsen, eller tvärtom. Men en fantastisk upplevelse var det.

Wolf Hall och För in de döda utspelar sig i England, under 1530-talet. Kung Henrik VIII är gift med Katarina som inte lyckas föda någon son. Kungen blir alltmer desperat, utan en son kommer familjen att förlora makten. Henriks enda val är att få äktenskapet annullerat så han kan gifta om sig. Den tilltänkta bruden är Anne Boleyn, kungens oskuldsfulla älskarinna. Men att få påven att annullera ett mångårigt äktenskap är inte någon lätt sak. Här gäller att intrigera på hög nivå. Till sin hjälp tar Henrik Thomas Cromwell, smedsonen som haft ett tufft liv och klättrat på ett närmast obegripligt sätt på maktens stege. Cromwell lyckas där alla andra misslyckats och Henrik får sin Anne. Samtidigt driver Cromwell igenom förändringar i kyrkan som gagnar honom själv. Anne misslyckas dock också med uppgiften att föda fram en manlig arvinge och Cromwell kallas återigen in för att lösa problemet.


Trots alla spännande kungligheter och deras extrema egenheter är det Thomas Cromwell som är Mantels huvudperson. Och hon skildrar honom med många nyanser, utan att försköna och utan att demonisera. I Mantels skickliga händer blir Cromwell en man som både är hårdför i politiska intriger och mycket ömhjärtad och kärleksfull gentemot sin hustru och sina barn. Faktum är att jag blir mycket förtjust i honom. Det är dock inte så lätt att förstå sig på honom. Drivs han av hämndbegär, är han lojal mot någon annan än sig själv? Vill han förändra kyrkan utifrån egen vinning eller är han egentligen troende?


Wolf Hall och För in de döda tog båda lång tid att läsa och lång tid att smälta. Den andra boken kändes dock inte lika svårgenomtränglig textmässigt och den innehöll inte heller riktigt samma mängd karaktärer. Förutom porträttet av Cromwell är det framför allt språket som gör mig lyrisk. Texten är tät och fullspäckad av innehåll och oväntade metaforer. Som lekman upplever jag språket som gammaldags på ett tidsenligt sätt.
"Hans supplikanter sänder honom malvasir och muskatell, valacker, vilt och guld; gåvor och förläningar och borgenssedlar, amuletter och medaljer."
Mantel passar också på att kommentera skillnaden mellan faktaverk och skönlitteratur på sitt eget oefterhärmliga vis. Hennes penna kan verkligen röra sig som änglarnas vingpennor.
"När Wyatt skriver utvecklar hans rader vingar, och när de spänner ut fjäderdräkten dyker de under sin egen innebörd för att sedan höja sig och sväva över den. ... En lag skrivs för att fastslå mening, en dikt för att undfly den. En vässad fjäderpenna kan prassla och röra sig som änglars vingpennor."
Sammantaget är de två första böckerna om Thomas Cromwell helt fantastisk läsning och TV-serien är faktiskt i särklass den bästa historiska skildring jag sett. Tur att jag har allt inspelat.
FÖR IN DE DÖDA
Författare: Hilary Mantel
Översättare: Jesper Högström
Förlag: Weyler Förlag (2014)
Serie: Thomas Cromwell (del 2)
Köp: Adlibris, Bokus

söndag 21 juni 2015

Wolf Hall på TV ikväll



Ni har väl inte missat att Wolf Hall börjar ikväll? Jag försöker läsa min För in de döda snabbt, men kommer nog inte att hinna läsa ut. Oj oj, nu vet jag inte vad jag ska göra. Spela in serien och titta senare? Eller se serien och läsa parallellt? Jag kommer nog inte att kunna låta bli att titta. SVT 1 21.45 börjar det! Här kommer en "blixtkurs till historiska personerna" i serien.

lördag 2 maj 2015

40 år av kostymdrama

 
I grund och botten älskar jag verkligen kostymdramer av alla de slag. Jag växte upp på 70-talet med Onedinlinjen och Herrskap och tjänstefolk. Det kan ju liksom inte bli bättre. Vem kan glömma det eländiga livet till sjöss med skörbjugg och allehanda sjukdomar? Eller när kapten James äntligen blir kär? I Herrskap och tjänstefolk blev jag varse att människor har olika livsvillkor och att de fattigas situation är så utsatt. Tänk att som tjänsteflicka råka bli med barn med någon herreman ... Det jag framför allt gillar med serierna är att de skildrar rätt så vardagliga problem.

Det jag läste under den här perioden i mitt liv var framför allt Barbara Cartlands underbara romantiska berättelser om den unga flickan av folken som alltid fick den charmige lorden/hertigen whatever ...

 
På 90-talet var det så dags för en ny helt fantastisk serie, en av dem jag gillar allra mest: Huset Elliott. Serien utspelar sig under 1920-talet (med alla dess fantastiska kreationer!) och handlar om systrarna Bea och Evie Eliott som, efter att deras föräldrar dött utblottade, måste hitta ett sätt att försörja sig. Detta gör de genom att skapa hattar och andra fantastiska kreationer. Till och med någon så ointresserad av kläder och mode som jag blir till mig över alla vackra plagg. Dessutom är fokus i serien på kvinnornas utsatta, orättvisa situation och kamp för att tas på allvar. Kan väl inte bli bättre.

 
Eller kan det kanske det? Kanske är ändå den nobelprisade serien om familjen Forsyte ännu bättre. Den såg jag i en gammal svart-vit version när jag vara ganska liten och i en nyinspelning i början av 2000-talet. Den här familjesagan innehåller verkligen allt; kärlek och hat, tragik, uppror mot konventioner, rikedom och fattigdom, skönheter och odjur. En helt fantastisk historia om hur det förflutna alltid gör sig påmint när man som minst anar det. Eller önskar det.

För ett par år sedan sändes en svensk serie om kvinnors kamp för rösträtt och möjlighet att försörja sig: Fröken Frimans krig. En del kritik har riktats mot serien för att ha förvanskat historien till att passa våra fördomar; kvinnligt företagande sägs ha varit vanligt innan kvinnorna blev hemmafruar på 1900-talet. Jag vet inte vad som stämmer rent historiskt, men en otroligt bra TV-serie var det.

 
Nu tittar jag så klart på Mr Selfridge och på Downton Abbey. Men jag tittar med lika delar glädje och irritation. Varför måste så stor del av handlingen kretsa runt några "onda" karaktärers intrigerande? Det är så orealistiskt att en betjänt skulle kunna komma undan med alla saker Thomas gör och säger, vilket i mitt tycke påverkar trovärdigheten i serien som helhet. Samma problem är det med serien om Selfridges, jag vill att Lord Loxley skrivs ut ur den. Allt intrigerande blir bara den ena upprepningen efter den andra, utan att något egentligen händer. Tråkigt att inte manusförfattarna/producenterna inser att de har en nog bra story som de har, utan att försöka krydda med fåniga intriger och "elaka" personer. Ut med dem och bygg i stället upp intressanta, trovärdiga karaktärer med "vardagliga" problem i den tid serien utspelar sig i. Mer om de hemvändande soldaterna, kvinnornas arbetssituation och gärna lite kärlek.

Detta var mitt inlägg i Vildvittras Kostymdramahelg.

tisdag 12 augusti 2014

Robin Williams

Det är sällan jag blir berörd av kända skådespelares död, idag är ett undantag. Att läsa och lyssna till nyheten om Robin Williams död gör mig oerhört ledsen. Jag minns honom från tokserien Mork & Mindy, har sett Mrs Doubtfire och gapskrattat många gånger och älskade honom i Döda poeters sällskap och Will Hunting. Det är bara så himla sorgligt att det kan vara så svårt att leva.


torsdag 8 maj 2014

Jhumpa Lahiri



Jag har läst ut den, den är helt fantastisk. Recension kommer snart.

onsdag 30 april 2014

Spöregn, åska, Valborg och Kråkguldet

Åska och spöregn på Valborg gjorde att vi firade med gofika hemma i TV-soffan i stället. Och dottern fick det hon älskar mest - spenat. Ja, det är faktiskt sant. På TV tittade vi på första avsnittet av Kråkguldet, den mycket spännande TV-serien jag tittade på för snart 40 år sedan. Den är fortfarande spännande, det tyckte vi alla. Mest spännande är nog musiken. Vi får väl se vad vi tycker när vi sett alla delar. Kullamannen har vi nu sett klart och dottern gillade den skarpt. Det gick snabbt att vänja sig vid långsamheten och att den är svart/vit. Kusligheter gör sig ibland lite bättre i ett långsamt tempo.

fredag 25 april 2014

Delad underhållning

Nu börjar jag och dottern att gilla samma saker. Vi myser och ryser tillsammans både när vi tittar på film och när vi läser. Idag började vi titta på en serie som jag nog inte sett på 40 år - Kullamannen. Jag kommer ihåg att den var oerhört spännande, och efter första avsnittet förstår jag varför. Musiken är kuslig! Efter att dottern nu vant sig vid tystnaden, det långsamma tempot och att filmatiseringen är svart/vit tycker hon också att den verkar vara mycket spännande. Vi fortsätter att titta i morgon.

Jag har också börjat högläsa en lite Maria Gripe-inspirerad berättelse - Den magiska kappan - av Katarina Genar. Även den verkar falla dottern i smaken. Kanske är den något svår, så jag får berätta lite här och var om "hur det var förr".


söndag 20 april 2014

Frost

Idag var det äntligen dags även för mig att se den mycket omtalade filmen Frost. Dottern (8 år) hade sett den sedan tidigare och ville så gärna se den igen. Och jag kan faktiskt förstå henne, Frost visade sig vara en mysig, rolig och lite spännande film. Dottern är dessutom mycket förtjust i musiken, där är väl jag inte lika begeistrad. Men den var helt OK.

Filmen handlar om två systrar Elsa och Anna (prinsessor så klart) som stod varandra mycket nära som barn. Men Elsa har en mystisk, magisk defekt som gör att hon ibland sprider kyla och is omkring sig. Och detta råkar skada lillasystern. Efter den skrämmande händelsen låses och låser Elsa in sig i sitt rum. Flickorna växer upp och det blir dags för Elsa att krönas till drottning. Men många saker går fel vid kröningen, vilket blir upptakten till äventyr, förälskelse i en prins och lite fara.

I slutet segrar naturligtvis kärleken, men inte den vanliga kärleken mellan prinsen och prinsessan. Nej, här är det syskonkärleken som väger tyngst och det var en riktigt bra upplösning.

söndag 13 april 2014

Sjuklingssysslor

Den här helgen skulle jag recenserat Kvinnan på övervåningen (mycket bra), läst ut Sal 2 (också mycket bra så långt), lyssnat på fler avsnitt av Snöstormen (vet inte riktigt vad jag kommer att tycka till slut - just nu är jag mest fascinerad) och planerat/skrivit lite blogginlägg. I stället har jag legat i soffan med den ondaste hals jag någonsin haft och tittat på en massa avsnitt av Hotellinspektören. Tur i oturen att det finns roliga brittiska serier, men nu vill jag gärna snart bli frisk.

torsdag 10 april 2014

Snöstormen

Idag började jag lyssna till Radioföljetongens Snöstormen av Vladimir Sorokin, i uppläsning av Rolf Lassgård. Jag hade tänkt läsa boken när den var ny, men det blev tyvärr aldrig av. Tur att Radioföljetongen finns. Men gissa om jag blev förvånad över vissa inslag i de två första avsnitten. Jag var tvungen att spola tillbaka för att verkligen ta till mig att författaren skrev om rapphönsstora hästar och "självgångare". Nu har jag läst lite mer om romanen så jag kan rätta till förväntningarna lite. Men skruvat ner dem har jag inte gjort, det här verkar helt enkelt vara en rätt "häftig" roman med bisarra inslag. Och uppläsningar av Lassgård brukar jag gilla.

onsdag 19 mars 2014

Pappan och havet, del tre

Muminpappan forskar, Muminmamman målar och Mumintrollet blir förälskad i en sjöhäst i Pappan och havet av Tove Jansson. Alla drar sig mer eller mindre in i sig själva. Familjen riskerar att falla samman. Det tredje samtalet mellan Lena Andersson, Philip Teir och Marie Lundström handlar om trassliga parrelationer. Dessutom försöker deltagarna hitta en förklaring till fyrvaktarens flykt från fyren och de lägger till ett par meningar i boken: "Jag ville inte ha ansvar längre, säger fyrvaktaren. Jag blev så trött på att vara jag".

tisdag 18 mars 2014

Världens bästa film

Och så dags för väldens bästa film - alla kategorier - som jag vill dela med mig av idag. Eftersom det var Irlands nationaldag igår.


söndag 9 mars 2014

Pappan och havet, del 2

I del två av boksamtalet om Pappan och havet diskuterar författarna Lena Andersson och Philip Teir vidare med Marie Lundström. Trion samtalar en del om vem de själva identifierar sig med i boken, den delen tycker jag är minst givande. Men när de börjar diskutera de båda karaktärerna Lilla My och Snusmumriken tar det bättre fart. Och dessutom fördjupas analyserna på det psykologiska planet.

Lilla My beskrivs ofta som en positiv, stark flickfigur, lite som Pippi Långstrump. Men liksom hos Pippi döljer sig sannolikt en stor sorg bakom Lilla Mys kavata (ibland till och med råa) framtoning. Och den tycker jag är oerhört viktig att se - både hos Lilla My och hos till synes starka flickor i verkligheten. För att man ska vara genuint stark måste man hänga ihop; därför är inte vare sig Lilla My, Pippi eller Lisbet Salander de positiva förebilder de ofta framställs som.

Även Snusmumriken (som inte är med i just den här boken) idealiseras ofta och beskrivs som en vänlig, fri, stark äventyrare. Men varför går han alltid framemot vintern? Varför kan han inte stanna kvar och fördjupa relationerna till de andra?

Ja, som sagt, boken är fantastisk och det här avsnittet av bokcirkeln är delvis briljant.

onsdag 5 mars 2014

Pappan och havet, del ett

Författarna Lena Andersson och Philip Teir läser tillsammans med Marie Lundström Pappan och havet från 1965. Under första boksamtalet diskuteras de två första kapitlen. "Pappan är yngst i familjen" säger Lena och beskriver pappan som den alla måste ta hand om och hålla på gott humör. Varför går alla i familjen med på detta? Varför går mamman med på att låta pappan låtsas att han tar allt ansvar för familjen? Familjer och familjelögner diskuteras. Den mest fascinerande av alla varelserna är ändå Mårran, en varelse som fryser allt runt sig till is och släcker alla ljus. Alla cirkeldeltagarna diskuterar, men trots detta är det inte så lätt att förstå sig på Mårrans alla nyanser.

Min upplevelse efter att ha läst de två första kapitlen är som vanligt att jag älskar Tove Janssons sätt att besjäla naturen. Och hennes sätt att lite förnumstigt uttrycka vardagens svårigheter är helt fantastiskt.

"En obestämd eftermiddag i slutet av augusti gick en pappa omkring i sin trädgård och kände sig onödig".

torsdag 27 februari 2014

Älskaren del tre

Om romanens avsked och sorg, om författarens försök att stoppa tidens gång samtalar Marie Lundström, Håkan Nesser och Farnaz Arbabi i det tredje och avslutande cirklandet om Älskaren av Marguerite Duras. Farnaz Arbabi har fastnat för språket och allt som finns dolt i små bisatser. Här är vi två, jag tycker också att den stora behållningen med romanen ligger i språket. Nesser talar om hur Duras skildrar att allt oundvikligen tar slut. Och så är till slut även denna bokcirkel över, den första men absolut inte den sista för min del.

onsdag 19 februari 2014

Älskaren del två

Om förälskelse, passion, rollspel och längtan efter verklig närhet pratar Håkan Nesser och Farnaz Arbab med Marie Lundström i Lundströms Bokcirkel del 2. Boken det handlar om är Älskaren av Marguerite Duras. Han är ett trappsteg i hennes utveckling, säger Nesser. Det är därför han är förtvivlad. Familjesituationen drabbar mer än kärlekshistorien, säger Nesser vidare, och den upplevelsen delar jag. Den oerhört dysfunktionella familjen gör ont att läsa om. Hela radiosamtalet om den sorg man upplever som läsare är mycket intressant.

lördag 8 februari 2014

Älskaren och kampdikt i Lundströms

"Det är flygplanslitteratur. Jag skrev den när jag var full" sägs Marguerite Duras kritiskt ha sagt om sin storsäljande roman Älskaren. Det är nästan så att jag blir frestad att ta mig en hutt för att se om det skulle kunna få mig att skriva som Duras. Fast bara nästan, jag tror nog att det ligger lite mer bakom texten i Älskaren än alkoholdimma.

Idag gör jag debut som radiolyssnare. Ja, jag vet, det är ju chockerande med tanke på att jag framställer mig som en kulturtant. Jag borde lyssna på radio. Men jag har liksom aldrig börjat med det. Förrän idag. Men från och med nu ska jag ofta lyssna på Lundströms Bokradio. Dagens avsnitt innehåller en bokcirkel där Lundström, tillsammans med författaren Håkan Nesser och dramatikern och regissören Farnaz Arbabi, diskuterar första tredjedelen av Älskaren.

Dessutom innehåller programmet ett intressant inslag om kampdikt med fantastiska utdrag ur bland annat People have the Power av Patti Smith, Vara vit mans slav ur Äktenskapsfrågan av Sonja Åkesson och Staten och kapitalet med Blå tåget..



Om den politiska kampen och om kärleken handlar Jenny Wrangborgs nya poesibok Vad ska vi göra med varandra. Den blir jag mycket nyfiken på när jag lyssnar till inslaget med författaren.

Min radiopremiär blev sammantaget mycket lyckad!

fredag 24 januari 2014

Coraline - Jorden Runt IV

Neil Gaiman - Coraline

Nu har jag allt verkligen fuskat i min egen utmaning - jag har nämligen inte läst boken, jag har sett filmen. Dottern ville absolut se filmen när den gick på TV så vi tittade tillsammans. Och vi tyckte båda två att den var riktigt ruskig! Filmen handlar om den lilla flickan Coraline som flyttar in i ett förfallet hus tillsammans med sin mamma och pappa. Båda föräldrarna är upptagna av sina karriärer och hinner vare sig laga goda middagar, leka eller ens lyssna på Coraline. I huset bor även några andra familjer som verkar mycket underliga. En natt hittar Coraline en liten dörr som leder till en parallell värld. Där är mamman - den andra mamman - en riktig bullmamma och pappan planterar den vackraste trädgård man kan tänka sig. Men är verkligen allting så bra som det verkar på den andra sidan? Varför har de knappar som ögon? Och kan man gå hem när man vill?

Den här filmen var som sagt otroligt spännande, både för mamman och 8-åringen. Särskilt otäckt tyckte dottern att det var när Coraline inte kunde hitta sin riktiga mamma och pappa. Animeringarna är barnsliga på ett skräckinjagande sätt, här finns inget gulligullande och tillrättalagda miljöer. Filmen har egentligen åldersgräns 11 år och det finns fog för denna. Dottern skulle inte få se filmen själv.