Visar inlägg med etikett Litteratur Nordamerika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Litteratur Nordamerika. Visa alla inlägg

fredag 2 december 2022

Novellkalendern 2 – Den svarta katten


Den amerikanske författaren Edgar Allen Poe var en förgrundsgestalt inom den senromantiska litteraturen i USA. Han kallas ibland "Skräckens fader" och skrev noveller om spökvarelser och övernaturliga händelser, men även om realistisk besatthet och plågsamma livsöden. Hans stil lade grunden för dagens populära skräck- och deckargenre.

Den svarta katten är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet? Eller den egna upplevelsen av skuld och ånger?
"Vem har inte hundra gånger kommit på sig med att handla på ett lumpet eller enfaldigt sätt av den enda anledningen att man vet att man inte borde göra det? Har vi inte en ständig förkärlek för att, stick i stäv mot vårt goda omdöme, bryta mot vad reglerna säger, enbart för att vi vet att de är regler? Detta motvallslynne, det måste jag säga, blev min slutgiltiga undergång."
Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Stämningen är ödesmättad och kryper under huden på läsaren. Det gäller nog att behandla katter väl ...

DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag: Novellix

lördag 23 april 2022

Världsbokdagen 2022


Idag firar vi återigen Världsbokdagen, jag ägnar mig åt att läsa lite italienskt och brittiskt. Nedan har jag försökt välja några favoriter från stora delar av världen.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) skildrar hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Människornas jord av P A Toer (Indonesien) utspelar sig under 1890-talet då pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och studerar vid det holländska gymnasiet. Där anammar han en europeisk livssyn, men när kärleken drabbar Minke blir skillnaden mellan kolonisatör och infödd tydlig. Realism, spänning och kärlek samt en nyanserad skildring av Indonesiens historia.

Huvudpersonerna i Vi kom över havet av Julie Otsuka (Japan) är många, det de har gemensamt är att de reser över havet från Japan till USA för att gifta sig. Alla har de lämnat sina hem, sannolikt för gott. En del är rädda, andra är förväntansfulla. En del har erfarenhet och förstår vad som väntar dem, andra är mycket unga och oskuldsfulla. För många blir livet inte alls som de tänkt sig. På ett poetiskt, rytmiskt språk gestaltar författaren kvinnornas upplevelser av sorg, längtan, utanförskap och ensamhet.

Midnattsbarnen av Salman Rushdie (Indien) är en allegori över Indiens och Pakistans historia skriven i magisk realistisk stil. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt. Författaren uppvisar en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje. Sensuellt, brutalt och vackert.

Lolita av Vladimir Nabokov (Ryssland) handlar i korthet om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.

I Förvandlingen av Franz Kafka (Tjeckien) vaknar Greger Samsa en morgon och upptäcker att han förvandlats till en insekt. Huvudpersonen och läsaren fångas omedelbart i en surrealistisk drömkänsla, där man inte vet vad som är verkligt. Den absurda berättelsen framförs i lättläst, saklig ton. Detta är en fantastisk novell om människans utsatthet, familjens sammanbrott och om samhällelig stigmatisering. Är du lönsam, lilla kryp?

Öster om Eden av John Steinbeck (USA) är en fängslande släktsaga om två familjer, vars öden griper in i varandra under flera generationer. Det är också en hisnande berättelse om kärlek och hat, om gott och ont. Språket är härligt och personbeskrivningarna är genialiska. Genom berättelsen löper som en röd tråd författarens tankar om människans fria vilja. Det här är en av de bästa skildringarna av Amerika!

Älskade är Toni Morrisons (USA) mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.

Tant Theodora av Patrick White (Australien) är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez (Colombia) är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla fiktiva byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap. Blandningen av realism och magi gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. 

måndag 21 mars 2022

Maya Angelou på Världspoesidagen


Maya Angelou, 1928 - 2014, var en amerikansk författare och medborgarrättsaktivist. Hon arbetade tillsammans med både Martin Luther King och Malcolm X. Det litterära genombrottet kom med romanen I Know Why The Caged Bird Sings (Jag vet varför burfågeln sjunger), en självbiografi om barndomen och uppväxten som svart kvinna i Sydstaterna. Romanen blev en enorm succé och fanns t o m i mina föräldrars bokhylla. Jag läste den när jag var ung och tyckte att den var fantastisk. Det här är en roman jag gärna skulle vilja läsa igen, hoppas att den snart ges ut i nyutgåva. 

The caged bird sings 
with a fearful trill 
of things unknown 
but longed for still 
and his tune is heard 
on the distant hill 
for the caged bird 
sings of freedom.

Maya Angelou skrev lyrik som kommer att påverka människor många generationer framöver. En av de mest kända dikterna är Still I rise, nedan kommer ett par strofer ur den. Leta gärna upp Maya Angelous egen uppläsning på Youtube, den är mäktig!

You may write me down in history
With your bitter, twisted lies, 
You may trod me in the very dirt 
But still, like dust, I’ll rise. 

Does my sassiness upset you? 
Why are you beset with gloom? 
’Cause I walk like I’ve got oil wells 
Pumping in my living room. 
Just like moons and like suns, 
With the certainty of tides, 
Just like hopes springing high, 
Still I’ll rise.

fredag 26 februari 2021

Black History Month


Februari månad, Black History Month, är en årlig återkommande påminnelse om afroamerikanernas historia och nuvarande situation. Detta uppmärksammas framför allt i USA, men även i Storbritannien. Jag vill gärna vara delaktig genom att presentera några romaner skrivna av eller om de svartas livsvillkor både nu och då. 

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie är en underbar kärleksroman och mycket mer. Den innehåller även knivskarpa diskussioner kring ras, kön - och hår. Berättelsen utgår från en afrikansk hårsalong i USA, dit afrikanska kvinnor kommer för att fixa håret. Att fixa håret för svarta kvinnor är oerhört laddat av dolda värderingar och det kräver ofantligt mycket arbete. Hur "svart" man är styrs av hårets krullighet och det är definitivt inte eftersträvansvärt att vara "svart". Genom alla hårdiskussioner skildrar författaren ett kolonialt förtryck och svarta kvinnors strävan att vara så lite "svarta" som möjligt. Sorgligt och upprörande! Och lärorikt.

Älskade/Beloved av Toni Morrison är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Den här romanen har jag fått läsa flera ggr innan jag verkligen kunde ta den till mig. Det var den värd!

Dödssynden av Harper Lee utspelar sig i den lilla fiktiva staden Maycomb i Alabama i en tid då segregationen mellan svarta och vita var total. Berättaren är den unga flickan Scout, som bor tillsammans med sin storebror och fadern, advokat och en av stadens stöttepelare. När fadern får i uppdrag att försvara en svart man som anklagas för att ha våldtagit en vit kvinna förändras stämningen i den lilla staden och livet för alltid. Hatet, orättvisan och rädslan tar över.

Medborgare - en amerikansk dikt av Claudia Rankine är en bok som inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Det här är en angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt.

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodsons är är en självbiografisk berättelse skriven i versformat. Författaren skildrar sin uppväxt i olika delar av USA , 60- och 70-talet, en tid då en hel del saker utvecklades på ett positivt sätt för den afroamerikanska befolkningen. Woodson tilldelades ALMA-priset 2018 med motiveringen: "Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp."

Tvillingrösten av Buchi Emecheta handlar om Kehinde och hennes man Albert som ska återvända till Nigeria efter flera år i London. Kehindes inre röst, den sedan födseln döda tvillingsystern Taiwo, är skeptisk till att återvända till hemlandet. Och det visar sig att hennes onda aningar besannas då Kehinde i Nigeria förväntas acceptera den traditionella kvinnoroll hon i London undkommit. 

torsdag 18 februari 2021

Toni Morrison

Idag firar jag att Toni Morrison skulle fyllt 90 år genom att påbörja läsning av hennes sista roman, Gud hjälpe barnet. Boken beskrivs av förlaget som "författarens första samtidsroman" och den sägs tillföra "en helt ny dimension" till hennes författarskap. Jag har sedan tidigare läst tre av Morrisons romaner, läs mer om dessa nedan. 



Afroamerikanernas historia har både ägt rum och nedtecknats på de vitas villkor. Det är detta Toni Morrison vill förändra med sitt författarskap, hon skriver om det som "glömts bort" och om vikten av att minnas: "We live in a land where the past is always erased and America is the innocent future in which immigrants can come and start over, where the slate is clean. The past is absent or romanticised. This Culture doesn't encourage dwelling on, let alone coming to terms with the truth about the past." Morrison ger röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvar att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrar Toni Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.

Toni Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen: ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Jag har läst tre romaner av Toni Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Toni Morrison med skrämmande detaljrikhet.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

 Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

torsdag 4 juni 2020

Black Lives Matter - Toni Morrison

Tyvärr är det återigen angeläget att fokusera på afroamerikanernas situation både historiskt och i samtiden. Jag väljer att visa att Black Lives Matter genom att uppmärksamma en fantastisk författare och några av hennes verk.

Afroamerikanernas historia har både ägt rum och nedtecknats på de vitas villkor. Det är detta Toni Morrison vill förändra med sitt författarskap, hon skriver om det som "glömts bort" och om vikten av att minnas: "We live in a land where the past is always erased and America is the innocent future in which immigrants can come and start over, where the slate is clean. The past is absent or romanticised. This Culture doesn't encourage dwelling on, let alone coming to terms with the truth about the past." Morrison ger röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvar att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrar Toni Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.

Toni Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen: ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Jag har läst tre romaner av Toni Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Toni Morrison med skrämmande detaljrikhet.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

 Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

onsdag 13 maj 2020

Short List Women's Prize for Fiction


Women's Prize for Fiction har presenterat årets kortlista och den innehåller flera böcker som verkligen lockar mig.

Dominicana av Angie Cruz handlar om en ung flicka som gifter sig med en äldre man för att få ett bättre liv, och flyttar från Dominikanska republiken till New York. Handlingen utspelar sig på 1960-talet. Den här boken vill jag gärna läsa, gillar temat och tidsperioden.

Girl, Woman, Other av Bernardine Evaristo tilldelades Bookerpriset 2019. Boken består av tolv olika berättelser, som utspelar sig i olika delar av England. "A choral love song to black womanhood in modern Great Britain". Verkar intressant, lite beroende på hur väl den hänger ihop.

A Thousand Ships av Natalie Haynes är en roman om de många kvinnorna som finns i utkanten av alla berättelser om de manliga hjältarna i antikens Grekland. Jag har läst och tyckte mycket om den. Ett hett tips till alla som gillar antiken och berättelser om trojanska kriget.

The Mirror and the Light av Hilary Mantel är den mycket efterlängtade och avslutande delen av  trilogin om Thomas Cromwell. Jag har läst och verkligen älskat de båda tidigare delarna Wolf Hall och För in de döda. Det här är den allra bästa historiska romansviten, skriven i nutid, och den författare jag hoppas ska tilldelas allsköns priser.

Hamnet av Maggie O’Farrell är en historisk roman inspirerad av William Shakespeares liv. Berättelsen utspelar sig i Stratford-Upon-Avon år 1596 och handlar om en bror som försöker finna hjälp åt sin sjuka syster då föräldrarna inte är hemma. Det här är verkligen en roman jag ser fram emot! Jag har läst och gillat författaren tidigare och älskar välskrivna historiska romaner.

Weather av Jenny Offill handlar om bibliotekarien Lizzie, som får ett jobberbjudande som kommer att förändra hennes liv. Författaren har tidigare gett ut romanen Avd. för grubblerier, den orkade jag faktiskt inte läsa ut. Vi får se om jag försöker med den här i stället.

torsdag 16 april 2020

Antikens berättelser: 10-lista

Mitt intresse för de antika berättelserna växer ju fler återberättelser jag läser. Här kommer en 10-lista över mina favoriter.



A Thousand Ships av Natalie Haynes är en engagerande roman om de många kvinnor som var inblandade i kampen om Troja. Författaren utmanar idén om den stridande mannen som hjälten, och framhåller det heroiska i att ta hand om barn och skapa en fungerande vardag.

Flickornas tystnad av Pat Barker är en oerhört fängslande, inlevelsefull och lättläst berättelse, som handlar om kvinnorna som kom i grekernas väg under deras strid mot Troja. Framför allt är det den komplexa relationen mellan slavinnan Briseis och hjälten Akilles som gör boken så läsvärd.

Herakles av Theodor Kallifatides handlar om pojken, mannen, monstret och hjälten Herakles, som genomförde 12 storverk, det ena blodigare än det andra. Författaren gestaltar en karaktär som om och om igen försöker göra goda gärningar, men som ideligen misslyckas. Utan att begripa varför.

Kirke av Madeline Miller är en engagerande berättelse om gudinnan/häxan Kirke, vars magiska krafter leder till att fadern Helios förvisar henne till en öde ö. Där skapar hon sig ett liv i harmoni och lärdom, tills en dag Odysseus skepp anländer ...

Namnens hus av Colm Tóibín bygger på myten om Agamemnon, Klytaimnestra, Ifigenia, Elektra och Orestes av bl a Sofokles. Det är en suggestiv och klaustrofobisk berättelse ur tre perspektiv om blind gudstro, vanvettig sorg och ursinnig hämnd.

Penelopiaden av Margaret Atwood handlar om Penelope, Odysseus hustru, som ensam och troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans villkor både under antiken och i samtiden.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en grym och våldsam antikrigsroman som väver samman handlingen i Iliaden med händelser som utspelar sig på en liten ockuperad grekisk ö under andra världskriget.

Strändernas svall av Eyvind Johnson gestaltar en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Romanen är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger.

The Song of Achilles av Madeline Miller är en medryckande och spännande berättelse om Akilles, sedd genom bästa vännen och älskaren Patroklos ögon. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris.

Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Sofokles Antigone, som är minst lika dramatisk och tragisk som förlagan. Handlingen utspelar sig i nutid i ett England där utanförskap och misstro mot muslimer råder. Och där ändå kärleken övervinner allt, eller?

tisdag 18 februari 2020

The Song of Achilles


Tack vare lite sömnsvårigheter, en del bilåkande och, så klart, en oerhört spännande berättelse, gick det väldigt fort att lyssna på The Song of Achilles av Madeline Miller. Boken är författarens debutroman och tilldelades Women's Prize for fiction 2012, mycket välförtjänt. Av författaren har jag tidigare läst Kirke, även den en roman med tema från antiken.

Handlingen i The Song of Achilles är välkänd och ändå helt ny. Berättelsen om kriget mellan grekerna och trojanerna har jag läst i många olika versioner, men aldrig förut gestaltat på ett så engagerande, kärleksfullt sätt. Huvudperson och berättare är Patroklos, inledningsvis en ung gosse som inte lyckas göra fadern nöjd. I ett bråk med andra pojkar går det så illa att Patroklos far förvisar honom till kung Peleus hov. Där lär han känna Peleus son, den gyllene Akilles. Trots, eller kanske tack vare, sina olikheter blir pojkarna bästa vänner och, med åren, älskande. Akilles mor, havsnymfen Thetis, är inte särskilt förtjust i sonens val av partner, men viktigare för henne är att försöka förhindra Akilles förutsagda öde. Till slut hamnar han dock ändå i Agamemnons här, i strid mot Troja.


Handlingen är engagerande och spännande, men den största behållningen finner jag i gestaltningen av den kärleksfulle Patroklos, som hängivet vill göra allt för Akilles, samtidigt som han också måste följa sitt eget samvete. Det är inte alltid lätt att älska en stor hjälte, som ibland drabbas av hybris. Miller levandegör karaktärerna och skapar fängslande miljöer där de välkända, förutsagda händelserna slutligen äger rum. Sammantaget är The Song of Achilles lättläst, medryckande, brutal och ömsint.
THE SONG OF ACHILLES
Författare: Madeline Miller
Uppläsare: Frazer Douglas
Förlag: Harper Audio/Storytel
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Elzas bokhylla, Lacrimamens

onsdag 15 januari 2020

Kirke



Kirke är den första häxan i litteraturen. Hon omnämns av Homeros i Odysséen där hon gestaltas som en som en häxliknande gudinna som förför Odysseus på hans hemväg från kriget i Troja. Romanen Kirke är författaren Madeline Millers första bok som översätts till svenska. Hennes debutroman Song of Achilles tilldelades 2012 års Women's Prize for Fiction, jag hoppas på en snar översättning.

I Kirke av Madeline Miller får vi för första gången höra huvudpersonens egen berättelse, tidigare har hon omskrivits som en bifigur i de stora (manliga) hjältarnas berättelser. Kirke är dotter till solguden Helios och växer upp som en synnerligen obetydlig najad vid hans hov. Tidigt i livet blir Kirke nyfiken på de dödliga, hon blir så småningom förälskad i en dödlig man och använder sina nyfunna magiska kunskaper till att göra honom odödlig. Stor blir sorgen och hämnden när han sviker. Kirkes magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. Hon ägnar tiden åt att lära sig mer om naturen och om sina krafter. Men då och då lägger ett skepp till, och så småningom anländer Odysseus och hans besättning på väg hem från Troja.

Kirke är en mycket mänsklig gudinna, hon tvivlar och sörjer och hon strävar efter att visa medkänsla och göra gott. Men hon drar sig inte för att hämnas när hon blivit förrådd och med moderskärleken väcks de allra starkaste känslorna till liv. Den psykologiska gestaltningen av Kirke, Odysseus och andra karaktärer i den antika gudavärlden gör romanen mycket intressant.

Det tog mig lite tid att komma in i berättelsen, sannolikt mestadels för att jag hade begränsad tid för läsning. Andra halvan av boken sträckläste jag dock och nu längtar jag efter mer av författaren. Inledningsvis handlar berättelsen mycket om Kirkes liv vid faderns hov och hennes längtan efter något annat. I andra halvan blir boken mer handlingsdriven då vi får följa allt som händer Kirke, Odysseus och Odysseus söner.

Sammantaget är Kirke en engagerande berättelse om en utsatt kvinna som försöker använda sina förmågor på bästa sätt. Ibland lyckas hon, ibland blir det inte riktigt som hon tänkt sig. Läsvärt är det i vilket fall.

KIRKE
Författare: Madeline Miller
Översättare: Niclas Nilsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Fiktiviteter

fredag 10 januari 2020

Tema antiken i romanform

Som många av er säkert lagt märke till gillar jag att temaläsa och antiken har varit ett hett ämne det senaste halvåret. Här kommer några tips på bra romaner, fler kommer så småningom. Har ni tips får ni jättegärna kommentera!


I Penelopiaden av Margaret Atwood berättar författaren om Penelope, Odysseus hustru som troget väntar på hans hemkomst under alla år han är ute på irrfärder. Vi får lära känna Penelope som ung och vi får följa hennes möte med Odysseus och flytten till Ithaka. Penelope berättar om den stora ensamheten och om svårigheten att handskas med de oförskämda friarna, som belägrar ön i väntan på att hon ska välja någon av dem som ersättare, då Odysseus hemkomst dröjer. Till sin hjälp har hon tolv tjänarinnor, som spionerar på inkräktarna. Då Odysseus kommer hem hänger han de tolv tjänarinnorna i tron att de varit skalkaktiga och oförskämda mot hustrun. Penelope sörjer detta och de tolv tjänarinnorna bildar en antik kör som sjunger vackra, sorgsna och bittra sånger mellan kapitlen.

Penelopiaden är en skicklig gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist. Sammantaget är detta en suverän tolkning av den klassiska myten om Odysseus i en berättelse som kombinerar antikens förklaringsmodeller med det moderna samhällets teknik och fokus på individens hälsa och konsumtion.


I Strändernas svall återberättar Eyvind Johnson myten om Odysseus, författaren gestaltar en Odysseus som är mänsklig och som plågas av krigsminnen, en Odysseus som slits mellan längtan efter hustrun och hemmet och oro inför hur han ska bli emottagen. Via Odysseus tankar och minnen får vi ta del av berättelsen om hur sköna Helena rövades bort, vilket ledde till långvariga bittra strider mellan greker och trojaner. Till slut segrar grekerna, genom Odysseus krigslist med trähästen och kriget är äntligen slut. På hemresan råkar dock Odysseus ut för många faror och äventyr, han strider mot jättar och älskar med gudinnor. Under tiden väntar hustrun Penelope troget och uppfostrar ensam sonen Telemachos. Penelopes situation är dock mycket besvärlig, hennes hem översvämmas av påträngande friare som vill tvinga henne till giftermål. Sonen ger sig iväg för att försöka leta upp fadern och friarna lägger sig i bakhåll för honom. Odysseus kommer hem i rättan tid, besegrar och dödar alla friarna och återförenas med familjen.

Strändernas svall är en allmängiltig, tidlös berättelse om människans svårigheter att hantera sin fria vilja, benägenheten till onödig grymhet och ånger. Odysseus kan inte glömma de barbariska handlingar han deltog i efter att Troja erövrats, framför allt plågas han av tankar på de dödade spädbarnen. Minnena är påträngande och dyker upp under både sömn och vakenhet. Odysseus drömmer om ett liv i fred, en önskan som går stick i stäv med gudarnas planer. De grekiska gudarna tar stor plats i berättelsen, de ges stor makt av människorna och de roar sig ofta på människornas bekostnad. Framtiden tycks vara förutbestämd, människans lott är att leva de liv gudarna stakat ut.


Handlingen i Ulysses utspelar sig den 16 juni i Dublin, och den är intrikat baserad på Homeros Odysséen. Så intrikat att det är mycket svårt för en oskolad läsare att se parallellerna. I fjärde kapitlet dyker Odysseus alter ego, Leopold Bloom äntligen upp. Han är en mycket vardaglig, medelålders, lite ärrad Odysseus. Bloom fixar frukost åt frugan Molly, blir sugen på njure, införskaffar sagda njure och bränner vid den. Samtidigt samtalar han med katten och tänker på den begravning han ska på senare under dagen. Efter att noggrant ha tömt tarmen och torkat sig med dagens tidning ger sig Bloom ut på stan igen.

Under dagen ägnar sig Bloom åt att vandra runt i Dublin, medan han funderar över livet i allmänhet och kroppens behov i synnerhet. Judar smädas, kvinnors kön väcker fantasier och gommen frestas av allehanda läckerheter. De gamla grekerna hyllas, medan romarna beskrivs som kloakmakare. Lärda diskussioner om litteratur och filosofi förs på ett bibliotek. Efter att ha rumlat runt en hel dag och större delen av natten kommer Bloom äntligen hem hem igen. Men kanske inte till en kvinna som bara väntat troget och hängivet.


Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en antikrigsroman som väver samman handlingen i Iliaden med händelser som utspelar sig på en liten ockuperad grekisk ö under andra världskriget. När bomberna faller över den grekiska byn tar lärarinnan med sig barnen till en grotta och berättar för dem om händelserna i Iliaden. Detta gör att barnen får annat än sin egen situation att tänka på och rädslan blir mer hanterbar. De antika strider barnen får ta del av är dock inte alls hjältemodiga, utan grymma och blodiga.

I den grekiska byn bor greker och tyskar tätt tillsammans. Romanens berättarjag är en tonårig pojke som går i skolan tillsammans med den flicka alla förväntar sig att han ska gifta sig med. Men den unge pojken är förälskad i lärarinnan, och han är medveten om att hon i sin tur är förälskad i någon hon inte kan få. Inte endast våldet, utan även människans omöjliga förälskelser, knyter samman berättelserna från de olika tidsepokerna.


Kirke är den första häxan i litteraturen. Hon omnämns av Homeros i Odysséen där hon gestaltas som en som en häxliknande gudinna som förför Odysseus på hans hemväg från kriget i Troja. I Kirke av Madeline Miller får vi för första gången höra huvudpersonens egen berättelse. Kirke är dotter till solguden Helios och växer upp som en synnerligen obetydlig najad vid hans hov. Tidigt i livet blir Kirke nyfiken på de dödliga, hon blir så småningom förälskad i en dödlig man och använder sina nyfunna magiska kunskaper till att göra honom odödlig. Stor blir sorgen och hämnden när han sviker. Kirkes magiska krafter leder till att hon blir förvisad av fadern till ön Aiaje, där hon lever sitt liv i stor ensamhet. Hon ägnar tiden åt att lära sig mer om naturen och om sina krafter. Men då och då lägger ett skepp till, och så småningom anländer Odysseus och hans besättning på väg hem från Troja.

Kirke är en mycket mänsklig gudinna, hon tvivlar och sörjer och hon strävar efter att visa medkänsla och göra gott. Men hon drar sig inte för att hämnas när hon blivit förrådd och med moderskärleken väcks de allra starkaste känslorna till liv. Den psykologiska gestaltningen av Kirke, Odysseus och andra karaktärer i den antika gudavärlden gör romanen mycket intressant.

Just nu läser jag Namnens hus av Colm Tóibín som handlar om Agamemnon, Klytaimesta och deras barn. Efter den ska jag läsa Vår älskade av Kamila Shamsie som utgår från Sofokles tragedi Antigone. Bland mina olästa böcker hittade jag också Spår av Antigone av Christina Ouzounidis, en text som ser mycket intressant ut. Senare i vår kommer Flickornas tystnad av Pat Barker ut, den längtar jag verkligen efter.

Har ni mer tips tar jag gärna emot, jag läser helst på svenska.

fredag 27 september 2019

Bokmässa fredag

Efter en god hotellfrukost passade jag på att gå på mässgolvet innan anstormningen av allt bokfolk. Därefter var det dags för massor av seminarier.

Först ut lyssnade jag på Rachel Cusk som samtalade med Malin Ullgren. Cusk har skrivit en trilogi, Transit, Konturer, Kudos, som jag är mycket intresserad av. Tyvärr var inte seminariet så bra, det blev rätt rörigt och ofokuserat.


Andra seminariet handlade om rasismen i amerikanska södern och det var desto bättre. Pekka Heino samtalade med Tayari Jones och Thomas Mullen på ett strukturerat, engagerat och humoristiskt sätt. Trots det allvarliga ämnet skrattades en hel del. Tayari Jones har skrivit Ett amerikanskt äktenskap, den ska jag definitivt läsa.


Efter lite lunch och vila på hotellet (det är underbart att bo på Gothia) var det så dags för dagens höjdpunkt, seminariet med Jamaica Kincaid. Jenny Tunedal samtalade med författaren och det var mycket givande. Efteråt kunde jag inte låta bli att köpa en bok och få den signerad.

Trött mot slutet av dagen och rätt så ofokuserad, lyckades jag därefter missa att seminariet om könsroller i tyskspråkig litteratur var på tyska. Jag kämpade på ett tag, men insåg att jag inget fattade, och smet ut. Fick i alla fall ett fint foto på Peter Stamm.


Förutom alla seminarier har jag hängt med bokbloggare, samtalat med författare jag sprungit på och tränat på att åka glashiss. Mer om detta kommer senare.

torsdag 26 september 2019

Bokmässa torsdag

Dag ett på Bokmässan har varit så fylld av intryck att jag har svårt att få till några meningar som beskriver dem. Som vanligt är det roligaste att träffa alla andra i boblmaf, d v s alla andra som bloggar, instagrammar eller youtubar. Ja, många av oss som tidigare mestadels bloggat, hänger nu även på andra ställen.

"På golvet" har jag vandrat omkring och frustrerats över att man byggt om så att jag inte hittar. Men med kartans hjälp hittade jag till sluta alla mina favoritförlag.


En bok, Drömmen om okapin av Mariana Leky fick jag av Thorén & Lindskog. Boken handlar om vad som händer i en liten by då människorna fått "besked" att de inom kort ska dö. Romanen valdes 2017 till årets bok av tyska bokhandeln. Hoppas den är lika bra som den verkar!


Tre seminarier har jag varit på också. Det första var med Mircea Cartarescu som pratade med Malte Persson om sitt skrivande och om den nya boken Solenoid (Albert Bonniers förlag). Jag har inte läst den, men recension av författarens Travesti kommer snart på bloggen. Jag sprang senare på författaren och passade på att prata med honom om alla Nobelprisspekulationer. Han trodde inte att han skulle få något pris, i alla fall inte i närtid. Det trodde jag, sa jag.


Nästa seminarium var med Nicole Krauss, som samtalade med litteraturvetaren Ingrid Elam. Seminariet handlade generellt sett om skrivande och egna erfarenheter/egen bakgrund och i synnerhet om den nya romanen Dunkel skog (Brombergs förlag). I romanen får läsaren följa två människor som av olika skäl båda reser till Israel. Jag har läst två tidigare romaner av författaren (Kärlekens historia och Det stora huset) och älskat dem båda.


I tredje och sista seminariet för dagen samtalade Tessa Hadley med sin förläggare Maria Såthe (Wahlström & Widstrand). Jag var oerhört förtjust i författaren utifrån läsningen av den senaste romanen Sent på dagen, och jag blev ännu mer så av att lyssna på henne. Tessa Hadley ska jag lyssna till vid fler tillfällen på Bokmässan, hon är lite av en idol ;)

Mycket annat hände också, men det får jag återkomma till senare. Nu lockar sängen. Och en bok.

onsdag 25 september 2019

Jamaica Kincaid på Bokmässan

Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Kincaid kommer till Bokmässan (!) och jag ska gå på ett seminarium där hon samtalar om sitt författarskap med litteraturkritikern Jenny Tunedal. Det ser jag så mkt fram emot. Kincaid röstades, av Svenska Dagbladets kritiker, fram som alternativ Nobelpristagare 2018. Jag tror att det finns en rejäl chans att Kincaid kommer att tilldelas "det riktiga" Nobelpriset i det snaraste.


Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Annie växer upp på Antigua som enda barn till en äldre, relativt frånvarande far och en ung dyrkad mor. Relationen till modern tycks vara överhettad och i grunden ambivalent. I tonåren revolterar Annie, hon börjar hata sin mor intensivt och hon drömmer om att rymma hemifrån. Samtidigt som hon agerar ut vissa delar av sina känslor, t ex i romantiserade relationer med väninnor, är hon fortfarande en lydig, duktig elev på ytan.

Annie är en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. I boken framkommer inte någon förklaring till Annies starka känslor inför modern och inte heller är det lätt att förstå vad som orsakar att hon så totalt ändrar syn på modern. Som psykolog med psykodynamisk/anknytningsteoretisk bakgrund väcks många funderingar kring hur den tidiga relationen mellan modern och barnet såg ut. Karaktäriserades relation av otrygghet och ambivalens redan från början? Fick inte barnet existera som en individ på egna villkor, blev hon i stället en förlängning av modern? Var den tidiga idealiseringen av modern ett resultat av att modern inte fanns emotionellt tillgänglig? Fanns det någon tidig separation eller något trauma som kan förklara Annies senare utveckling? Många frågor har den här boken lämnat efter sig hos mig, men få svar. Trots, eller kanske på grund av, detta var läsningen av Annie John en mycket intressant upplevelse, som verkligen väckt min nyfikenhet på författaren.

Det här är en berättelse man kan betrakta utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland fokuserar man på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var det helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. Under barndomsåren levde flickan i en mycket tät relation till modern och marken rämnar för henne då modern en dag markerar att flickan inte kan fortsätta vara en kopia av henne själv, genom att neka flickan en klänning i samma tyg som modern.

Berättelsen om Annie är omedelbart fängslande, den berör mig och får mig att fundera över flickans inre. Texten är avskalad och lättläst. Boken är skriven i kapitel som emellanåt känns fristående. Beror glappen i berättelsen på bristfällig textredigering eller är stilen ett medvetet grepp för att förstärka intrycket av avbrott i Annie Johns emotionella utveckling? Som kontrast till dessa glapp skildras vissa scener så tydligt att barnets smärta väller ut ur boken. Sammantaget är Annie John en fascinerande berättelse man bär med sig under lång tid, läsning rekommenderas.
ANNIE JOHN
Författare: Jamaica Kincaid
Förlag: Tranan (2010, 2016)
Översättare: Madeleine Reinholdsson
Köp: Adlibris, Bokus

tisdag 17 september 2019

Nicole Krauss på Bokmässan

Bild: Goni Riskin 

Många av mina författarfavoriter kommer till Bokmässan i år och jag har planerat ett rigoröst program för att inte missa någon. En av dem är Nicole Krauss, som är aktuell med en ny roman Dunkel skog. Den nya romanen har fått ett lite blandat mottagande och verkar kräva lite av sin läsare. Det gör mig mkt nyfiken. Jag planerar att lyssna när författaren samtalar med Ingrid Elam om "Irrfärder i Israels öken" tors, 14.00. Nicole Krauss medverkar även i ett monterprogram på fredagen som är tillgängligt även utan seminariebiljett.

Jag har sedan tidigare läst och älskat Kärlekens historia, en roman om kärlek som gjorde mig helt betagen. Och ändå tyckte jag kanske ännu mer om Det stora huset, en mörkare historia.


I denna sinnrikt konstruerade roman får läsaren möta fyra huvudpersoner, vars liv på olika sätt berör varandra. Berättelsen byter perspektiv och någon som varit en bifigur i ett avsnitt blir nästa avsnitts huvudperson. Det som binder samman de olika berättelserna är ett stort vidunder till skrivbord, ett skrivbord vars betydelse är mångbottnat. I första kapitlet möter vi författaren Nadja som tar hand om poeten Daniels möbler då han återvänder till hemlandet Chile. Daniel återvänder dock aldrig från Pinochets tortyrkammare och skrivbordet blir centralt för Nadjas författarskap. Många år senare blir Nadja kontaktad av en ung kvinna som säger sig vara Daniels dotter, hon vill gärna ha tillbaks sin fars skrivbord. Som läsare får man dessutom stifta bekantskap med en man, som efter hustruns död upptäcker hennes livs hemlighet, en ung kvinna som blir kär i en mycket udda man och en far vars relation till sonen är mycket komplicerad. Denna mosaik vävs på slutet samman genom att vi får möta en femte berättare, antikhandlaren Weisz som vigt sitt liv åt att återbörda de möbler Gestapo stal till deras rättmätiga ägare.

När jag läste Kärlekens historia blev jag förälskad i Nicole Krauss. Jag blev stormförtjust i bokens värme och upplevde läsningen som stor njutning. Därför hade jag mycket höga förväntningar på Det stora huset. Och jag måste först och främst slå fast att dessa förväntningar infriades med råge, trots att läsningen av Det stora huset innebar en helt annan typ av känslomässig resa. Kärlekens historia präglas av ljus och glädje, medan stämningen i Det stora huset är mörk och dyster. Romanen handlar om förluster och människans svårigheter att handskas med dessa. Faktum är att mina ögon fylldes av tåras vid flera tillfällen under läsningen, berättelserna berörde mig på djupet. Det här är en roman som gestaltar ett stort lidande.

Jag har länge försökt formulera några kloka reflektioner kring denna roman, men får nog medge att jag inte lyckats särskilt bra. Visst kan man skriva om författarens genomtänkta konstruktion och möjligen uppleva denna som onödig och/eller övertydlig. Men det är inte alls på detta plan jag upplever Det stora huset. Jag funderar faktiskt inte alls särskilt mycket över romanbygget och språket när jag läser, jag bara låter mig uppslukas av berättelsen och de mycket starka känslor som uttrycks i texten.

Det stora huset är en roman som rymmer många olika teman och stilar. Här gestaltas komplicerad kärlek mellan unga människor, en närmast incestuös relation mellan bror och syster, en medelålders mans sorg över en förlorad hustru och hans reaktioner då det visar sig att hustrun inte riktigt varit den han trodde hon var och en yngre generations kamp för att bryta sig loss från historien, en kamp att få leva sina egna liv. Här finns kärlek, här finns vrede, här finns sorg.

Det stora huset är en roman man kan analysera framlänges och baklänges. Men inga analyser kan fånga allt som ryms i denna roman, det här är en bok man kan läsa många gånger och hela tiden hitta nya detaljer i. Det här är helt enkelt en av de bästa böcker jag läst.

DET STORA HUSET
Författare: Nicole Krauss
Förlag: Brombergs (2010)
Översättare: Ulla Danielsson
Köp: Adlibris, Bokus

söndag 25 augusti 2019

En smakbit ur Kirke


Dags för söndagens delande av en smakbit. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i den här utmaningen, varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Dagens smakbit är en snutt ur Kirke av Madeline Miller, en äventyrsroman med litteraturens första häxa i huvudrollen. Kirke är gudinnan som förförde och förtrollade Odysseus under hans irrfärd, här är en bok om hennes liv. Jag väljer att dela det första stycket i boken:
"När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande gudinnorna och våra krafter så blygsamma att de med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden på vår framtid. På vårt språk betyder det inte bara gudinna, utan även brud."

lördag 24 augusti 2019

Temaläsning Antiken



Jag läser gärna temastyrt, tycker att en del romaner definitivt kompletterar varandra på ett fint sätt. Just nu är planen att läsa några romaner som är olika typer av omarbetningar av klassiska myter och verk. I Kirke av Madeline Miller är gudinnan som förförde Odysseus huvudperson och romanen beskrivs som en äventyrsberättelse med en kvinnlig huvudperson. Vår älskade av Kamila Shamsie är en nytolkning av Antigone av Sofokles, en berättelse om syskon som jag skrivit lite om här. Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en ombearbetning av Iliaden där berättelsen utspelar sig under andra världskriget. I Namnens hus av Colm Tóibín får vi ta del av myten om Agamemnon och Klytaimnestra och deras relation efter att fadern offrat dottern för att få välgång.

Andra teman jag ägnat mig åt är andra världskriget, bibelberättelser m m. Mer om detta en annan gång.

onsdag 21 augusti 2019

I höst ser jag fram emot ...

Ett litet axplock av höstens längtansböcker. Beskrivningarna är lånade av respektive förlag.


Lanny av Max Porter (SEKWA):

Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor där, och de som bott där under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och dem som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Max Porters efterlängtade nya roman är lika osannolik som den är djärv, märklig och fantastisk. Det är en salig blandning av fabel, folksaga och roman med inspiration från muntlig berättartradition. Resultatet är ren magi och storartad litteratur, en bok full av uppfinningsrikedom och hejdlös berättarglädje. Du har aldrig läst något liknande."



Kirke av Madeline Miller (Wahlström & Widstrand):

"Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.

Kirke är Madeline Millers andra roman och henne första på svenska. För debuten Song of Achilles erhöll hon flera priser, bl.a. det prestigefyllda Orange Prize. Båda romanerna gick raka vägen in på New York Times bästsäljarlistas första plats. Kirke har valts till en av årets absolut bästa böcker för 2018 av bland andra Time Magazine, Publishers Weekly och bokhandelskedjan Waterstones."



Den vita boken av Han Kang (Natur & Kultur):

"I Den vita boken möter vi en författare som befinner sig i Warszawa för att arbeta. Med den slags hypersensibilitet som blivit Han Kangs signum fäster berättaren sin uppmärksamhet på sin omgivning, dess historia, struktur, färger. En snötäckt europeisk stad långt hemifrån utgör fonden för en stramt poetisk undersökning av sorg genom en ovanlig prisma – färgen vit.

Stadens och naturens vita – snön, saltet, månen, en vit fågel – öppnar rum mot en privat sorg, som har med lindor, en spädbarnsskjorta och svepning att göra. I denna mäktiga bok om tomrummet efter en syster som dog efter bara några timmar i livet får Han Kangs centrala teman – liv, död, historia, minne – en mjukare och närmare behandling.

Den är en text som vibrerar av smärta och skönhet, som tecknar den mänskliga anden som både spröd och segt motståndskraftig. Många kritiker menar att den utgör en höjdpunkt i författarskapet."



Svenska hjältinnor av Colette van Luik, Anna Nordlund (Max Ström):

"Det här är den stora boken om hjältemodiga kvinnor som har åstadkommit något speciellt, stått upp för sina ideal eller förverkligat sina drömmar. Här är hundra inspirerande berättelser om tappra rösträttskämpar, coola musiker, tuffa miljöaktivister, engagerade läkare, smarta uppfinnare och banbrytande författare. Här finns en astronaut och till och med en sjörövare.

Boken spänner över nästan tusen år, från en mäktig vikingakvinna till dagens moderna rebeller. Boken är illustrerad av ett stort antal av Sveriges främsta kvinnliga illustratörer. Detta är den förmodligen mest fängslande barnbok som har skrivits om verkliga kvinnor i Sverige – förebilder som inspirerar tjejer i alla åldrar."



Trollet är inte hemma av Lars Lerin (Bonnier Carlsen):

"Trollet är inte hemma är en berättelse i ord och akvarell.

Dörren till källaren står på glänt. Hallå! ropar Rafael och kikar in i det svala mörkret. Hallå trollet! Men ingen svarar. Allt är tyst, bara småfåglarna som kvittrar och en skata som skrattar ur ett snår. Trollet är nog inte hemma, kanske ligger det och sover. Kanske, kanske inte. Det är väl så, säger pappa, att troll, liksom spöken, måste sova hela dagen för att orka vara vakna om natten. Om solen skiner på ett troll så spricker det, sägs det i sagorna. Ingen vet, man får tro vad man vill. Man får gärna tro att det bor ett troll i skogen."




Jag hade så mycket av Trude Marstein (Albert Bonniers):

"Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

Jag hade så mycket är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon."



Gileads döttrar av Margaret Atwood (Norstedts):

"I slutscenen av Tjänarinnans berättelse stiger Offred in i skåpbilen efter att ha anklagats av Anföraren och hans hustru. Vart hon förs vet ingen. I sin alldeles nyskrivna fortsättning på Tjänarinnans berättelse, Gileads döttrar, kommer Margaret Atwood förmodligen att avslöja vad som hände med Offred. Så här säger hon i ett pressmeddelande:

"Kära bokläsare. Allt ni frågat mig om Gilead och hur den världen är uppbyggd har tjänat som inspiration för denna roman. Fast inte bara. Den andra inspirationskällan är den värld vi lever i idag."

Sedan Tjänarinnas berättelse gavs ut 1985 har Atwoods framtidsvision bara ökat i betydelse och givit upphov till kvinnors protester över hela världen, inte minst efter valet av Donald Trump till Amerikas president. Romanen fick också nytt liv genom den prisbelönade och populärar tv-serien The Handmaid's Tale med Elisabeth Moss i huvudrollen.

Gileads döttrar utspelas femton år efter Tjänarinnans berättelse och utgår från tre andra kvinnor som berättar om sina liv i den kristna fundamentalistiska staten Gilead. Boken ges ut samtidigt som det engelska originalet."

tisdag 6 augusti 2019

Toni Morrison avliden

Författaren och Nobelpristagaren Toni Morrison har avlidit, vid 88 års ålder. Hon är mest känd för sina skildringar av afroamerikaners historia och samtid i USA. Morrison erhöll Nobelpriset 1993 med motiveringen att hon ”i böcker karaktäriserade av visionär kraft och poesi blåser liv i en väsentlig aspekt av den amerikanska verkligheten”. Hon blev därmed den första svarta kvinnan som tilldelades priset. Morrison gav röst åt de svarta, framför allt åt de svarta kvinnorna. Och hon eftersträvade att ge dem ett språk med djup, med många nyanser, med en dubbelhet som passar de svartas livssituation. I roman efter roman skildrade Morrison de svartas kamp för att skapa en identitet och en social position.


Jag har läst tre romaner av Morrison och tycker att jag får allt lättare att ta till mig och förstå hennes språk. Berättelserna är alla ohyggliga och handlar om hur slaveriet slog sönder allt och gjorde kärleken riskabel. Män och kvinnor användes för avel och barnen skildes ofta från föräldrarna. Vad detta gjorde med människorna skildrar Morrison med skrämmande detaljrikhet.

De blåaste ögonen är en berättelse om en fattig svart familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form.

En välsignelse handlar om en handfull människor i Amerika i slutet av 1600-talet, handlingen utspelar sig således innan slaveriet satts i system på nationellt plan. Här berättas om olika kvinnors livsöden och om moderskapets plågor i en värld där ditt barn inte är ditt.

Dessutom finns ett antal olästa romaner i hyllan, som jag nu fick lust att bekanta mig med.

tisdag 9 april 2019

Den svarta katten


Den svarta katten av Edgar Allan Poe är en kort novell som handlar om en mild, kattälskade man, vars personlighet förändras i takt med att alkoholkonsumtionen ökar. Vreden tar överhand och mannen begår förfärliga handlingar. Ska han verkligen undkomma straffet?

Den svarta katten är tunn och lättläst, mycket underhållande och lite oroande. Det gäller nog att behandla katter väl ...
DEN SVARTA KATTEN
Författare: Edgar Allan Poe
Översättare: Helena Hansson
Förlag Novellix (2018)
Köp: Adlibris, Bokus