Läsning pågår - Fåglarna

Jag läser nu med stigande oro en helt makalöst bra roman: Fåglarna av Tarjei Vesaas. Oron kommer sig av att detta inte kan sluta väl. Mattis och hans syster Hege bor tillsammans i ett litet hus vid en sjö. Mattis är vuxen, men behöver ändå någon som tar hand om honom och det har varit systerns roll sedan föräldrarna dog. Hege stickar tröjor och kämpar för att få mat på bordet, medan Mattis har svårt att få till det där som behövs i stället för det som känns bra i stunden. Texten och handlingen är oerhört engagerande, kanhända kommer jag i slutänden att hålla med Karl Ove Knausgård som menar att detta är den bästa norska roman som skrivits. 

Air

Romanen Air av schweiziske Christian Kracht valde jag att läsa lite på måfå eftersom jag såg boken dyka upp här och var och blev nyfiken. Författaren var ny för mig, trots att han ses som en kandidat till Nobelpriset. Han tycks dessutom vara kontroversiell, i SvD spekuleras om högersympatier,  i DN beskrivs han som "den tyskspråkiga litteraturens främsta nomad" och i Liberal Debatt finns funderingar kring om han blivit romantiker. Tursamt nog hade jag inte läst något av detta innan jag läste den sagobetonade och tämligen obegripliga Air. 

Inredningsdesignern Paul bor i en skotsk småstad och arbetar med ytor. Han är för övrigt urtypen av en ytlig nutidsmänniska, som enbart äter surdegsbröd, uppskuret med specialkniv av specifikt märke, med syrat smör på. En dag får Paul ett nytt uppdrag - att i Stavanger måla en enorm serverhall i den perfekta nyansen av vitt. Men något obeskrivligt händer under besöket hos kunden. I en medeltida parallellvärld utspelar sig en märklig historia, där en ung flicka vid namn Ildr nyligen förlorat sin mamma och råkar skjuta en främling när hon jagar. Så småningom framkommer att den främmande mannen har magiska förmågor och att han jagas av den enväldige, onde hertigen. Ildr och främlingen flyr tillsammans genom ett kargt landskap och hamnar till slut hos en grupp människor vid kusten, där senare kampen mot hertigen kommer att utkämpas. De två berättelserna i romanen hör givetvis ihop, men om detta får ni läsa själva.

I mitt jobb som psykolog brukar jag ibland säga att det inte alltid hjälper att förstå sina problem och deras ursprung, känslorna och symtomen kan finnas kvar i alla fall. Man måste i stället uppleva något som ger en läkande effekt. Att uppleva i stället för att reflektera kan vara mer verksamt, är min erfarenhet. Att läsa Air innebär för mig en liknande situation; när jag försöker tolka texten och förstå vad författaren vill förmedla, ger mig läsningen ingenting. Utifrån de recensioner jag tagit del av efter läsningen förstår jag att man kan ägna hur mkt tid som helst åt att analysera Christian Krachts författarskap, men jag lämnar det med varm hand åt experterna. Jämförelsen med Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta är dock perfekt; Air är en fantastisk saga om kampen mellan ont och gott, men med ofantligt mkt mer ironi. 

”Livet var fullt av bekymmer, men egentligen inte.”

Sammantaget är Air en bok man kan läsa hur många ggr som helst, och leta efter pusselbitar att analysera. Möjligen är det detta författaren önskar. Eller så läser man boken och flyter med, så som jag gjorde, och upplever en magisk lässtund.

AIR
Författare: Christian Kracht
Förlag: Ersatz (2025)
Översättare: Anna Bengtsson

Världsbokdagen 2026

 

Världsbokdagen firas som vanligt här på bloggen, även om tyvärr min läsning blivit lite snävare de senaste åren. Tidigare har jag arrangerat utmaningar att läsa böcker från olika delar av världen, de senaste åren tycks jag ha fastnat lite i Europa/Norden. Därför kommer tipsen både att bestå av böcker jag läst för länge sedan och nyare litteratur.

Allt går sönder av Chinua Achebe (Nigeria) är kanske den mest betydelsefulla afrikanska romanen, den utkom redan 1958 och var en viktig motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. I korthet skildrar romanen  hur den traditionella stamkulturen slås sönder av de vitas kolonisation. Vi får följa en man som inte förmår anpassa sig till de nya villkoren och som därmed är dömd att gå under. Det här är en fantastisk, osentimental skildring av en dödsdömd kultur och ett nyanserat porträtt av en rigid, härsklysten man. Lättläst och intressant.

Agaat av Marlene van Niekerk (Sydafrika) handlar om den vita lantbrukarhustrun Milla och den svarta tjänstekvinnan Agaat. Romanen gestaltar den sydafrikanska historien utifrån en kvinnligt perspektiv i en tid då allt förändras. Vi får lära känna Milla och Agaat i det tidiga 60-talets apartheid och får därefter följa deras historia fram till romanens nutid 1996 då Milla är helt förlamad och totalt beroende av Agaat. Fängslande berättelse, lagom utmanande berättarteknik och ett suveränt, knappt språk.

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och ansågs vara mycket realistisk. Huvudpersonen i romanen växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Genom åren utsätts hon för könsdiskriminering i skolan, på arbetet och överallt ute i samhället tills hon en dag flyr på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

De små tingens gud, Arundhati Roys prisade debutroman, kretsar kring en välbärgad familj i Kerala, Indien och dess sönderfall. Tvillingarna Rahel och Estha råkar ut för en mycket tragisk händelse, varefter familjen splittras. Tvillingarna separeras från varandra och växer upp med bestående traumasymtom. Boken är skriven på ett alldeles fantastiskt språk, fyllt av mantraliknande upprepningar och nykonstruerade ord. Stämningen är suggestiv och förväntansfull. På ett yttre plan gestaltar romanen teman som det indiska kastsystemet, sociala tabun, förtryck av kvinnor och den postkoloniala samhällsstrukturen.

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen (Norge) är den inledande delen i en trilogi om den pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim. Romanen handlar om de sista åren i livet, en tid när kroppen och minnet sviker, vänner faller ifrån och den egna betydelsen tycks minska. Det kunde ha blivit oerhört dystert, men författaren balanserar tyngd och sorg med en osentimental gestaltning, skoningslös ärlighet, och ett envist hopp. Sammantaget en detta en mycket fin berättelse, skriven i kortfattad stil, och en huvudperson jag längtar efter att återse.

Lázló Krasznahorkai (Ungern) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2025 med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Den sista vargen består av tre löst sammanhållna berättelser mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första delen är svårbegriplig p g a dess experimentella stil (punkter saknas) andra delen är mästerlig, tredje delen känns onödig. Boken som helhet är mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. 

Mitt namn är Lucy Barton (USA) och de andra romanerna i sviten om Lucy av Elizabeth Strout gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Läsning av böckerna liknar mer ett samtal med med en väninna, än att man tar del av en författares redigerade och publicerade text. Med enkla vardagsskildringar, torr humor samt kortfattade, inkännande och osentimentala dialoger skapar Elizabeth Strout karaktärer som engagerar, kanske till med uppslukar läsaren. Makalöst bra. 

Medborgare av Claudia Rankine (USA) är inte är så lätt att beskriva, den rymmer poesi, korta berättelser och bilder. Texterna osar av både klart uttryckt och återhållen vrede, mest berörd och beklämd blir jag av alla episoder där mörkhyade är osynliga. Och då de svarta är synliga förväxlas de ofta med varandra, eller uppfattas som hotfulla. I värsta fall dödar man dem - av misstag. Hur kan man då vara en medborgare? Medborgare en mycket angelägen ögonöppnare, skriven på ett spännande, nyskapande, utmanande sätt. 

Novellen Trädgårdsfesten av Katherine Mansfield (Nya Zealand) ironiserar subtilt över överklassens fåniga fokus på festligheter och överdåd, samt över deras okunniga och oempatiska välmenande. På några få sidor skapar författaren en glasklar bild av avståndet mellan de som har och de som behöver. Katherine Mansfield var en viktig del i utvecklandet av den brittiska modernismen, en berättarteknik som bygger på stämningar och impulser. Själv såg hon sitt författarskap som oundvikligt och hävdade att hon var "i första hand författare, sedan kvinna". 

Andarnas hus av Isabel Allende (Chile) handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.

Läsning pågår - Femton år: den revolutionära våren

Lyssnar nu på en bra uppläsning av en makalös roman: Femton år: den revolutionära våren av Vigdis Hjort. Om en tidigare läst roman av författaren - Arv och miljö - skrev jag: "Författaren skriver initierat och inlevelsefullt, osentimentalt och med bitsk humor. Och med ett rytmiskt språk som säkerligen varit ännu tydligare om jag läst med ögonen." Exakt samma skulle jag kunna skriva är om den roman jag lyssnar på nu. Boken handlar om en flickas uppväxt, en övergång från ett trygg och lite naiv bild av verkligheten till en medveten, självständig och ganska upprorisk attityd. Författaren har en exceptionell förmåga att gestalta känslomässiga nyanser och skapar en unik upplevelse av närhet mellan läsaren och texten. 

Läsning pågår - Tecken till kärlek

Läser just nu en roman, som väntat länge i min bokhylla, med förväntningar som kanske höjts med tiden. Tecken till kärlek av norske Jan Kjaerstad handlar om en ung kvinnas liv och kärleksliv, samt om hennes fascination för tecken, mer specifikt typsnitt. Tyvärr känner jag att jag borde tycka om den här boken mer än jag gör. Jag upplever tyvärr inget emotionellt engagemang och uppfattar texten som ganska intellektuell. 

Den dagen Nils Vik dog

Frode Grytten, författare och journalist från Norge, fick sitt litterära genombrott med romanen Bikupesång, som tilldelades Bragepriset 1999 och blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Frode Grytten skriver både lyrik och prosa samt både noveller och romaner. Jag fick syn på boken Den dagen Nils Vik dog hos Kulturkollo och blev nyfiken. Det är jag nu mycket glad över. 

Nils Vik har farit med sin färja över fjorden för att hämta och lämna varor och passagerare under hela sitt liv. I ur och skur, morgon och kväll, under dramatiska omständigheter eller rutinmässigt har han pålitligt utfört sitt arbete till bygdens nytta och glädje. Även den sista dagen vaknar Nils tidigt och gör sig i ordning för avfärd, för den sista resan. Han skriver ett avskedsbrev och bränner bäddmadrassen, där man ännu kan se konturerna efter den älskade, avlidna hustrun. Sedan är han klar att ge sig iväg. Ombord finns även bästa vännen, hunden Luna, som avled många år tidigare. Under resan besöker Nils de platser han färdats till hela sitt liv och han möter människor som varit viktiga, de som gått före honom in i dödsriket och nu håller Nils sällskap på överfärden. 

Den dagen Nils Vik dog handlar om ett enkelt liv fyllt av kärlek, oro, glädje, sorg och längtan - ett alldeles vanligt, unikt liv. Läsupplevelsen är dock något långt utöver det vanliga, texten är outsägligt vacker och vemodig och lockar till långsam läsning. Sammantaget leder en nyanserad gestaltning av människoliv och målande naturskildringar av fjordlandskapet till en magisk läsupplevelse som länge dröjer sig kvar som ett litet "smil".

DEN DAGEN NILS VIK DOG
Författare: Frode Grytten
Förlag: Sekwa/Norra (2024)
Översättare: Jonas Rasmussen

Läsning pågår - Evil grandma

Dags för lite mer humoristisk läsning än vanligt, tack för tipset Anna. Har lyssnat en bit in i Evil grandma av Line Baugstø i uppläsning av Katarina Ewerlöf, och gillar skarpt både den bitska ironin och det underliggande allvaret.

Läsning pågår - Air

Jag har nyss börjat lyssna på boken Air av Christian Kracht och måste säga att hittills begriper jag inte någonting. Men den är alldeles underbar! Verkar vara en bok man ska uppleva snarare än reflektera över. Den här boken kanske jag dessutom bör läsa med ögonen. Och eventuellt köpa ...

Sameproblemet

Kathrine Nedrejord föddes 1987 i Kjøllefjord i Finnmark, Norge och bor idag i Paris. Hon har tidigare skrivit ett flertal romaner och ungdomsböcker samt varit verksam som dramatiker. Sameproblemet är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Romanen tilldelades Bragepriset för årets skönlitterära bok i Norge 2024 och P. O. Enquists pris 2025. Under de senaste åren har jag läst många berättelser från svenska Sápmi som handlat om både historisk och samtida rasism, övergrepp, utsatthet och identitetsförlust. Nedrejords roman är mitt första möte med erfarenheter från norska Sápmi, erfarenheter som tyvärr liknar de svenska. 

Huvudpersonen Marie är författare/journalist, bor i Frankrike och har nyligen blivit mamma, när hennes áhkku (mormor) dör. Marie har inte varit hemma på många år, när hon nu lämnar sitt barn och beger sig hemåt. Under resan och hemma i Sápmi återkommer alla tidigare minnen av förtryck och Marie fylls av ett raseri som måste komma till uttryck. Hon börjar därför skriva om sin áhkkus liv och uppväxt i ett land som betonat vikten av assimilering, och därmed berövat áhkku hennes historia, identitet och språk. Genom skrivandet om áhkku tvingas Marie att möta sin ilska och förtvivlan över förlusten av den egna kulturen och historien, samt den känslomässiga ambivalensen i att både vilja omfamna och förneka sitt samiska ursprung. 

Sameproblemet är en oerhört angelägen berättelse om ett förtryck som mycket tydligt än idag. Liksom i motsvarande svenska böcker (t. ex. Ann-Helén Laestadius Sápmitrilogin) gestaltas hur ett historiskt förtryck fortplantas och påverkar kommande generationer på djupet. Intensiteten och raseriet i språket är faktiskt härligt befriande, men tyvärr är berättarstrukturen något rörig. Detta påverkar läsupplevelsen, i synnerhet om man lyssnar på en ljudbok utan kapitelindelning.

SAMEPROBLEMET
Författare: Kathrine Nedrejord
Förlag: Tranan (2026)
Översättare: Helena Fagertun
Uppläsare: Patricia Fjellgren

Läsning pågår - Den dagen Nils Vik dog

Sakta, sakta läser jag historien om Nils Viks sista dag i livet, en dag då han för sista gången reser med färjan han kört varje dag. Med på resan är den älskade hunden Luna, som avled för många år sedan. Under resan besöker Nils de platser han färdats till i hela sitt liv och han möter människor som varit viktiga - både döda och levande. Den här texten är outsägligt vemodig och vacker. 

Lucrezias porträtt

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en mycket populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även filmatiseringen har överösts med priser. 

Lucrezias porträtt är Maggie O'Farrells tionde roman och liksom Hamnet är det en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, närmare bestämt i, och i trakten kring, Florens. Lucrezia är femte barnet till Cosimo de Medici och Eleonora de Toledo, en flicka som föds med en egensinnighet modern kopplar till sina egna tankar under tillblivelsen. Lucrezia är nyfiken, konstintresserad och lättlärd samt mycket intresserad av faderns samling av vilda djur. När hon får höra att en tiger anlänt smyger hon omkring och fullständigt orädd upplever hon ett starkt möte med det vilda djuret. När Lucrezias äldre syster Maria avlider får Lucrezia lov att träda i hennes ställe som blivande brud. Med hjälp av den rådiga barnsköterskan Sofia skjuts bröllopet upp tills Lucrezia är 15 år. 1560 vigs Lucrezia med den oerhört rike och mäktige hertigen av Ferrara, Alfonso II d'Este, varefter paret flyttar till hans villa. Kort tid därefter börjar Lucrezia upptäcka mindre trevliga egenskaper hos sin make och efterhand börjar hon oroa sig för att maken planerar att röja henne ur vägen. 

Redan inledningsvis får läsaren veta att Lucrezia avlider inom det första året som gift och att det ryktas att maken lät mörda henne. Därefter växlar handlingen mellan olika tidsperioder; den ena utspelar sig i romanens nutid när Lucrezia är nygift, den andra skildrar i återblickar hennes uppväxt. Strukturen skapar ett oerhört driv i handlingen och ett starkt engagemang. Språket är vackert och målande, som läsare upplever man hur en tigerpäls känns i handen, hur tyg känns strävt, stengolv kalla och hur det känns att vara rädd för sin egen make. Konst och måleri har en viktig roll i romanen, vars omslag pryds av Lucrezias bröllopsporträtt. Tillblivelsen av detta uttrycksfulla porträtt skildras på ett mycket suggestivt sätt. Den historiska tidsperioden levandegörs genom tidstypiska detaljer gällande exempelvis mode och konststilar, vilket lockar till vidare läsning om verklighetens Lucrezia de Medici och hennes alltför korta liv.

Sammanfattningsvis är Lucrezias porträtt en uppslukande och skrämmande historisk roman om en ung kvinnas kamp för överlevnad, en oerhört stark läsupplevelse.

Av Alessandro Allori

LUCREZIAS PORTRÄTT
Författare: Maggie O'Farrell
Förlag: SEKWA (2022)
Översättare: Malin Bylund Westfelt

Läsning pågår - Sameproblemet

Lyssnar just nu på den nyligen utgivna Sameproblemet av norsk-samiska Kathrine Nedrejord. Romanen skildrar en samisk historia som tyvärr liknar den svensk-samiska, d v s en historia fylld av rasism, förtryck och kampen att få vara sig själv. Oerhört engagerande!

Fars rygg

Niels Fredrik Dahl beskrivs som en av Norges mest framstående författare och romanen Fars rygg anses vara en höjdpunkt i hans författarskap. Romanen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2024. Niels Fredrik Dahl berättar i DN: 

”Jag saknar mina föräldrar så oerhört mycket, och samtidigt vet jag ingenting om dem.”

Berättaren i romanen är en man som försöker förstå sig själv genom att söka efter svar på frågor om fadern och delvis även farfadern. De äldre generationerna är sedan länge borta, men präglar ändå berättarens minnen och liv. Inledningsvis utspelar sig romanen i 20-talets Alexandria, där farfadern - kallad Domaren - arbetar på Justitiepalatset medan hans son (i boken kallad far) tas om hand av sin mor i hemmet. När Domaren anser att far inte har mycket mer att lära av sin mor skickas han ut i världen för att uppfostras i enlighet med Domarens värderingar. Detta innebär bland annat att bli scout i Norge och att få en ordentlig utbildning på internatskola i Schweiz. Under alla år far lever åtskild från sina föräldrar väntar han på brev från modern. Men de enda brev han får är från Domaren och de innehåller mestadels olika instruktioner och förmaningar. Far växer på detta sätt upp med en förlamande känsla av ensamhet och längtan. 

Fars rygg är en av de mest gripande och djupt sorgliga berättelser jag någonsin läst. Utan några sentimentala överdrifter eller dramatiska händelser skildrar författaren ensamhet så djup att den verkligen skaver i läsaren. Hos mig landar även berättelsen som en enastående skönlitterär gestaltning av det jag som psykolog arbetat med under många år - hur anknytning, självbild och mående förs vidare över tid, från generation till generation. 

Sammantaget är Fars rygg en episk roman som spänner över tre generationer och geografiskt utspelar sig från Egypten i söder till Norge i norr. Romanen skildrar ett utanförskap som går i arv och en innerlig längtan efter närhet och att höra till. Det är en makalöst vacker och djupt berörande text, en av de bästa romaner jag läst. 

FARS RYGG
Författare: Niels Fredrik Dahl
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Gun-Britt Sundström

Läsning pågår - Lucrezias porträtt

Äntligen dags för Lucrezias porträtt av Maggie O’Farrell, en bok vars läsning tidigare avbrutits p g a sjukdom. Nu ska den sent omsider läsas ut. Det är svårt att läsa boken i lagom takt eftersom den är så fängslande och spännande att jag måste få veta hur allt slutar. Längtar dessutom efter att googla verklighetens förebild. Och väntar ivrigt på att möta författaren på årets Bokmässa!

Bokmässepepp - redan i mars!

Bokmässan har börjat presentera författare som kommer i september och jag är redan alldeles till mig!

Foto: Dasha Tenditna

Brittiska författaren Maggie O’Farrell är aktuell med en ny roman, Land, och med filmatiseringen av Hamnet. Land beskrivs av förlaget som: "en episk skildring av en familj som försöker hitta sin plats i efterdyningarna av Irlands stora hungersnöd", detta är självklart en roman jag kommer att vilja läsa. Hamnet tilldelades Women’s Prize for Fiction 2020, den är inspirerad av William Shakespeares liv, utspelar sig i Stratford-upon-Avon år 1596 och handlar om en mors kamp för att alla hennes barn ska överleva. Det är en makalöst bra roman om familj, förlust och historien bakom Hamlet. Jag har tidigare recenserat och hyllat den. Dessutom har jag Lucrezias porträtt oläst i bokhyllan, den vill jag också gärna läsa!

Årets hedersgäst på Bokmässan är Québec, en provins i östra Kanada med författare som skriver i en franskspråkig tradition, författare som upplevt och skriver om migration och författare från landets ursprungsbefolkning. Flera fantastiska författare kommer att besöka Bokmässan, både några jag redan känner till och några som är nya för mig. 

 Foto: Rafal Maslow

Kanadensisk-vietnamesiska Kim Thúy kommer äntligen tillbaka till Bokmässan. Av olika tråkiga skäl missade jag hennes besök 2016, så detta gör mig verkligen glad. Jag har läst tre romaner av författaren - Ru, Mãn och Vi - som alla handlar om olika aspekter av flykt, livet i exil och skapandet av en ny identitet. Texterna innehåller lika delar skönhet och skräck, författaren är sparsam med orden och förlaget SEKWA har med stor omsorg skapat fysiska böcker som passar innehållet. Recensioner finns här: Ru, Mãn, Vi. Alldeles nyss klickade jag hem ytterligare en bok av författaren - Em - som finns med på bokrean. För den som vill veta mer finns en Babel-intervju med Kim Thúy på SVT Play.

Foto: Vient Lancer

Lise Tremblay anses vara en av Kanadas främsta författare. Sedan debuten 1990 har hon tilldelats ett flertal priser och flera av hennes böcker har översatts till svenska. Återkommande teman i hennes texter är frågor om klass, stad och land, familj, ensamhet och relationer. Jag har hittills bara läst, och recenserat, en bok - Hägern - som gavs ut på svenska 2015. Boken innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - delar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn. För att inte ovan nämnda bok Em skulle behöva resa hit själv, beställde jag nyss även Tremblays senast utgivna bok Judiths syster. Läs gärna om Kulturkollos trevliga möte med Lise Tremblay.

Förutom de ovan nämnda författarna från Québec kommer även Gabrielle Filteau-Chiba, Michel Jean och Isabelle Arsenault. Dem har jag kvar att upptäcka. 

Läsning pågår - Vaxbarnet

Läser just nu Vaxbarnet av danska Olga Ravn, en roman med verklighetsbakgrund som handlar om kvinnor som anklagas för häxkonster under 1600-talet. Inte helt lättläst, men skriven på ett sanslöst vackert språk. Handlingen berättas av en vaxdocka, ett magiskt barn, en av kvinnorna tillverkat.

Haren och jag

CHLOE DALTON är en brittisk författare och utrikespolitisk specialist, vars debutroman Haren och jag blivit en bestseller, som nominerats till ett flertal priser och utsetts till Årets bok av bland andra The Sunday Times.

Under pandemin med dess strikta lockdown lämnar Chloe sitt hektiska liv London för att bosätta sig i sin ombyggda lada på landsbygden. Vid en av hennes regelbundna promenader hittar Chloe en liten harpalt, som tycks vara ensam och övergiven. När mamman inte heller senare under dagen hämtat den lilla palten, tar Chloe den med sig hem för att försöka hjälpa den att överleva. Chloe avser att låta haren förbli ett "vilt" djur och ger den därför inget namn. Med vånda beslutar hon även att den ska få röra sig fritt, trots att detta innebär att hon inte kan skydda den från faror. Mellan Chloe och haren växer en tillitsfull relation fram, trots, eller kanske just på grund av, att Chloe låter den komma och gå som den vill. 

Sammantaget är berättelsen ljuvligt rörande och varm i all sin vardaglighet, samtidigt som den på inget sätt romantiserar människans relation till djur och natur. Genom mötet med haren väcks Chloes intresse för harar, vilket leder henne vidare till ett ny syn på allt som lever runtomkring henne och människans roll i ekosystemet. Läsning rekommenderas!

HAREN OCH JAG

Författare: Chloe Dalton

Förlag: Polaris (2025)

Översättare: Amanda Svensson

Uppläsare: Livian Millhagen

Läsning pågår - Fars rygg

Jag läser just nu Fars rygg av Niels Fredrik Dahl, en lågmäld, men storslagen och oerhört gripande roman som totalt golvat mig. Kanhända blir favoritlistan lång i år. Romanen handlar om tre generationer män, där berättaren skildrar sin egen fars uppväxt hos en frånvarande farfar. En oerhört elegant gestaltning av smärtsam ensamhet. 

Förintelsens minnesdag 2026

2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Under många år har jag presenterat listor över mycket läsvärda romaner som berättar om förintelsen. I år valde jag ut några av favoriterna, de flesta svenska. 

Ett kort stopp på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg är författarens berättelse om faderns väg till och från Auschwitz, och om det nya livet i Södertälje. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk får läsaren ta del av pojkens och den vuxne mannens sökande efter någon form av sanning om fadern. Och om sonen. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning. 

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock lika ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Seminariet på årets Bokmässa med Göran Rosenberg och Lizzie Doron var helt enkel suveränt! Doron berättade om sin mentala resa från att vara barn till förintelseöverlevare och naiv sionist till att nu vara fredsaktivist och persona non grata i sitt hemland. En fantastisk kvinna! 

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet. 

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

De fattiga i Łódź av Steve Sem-Sandberg utspelar sig i det judiska gettot i den polska staden Łódź och porträtterar den av nazisterna utsedde judiske ledaren Chaim Rumkowski. Förhållandena i ghettot är fruktansvärda och försämras hela tiden. Rumkowski fattar beslut om vilka som ska deporteras och vilka han ska försöka rädda. Hans relation till och hans övergrepp på barnen i ghettot skildras på ett sätt som väcker stor avsky och sorg. En makalöst bra bok som upprör!

Hur ska det gå för Pinnebergs? av Hans Fallada är en roman jag redan 2014 önskade vore förlegad.  Sedan dess har tyvärr inget gått åt rätt håll. Som Ragnar Strömberg skriver i efterordet är romanen "kusligt aktuell i spekulationsekonomins, massarbetslöshetens och den nymornade fascismens Europa".

Johannes och Emma Pinneberg är unga, sorglösa och nykära. Innan de vet ordet av är en liten Klimp på väg och paret får raska på med giftermålet. Men inflationen är skyhög och arbetslösheten stiger. Johannes har svårt att behålla jobben när kraven från arbetsgivarna blir alltmer orimliga. Prestera, prestera, prestera. Och han vill ju så gärna ge den kära hustrun ett fint toalettbord. Situationen för det unga paret blir allt sämre, trots Johannes alla anstängningar. Hur ska det gå för Pinnebergs? är skriven på ett optimistiskt och humoristiskt sätt, men mellan raderna växer oron för hur det ska gå för det unga paret. Boken är en bladvändare med lättläst text och fängslande handling.

Av månsken växer ingenting

Copyright/fotograf: Aschehoug Norge

Torborg Nedreaas född 1906, var en norsk, politiskt radikal vänsterförfattare, som skrev om klasskillnader, fattigdom och förtryck. Hon hade stor betydelse i kampen för fri abort, samtidigt som hon också värnade om barnets rätt att födas in i en jämställd värld. Tidiga noveller handlade om "tyskejenter", d v s norska kvinnor som under kriget hade förhållanden med tyska soldater. Nedreaas ställde sig på kvinnornas sida i en situation där de ofta utsattes för trakasserier. 

Av månsken växer ingenting från 1947 blev det stora genombrott. Romanen handlar om en ung kvinnas förälskelse/besatthet av en äldre man och de ohyggligt smärtsamma konsekvenserna av deras kärleksmöten. Handlingen berättas av en huvudperson som kräver uppmärksamhet, vilket leder till en mycket hetsig läsning. Sammantaget är detta en oerhört drabbande roman som säkerligen kommer att finnas med på årets bästa-lista. Läs gärna min recension på Kultrkollo.