Norska favoriter - Torborg Nedreaas

Copyright/fotograf: Aschehoug Norge

Torborg Nedreaas (1906–1987) anses vara en av Norges mest framstående efterkrigsförfattare, om än relativt okänd i Sverige. Hon var politiskt radikal och skrev om klasskillnader, fattigdom och förtryck. 1945 debuterade hon med novellsamlingen Bak skapet står øksen. Flera av novellerna skildrade händelser under andra världskriget, hon skrev bland annat om ”tyskejenterna”, d v s norska kvinnor som hade förhållanden med tyska soldater. De här kvinnorna utsattes för både rättsövergrepp och trakasserier efter krigsslutet, och många deporterades till Tyskland. Torborg Nedreaas hade stor betydelse i kampen för fri abort, samtidigt som hon också värnade om barnets rätt att födas in i en jämställd värld. 1947 fick hon sitt stora genombrott med med romanen Av månsken växer ingenting. Hennes författarskap blev belönat med flera priser, 1972 blev hon nominerad till Nordiska rådets litteraturpris.

Torborg Nedreaas har berättat att hon fick idén till Av månsken växer ingenting när hon en sen natt lyssnade på en ung kvinnas berättelse om sitt liv, och dagen efter läste en notis i en tidning om kvinnor som dog till följd av illegala aborter. Dessa två händelser vävdes samman till en makalös och gripande berättelse om en ung kvinnas förälskelse i - eller kanske snarare besatthet av - en äldre man, och de ohyggligt smärtsamma konsekvenserna av deras kärleksmöten. 

I romanen möts en man och en kvinna på en järnvägsstation, hon följer med honom hem och berättar under natten om sitt liv, om sin förtärande kärlek till mannen Johannes, och om de barn hon inte fött. Formen - kvinnans berättande som intensivt och uppfordrande söker en lyssnare - är en viktig faktor bakom den starka upplevelse man som läsare drabbas av. Det här är en roman som skapar hetsig läsning, som är svår att avbryta. 

Flickan är bara femton år när hon blir förälskad i sin lärare Johannes. Ett par år senare möts de igen och inleder ett hemligt förhållande. Förutom åldersskillnaden kommer de från olika världar: flickan är dotter till en fattig, utsliten gruvarbetare, medan Johannes strävar efter att göra ett gott parti för att ”komma sig upp” och gifter sig med apotekarens dotter. Trots detta inleds en kärleksrelation som kommer att pågå, av och till, under större delen av deras liv. Det är en lidelsefull kärleksrelation fylld av begär, passion och svek. Om och om igen. Och en kvinna som alltid står ensam att försöka hantera de plågsamma konsekvenserna av den fysiska kärleken.

Sammantaget är Av månsken växer ingenting en oerhört drabbande berättelse om passion som drivs till sin spets, om en relation så ojämlik att den kan jämställas med övergrepp. 

Läs gärna min recension i helhet på Kulturkollo. 

För några dagar sedan utkom första delen i trilogin om Herdis Hauge - Trollskärvan. Trilogin beskrivs som en omvälvande uppväxtskildring från tiden före och under första världskriget och första delen tilldelades Kritikerpriset 1950. Jag ser oerhört mycket fram emot att läsa de här böckerna.

Evil Grandma

Mona är 65 år och ska snart gå i pension. Livet har satt sina spår i hennes ansikte, framför allt kring mungiporna som ständigt hänger. Livet känns inte så roligt som man kunde ha hoppats på, men Mona har i alla fall en nära vän i Annemor. Hon har också två söner, som hon i och för sig inte har så nära kontakt med. Men nu har hon fått ett arv och ska bjuda sönerna och svärdottern Alma på en resa. I stället för den planerade resan får dock Mona veta att hon ska bli farmor, kanske kan Thomas och Alma få pengar i stället för en resa? Man borde väl bli glad över ett farmorbesked, men Mona får i stället skyhögt blodtryck och en panikattack. Situationen blir inte lättare av att Thomas och Alma behöver få bo hos Mona under en period eftersom deras lägenhet fått en vattenläcka. Mona har svårt för sin svärdotter, hon uppfattar Alma som en oerhört ytlig influencer, och Alma i sin tur postar gärna osmickrande inlägg om sin svärmor. En dag får Mona nog och startar ett eget instakonto: Evil Grandma. 

Evil Grandma är inte min vanliga typ av bok, men jag måste säga att den överträffade mina förväntningar. Mona är en härligt argsint, bitter och bitsk karaktär som tar ut svängarna rejält. Under den humoristiska ytan finns allvar och kritik mot de begränsade roller äldre kvinnor automatiskt tilldelas. Läs!

EVIL GRANDMA
Författare: Line Baugstø
Förlag: Forum (2025)
Översättare: Lie Fredholm
Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Air

Romanen Air av schweiziske Christian Kracht valde jag att läsa lite på måfå eftersom jag såg boken dyka upp här och var och blev nyfiken. Författaren var ny för mig, trots att han ses som en kandidat till Nobelpriset. Han tycks dessutom vara kontroversiell, i SvD spekuleras om högersympatier,  i DN beskrivs han som "den tyskspråkiga litteraturens främsta nomad" och i Liberal Debatt finns funderingar kring om han blivit romantiker. Tursamt nog hade jag inte läst något av detta innan jag läste den sagobetonade och tämligen obegripliga Air. 

Inredningsdesignern Paul bor i en skotsk småstad och arbetar med ytor. Han är för övrigt urtypen av en ytlig nutidsmänniska, som enbart äter surdegsbröd, uppskuret med specialkniv av specifikt märke, med syrat smör på. En dag får Paul ett nytt uppdrag - att i Stavanger måla en enorm serverhall i den perfekta nyansen av vitt. Men något obeskrivligt händer under besöket hos kunden. I en medeltida parallellvärld utspelar sig en märklig historia, där en ung flicka vid namn Ildr nyligen förlorat sin mamma och råkar skjuta en främling när hon jagar. Så småningom framkommer att den främmande mannen har magiska förmågor och att han jagas av den enväldige, onde hertigen. Ildr och främlingen flyr tillsammans genom ett kargt landskap och hamnar till slut hos en grupp människor vid kusten, där senare kampen mot hertigen kommer att utkämpas. De två berättelserna i romanen hör givetvis ihop, men om detta får ni läsa själva.

I mitt jobb som psykolog brukar jag ibland säga att det inte alltid hjälper att förstå sina problem och deras ursprung, känslorna och symtomen kan finnas kvar i alla fall. Man måste i stället uppleva något som ger en läkande effekt. Att uppleva i stället för att reflektera kan vara mer verksamt, är min erfarenhet. Att läsa Air innebär för mig en liknande situation; när jag försöker tolka texten och förstå vad författaren vill förmedla, ger mig läsningen ingenting. Utifrån de recensioner jag tagit del av efter läsningen förstår jag att man kan ägna hur mkt tid som helst åt att analysera Christian Krachts författarskap, men jag lämnar det med varm hand åt experterna. Jämförelsen med Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta är dock perfekt; Air är en fantastisk saga om kampen mellan ont och gott, men med ofantligt mkt mer ironi. 

”Livet var fullt av bekymmer, men egentligen inte.”

Sammantaget är Air en bok man kan läsa hur många ggr som helst, och leta efter pusselbitar att analysera. Möjligen är det detta författaren önskar. Eller så läser man boken och flyter med, så som jag gjorde, och upplever en magisk lässtund.

AIR
Författare: Christian Kracht
Förlag: Ersatz (2025)
Översättare: Anna Bengtsson

Den dagen Nils Vik dog

Frode Grytten, författare och journalist från Norge, fick sitt litterära genombrott med romanen Bikupesång, som tilldelades Bragepriset 1999 och blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Frode Grytten skriver både lyrik och prosa samt både noveller och romaner. Jag fick syn på boken Den dagen Nils Vik dog hos Kulturkollo och blev nyfiken. Det är jag nu mycket glad över. 

Nils Vik har farit med sin färja över fjorden för att hämta och lämna varor och passagerare under hela sitt liv. I ur och skur, morgon och kväll, under dramatiska omständigheter eller rutinmässigt har han pålitligt utfört sitt arbete till bygdens nytta och glädje. Även den sista dagen vaknar Nils tidigt och gör sig i ordning för avfärd, för den sista resan. Han skriver ett avskedsbrev och bränner bäddmadrassen, där man ännu kan se konturerna efter den älskade, avlidna hustrun. Sedan är han klar att ge sig iväg. Ombord finns även bästa vännen, hunden Luna, som avled många år tidigare. Under resan besöker Nils de platser han färdats till hela sitt liv och han möter människor som varit viktiga, de som gått före honom in i dödsriket och nu håller Nils sällskap på överfärden. 

Den dagen Nils Vik dog handlar om ett enkelt liv fyllt av kärlek, oro, glädje, sorg och längtan - ett alldeles vanligt, unikt liv. Läsupplevelsen är dock något långt utöver det vanliga, texten är outsägligt vacker och vemodig och lockar till långsam läsning. Sammantaget leder en nyanserad gestaltning av människoliv och målande naturskildringar av fjordlandskapet till en magisk läsupplevelse som länge dröjer sig kvar som ett litet "smil".

DEN DAGEN NILS VIK DOG
Författare: Frode Grytten
Förlag: Sekwa/Norra (2024)
Översättare: Jonas Rasmussen

Mitt skydd och min storm

2017 var jag osäker på om jag verkligen skulle åka på Bokmässan. Den högerextrema tidningen Nya Tider tilläts ställa ut och mängder av författare och förlag protesterade. När det blev klart att Arundhati Roy skulle komma fanns dock inget annat alternativ för mig än att åka. Det var en påfrestande stämning på Bokmässan det året, mängder av vakter och massor av protester utanför. Arundhati Roy var mässans stora behållning, jag minns fortfarande hur darriga mina ben var när jag hälsade på henne och fick boken Den yttersta lyckans ministerium signerad. På seminariet sa hon bland annat: "A novel is a universe" och "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name."

Mitt skydd och min storm är en självbiografi som skildrar en mycket komplicerad mor-dotter-relation, och berättar om ett land präglat av förtryck i många skepnader. Författaren började skriva boken i samband med moderns bortgång, en händelse som påverkade Arundhati Roy mer än hon förväntat sig. Fru Roy beskrivs som en mycket komplex person, hon var en stor förkämpe för kvinnors rättigheter, hon startade en modern skola och tog omsorgsfullt hand om andras barn, men gentemot de egna barnen pendlade hon mellan kyla och lynniga utbrott. När Arundhati Roy var 18 år bröt hon under några år kontakten med modern, hon utbildade sig till arkitekt, gifte sig och skrev så småningom debutromanen De små tingens gud. Världsberömmelsen var svår att hantera, i stället för att skriva fler romaner engagerade sig Arundhati Roy politiskt och skrev essäer i sakfrågor om exempelvis ursprungsbefolkningens rättigheter, kärnvapensprängningar och miljöfrågor. 

Författarens självbiografi och liv påminner i hög grad om hennes romaner; till brädden fyllda av drastiska beslut, dramatiska händelser, intressanta personer och en vildsint längtan efter frihet från förtryck. Porträttet av modern är både lyhört och fängslande, och deras relation ger en begriplig bakgrund till Arundhati Roys utforskande och passionerade inställning till det mesta i livet. Min beundran av författaren till trots måste jag dock säga att Mitt skydd och min storm är ganska ostrukturerad och lite för mycket "extra allt". En rejäl redigering hade varit gynnsam. Och jag tycker att det är trist att översättningen av titeln leder till att man tappar kopplingen till Paul McCartneys textrader om hans mamma: "When I find myself in times of trouble

Mother Mary comes to me ..." 

MITT SKYDD OCH MIN STORM
Författare: Arundhati Roy
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Peter Samuelsson

Sameproblemet

Kathrine Nedrejord föddes 1987 i Kjøllefjord i Finnmark, Norge och bor idag i Paris. Hon har tidigare skrivit ett flertal romaner och ungdomsböcker samt varit verksam som dramatiker. Sameproblemet är den första av hennes böcker som översatts till svenska. Romanen tilldelades Bragepriset för årets skönlitterära bok i Norge 2024 och P. O. Enquists pris 2025. Under de senaste åren har jag läst många berättelser från svenska Sápmi som handlat om både historisk och samtida rasism, övergrepp, utsatthet och identitetsförlust. Nedrejords roman är mitt första möte med erfarenheter från norska Sápmi, erfarenheter som tyvärr liknar de svenska. 

Huvudpersonen Marie är författare/journalist, bor i Frankrike och har nyligen blivit mamma, när hennes áhkku (mormor) dör. Marie har inte varit hemma på många år, när hon nu lämnar sitt barn och beger sig hemåt. Under resan och hemma i Sápmi återkommer alla tidigare minnen av förtryck och Marie fylls av ett raseri som måste komma till uttryck. Hon börjar därför skriva om sin áhkkus liv och uppväxt i ett land som betonat vikten av assimilering, och därmed berövat áhkku hennes historia, identitet och språk. Genom skrivandet om áhkku tvingas Marie att möta sin ilska och förtvivlan över förlusten av den egna kulturen och historien, samt den känslomässiga ambivalensen i att både vilja omfamna och förneka sitt samiska ursprung. 

Sameproblemet är en oerhört angelägen berättelse om ett förtryck som mycket tydligt än idag. Liksom i motsvarande svenska böcker (t. ex. Ann-Helén Laestadius Sápmitrilogin) gestaltas hur ett historiskt förtryck fortplantas och påverkar kommande generationer på djupet. Intensiteten och raseriet i språket är faktiskt härligt befriande, men tyvärr är berättarstrukturen något rörig. Detta påverkar läsupplevelsen, i synnerhet om man lyssnar på en ljudbok utan kapitelindelning.

SAMEPROBLEMET
Författare: Kathrine Nedrejord
Förlag: Tranan (2026)
Översättare: Helena Fagertun
Uppläsare: Patricia Fjellgren

Det sjön ser

Susanne Hugosson, uppvuxen i Västerbottens inland och med en stark förankring i landsbygden, debuterade som författare 2026 med Det sjön ser. Och vilken debut! 

1965 anländer den nyutbildade prästen Eskil till byn Bisterleden och får bo i den av byn ägda gamla lillstugan. Han blir väl mottagen och omtyckt för sina predikningar och för att han har vett att låta byns ledande kvinnor sköta sitt. Särskilt varmt välkomnad blir han av bonden George och en vänskap som räcker hela livet växer fram. Nyprästen har lätt både att prata och att lyssna och trots epitetet "ny" blir han en accepterad och uppskattad del av byn. 

Huvudperson i romanen är själva byn Bisterliden, tillsammans med den näraliggande sjön, som är central för livet i byn. Den som är uppvuxen på landsbygden känner omedelbart igen det långsamma tempot, i bästa fall gemenskapen i byn, och nyfikenheten på nästan. I en by som Bisterliden har alla sin givna plats och förändringar sker mycket sakta. Där jag växte upp tog det åtskilliga generationer att bli en del av gemenskapen, vilket möjligen är orsaken till att jag inte längre bor där. Ett av de inslag i romanen jag uppskattar mest är att sjön getts en egen röst, det är en finurligt sätt att låta "någon" kommentera handlingen. 

"Jag har sett så många människor komma hit till byn och också lämna denna by att jag tappat räkningen. Jag sörjer när de far men jag välkomnar också de nya som kommer och min stora blöta kropp har sett både kärlek, födsel och död." 

Sammantaget är Det sjön ser en ljuvlig, lågmäld och finstämd berättelse om vänskap och vardagsliv i Västerbotten. Jag lyssnade på romanen i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel, vilket rekommenderas för den som gillar att lyssna. 

DET SJÖN SER
Författare: Susanne Hugosson
Förlag: Historiska Media (2026)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Lucrezias porträtt

Maggie O’Farrell, född i Nordirland 1972, är en mycket populär brittisk författare och journalist. Sex av hennes romaner har getts ut på SEKWA/Etta, flera av dem står i min bokhylla. En av mina favoritromaner är Hamnet, en berättelse som är löst baserad på Shakespeares liv. För den tilldelades författaren mycket välförtjänt det prestigefyllda priset Women’s Prize for Fiction 2020. Även filmatiseringen har överösts med priser. 

Lucrezias porträtt är Maggie O'Farrells tionde roman och liksom Hamnet är det en historisk roman baserad på verkliga personer. Handlingen utspelar sig i renässansens Italien, närmare bestämt i, och i trakten kring, Florens. Lucrezia är femte barnet till Cosimo de Medici och Eleonora de Toledo, en flicka som föds med en egensinnighet modern kopplar till sina egna tankar under tillblivelsen. Lucrezia är nyfiken, konstintresserad och lättlärd samt mycket intresserad av faderns samling av vilda djur. När hon får höra att en tiger anlänt smyger hon omkring och fullständigt orädd upplever hon ett starkt möte med det vilda djuret. När Lucrezias äldre syster Maria avlider får Lucrezia lov att träda i hennes ställe som blivande brud. Med hjälp av den rådiga barnsköterskan Sofia skjuts bröllopet upp tills Lucrezia är 15 år. 1560 vigs Lucrezia med den oerhört rike och mäktige hertigen av Ferrara, Alfonso II d'Este, varefter paret flyttar till hans villa. Kort tid därefter börjar Lucrezia upptäcka mindre trevliga egenskaper hos sin make och efterhand börjar hon oroa sig för att maken planerar att röja henne ur vägen. 

Redan inledningsvis får läsaren veta att Lucrezia avlider inom det första året som gift och att det ryktas att maken lät mörda henne. Därefter växlar handlingen mellan olika tidsperioder; den ena utspelar sig i romanens nutid när Lucrezia är nygift, den andra skildrar i återblickar hennes uppväxt. Strukturen skapar ett oerhört driv i handlingen och ett starkt engagemang. Språket är vackert och målande, som läsare upplever man hur en tigerpäls känns i handen, hur tyg känns strävt, stengolv kalla och hur det känns att vara rädd för sin egen make. Konst och måleri har en viktig roll i romanen, vars omslag pryds av Lucrezias bröllopsporträtt. Tillblivelsen av detta uttrycksfulla porträtt skildras på ett mycket suggestivt sätt. Den historiska tidsperioden levandegörs genom tidstypiska detaljer gällande exempelvis mode och konststilar, vilket lockar till vidare läsning om verklighetens Lucrezia de Medici och hennes alltför korta liv.

Sammanfattningsvis är Lucrezias porträtt en uppslukande och skrämmande historisk roman om en ung kvinnas kamp för överlevnad, en oerhört stark läsupplevelse.

Av Alessandro Allori

LUCREZIAS PORTRÄTT
Författare: Maggie O'Farrell
Förlag: SEKWA (2022)
Översättare: Malin Bylund Westfelt

Fars rygg

Niels Fredrik Dahl beskrivs som en av Norges mest framstående författare och romanen Fars rygg anses vara en höjdpunkt i hans författarskap. Romanen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2024. Niels Fredrik Dahl berättar i DN: 

”Jag saknar mina föräldrar så oerhört mycket, och samtidigt vet jag ingenting om dem.”

Berättaren i romanen är en man som försöker förstå sig själv genom att söka efter svar på frågor om fadern och delvis även farfadern. De äldre generationerna är sedan länge borta, men präglar ändå berättarens minnen och liv. Inledningsvis utspelar sig romanen i 20-talets Alexandria, där farfadern - kallad Domaren - arbetar på Justitiepalatset medan hans son (i boken kallad far) tas om hand av sin mor i hemmet. När Domaren anser att far inte har mycket mer att lära av sin mor skickas han ut i världen för att uppfostras i enlighet med Domarens värderingar. Detta innebär bland annat att bli scout i Norge och att få en ordentlig utbildning på internatskola i Schweiz. Under alla år far lever åtskild från sina föräldrar väntar han på brev från modern. Men de enda brev han får är från Domaren och de innehåller mestadels olika instruktioner och förmaningar. Far växer på detta sätt upp med en förlamande känsla av ensamhet och längtan. 

Fars rygg är en av de mest gripande och djupt sorgliga berättelser jag någonsin läst. Utan några sentimentala överdrifter eller dramatiska händelser skildrar författaren ensamhet så djup att den verkligen skaver i läsaren. Hos mig landar även berättelsen som en enastående skönlitterär gestaltning av det jag som psykolog arbetat med under många år - hur anknytning, självbild och mående förs vidare över tid, från generation till generation. 

Sammantaget är Fars rygg en episk roman som spänner över tre generationer och geografiskt utspelar sig från Egypten i söder till Norge i norr. Romanen skildrar ett utanförskap som går i arv och en innerlig längtan efter närhet och att höra till. Det är en makalöst vacker och djupt berörande text, en av de bästa romaner jag läst. 

FARS RYGG
Författare: Niels Fredrik Dahl
Förlag: Natur & Kultur (2025)
Översättare: Gun-Britt Sundström

Löpa varg

Kerstin Ekman föddes 1933 i Östergötland och debuterade 1959 som deckarförfattare med 30 meter mord. Ekman blev ledamot av Svenska Akademien 1978, men lämnade uppdraget efter Salman Rushdie-affären 1989. Ekman är en av våra största och mest populära "litterära" författare, hon har tilldelats ett flertal priser och utmärkelser, som exempelvis Augustpriset 1993 och 2003. Bland hennes verk kan nämnas romansviten Kvinnorna och staden, "spänningsromanen" Händelser vid vatten, romantrilogin Vargskinnet, Grand final i skojarbranschen, en vass skildring av den litterära världen, och Tullias värld, en essäbok om kvinnornas livsvillkor i antikens Rom. Och naturligtvis min favorit Hunden, en djur- och naturskildring. 

Sömnsvårigheter löses bäst med hjälp av ljudböcker, och om man inte somnar har man i vilket fall inte kastat bort tiden på att ligga och vrida sig. Häromnatten var jag alldeles för pigg och började lyssna på en bok jag länge tänkt läsa - Löpa varg av Kerstin Ekman i en fantastisk uppläsning av Lennart Jähkel.

Löpa varg handlar den 70-årige jägmästaren och jaktledaren Ulf, som både i yrket och på fritiden ägnat sitt liv åt att avverka och uttömma skogen, utan att ta hänsyn till vikten av ett långsiktigt, försiktigt nyttjande av naturens resurser. En förändring i hans tankesätt inträffar en dag när han i kikaren ser en varg och starkt upplever en närhet och ett nytt sätt att se på relationen mellan människa och djur. 

Sammantaget är Löpa varg en enastående skildring av djur, natur och mänskligt åldrande. Skogen skildras detaljerat med mycket stort kunnande, som läsare kan man känna doften av barrträd och fukt mot kinden. Ulfs inre konflikter, förstärkta av åldrandet, gestaltas lyhört och nyanserat. Det är inte lätt att på äldre dar tvingas ifrågasätta egna ställningstaganden och handlingar, som tidigare varit självklara. Detta kan leda både till hjärtinfarkter och melankoli. Berättelsen och stämningen påminner om min tidigare favorit av författaren, Hunden, en poetisk, dröjande berättelse om en valp som råkar komma bort från sin mamma och husse. I mitt tycke är Kerstin Ekman som bäst när hon skriver om djur och natur.

LÖPA VARG
Författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers (2021)
Uppläsare: Lennart Jähkel

Haren och jag

CHLOE DALTON är en brittisk författare och utrikespolitisk specialist, vars debutroman Haren och jag blivit en bestseller, som nominerats till ett flertal priser och utsetts till Årets bok av bland andra The Sunday Times.

Under pandemin med dess strikta lockdown lämnar Chloe sitt hektiska liv London för att bosätta sig i sin ombyggda lada på landsbygden. Vid en av hennes regelbundna promenader hittar Chloe en liten harpalt, som tycks vara ensam och övergiven. När mamman inte heller senare under dagen hämtat den lilla palten, tar Chloe den med sig hem för att försöka hjälpa den att överleva. Chloe avser att låta haren förbli ett "vilt" djur och ger den därför inget namn. Med vånda beslutar hon även att den ska få röra sig fritt, trots att detta innebär att hon inte kan skydda den från faror. Mellan Chloe och haren växer en tillitsfull relation fram, trots, eller kanske just på grund av, att Chloe låter den komma och gå som den vill. 

Sammantaget är berättelsen ljuvligt rörande och varm i all sin vardaglighet, samtidigt som den på inget sätt romantiserar människans relation till djur och natur. Genom mötet med haren väcks Chloes intresse för harar, vilket leder henne vidare till ett ny syn på allt som lever runtomkring henne och människans roll i ekosystemet. Läsning rekommenderas!

HAREN OCH JAG

Författare: Chloe Dalton

Förlag: Polaris (2025)

Översättare: Amanda Svensson

Uppläsare: Livian Millhagen

Kim Jiyoung, född 1982

Kim Jiyoung, född 1982 av Cho Nam-Joo publicerades i Sydkorea 2016, vilket tidsmässigt sammanföll med landets Me Too-rörelse. Boken fick stor uppmärksamhet och många kvinnliga läsare menade att den i hög grad skildrar deras livsvillkor. Därefter har boken översatts till många språk och sålt i miljontals exemplar. Författaren har i en intervju uttryckt att boken och filmatiseringen av den verkar leva sitt eget liv; "It is more progressive and brave than I am". 

Huvudpersonen i Kim Jiyoung, född 1982 växer upp som dotter nummer två i en familj med en yngre bror, som alltid prioriteras först, och med systrar som förväntas bidra till broderns försörjning. Mamman ser dock till att även döttrarna får möjlighet att studera, något hon själv inte hade möjlighet till. Även i skolan är dock villkoren orättvisa, pojkarna ges många fördelar och nästan allt utrymme att prata. I arbetslivet är situationen likadan, det är svårt att ens få ett jobb och som kvinna förväntas man jobba minst dubbelt så hårt för en bråkdel av lönen. Vid många tillfällen utsätts Kim Jiyoung för könsdiskriminering, hot och trakasserier, utan att omgivningen reagerar. Kvinnor som utsätts skuldbeläggs och anses själva ha orsakat övergreppen. Detta är det liv alla kvinnor i Sydkorea lever. Kim Jiyoung träffar så småningom en ung man, gifter sig och får en egen dotter. Detta blir hennes yttersta misslyckande, enligt svärmodern, som naturligtvis förväntat sig en sonson. Kim Jiyoung tvingas sluta arbeta och så småningom flyr hon på det enda sätt som står henne till buds - in i galenskap. 

"Jeong Daehyeon gick först ensam till psykiatrimottagningen för att prata om sin frus tillstånd och rådgöra om behandlingsalternativ."

Det går naturligtvis inte att läsa den här romanen utan att se parallellerna till Vegetarianen av Han Kang. Båda romanerna skildrar kvinnor som söker vägar att ta sig ur ett strikt patriarkalt och mycket traditionellt samhälle. I Kim Jiyoung, född 1982 får läsaren även ta del av lagstiftningsmässiga framsteg för kvinnor, lagar som dock ofta övertrumfas av svårpåverkade samhällsnormer. Att den här romanen sålt i miljontals exemplar är kanske ett första tecken på att förändring är möjlig. Kanske kan boken även påminna unga kvinnor i väst om hur livet var här för ett antal år sedan, och hindra dem från att slänga bort alla feminismens framsteg.

Att läsa Kim Jiyoung, född 1982 är smärtsamt, trots att romanen inte är särskilt gripande i vanlig mening. Mycket få känslomässiga reaktioner gestaltas, medan mängder av liknande händelser radas upp och dränker läsaren med hopplöshet och vanmakt. Språket är knappt, beskrivande och lite stolpigt, faktauppgifter vävs in i texten, vilket mot slutet får sin förklaring. Sammantaget är läsning av Kim Jiyoung, född 1982 tyvärr fortfarande oerhört angelägen och jag hoppas därför att denna bok fortsätter att uppmärksammas runt om i världen. Läs och sprid!

KIM JIYOUNG, FÖDD 1982
Författare: Choo Nam-Joo
Förlag: Akademius (2026)
Översättare: Josefin Erlandsson

Kallet

I min bokhylla finns flera mycket uppskattade böcker av Anneli Jordahl, kanske favoriten är debutromanen från 2009 om Ellen Key, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), som i år är aktuell igen utifrån att det är 100 år sedan Ellen Key avled. Historisk är även romanen Augustenbad en sommar, som handlar om gäster på en kurort. En annan favorit är Låt inte den här staden plåga livet ur dig Mona, en fängslande skildring av fattiga kvinnors livsvillkor i början av 60-talet. Augustprisnominerade Björnjägarens döttrar, från 2023, är en överväldigande mustig och ohämmad roman om de sju vilda systrarna Leskinen, som växer upp med en kuvad mor och en dominant far. Efter föräldrarnas död flyttar de till vildmarken och lever ett hårt och våldsamt liv. 

Den nya romanen Kallet bygger på författarens familjehistoria och utspelar sig nära den norska gränsen under andra världskriget. Människorna som bor i trakten kring fjällpensionatet vid jämtska Stora Blåsjön hade aldrig reflekterat över gränsen innan den tyska ockupationen av grannlandet, nu tvingas de begränsa sin rörlighet och oroa sig för brist på varor och en eventuell attack på det egna landet. Ödemarkssamariten och flerbarnsmamman Karolina, som tidigare hjälpt människor med mindre blessyrer och förlossningar, samarbetar nu med doktor Hummel i strävan att ta hand om, gömma och vidaretransportera flyktingar. Ofta är människorna som lyckats fly både illa skadade och utsvultna. Hummel riskerar livet för att smuggla motståndsrörelsens skrifter över gränsen samtidigt som han ser tillbaka på vänskapen med upptäcktsresanden, tillika Hitlerfantasten, Sven Hedin. Den tredje huvudpersonen, norrmannen och kollaboratören Henry Rinnan, väljer att arbeta för Gestapo och fängslar, torterar och dödar sina landsmän. 

Handlingen i romanen ligger mig varmt om hjärtat eftersom även min pappa, tillsammans med bland annat författarinnan Sigge Stark, smugglade flyktingar över gränsen under kriget. Kanske är det dock detta som får läsningen av Kallet att kännas lite "blek", jag blir inte så engagerad i handlingen eller huvudpersonerna som jag förväntat mig. Dessutom är personerna lite väl endimensionella och onyanserat gestaltade, framför allt Rinnan. Romanens styrka är alla de små detaljerna, skildringen av vardagslivet i gränstrakten och gestaltningen av en tidsperiod när man alltid var tvungen att vara på sin vakt. 

KALLET
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts (2026)

Skam

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Skam handlar om en ung kvinna, Marina, som återvänder hem till Kiruna efter att ha bott söderut ett år. Varvat med händelser i nutiden får läsaren ta del Marinas uppväxt, relationen till kusinen Eva, förälskelsen i Daniel och vänskapen med den ”vilda tjejen” Ingela. Uppväxten präglas av farbroderns stränga laestadianska kristendom med fokus på skam och skuld samt den tystnad som präglar människor som förlorat sitt språk. 

Det tidigare romanerna Stöld och Straff skildrar spännande och otäcka yttre händelser fyllda av våld och övergrepp. Skam fokuserar i stället konsekvent på tankar och känslor, i synnerhet på upplevelser av självförakt, kluvenhet inför det samiska ursprunget och en söndertrasad identitet. Trots avsaknaden av yttre dramatiska händelser är Skam lika fängslande och angelägen läsning som föregångarna. 

SKAM
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2025)
Uppläsare: Katharina Cohen  

Kejsarens ansikte

Elin Boardy är en favorit bland samtida, svenska författare. Hon har nu gett ut sex historiska romaner, alla i olika miljöer/tidsåldrar, de flesta med flickors/kvinnors levnadsvillkor i fokus. Allt som återstår handlar om en ung kvinnas utsatthet och utspelar sig i ett bohuslänskt landskap i början av 1900-talet. Mot ljuset är en nyanserad skildring av en kvinnas och ett lands väg mot frihet och självbestämmande. Mary Jones historia är en spännande och ömsint berättelse om människan bakom piratmasken och drömmen om äkta kärlek. Tiden är inte än utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. Nätterna på Winterfeldtplatz utspelar sig i Berlin i slutet av 1920-talet, när livet präglades av motsättningarna mellan frihet och dekans och den framväxande nazismen, och gestaltar hbtq-frågor. Alla är olika och alla har jag hyllat.

Kejsarens ansikte utspelar sig i olika delar av Romarriket, under några år på 120-talet, när Hadrianus är kejsare. Hadrianus är en militärt defensiv, "fredlig" kejsare, som ägnar sig åt att uppföra ofantliga byggnationer, anlägga vägar och skapa ett postsystem. Som person är han dock mycket "manlig", han är en skicklig ryttare och jägare. Och, som seden bjuder, har han unga pojkar vid sin sida och i sängen. Den unge greken Antinous träffar kejsaren första gången när han är 13 år och genom mod, skicklighet i bågskytte och öppenhet lyckas han väcka kejsarens intresse. Kejsaren skickar Antinous, tillsammans med många andra gossar, till Rom för att utbildas att ingå i kejsarens uppvaktning. Så småningom får Antinous resa till Villan, kejsarens enorma privata bostad, och där lyckas han återigen utmärka sig bland alla pojkar och fånga kejsarens uppmärksamhet. 

Kejsarens ansikte berättas i hög grad utifrån Antinous perspektiv och författaren utgår konsekvent från de värderingar som rådde vid tidpunkten för romanen. Här finns således inga ifrågasättanden av systemet att äldre rika män med makt roar sig med unga pojkar, och använder människors död i underhållningssyfte. 

"Slavar täcker över blodpölarna med sand, efter varje dag skottar man upp kroppar och utspillda inälvor och kör bort dem på kärror. Ännu en lyckad dag på arenan. Ett storslaget firande av kejsaren."

Antinous är lycklig över att ha väckt kejsarens intresse, även om han är lite orolig för vad kejsaren förväntar sig av honom. Hans fantasier gäller kejsarens roll, hans önskan är att kejsaren vore en vanlig man, en Adrianus, och att deras relation då skulle kunna vara mer jämlik. Det som plågar Antinous är upplevelsen av att vara ett objekt som kejsaren emellanåt visar upp, samt den stora oron inför framtiden. Det var, på Hadrianus tid, socialt accepterat att män hade relationer med pojkar, men inte med andra män. Antinous vet därför hela tiden att hans relation med kejsaren en dag måste ta slut. Sammantaget är gestaltningen av Antinous nyanserad och insiktsfull, vilket skapar ett band mellan pojken och läsaren. Bilden av kejsaren färgas i hög grad av Antinous upplevelser, läsaren möter en komplex man med många dimensioner; han är hänsynslös och maktfullkomlig samtidigt som han visar ömhet och sårbarhet. 

Berättelsen väcker ett stort engagemang, både emotionellt och intellektuellt. Det går naturligtvis inte att läsa boken utan att reflektera kring det pedofila systemet och pojkarnas utsatthet, men Antinous ser inte sig själv som ett offer, utan som utvald. Detta är förvisso inte specifikt för tiden, människor i alla tider (inklusive nu) tenderar att acceptera de förutsättningar som råder och identifiera sig i enlighet med dessa. 

Författaren har, som vanligt, lagt ner ett enormt arbete på efterforskningar och känner sin miljö utan och innan. För mig som läsare är det ett härligt ögonblick av igenkänning när jag inser att den byggnad som beskrivs är Pantheon. Därutöver har jag ägnat mig åt att googla och själv läst massor om Hadrianus, Antinous och Villan, vilket är det bästa betyg jag kan ge en bok. Romanen är rakt, enkelt berättad med ett rejält driv i handlingen, vilket gör boken till en sträckläsare. Jag, som alltid brukar gnälla om en bok överstiger 300 sidor, slukade Kejsarens ansikte på några få dagar. Detta är en roman som passar många läsare, en tänkbar utmanare till titeln Årets Bok 2026.

KEJSARENS ANSIKTE
Författare: Elin Boardy
Förlag: Romanus & Selling (2026)

Ett föremåls berättelse om obesvar

Mikael Berglund är författare, grafisk formgivare, webbprogrammerare och arbetar på ett bokcafé i hemstaden Umeå. Han debuterade 2015 med romanen Ett föremåls berättelse om obesvar, som bland annat nominerades till Katapultpriset. Senare romaner har både nominerats till och tilldelats ett flertal olika priser. Som läsare har jag lätt att förstå alla kritikers uppskattning, författaren har en helt egen stil och ett unikt språk. 

Lo eftersökte inte dottern, liksom han heller inte sökt hustrun Siri när denna på samma sätt försvunnit från honom för många år sedan. Det var inte upp till honom, de hade båda blivit alltför stora för hans lilla famn. När man bar höet gav man honom bara halva famnar. Sorgen fick han dock bära hel.

Berättelsen utspelar sig i 1600-talets nordliga delar av Sverige, där den unga kvinnan Judit ger sig ut på vandring med endast en get som sällskap. Hon drivs av rastlöshet eller möjligen längtan efter en plats att höra till. Judit har dock ett starkt behov av självständighet och frihet, hon underordnar sig inte något annat än själva naturen och ibland knappt ens det. Hon träffar en man och blir gravid, men väljer att inte följa honom på hans resväg. Judit föder sitt barn och får dessutom ta hand om annan kvinnas barn, längs med den väg hon vandrar. Emellanåt stannar hon på en plats en stund, men så småningom drivs hon vidare. Judit är en stark, egensinnig kvinna som inte släpper någon för nära - inte heller läsaren. Emellanåt bär hon närmast drag av en superhjälte, hon kan betvinga en varg med blicken och brotta ner en björn med bara händerna. Hon är gåtfull på ett märkligt lockande sätt.

På ett suggestivt sätt skildras en vindpinad fjällvärld fylld av köld, svält och faror. Språket är ålderdomligt, lika kargt som naturen och oändligt vackert. Omgivningen känns ödslig och tom, handlingen är tämligen otydlig, men ändå fängslande, och efteråt undrar jag vad det egentligen var jag läste. Och omedelbart vill jag läsa boken igen. 

ETT FÖREMÅLS BERÄTTELSE OM OBESVAR
Författare: Mikael Berglund
Förlag: Albert Bonniers (2015)

Mödramärg

Författaren Tina Harnesk har svensk-samiskt ursprung, är uppvuxen i Jokkmokk, och arbetar till vardags som biblioteksassistent i Arvidsjaur. Folk som sår i snö, utgiven 2022, var hennes debutroman. I september 2023 röstades den fram som Årets bok av Bonniers Bokklubbars medlemmar. Jag älskade bokens minnesvärda karaktärer och beskrev den som en: "unik blandning av absurd humor, bitsk samhällskritik och en finstämd och lyhörd gestaltning av hur kapade rötter och utanförskap gör människan sjuk i själen".

I Mödramärg, från 2024, får läsaren följa två kvinnors liv i olika tidsåldrar: Nienna och hennes lulesamiska släkt på 1600-talet, och den gravida Majalis, som i nutid återvänder till sitt barndomshem. Nienna och hennes familj har drabbats av en förbannelse på grund av att hennes make, efter att ha blivit hotad, berättat för svenskarna om silvret i berget. Nienna försöker sona sin makes brott och rädda det heliga fjället genom att ta tjänst som tolk hos den maktfullkomlige Bergmästare Amadeus Spiut. Majalis återvänder hem för att ta hand om familjens hus efter mammans död. Hon har då bott utomlands i många år och inte haft någon kontakt med sin mamma. När hon finner och läser mammans dagböcker börjar hon inse att hennes bild av föräldrarnas liv är byggd på lögner och svek. Samtidigt som Majalis har fullt upp med att hantera sin egen sorg och förvirring, dyker nya hot mot naturen och moder jord upp, i form av ett planerat gruvprojekt. 

Romanen gestaltar det komplexa moderskapet och ansvaret för såväl avkomman, som det heliga i vår natur. Majalis mamma har, i sin iver att skydda dottern, begått misstag som hon får betala dyrt för. När Majalis upptäcker detta rämnar hennes värld, men ett yttre hot mot berget - urmodern - leder till att hon förmår ta sig samman och ta kampen mot överheten. Stora delar av handlingen kretsar kring både dåtida och nutida exploatering av Sápmi, om konflikten mellan att utvinna bergets skatter och skydda samernas rennäring och markerna. Författaren uppvisar en obändig berättarglädje som känns igen från debutromanen, även om jag i någon mån saknade den burleska humorn.

Sammantaget är Mödramärg både en mycket läsvärd berättelse om de många nyanserna i moderskap och en angelägen skildring av övergrepp och svek i den svenska hanteringen av "samefrågan" - då och nu. 

MÖDRAMÄRG

Författare: Tina Harnesk

Förlag: Bokfabriken (2024)

Bli som folk

Stina Stoor, föddes 1982 och växte upp i Balåliden i Västerbottens län. Hon var yngst i familjen och det enda barnet i byn, som under hennes uppväxt avfolkades. Stina Stoor har bland annat samiska, finlandssvenska och tornedalska rötter och skriver delvis på västerbottnisk dialekt. Hon fick mycket välförtjänt uppmärksamhet redan när hon skickade in sin första novell till en tävling och vann. Därefter har hennes texter uppskattats av allt fler. Augustprisjuryn framhöll att den nominerade novellsamlingen Bli som folk var en förnyelse av den svenska novellkonsten. 

Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i eller kring författarens barndomsby. Men om dialekten vore en annan skulle handlingen lika gärna kunna utspela sig i mina barndomstrakter i västra Värmland. Många av novellerna skildrar barn i olika situationer, exempelvis flickan Eleonora i novellen ”Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär", en flicka som kanske egentligen är en björn. En annan novell, "Ojura" berättar om flickan Sandra, som bor med pappa och storasyster och nyligen förlorat sin mamma. Hon skapar sig en egen värld fylld av fantasieggande varelser. Barnet finns i berättelsens mitt och ger ord åt allt som finns inuti och utanför. Varje dag är evighetslång, allt sker här och nu.

"En annan dag är han där. Död som grönt glas, lite tunnskör och som frasig på sitt sätt. Först petar hon bara med ett finger, men sen lutar hon hela barnkroppen mot den lite intryckta framskärmen på Gustavssonska Saaben och tar loss stackars lilla Grön-så-skön. Trollsländan."

Den största behållningen med läsning av Stina Stoor är det säreget vackra, poetiska språket, fyllt med dialektala uttryck och egenskapade ord. Handlingen i novellerna utspelar sig ofta i ett gränsland mellan barndom och vuxenvärlden, mellan fantasi och verklighet och mellan idyll och något diffust hotfullt. Novellerna berättas utifrån barnets perspektiv, och skildrar upplevelser av alkoholism, frånvarande föräldrar och fattigdom som självklarheter. Författaren skapar suggestiva världar, som passar en läsare som uppskattar ett melankoliskt tonfall och gåtfull stämning. I mitt tycke är Stina Stoor en alldeles egen författare, som trots sin födelseort inte behöver jämföras med andra västerbottniska storheter. Hennes texter är makalöst bra och en njutning att läsa!

BLI SOM FOLK
Författare: Stina Stoor
Förlag: Norstedts (2015)

Straff

Ann-Helén Laestadius, författare och journalist, är uppvuxen i Kiruna och har samiska och tornedalska rötter. Hon debuterade 2007 med ungdomsboken Sms från Soppero och tilldelades Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok 2016 för Tio över ett. Stöld var författarens första vuxenroman och första delen i Sápmitrilogin. Boken gavs ut 2021, älskades av mängder av läsare och utsågs till Årets Bok. 2023 kom andra delen, Straff, och 2025 den avslutande delen, Skam. Ann-Helén Laestadius skriver böcker om angelägna ämnen och skildrar både historisk och samtida rasism och utsatthet hos den samiska minoritetsbefolkningen. 

Romanen Straff skildrar växelvis två olika tidsperioder. Läsaren får dels följa några barn som tvingas lämna sina familjer för att gå i nomadskola, dels återse huvudpersonerna trettio år senare, när effekterna av deras barndomstrauman fortfarande präglar deras liv. På 50-talet tvingas renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten som sjuåringar att bo på och gå i nomadskola. Det är förbjudet att prata samiska, jojk anses vara syndigt och en vedervärdig husmor går över alla gränser för att bestraffa det hon anser vara olydnad. Målsättningen från svenska staten är att barnen ska assimileras och bli mer "svenska". Tyvärr är förtrycket ovanifrån inte heller det enda, nomadskolan förstärker även en "starkares-rätt-kultur" bland barnen, med Nilsa som brutal mobbare. 

Trettio år senare försöker huvudpersonerna hantera sina liv och sina minnen på olika sätt. Flera av dem kämpar med trasiga relationer till en föräldrageneration som inte lyckades skydda dem och de har tappat förmågan att kommunicera med de äldsta. De brottas också med svårigheter att skapa en positiv och hälsosam identitet eftersom de berövats stoltheten över ursprunget och sin kultur. För Jon-Ante har det blivit nödvändigt att skapa ett nytt liv, som raggare, i stan, Anne-Ristens barn skäms över sitt ursprung och Marge förmår inte lära en intresserad dotter att skriva på samiska eftersom hon inte själv fått lära sig. Gemensamt för dem alla är att de helst undviker att prata om sin uppväxt.

Straff är en fiktiv roman, men den bygger tyvärr i alltför hög grad på en verklighet som inte ligger långt borta i tiden. Sveriges svek mot samerna är kolossalt, det som skett är oförlåtligt och tyvärr i många fall heller inte möjligt att sona. Romanen ger röst åt människor vars erfarenheter tystat dem, och visar hur ett systematiskt förtryck krossar generationer. Texten vibrerar av starka känslor, händelser gestaltas så detaljerat att bilder skapas och läsningen känns i hela kroppen. Romanen som helhet är en bladvändare, med ett starkt driv i handlingen, samtidigt som den berör på djupet. 

STRAFF
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Romanus & Selling (2023)
Uppläsare: Katharina Cohen

Korparna av Bannerhed

En ny bok av Tomas Bannerhed, Den oduglige, ges ut på Norstedts i april, och jag längtar. Boken beskrivs som en syskonbok till författarens Korparna, som gavs ut 2011 och tilldelades fina priser. Jag var en i mängden som verkligen älskade den. Här kommer ett utdrag ur min recension.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten. 

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig. Författaren skriver en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fåglarnas sång, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet. 

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir. 
Skördemannens sändebud. 
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet. 
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En otrolig läsupplevelse!