En smakbit ur Trollskärvan

Söndag igen och dags för en ny smakbit i utmaningen En smakebit på söndag hos Mias bokhörna. 

Den här veckan har sannolikt varit den värsta jobbmässigt under hela min karriär. Just nu funderar jag över hur länge jag själv ska stå ut i en verksamhet som leds av människor som inte bryr sig om annat än egen makt. Jag försöker skingra tankarna med trädgårdsarbete och läsning så klart. 

Trollskärvan av Torborg Nedreaas är den första delen i trilogin om flickan Herdis, en fängslande och upprörande uppväxtskildring som utkom första gången 1950. För Trollskärvan mottog Nedreaas det allra första Kritikerpriset 1950. Första och sista citatdelen handlar om Herdis och hennes föräldrar, medan mittendelen består av en vidrig mans tankar om flickor/kvinnor.

"Nu kunde allt ha blivit bra, modern pratade glatt och varmt och kärleksfullt, hon hade glömt allt. Herdis gick tyst med handen i hennes och visste inte vad hon skulle göra med allt som for runt i henne. Hon var som två Herdisar. Den ena längtade efter att förtvivlat kasta sig i sin mors famn och ta emot alla ömhetsbetygelser och bara glädja sig inför julaftonen. Den andra kämpade med något ouppklarat som inte kunde öppna sig för någon glädje av något slag och som gjorde ont i halsen."

"Det är något rörande med dessa småflickor, jag hyser en sorglig ömhet för dem. De är alla födda av kvinnor, en äcklig process. Men de växer upp i en märklig kort period av skönhet, rena som blommor, man kan känna en längtan efter att lyfta upp och lukta på dem. De doftar rent och sött. Några korta år varar det, sedan är det slut. De blir orena. Det luktar om dem. Det luktar av alla kvinnor."

"Som så ofta förr gick det över. Men ändå inte som förr. Och det stormande försoningsdramat som hon fruktade och hatade eftersom det gjorde henne så ensam, det startade inte den här gången. Föräldrarna var hövliga mot varandra, nästan vördnadsfulla. Herdis längtade efter att de skulle kyssa och omfamna varandra och glömma henne – hellre det."