En smakbit ur Författarinnan

Söndag igen och dags för utmaningen En Smakebit på söndag hos Mias bokhörna. Det har varit en händelserik sportlovsvecka som tyvärr avslutades med en oväntad och svår förlust. Jag kan ännu inte tänka riktigt klart och gör saker ganska mekaniskt. 

Författarinnan av Christine Falkenland är ett kammarspel med en huvudperson och fyra bifigurer, som handlar om makt, erotik, skrivande och åldrande. Den är kanske inte egentligen i min smak, men skriven av en författare som är oerhört kunnig och skicklig med orden.

»Kärleken är autoerotisk«, sa jag. »Den har en narcissistisk struktur. Det är sig själv man älskar, den andra är det ideala jaget.«

»Herregud.« Jovan tog sig för pannan. »Så där ja, nu är hon i gång igen. Måste du prata som du skriver?«

»Kan du inte försöka säga saker på ett enkelt sätt? Du krånglar till det.« Rebecka pustade. »Det är så abstrakt.«

"Jag brukade ursäkta min avbrutna psykoanalys med att man ju aldrig blev färdig. När någon frågade om den hade hjälpt mig, svarade jag att den formade mig som författare. Men skrivandet blev ett försvar. Jag täckte över svåra minnen genom att beskriva något annat. Skrivandet var inte sublimering, utan ett upprepningstvång. Ett försök att bemästra det bortträngda, utan att genomtränga det."