Ungefär halvvägs in i Lucy vid havet av Elizabeth Strout väcks många obehagliga minnen från pandemin. Jag tillhör riskgrupp utifrån besvärlig lungsjukdom och tvingades vara isolerad under mkt lång tid. Jobbade i skolmiljö, fick inte jobba hemifrån, tvingades gå ner i arbetstid och levde under påfrestande stress innan jag lyckades hitta annan arbetsgivare. Allt slutade bra, men rätt jobbigt att återuppleva under läsningen. Strout är dock lika bra som vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar