Tisdagstrion - Norge

Dags för tema Norge i dagens Tisdagstrio!

Isslottet av Tarjei Vesaas är en underbar liten bok om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. En vemodig, finstämd skildring av det sköra i en ny vänskap.

De osynliga av Roy Jacobsen är en långsamt berättad lågmäld och stillsam roman om en familj, som bor i kargt klimat i ett nordnorskt kustområde. Det blåser lite, kanske ska man bygga om huset, kanske ska den utvecklingsstörda systern skickas iväg någonstans. Eller så blir allt som det varit. Inte nog med att innehållet är underbart, boken är dessutom ursnygg! 

Svartstilla av Susanne Skogstad gestaltar sorgen hos den som blir kvar med ett lågmält, fåordigt, lite högtravande språk. Som läsare blir man djupt gripen av tyngden i ensamheten och frustrationen över att inte få vara ifred i sin sorg. Mycket läsvärd!

Andas.

Känner hur jag saknar dig.

Men du kommer inte tillbaka.

Och vi är inte tillsammans.

Och jag är inte fru.

Och jag är inte mor.

Och jag är inte längre någon. 

Det blev visst tema långsamt och finstämt när jag valde böcker idag. 

Din vilja sitter i skogen

Under Bokmässan lyssnade jag på en fantastisk författaruppläsning av en underbar bok - Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander. Författaren, född 1998, är uppväxt i Kiruna, detta är hans debutroman. 

En ung man växer upp i en by där långsamhet och tystnad råder. Han lyssnar gärna på radio, särskilt om det handlar om litteratur, men allra helst läser han. Både Kafka, Beckett och Fallada fungerar bra, först att läsa - därefter att elda med. Grabben är udda och lillgammal, och på sitt sätt lärd. När längtan efter samvaro med andra blir för stor, sätter han på sig en flanellskjorta och tar gammvolvon till stan. Till slut går flytten till storstan, Stockholm. Där lyckas han hamna i "de rätta" kretsarna, men hör inte till. Till slut inser han att: ”Södermalm är en by, det också”. Återkomsten till hembyn innebär åtminstone kontakt och medmänsklig värme från någon som har ett namn - den gamla Viola i storhuset. 

Din vilja sitter i skogen är en osannolikt bra debutroman om ensamhet och tillhörighet. Romanen är skriven på dialekt och bör faktiskt lyssnas på för att man ska få med sig alla nyanser av vemod och längtan.

DIN VILJA SITTER I SKOGEN
Författare: Mattias Timander
Förlag: Weyler (2024)

Litteraturens ABC - D

Dags för bokstaven D i litteraturens ABC, säger Linda. Idag vill hon att vi berättar om en bok och en författare på D och att vi säger ngt om dramatik. 

Det finns karaktärer man läser om, som får en att rysa och vilja stoppa huvudet under kudden för att komma undan den ondska som osar ur deras porer. Dvärgen, i romanen med samma namn, är en av dem. Handlingen i Dvärgen av Pär Lagerkvist utspelar i furstens hov i renässansens Italien. Dvärgen är furstens närmaste man, åtminstone är det så han uppfattar situationen själv. Det enda Dvärgen tycker om är våld, krig och list. När så kriget bryter ut är Dvärgen lycklig, han fantiserar om att utföra stordåd, att få vara med i själva striden och döda. Att han är för liten blir en plågsam smädelse, en påminnelse om alla oförrätter han tidigare genomlidit. Att läsa Dvärgen är obehagligt, utmanande och otroligt givande. Ondskan försvinner inte för att vi stoppar huvudet i sanden och låtsas att den inte finns. Det gjorde man på Lagerkvists tid, med katastrofala följder. 

På Bokmässan 2022 lyssnade jag på franska författaren Marie Darrieussecq i samtal med psykoanalytikerkollegan Per Magnus Johansson. Det var ett givande seminarium, jag blev så förtjust i  Darrieussecq att hon fick flytta in i mitt Sims. Romanen Avigt hav handlar om psykoanalytikern Rose, som i juletid är på kryssning på Medelhavet tillsammans med sina två barn. En båt med mängder av flyktingar räddas ur havet och väcker frågor om hur mycket man måste göra för sin nästa. Inköpt och signerad, så klart.

 

Ibsens dramatik fungerar bra att läsa, tycker jag. Min favoritpjäs är "Hedda Gabler". Den fick negativa recensioner vi premiären 1890, men har sedan dess kommit att bli en klassiker som satts upp på mängder av scener, med mängder av olika tolkningar av huvudrollen. I korthet handlar "Hedda Gabler" om (varning för avslöjanden!) generalsdottern Hedda, som gift sig med en nybliven doktor i kulturhistoria. Deras framtid hänger på att maken inom kort erhåller en utlovad professur. När Heddas gamla kärlek, tillika makens gode vän, dyker upp som återuppstånden från ett liv i dryckenskap, hotas framtidsutsikterna. Hedda ingriper med lögner och ränkspel som leder till katastrof för dem alla. Hedda är en spännande karaktär som kan beskrivas på många sätt. Är hon helt enkelt en personlighetsstörd "ond" narcissist, en kvinna som blivit sviken och hämnas? Eller ska hennes beteende ses som en reaktion på dåtidens inskränkta kvinnoliv som maka och mor? På senare tid har den feministiska tolkningen dominerat, Hedda ses som en kvinna som förtvivlat kämpar för att få utrymme att leva. 

Mer norska favoriter i hyllan

 

De senaste månaderna har jag frossat i bokköp, det måste jag nog medge. Och fler paket är på ingång ... Jag försvarar mig med att jag slutat äta godis och att jag inte köpt nästan några böcker de senaste två åren. 

Här är de senaste vackra pärlorna från Flo förlag, Ögonblick för evigheten av Kjersti Anfinnsen och Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi. Den norska sektionen växer i bokhyllan, det känns bra. Nu längtar jag verkligen att tredje boken i Anfinnsens trilogi om pensionerade hjärtkirurgen Birgitte Solheim ska komma ut, så jag kan läsa dem alla i sträck. Historien om fru Berg är en novellsamling av författaren till den makalöst bra Vinternoveller, vars läsning gav mersmak. Rishøis förmåga att gestalta utsatta barns inre jämförs ofta med Astrid Lindgren, bättre är så här blir det faktiskt inte. 

Den sista vargen

Lázló Krasznahorkai, född 1954 i Ungern, har under flera år tilldelats priser, bland annat Man Booker International Prize 2015. 2025 tilldelas han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: "för hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter". Lázló Krasznahorkai beskrivs ibland som en vittberest surrealist, med en stark motvilja mot att sätta punkt. Just hans texthantering tycks väcka stor beundran hos vissa, medan andra anser att läsningen blir ansträngande utan att det ger så mycket extra.  

Novellsamlingen Den sista vargen består av tre delar som delvis hör ihop, delvis inte alls passar ihop. I den första delen – "Den sista vargen" – berättar en före detta filosofiprofessor och författare om ett äventyr i Spanien för en bartender. Första punkten i texten sätts efter c:a 70 sidor, texten innan består av en monolog med massor av utvikningar och ungefär en miljon kommatecken. Sammantaget är första novellen således svårläst och frustrerande, samtidigt som jag mot slutet får en känsla av att kanske något intressant och värdefullt ligger gömt i textmassan. Men var?

Andra delen/novellen, ”Herman, jägmästaren”, är helt annorlunda läsning. Den handlar om jägmästaren Herman, vars uppdrag det är att döda alla vargar i området. Handlingen utspelar sig i skogen, i en miljö där jag omedelbart känner mig mer hemma. Jag bor i Värmland och kan lova att här är diskussionerna hetsiga kring frågan om vi ska "tillåta" varg att finnas i närheten. Herman är inledningsvis mycket nitisk i att slutföra sitt uppdrag, men efter ett tag börjar han ifrågasätta hela projektet. I det här avsnittet gestaltar författaren jägarens kluvenhet inför uppdraget och känslomässiga reaktioner på ett mästerligt sätt. Jag finner mig själv sitta och fundera över den oerhörda smärta det måste innebära att utplåna en hel djurart, dessutom en art som det finns många mytiska föreställningar om. Kan man fatta beslut om eller genomföra ett sådant uppdrag utan att drabbas av storhetsvansinne? Eller falla ner i djupaste mörker? Den här novellen är sammantaget både känslomässigt och tankemässigt engagerande och lysande i sitt sätt att driva handlingen mot ett oundvikligt slut.

I den sista novellen om Herman – ”Slutet för ett hantverk” – får läsaren återigen följa handlingen, som den här gången upplevs av ett gäng sexlystna militärer. I den här versionen har Herman utvecklats till en människojägare, som sätter ut grymma fäller för att fånga byns invånare i. Trots försök att förstå mig på den här versionen, kan jag inte tycka annat än att den är onödig. 

Sammantaget innehåller Den sista vargen tre löst sammanhållna berättelser/noveller av mycket olika karaktär och, i mitt tycke, olika kvalitet. Första novellen är svårbegriplig p g a dess brist på skiljetecken, andra delen är mästerlig, tredje delen är onödig. Jag uppfattar boken som helhet som mycket mörk, tung och smärtsam i sin gestaltning av mänsklighetens galenskap och förstörelselusta. Andra har beskrivit Den sista vargen som rolig, det begriper jag faktiskt inte alls. 

DEN SISTA VARGEN
Författare: Lázló Krasznahorkai
Förlag: Norstedts (2020)
Översättare: Daniel Gustafsson

Tisdagstrion - blått omslag

 

Återigen är det dags för Tisdagstrion; den här veckan är temat blått omslag. Jag hittade tre svenska, blå, fantastiska romaner!  

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru är en mardrömslik dystopi om vad som händer i framtidens Sverige, i en framtid när rasisterna vunnit och samhället är våldsamt fascistiskt. Oerhört skrämmande! Det är lätt att känna igen verkliga händelser och personer som inspirerat författaren, samtidigt som berättelsen verkligen är unik. Tidsperspektivet är minst sagt komplext och man måste som läsare vara alert under hela läsningen.

Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist handlar om två pojkar som blandas samman på BB och vid 6 års ålder byter tillbaks till "rätt" familjer. Smärtan och är outhärdlig, boken skildrar svek, galenskap och utsatthet och fångar läsaren i ett plågsamt skruvstäd. Jag har lyssnat på en författaruppläsning och det var en fantastisk, men krävande upplevelse. Den här boken tror jag helst ska läsas med ögonen eftersom varje mening innehåller olika vändningar som lätt missas vid lyssning. 

Tiden är inte än av Elin Boardy utspelar sig i digerdödens Europa i mitten av 1300-talet och gestaltar människans identitet i relation till omvälvande förluster. Det är en roman som kräver en tålmodig, engagerad läsare, men som ger desto mer tillbaka. Boardy skriver som vanligt en fin, lågmäld prosa med lyriska inslag. Berättelsen vecklar ut sig under läsningen, inte förrän mot slutet kan man se sammanhangen. Historien berättas av en allvetande berättare, som även knyter an till kommande framtida händelser och visar hur allt går igen. Detta gör att en roman som handlar om medeltidens farsoter och jakt på syndabockar känns obehagligt aktuell.

De nominerade är ...

 

De nominerade till årets svenska skönlitterära bok: 

En inre angelägenhet av Kristian Fredén

Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson

Artens överlevnad av Lydia Sandgren

Ett år av apokalyptiskt tänkande av Linda Spåman

Liken vi begravde av Lina Wolff

Våran pojke av Mikael Yvesand

Jag gissade på två och måste säga att jag är oerhört förvånad över att inte De heligas stad av Steve Sem-Sandberg finns med bland de nominerade. Däremot är jag mkt nöjd med att Liken vi begravde av Lina Wolff nominerades, älskade ju hennes roman. 

De andra har jag inte läst, men flera av dem hamnar definitivt på läslistan. 

Veckans kulturfråga v.42 2025

Linda är på festhumör och vill att vi ska berätta om kalas i Kulturfrågan v 42. 

Festernas fest är ju ändå Bilbos 111-årskalas, och tack vara några busiga hobbitar blev fyrverkerierna till och med lite mer spektakulära än Gandalf planerat. Till skillnad från Linda älskar jag både böckerna (av Tolkien) och filmerna, och allra mest den inledande handlingen i Shire.

I det antika Rom firades en mycket speciell fest för att ära åkerbrukets Gud - Saturnus. Under saturnalierna rådde inga klasskillnader och husbondfolket passade upp på sina slavar. De här festligheterna skildrar Vibeke Olsson i sin serie om slavinnan Callistrate och hennes ättlingar.

Jag skulle oerhört gärna velat vara en gäst på Mrs Dalloways (Virginia Woolf) fest, som hon förbereder under dagen, som skildras i romanen med hennes namn. Under festen dyker Clarissas ungdomskärlek upp efter att ha tillbringat många år i Indien. 

Om jag fick nominera ...

Jag är rätt dålig på att läsa nyutgivna böcker och har därför alltid svårt att gissa vilka böcker som kan tänkas bli nominerade till Augustpriset i skönlitteratur. Eftersom jag p g a sjukdom läst ganska lite de senaste åren har jag nu kanske mindre koll än någonsin. Detta hindrar ju inte att jag ändå vill vara med och tycka/hoppas. Jag tror att åtminstone något av mina två förslag borde finnas med bland de nominerade, samtidigt som jag inte tar med böcker som jag inte har lust att läsa. Och ja, det finns några nya romaner som många nog ser som Augustkandidater, även om inte jag gör det. Ibland kan jag vara rätt envis med att inte gilla författarskap ...

Jag har precis börjat läsa De heligas stad av Steve Sem-Sandberg och har bestämt att detta är en bok jag ska ge gott om tid och läsa med eftertanke. Romanen utspelar sig i staden Münster där en av reformationens blodigaste konflikter äger rum. Det jag hittills läst är makalöst bra i ett skoningslöst mörker.

Jag har läst och definitivt hyllat Liken vi begravde av Lina Wolff. Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Sanslöst bra litteratur. 

Läsning pågår - Lakej

 

Äntligen har Elin Olofssons senaste roman Lakej släppts, jag har länge sett fram emot att läsa den. Jag har läst flera av författarens historiska romaner (Då tänker jag på Sigrid, Gånglåt, Krokas, Herravälde) och brukar verkligen tycka om dem. Fokus i tidigare romaner har varit på relationer, kön, klass, och makt samt krossade drömmar och stor sorg. Framför allt har jag uppskattat Olofssons personporträtt, hennes karaktärer tillåts vara komplexa och inte alls genomtrevliga. Som ni förstår har jag höga förväntningar på den nya romanen.  

Lakej utspelar sig på 30-talet och handlar om en ung kvinna, Alma, som, av statsministerns hemliga underrättelsetjänst, skickas till fjällen för att spionera på en högerledare. Underhållning, spänning, och kärlek mot en historisk fond utlovas. 

Drömräkning

Äntligen en ny roman av Chimamanda Ngozi Adichies, är den inledande tanken när jag börjar läsa Drömräkning. Sedan blir det tyvärr mer komplicerat p g a att romanen innehåller flera huvudpersoner, vars olika relationer läsaren får följa. Det blir för mig så många namn att jag tappar bort mig. När jag väl beslutar mig för att bara fortsätta läsa, i stället för att försöka leta upp och förstå vem som var vem, går det lättare. Detta leder dock till ett mindre engagerat läsande. 

Romanen handlar om fyra kvinnor: Chiamaka, Zikora, Omelogor och Kadiatou. De tre förstnämnda är ekonomiskt välbeställda väninnor med rötterna i Nigeria medan Katiadou kommer från enkla förhållanden i Guinea och försörjer sig som hotellstäderska. Handlingen utspelar sig under pandemiåren, då även de välbärgades möjligheter att röra sig över världen begränsas och fokus riktas inåt mot funderingar kring relationer, ursprung, identitet m m. 

Chiamaka bor i USA, arbetar för skojs skull som reseledare, och har haft pojkvänner från stora delar av världen. Under pandemin väcks många funderingar kring tidigare val och deras konsekvenser. Bästa vännen Zikora är yrkesmässigt en framgångsrik kvinna, men när det gäller relationer råkar hon ut för värsta tänkbara svek. Chiamakas kusin Omelogor ägnar sig åt att studera pornografi och bygger på mer eller mindre korrupta sätt upp en förmögenhet i hemlandet. Som läsare har jag tyvärr svårt att relatera till de här kvinnornas liv och jag har, utan att få svar, funderat mycket över varför jag upplever dem som så avlägsna. Kanske är de helt enkelt ganska platt gestaltade? Jag har verkligen rannsakat mig själv och funderat över om jag bara uppfattar svarta kvinnor som "äkta" när de är offer, men så är faktiskt inte fallet. Det är nog snarare rikedomen som skapar ett avstånd. Chiamakas inledande önskemål: "Jag har alltid längtat efter att en annan människa ska känna mig, på riktigt känna mig" blir tyvärr inte uppfyllt av mig. 

Kadiatou är en fiktiv person, men karaktären är baserad på hotellstäderskan Nafissatou Dallo, som 2011 anklagade en mycket högt uppsatt man för sexuella övergrepp. I verkligheten lades fallet ned, trots övertygande teknisk bevisning och vittnesmål. Romanens Kadiatou är den huvudperson jag har lättast att relatera till, trots att våra livsvillkor och upplevelser är mest olika. Kadiatous tankar och reaktioner är begripliga för mig, kanske på grund av att jag tidigare arbetat med kvinnor som utsatts för våldtäkt i krigssituationer. Kadiatous karaktär är mer nyanserat gestaltad än de övrigas och jag önskar att större del av romanen hade fokuserat på hennes berättelse. 

Sammantaget finns hos mig en viss besvikelse efter läsningen, jag hade hoppats på mer. Kanhända måste jag inse att förväntningarna var orealistiskt höga. Det Adichie framför allt bidrar med är att vidga kunskapen om mångfalden hos afrikanska kvinnor, vilket hon dock lyckats bättre med i tidigare romaner som t ex Americanah. Det blir så tydligt i boken att författaren har mycket hon vill lära oss, tyvärr påverkar detta helheten negativt. Vid prisutdelningen på Bokmässan och på Babel har Adichie pratat om att hon inte ville begränsa sig vid skrivandet, hon valde att inte följa devisen "kill your darlings". Jag kan verkligen förstå motståndet mot att begränsa sig, anpassa sig, tygla sig, men tänker att romanen hade kunnat bli så mkt mer engagerande om den redigerats lite.

I romanen finns dock avsnitt som verkligen berör, i synnerhet de som handlar om de ultimata kroppsliga kvinnliga upplevelserna av könsstympning, förlossning och sexuella övergrepp. I smärtan överbryggas avståndet mellan texten och läsaren.

DRÖMRÄKNING
Författare: Chimamanda Ngozi Adichie
Förlag: Albert Bonniers (2025)
Översättare: Niclas Nilsson

Banned Books Week Sverige - Han Kang

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024 ”för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet”.

2007 gavs romanen Vegetarianen ut i Sydkorea. Boken handlar om en ung kvinna som en dag bestämmer sig för att sluta äta kött, vilket är mkt provocerande för hennes omgivning. Sammantaget är Vegetarianen en oerhört otäck, fascinerande och mycket läsvärd bok om en alldaglig kvinnas kamp att få vara sig själv, och det motstånd hon då stöter på. En minnesvärd roman.

Romanen har förbjudits från en del skolor i Sydkorea med hänvisning till att boken skulle kunna vara skadlig för unga och förvränga deras bild av sexualitet. När Vegetarianen översattes till engelska kritiserades också översättningen hårt för att ha förvanskat originalet och för att boken skulle ha anpassats till västerländska ideal.

Banned Books Week Sverige - Tolkien

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

I den inledande delen av Tolkiens underbara trilogi om ringen bildas brödraskapet, vars uppdrag är att förstöra ringen. Vi får ta del av Bilbos berättelse om hur han fick ringen och vi får följa hobbitarnas spännande avresa från Fylke. Brödraskapets vandring är oerhört spännande, jag är allra mest förtjust i den inledande delen som handlar om livet i Fylke.

Tolkiens fantasy har förbjudits vid flera olika tillfällen lokalt i USA på grund av att den innehåller övernaturliga fenomen. Kristna grupper har hävdat att boken främjar satanism och går emot kristendomen. Böckerna har bränts på bål!

Banned Books Week Sverige - Imre Kertész

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Imre Kertész tilldelades Nobelpriset i litteratur 2002 ”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”. FANTASTISK motivering!

Mannen utan öde är en berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Många likheter finns med författarens egna upplevelser som fånge i Auschwitz och Buchenwald. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Mästerligt!

När romanen gavs ut blev den censurerad i författarens hemland Ungern och nyligen har den åter börjat plockas bort från skolorna i landet. 

Banned Books Week Sverige - L M Montgomery

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery har älskats av generationer av läsare och fortsätter än idag att locka nya. Böckerna om Anne har även filmatiserats i flera omgångar och är för många filmer att bära med sig genom livet. Berättelsen handlar om den unga, egensinniga, påhittiga och mycket pratsamma flickan Anne, som fosterhemsplaceras hos äldre syskonparet Matthew och Marilla Cuthbert på gården Grönkulla. Annes egenskaper leder till många roliga, spännande händelser tillsammans med själsfränden Diana och första förälskelsen Gilbert. 

Boken skrevs och gavs ut 1908 och redan 1909 utkom en svensk översättning av Karin Jensen (en ny uppdaterad översättning utkom 2022 av Eva Ström). Boken översattes till polska och blev även en stor framgång i Polen. I samband med att landet ockuperades av nazisterna och därefter Sovjetunionen förbjöds boken på grund av dess individualistiska huvudkaraktär. 

Banned Books Week Sverige - Marjane Satrapi

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Den självbiografiska serieromanen Persepolis av Marjane Satrapi utgavs första gången 2000 i Frankrike. Persepolis var mitt första möte med genren grafiska romaner och jag blev oerhört imponerad över hur små medel författaren använde för att skapa inre bilder hos mig. I korthet handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck i samband med att en revolution "kidnappas" av religiösa extremister. 

I Iran har Persepolis censurerats utifrån dess kritiska perspektiv på den iranska revolutionen och det nuvarande politiska systemet, men även för hur den skildrar islam. Dessutom innehåller boken skildringar av alkoholbruk och sex. Även i USA har boken kritiserats och förbjudits på skolor och bibliotek utifrån många olika kriterier, till exempel p g a grafiska skildringar av våld och sex, men även utifrån att den skulle vara islamofobisk.

Årets nobelpristagare - László Krasznahorkai

 

Foto: Nina Subin

I år blev det en lågoddsare, en europeisk man, László Krasznahorkai från Ungern. Det blev också en författare jag inte läst, vilken kan vara både trist och en möjlighet att hitta en ny favorit. Motiveringen lyder som följer: 

”För hans visionära och kraftfulla författarskap som mitt i undergångens fasa upprätthåller tron på konstens möjligheter”.

Han beskrivs som "en apokalypsens mästare" och extremt osentimental. Han skildrar ofta, med melankoli, Europas framtid och ses därmed som ett politiskt val. 

Författaren beskrivs även som som svårtillgänglig, därför rekommenderas den lite kortare boken Den sista vargen, som beskrivs som en absurd, lite odefinierbar text. 

Banned Books Week Sverige - Jung Chang

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Vilda svanar utgavs 1991 i Storbritannien. Författaren var en före detta rödgardist och dotter till två föräldrar som arbetade för Kinas kommunistiska parti. I Vilda svanar beskriver hon sin mormors, mors och sitt eget liv. Boken skildrar bland annat händelserna under kulturrevolutionen i Kina och de brott som begicks mot befolkningen och oliktänkande. Vilda svanar förbjöds i Kina till följd av författarens skildring av hur det var att växa upp i Mao Zedongs Kina. Boken räknas som en modern klassiker om Kina och är en unik blandning av memoarer och historisk ögonvittnesskildring. Den har blivit en bästsäljare i över 30 länder med fler än 10 miljoner tryckta exemplar. Flera av Jung Changs böcker är förbjudna i Kina och författaren har uttryckt sorgsenhet och frustration över att hennes böcker inte blir lästa i hemlandet.

Banned Books Week Sverige - Suzanne Collins

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Hungerspelen är en trilogi, vars filmatisering kanske blivit ännu mer populär än böckerna. I min familj tittar vi på den varje år. Hungerspelen är en skrämmande framtidsskildring av en mkt rå verklighet i ett land som styrs med järnhand av Huvudstaden. Varje år utses ett antal barn/ungdomar från distrikten att, inför kameror, strida mot varandra på liv och död. Bara den enda som överlever får åka hem. Inledningsvis i romanen tar Katniss Everdeen sin utvalda lillasyster Primroses plats och förs bort för att delta i spelen. 

Hungerspelen har förbjudits från flertalet skolor i USA framför allt på grund av dess våldsskildringar, men även för att den, enligt vissa kritiker, går emot traditionella familjevärderingar.

Banned Books Week Sverige - Toni Morrison

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på Instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Toni Morrisons författarskap räknas till ett av de största i (den amerikanska) litteraturhistorien. Hon tilldelades Nobels litteraturpris 1993 med motiveringen:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”.

Romanen Älskade/Beloved har varit kontroversiell i USA sedan utgivningen 1987, utifrån att den innehåller skildringar av sex, droger, våld och barnamord. Morrison beskrev anledningen till att böcker om slaveriet censureras så här: 

”De människor vars tankar och känslor gjorde det kriminellt för svarta människor att läsa är förfäder till de människor som nu gör det kriminellt för sina egna barn att läsa.”.

Älskade/Beloved  är en roman fylld av magiska föreställningar och den berättas i minnesfragment från olika tidsperioder. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Den här romanen har jag fått läsa flera ggr innan jag verkligen kunde ta den till mig. Det var den värd!

Banned Books Week Sverige - Alice Oseman

 

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Heartstopper av Alice Oseman är en grafisk romanserie om tonårens första uppslukande kärlek, om att skapa en identitet, acceptera sig själv och våga stå för den man är. Serien utspelar sig på en brittisk pojkskola, där Charlie och Nick en dag råkar hamna bredvid varandra i klassrummet. Serien beskrivs ibland som lite rosenröd och romantisk, men innehåller även tyngre ämnen som mobbing, homofobi och mental ohälsa. Bokserien utgavs första gången 2016 i Storbritannien. 

Efter att lagen mot ”homosexuell propaganda” instiftades i Ungern måste Heartstopperserien vara inplastad och får inte synas i skyltfönster. I Turkiet måste böckerna säljas bruna kuvert med texten ”Farlig för barn” skrivet på kuvertet, på grund av det homosexuella temat. I flera skoldistrikt i USA har man förbjudit eller försökt förbjuda Heartstopper. 

Tisdagstrion - Barn

Dags för veckans tisdagstrio, som denna vecka handlar om barn utifrån att det var Internationella barndagen igår.

1. Marigold och Rose av den amerikanska poeten Louise Glück handlar om två små flickor som växer upp och skapar bilder av sig själva i relation till andra, i ett sammanhang. En underhållande betraktelse över existensens ursprung.

2. Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg är en lyrikbok för barn som jag önskar att jag hade haft för några sedan, då dottern var i "rätt" ålder. Dikterna innehåller enkla vardagsbetraktelser varvat med känslomässiga bråddjup. Här finns barn som inte blir lyssnade på, barn som är oändligt ensamma och utsatta, barn som funderar på vad kärlek är, barn som förlorat anhöriga och barn som är rädda. Läs!

3. Och var hör du hemma? av Anne Tyler handlar om två flickor som adopteras av mycket olika familjer i USA. Trots att de båda familjerna inte har något gemensamt inleds en långvarig vänskap. Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. 

Banned Books Week Sverige - Aleksijevitj

Den här veckan kommer jag att lägga upp bilder och skriva både här och på instagram om böcker som är eller har varit förbjudna någonstans i världen. Syftet är att uppmärksamma Banned Books Week Sverige, som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket och Svenska PEN. Det fria ordet är en av de viktigaste rättigheterna vi har, dags att stå upp för det!

Svetlana Aleksijevitj föddes i Ukrainska SSR (socialistiska sovjetrepubliken) några år efter andra världskrigets slut och växte upp i en by i Vitryska SSR. Hon utbildade sig till journalist och blev författare med Ales Adamovitj som förebild. Adamovitj skrev kollektiv vittneslitteratur och inspirerad av honom intervjuade Aleksijevitj mängder av ”vanliga” människor inför sitt skrivande. Hon kallade sin svit dokumentärromaner för ”Utopins röster – Historien om den röda människan”.

Aleksijevtj tilldelades Nobelpriset ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”. I Kriget har inget kvinnligt ansikte berättar de stridande ryska kvinnorna om sin tid i Röda armén under andra världskriget. De stred, skadades och gav dina liv i kampen, men bemöttes med misstänksamhet i stället för som hjältar efteråt. Omskakande och smärtsam läsning.

Vem får Nobelpriset i år?

De senaste åren har andelen kvinnliga författare som tilldelas Nobelpriset ökat markant, det gör mig nöjd och glad. Jag har däremot inte tippat blivande pristagare på några år, dags att göra detta igen. Eller det kanske inte blir så mkt tippande utan mer önsketänkande, om jag ska vara helt korrekt. 

Lägst odds på Betsson har i nuläget australiensiske Gerald Murnane. Tyvärr har jag inget att säga om honom annat än att det väl vore på tiden med en ny pristagare från just Australien. En bra bit längre ner på listan ligger min manlige favoritförfattare Colm Tóibín, om hans namn utropas på torsdag blir jag överlycklig. Nu över till min växande och tyvärr även krympande (Assia Djebar kan ju inte längre tilldelas priset) (önske)lista. 

Foto: Luis Mora

Kanadensiska Margaret Atwood skriver samhällskritisk litteratur som fokuserar på kvinnors villkor. Hennes intriger är ofta dubbelbottnade och texterna lockar till sträckläsning. I Tjänarinnans berättelse/The Handmaid's Tale och uppföljaren Gileads döttrar har religiösa extremister tagit över och kvinnan har reducerats till en barnalstrande varelse utan egen vilja och tankeförmåga. Alias Grace är en ovanlig deckare där den unga pigan Grace Marks döms till fängelse för medhjälp till ett dubbelmord. Efter 30 år benådas hon, men var hon skyldig eller ej? Den postapokalyptiska Maddaddam-trilogin (Oryx och Crake, Syndaflodens år, Maddaddam) utspelar sig i en tänkt framtid där vetenskap utan etik till slut orsakat en ny syndaflod. Endast ett fåtal människor har överlevt, medan ett antal nya varelser befolkar jorden. I Penelopiaden återberättar Atwood den äventyrsfyllda myten om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Förra hösten lyssnade jag på Margaret Atwood i Stockholm, oförglömligt!

Foto: Sofie Sigrinn

Jamaica Kincaid växte upp på ön Antigua under det brittiska kolonialväldet och hennes texter handlar i hög grad om livet på ön och de (post-)koloniala livsvillkoren. Ofta skriver hon om relationen mellan mödrar och döttrar. Jamaica Kincaid besökte Bokmässan 2019, jag lyssnade på henne och fick min bok Lucy signerad. Boken Annie John är en självbiografisk berättelse om en flickans väg från beroendets barndom till vuxenvärldens självständighet. Huvudpersonen gestaltas som en mycket komplicerad person, som det inte varken är lätt att förstå eller tycka om. Berättelsen kan betraktas utifrån olika utgångspunkter, ibland läggs vikten vid mor-dotter-relationen, ibland betonas samhällsperspektiv som kolonisation och migration och ibland ligger fokus på huvudpersonens sexuella identitet. För min del var helt klart relationen mellan Annie och modern som dominerade intrycket. 

Eget foto

Arundhati Roy erhöll 1997 det prestigefulla Bookerpriset för sin roman De små tingens gud. Därefter fick vi vänta 20 år på en ny roman, Den yttersta lyckans ministerium.  I mellantiden skrev författaren politiska texter och ägnade sig åt att kämpa för miljön och de utsatta i sitt hemland. Ofta citeras dessa fantastiska ord: "En annan värld är inte bara möjlig, hon är redan på väg. Under en lugn dag kan du, om du lyssnar noga, höra henne andas." I samband med den nya romanen besökte Arundhati Roy Bokmässan. Jag lyssnade, blev star stuck och fick boken signerad. På seminariet sa hon bland annat: "There is no such thing as a crowd. Everybody has a name." Om några veckor kommer författarens memoarer, Mitt skydd och min storm, ut på svenska. Det är nog liten sannolikhet att Nobelkommittén kommer att tilldela Arundhati Roy Nobelpriset, men hon hör ändå hemma på min lista.

Foto: Leonardo Cendamo

Elizabeth Strout är en amerikansk författare, som ursprungligen kommer från Portland i Maine. Hennes romaner är både prisade och oerhört populära bland läsare. Pulizerprisade genombrottsromanen Olive Kitteridge blev även en populär miniserie på HBO. Elizabeth Strout skriver lyhörda, lågmälda och osentimentala romaner om familjerelationer, människor i glesbygd, människor som levt utsatta, torftiga liv. Hennes svit om Lucy Barton består för närvarande av fyra böcker (Mitt namn är Lucy Barton, Vad som helst är möjligt, Åh William!, Lucy vid havet) och den snart kommande Berätta allt. Böckerna om Lucy Barton gestaltar utsatthet, försoning, rädslor, längtan och kärlek i alla dess former. Elizabeth Strout som Nobelpristagare skulle glädja oerhört många läsare. 

Foto: Jay Dixit

Anne Carson är en kanadensisk författare, poet, översättare och professor i klassiska språk. Hon är mångfaldigt prisbelönad för sitt originella författarskap som väver samman samtida och antika myter. Till skillnad från ovan nämnda författare är Anne Carson inte särskilt lättillgänglig, vilket hos mig väcker en stark drivkraft och önskan att förstå. Jag har läst Norma Jeane Baker av Troja, en bok som väver samman sköna Helenas och Marilyn Monroes livsöden. Boken går inte att enkelt kategorisera, här blandas lyrik, drama och "fackprosa" till en mycket speciell, alldeles egen konstform. Läsningen gav dock en fördjupad förståelse för, och intensiv upplevelse av, det förtryck kvinnor levt under i tusen och tusen år. 

”Att bli tagen med våld

är Helenas historia,

Persefones,

Norma Jeanes,

Trojas.

Krig är sammanhanget

och Gud är en pojke.”

Läsning pågår: Åh William!

Läser just nu Åh William! tredje boken om Lucy Barton och trivs som vanligt bra i Elizabeth Strouts värld.

I den här romanen har Lucy nyligen blivit änka, när hennes första make William hör av sig och ber om hjälp. Som vanligt blir man berörd av författarens lyhörda sätt att gestalta allmänmänskliga skeenden.

Just nu - oktober 2025

Dags för en ny månad och en Just nu-enkät på Kulturkollo, häng med du också. Det är nu månaden efter bokmässan och jag har drabbats av bokmässeblues. Oktober är dessutom månaden min pappa dog under och därmed en månad jag inte gillat på väldigt länge. Men jag försöker fokusera på bra saker, läser mkt och kollar hockey så klart. 

Just nu läser jag tredje boken om Lucy Barton, Åh William!, av Elizabeth Strout. Detta är verkligen en favoritförfattare. Generellt sett gillar jag romaner som utspelar sig i småstäder/landsbygden, vare sig dessa är amerikanska eller svenska. Det är väl så klart p g a igenkänningsfaktorn. 

Just nu lyssnar jag på böcker i slukartakt! Har nyss lyssnat färdigt på Ligan av Fatima Bremmer och precis påbörjat Hyper av Agri Ismaïl. Den senare gjorde ett så sympatiskt intryck när han intervjuade Chimamanda Ngozi Adichie på Bokmässan att jag genast ville läsa honom. 

Just nu tittar jag på Gudfadern-filmerna. Igen! Varför titta på nya saker som kan vara dåliga när det finns annat man redan vet är bra? 

Just nu njuter jag av att växthuset är färdigbyggt och att jag inte blev mer än lite förkyld efter bokmässan. Jag har också köpt en himla massa nya böcker de senaste månaderna som jag njuter att att titta på och klappa. 

Just nu längtar jag efter läslov! Fast det har jag inget. Men jag längtar till några lokala bokevent och jag har redan bokat hotell till nästa års Bokmässa. 

Läsning pågår - Ligan

Efter seminariet Kvinnorna som banade vägen under 1900-talet med författarna Fatima Bremmer, Malin Haawind och Anna-Lena Lodenius blev jag väldigt nyfiken på Bremmers senaste bok Ligan. Författaren betonade under samtalet att hon inte skriver fiktion, allt utgår från olika typer av källor och har krävt ett enormt förarbete. Jag har tidigare läst och verkligen gillat Bremmers Augustprisade Ett jävla solsken. Den nya boken beskrivs av förlaget som en "kollektivbiografi om ett radikalt kompisgäng som banade väg för en genomgripande förändring av samhället".

Detta är fascinerande läsning om kvinnor jag tidigare läst mycket av eller om. Här träder de fram som personer med tankar, känslor och relationer. De både konkurrerar med varandra och arbetar tillsammans för att förändra kvinnans roll i samhället. De bär också varandra genom sorg, sjukdomar och förluster. Hur de lyckades med allt kommer vi nog aldrig att kunna begripa. 

Inlöp och signeringar

Jodå, jag köpte så klart en del böcker på Bokmässan, även om jag försökte begränsa mig så gott jag kunde.

De heligas stad av Steve Sem-Sandberg utspelar sig i staden Münster där en av reformationens blodigaste konflikter äger rum.

Mellan förtvivlan och förtvivlans hopp av Kristina Lugn består av alla texter från hennes framträdanden i Akademiens regi.

Ni lyser i mörkret av Liliana Colanzi är ngt för mig så ovanligt som en boliviansk novellsamling innehållande sci-fi och skräck.

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie är redan läst, men behövde ägas. Romanen handlar om fyra kvinnors liv, relationer, drömmar, tillkortakommanden och längtan.

De sista smekningarna av Kjersti Anfinnsen är första delen i en trilogi om kärlek under de senare åren i livet.

Med bergens andetag av Therese Widenfjord är ett omköp eftersom jag gett bort mitt första ex. Denna romandebut älskas av massor av läsare!

Och så klart fick jag de flesta (där det var möjligt) böckerna signerade.

Liken vi begravde

För några år sedan läste jag Lina Wolffs Djävulsgreppet med stor tvekan eftersom jag anade ungefär vad den skulle handla om. Och jag hade rätt i att det var en utmanande bok att läsa, utifrån att den innehåller ett våldsamt, sexuellt tema. Men utöver detta var det en fantastisk läsupplevelse, som jag sammanfattade så här: "Sammantaget är Djävulsgreppet en lysande gestaltning av manipulation och makt i en sexuell relation där det unika, egensinniga bildspråket bär handlingen mot det oundvikliga slutet."

Efter att ha lyssnat på författaren vid ett par tillfällen på Bokmässan var jag medveten om att Liken vi begravde bygger på en djupt tragisk, skrämmande händelse - mordet på flickan Helen i författarens hemstad. Så jag närmade mig boken med viss vaksamhet, beredd på att läsupplevelsen skulle bli tung och påfrestande. Den här gången hade jag helt fel. Trots en handling som är minst sagt makaber och tragisk bär språket läsaren som på en yster våg där vattnet glatt skvätter och solen glittrar i dess droppar. 

Handlingen berättas av tonårstjejen Jolly som, tillsammans med systern Peggy, bor hos fostermor och fosterfar på en skruttig gård fylld av bilskrot utanför Hörby, i ett samhälle fyllt av ”pervon, pedofiler och ålahuven”. I trakten sker det fruktansvärda att ett par tvillingflickor rövas bort och återfinns döda med tydliga skador av tortyr och sexuella övergrepp. Detta kommer att påverka invånarna för all framtid. Peggys fosterfar var dock redan sedan tidigare ett svin, han bedrar sin fru och plågar djur. Fostermor är inledningsvis tuktad och passiv, men förändras till oigenkännlighet efter att fosterfar kört ihjäl sig. När fostermor blivit av med sitt kräk till make skaffar hon sig en älskarinna, som flyttar in på gården. Dessutom utökas familjen med två chilenska flyktingar, två män som efter en nedstigning i helvetet råkat hamna i Skåne. Fostermor förändras och blir en slags hämnande ängel, som ger sig efter de pedofiler och våldtäktsmän hon kommer åt. Det blir några lik att begrava på gården. Och över allt svävar anden efter den olycksaliga, självmördade författarinnan.

Med ett enormt driv i handlingen har Wolff skapat en berättelse fylld av drastisk humor och halsbrytande action med en resonans av djupaste förtvivlan. Liken vi begravde kan både beskrivas som absurd och komisk, och lyhörd och hoppfull. Hur författaren lyckas med detta övergår min förmåga att förstå och beskriva, jag kan bara sammanfatta genom att säga att den är romanen är sanslöst bra litteratur. 

LIKEN VI BEGRAVDE
Författare: Lina Wolff
Förlag: Albert Bonniers (2025)
Inläsare: Sissela Benn