måndag 30 november 2015

Tematrio - Kanada


Google Doodlen av Anne på Grönkulla för att fira författaren Lucy Maud Montgomerys 141 födelsedag får inspirera till dagens tema som därmed blir Kanada! Det är ett ganska svårt tema så därför begränsar jag er inte mer. Berätta om tre saker från Kanda som du tycker om!

1. Ja, såklart Anne på Grönkulla måste finnas med i min (och, gissar jag, många andras trio) Jag tror inte att jag läst böckerna, men jag har köpt dem åt dottern. Däremot har jag sett och älskat TV-serien många gånger om.

2. En bok ska jag ha med och den har varit med på flera trios det här året. Hägern av Lise Tremblay innehåller fem löst sammanfogade kapitel där olika bybor - eller sommargäster - berättar sin berättelse om den lilla avfolkningshotade byn. Huvudperson är dock inte någon av berättarna, huvudperson är själva byn.

3. Kanada är för mig mycket konståkning. Här är det kanadensiska syskonparet Paul och Isabelle Duchesnay (tävlande för Frankrike) som gör en fantastisk dans med djup mening. Underbar! Jag var mycket upprörd över att de med detta åk faktiskt inte vann.




"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 29 november 2015

Julkalenderbloggstaffett


I år blir det en helt fantastisk Julkalenderbloggstafett och den startar idag hos arrangören Sofies bokblogg. Varje dag (och ibland flera gånger per dag) kommer mängder av bokbloggare att ge er tips och berätta om sina favoriter under året. Jag har planerat att skriva om djur i böcker, men man vet ju aldrig så noga vad det till slut blir. Jag har ju tid på mig för det är inte min tur förrän fjärde advent.

Här är schemat över alla planerade inlägg, häng genast med och läs:

29/11 klockan 7 hos Sofies bokblogg och klockan 17 hos Cecilia, Book Obsession  
30/11 Ljusletaren
1/12 Hanneles bibliotek
2/12 Andrea, Up in My Tree
3/12 Malin, Mitt bokliga liv
4/12 Anna, Sagan om sagorna
5/12 Metta, Kulturloggen
6/12 klockan 7 hos Veroniqa, Bokdivisionen och klockan 17 hos Breakfast book club 
7/12 Hanna, Den läsande kaninen
8/12 Elvira, The World I Live In 
9/12 Gabriella
10/12 Mias bokhörna 
11/12 Ulrica, Västmanländskans bokblogg
12/12 Rebecka, bokintresse
13/12 klockan 7 hos Elin, bokslukaren och klockan 17 hos Sara, Read and Repeat
14/12 Anna, Stories from the city
15/12 Lisa, Pantalaimone
16/12 Sincerely Johanna
17/12 Jamie, En blogg för bokugglor
18/12 Fiktiviteter
19/12 Mrs E, What you readin?
20/12 klockan 7 hos Agnes bokblogg och klockan 17 hos Lyrans noblesser
21/12 Joelinda, Boktanken
22/12 C.R.M. Nilsson
23/12 klockan 7 hos Hannah, Draw, read and take photo och klockan 17 hos Evy Callmer, A Room of My Own
24/12 Enkät på Sofies bokblogg

Månadssummering - September, Oktober, November

Sent i november - Tove Jansson
Beckomberga - ode till min familj - Sara Stridsberg
M Train - Patti Smith
Att hela de levande - Maylis de Kerangal
Bära barnet hem - Cilla Naumann
Ishavspirater - Frida Nilsson
Lollo - Linna Johansson
Den här sommaren kan bli min dödMalin Stehn
Gästkatten - Takashi Hiraide
Axels tid - Lars Lerin
När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

Svenska gummistövlar - Henning Mankell
Nora Webster - Colm Tóibín
ADHD - att leva utan bromsar - Martin L Kutscher
Den femte sanningen - Doris Lessing

Ett eget rum - Virginia Woolf
Önskestjärnan - Ingelin Angerborn
Blod på snö - Jo Nesbø
Prinsen och tiggargossen - Mark Twain
Allt jag inte minns - Jonas Hassen Khemiri
Blå stjärnan - Jan Guillou
Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir
Stjärnstenen - Jo Salmson
Upptäck romarriket - Sims & Stowell
Uppdrag Sweet Tooth - Ian McEwan

(Ja, jag vet att månad ska stavas med liten bokstav, det är ett otyg jag håller på med.) Jag har dessutom varit så dålig på att skriva mina summeringar varje månad att jag nu får ta tre-i-ett.

Under september lyssnade jag på en del böcker jag tyckte var OK, men inte mer - Blod på snö, Blå stjärnan, Uppdrag Sweet Tooth). Fantastiska klassiker som Misstag i Moskva och Ett eget rum vägde som tur var upp. Dessutom var (den blivande) Augustprisvinnaren Allt jag inte minns precis lika bra som jag hoppats på.

I oktober blev bara fyra böcker lästa! Och jag föll inte för Lessing den här gången heller. Nora Webster innebar däremot ett möte med en fantastisk kvinna, minnet av detta bär jag fortfarande med mig.

I november läste jag hela elva böcker, det var länge sedan jag läste så många. Dessutom var flera av dem oerhört bra. Jobbigt bra var (den blivande) Augustprisvinnaren När hundarna kommer. Min favorit bland barn- och ungdomsböckerna var ändå Den här sommaren kan bli min död - en fantastisk skildring av barns oro. Axels tid lyssnade jag på, tycker mycket om Lerins röst. Att hela de levande var smärtsamt vacker, Bära barnet hem gestaltade adoptioner, barnhem och barnlöshet på ett fantastiskt sätt. Och allra, allra bäst var Beckomberga av Sara Stridsberg, jag ska verkligen försöka skriva om min läsupplevelse i ett eget inlägg.

Två av böckerna hamnar på min favoritlista (där hamnar max en handfull böcker per år): Misstag i Moskva och Beckomberga.

onsdag 25 november 2015

tisdag 24 november 2015

Tematrio - Anna, Karin, Elisabeth

Jag har nyss haft namnsdag och snart har jag det igen. Temat denna vecka blir därför egocentriskt och baseras på mina namn Anna, Karin och Elisabeth. Berätta om tre böcker/texter vars huvudpersoner eller författare heter Anna, Karin eller Elisabeth!

1. Jag inleder med min favoritdikt av min favoritskald. Det finns ingen vackrare dikt än den om Anna Lek, Nypenrosa, av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.


2. I rörelse ur Härdarna av Karin Boye är en av hennes mest välkända och en av mina favoriter.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

3. Efter att ha googlat omkring i en evighet inser jag att jag inte läst någon lyrik av eller om någon Elisabeth. Tips emottages gärna. Som tredje text väljer jag därför en fin bok som handlar om Karin Boye - Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn. Den bästa dagen är en litterär fantasi om ett år i Karin Boyes liv, ett år då hon kämpar mot homosexuella impulser och bottenlöst självhat.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

måndag 23 november 2015

Tematrio försening

Attans! det är ju måndag idag! Men jag måste fixa lite här hemma. Dottern behöver hjälp med läxorna och tvätten måste hängas. Apropå det borde läxor verkligen förbjudas! Återkom i morgon så lovar jag att fixa till en tematrio.

Jag är nöjd med Augustvinnarna Jessica Schiefauer och Khemiri och hade ingen åsikt om fackbokspriset.

söndag 22 november 2015

Apstjärnan och Ishavspirater

För ett par år sedan höglästes Frida Nilssons Apstjärnan i dotterns klass. Hon kom hem och var fundersam över hur det var på barnhemmet där huvudpersonen Jonna bor. Och ännu mer fundersam över gorillan som adopterade Jonna. Vi fick lov att läsa boken tillsammans hemma och det kändes ganska otäckt för oss alla när myndigheterna ville flytta tillbaka Jonna till barnhemmet. Det väcker många frågor hos adoptivfamiljer och adoptivbarn när barnhem och beslut om var barn ska bo gestaltas i skönlitteraturen. Och just bilden av den föräldralösa barnet och det hemska barnhemmet återkommer i så många olika berättelser. Dottern har tröttnat och vägrar lyssna på berättelser som handlar om barnhem. Hon tycker också att det är jättejobbigt när man läser de här böckerna i skolan eftersom det leder till många frågor från klasskamraterna om hennes ursprung/bakgrund.

När vi började läsa Ishavspirater kändes det i alla fall betryggande att det inte fanns några barnhem med. Men vi hade inte kommit långt förrän dottern (nu 10 år) började skriva på sig. En mamma som dör vid förlossningen och en pappa som är för gammal att kunna rädda sitt bortrövade barn blev helt enkelt för mycket för henne (adoptivbarn har generellt sett "äldre" föräldrar och även detta tema kändes riktigt jobbigt för dottern). Hon vägrade helt enkelt att fortsätta läsa boken.

Jag fortsatte däremot själv för jag ville se hur författaren vävde ihop de olika spåren. Och nu sitter jag och brottas med vad jag egentligen tycker om boken. Jag är helt enkelt kluven, vilket delvis beror på dotterns reaktion, delvis beror på en egen känsla att det blev för mycket. Barnet som ger sig ut på egen hand för att göra något farligt, men nödvändigt, är ett klassiskt tema. Alla barn måste på ett psykologiskt plan "lämna" tryggheten och ge sig ut för att erövra världen. Att ingen av de vuxna kan eller vågar är tyvärr en realistisk gestaltning. Många vuxna gör inte alls det som är självklart "rätt". Som tur är träffar huvudpersonen Siri efter ett tag en människa som vill/vågar följa med för att hjälpa henne. Men så många personer/varelser hon träffar under resans gång är obehagliga, gör vedervärdiga saker eller är helt enkelt oerhört tragiska. Den upplevelse som dröjer sig kvar hos mig efter läsningen är inte äventyrlig spänning, utan en lite deprimerande insikt om världens ondska. Kommer denna upplevelse verkligen från boken? Det är svårt att veta med tanke på hur världen sett ut de senaste veckorna. Men jag blev i alla fall inte upplyft av att läsa Ishavspirater. Trots att där finns en liten modig tjej som både vågar och lyckas.
ISHAVSPIRATER
Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Jansson
Förlag: Natur & Kultur (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Carolina, Paula, Kulturkollo

lördag 21 november 2015

Att hela de levande

När jag läste Maylis de Kerangals förra roman, Drömmen om en bro, fascinerades jag framför allt av språket. Meningarna vindlade fram över sidorna och höll min uppmärksamhet i ett järngrepp. De många orden gjorde mig andlös, jag drunknade i dem och uppfylldes av dem. Texten präglades av ett rikt bildspråk, till brädden fyllt av metaforer och liknelser. Jag tyckte mycket om den. Därför var mina förväntningar på den nya romanen höga, samtidigt som jag var lite fundersam kring om det skulle kunna bli "för mycket" med ett sån't rikt språk och ett så känslosamt, svårt ämne. Men det blev helt enkelt magnifikt.

I korthet handlar Att hela de levande om tre surfglada ungdomar som råkar ut för en svår bilolycka. En av dem, Simon 19 år, överlever inte. Hans hjärta slår och alla vitala organ fungerar med hjälp av teknisk utrustning. Men han har drabbats av en total hjärninfarkt. Tillståndet är irreversibelt. Simon är avliden. Att följa föräldrarnas olika steg mot insikt om det som hänt lamslår mig emellanåt. Jag får rent fysiskt svårt att andas, det blir överfullt i bröstkorgen och tårarna rinner.

Att Simons liv är slut betyder dock inte att allt är slut. Hans organ kan bidra till att rädda liv. Läsaren får följa olika läkare och annan medicinsk personal som arbetar med organdonationer och ta del av deras vardag. Författaren gestaltar här både en prosaisk, mycket konkret verklighet och en vördnad inför det som är ett liv, en person.
"Simons hjärta färdades mot en annan del av landet, hans njurar, lever och lungor spreds till andra platser, var på väg till andra kroppar. Vad kommer att återstå, i denna splittring, av det som var hennes sons kärna? Hur förena minnet av honom som särskild med denna skingrade kropp? Vad händer med hans närvaro, hans avtryck på jorden, vad händer med hans vålnad?"
Sammantaget är Att hela de leva en roman som både väcker starka känslor och ger en del ledtrådar till livets innersta väsen. Läs den här romanen och ta ställning till organdonation.
ATT HELA DE LEVANDE
Författare: Maylis de Kerangal
Översättare: Marianne Tufvesson
Förlag: Sekwa (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Boktanken, Fiktiviteter

torsdag 19 november 2015

Den här sommaren kan bli min död

Det är sommar, den sista sommaren då Fanny är ett barn. Efter sommaren börjar hon sjuan och då är man ju ungdom. Att vara ungdom innebär att man läser ungdomsböcker, vågar sova över hos kompisar, kan köpa bindor på ICA och har en pojkvän. Och en hel del andra saker. Saker som Fanny absolut inte vågar. Egentligen är hon rädd för ganska många saker och hon har en hel del tvångsmässiga ritualer för sig för att hantera sin rädsla. Hon kan t ex inte dricka något som hällts upp när hon inte varit närvarande och hon har en lång kvällsprocedur för sig för att kunna sova. Sista sommarlovet som barn tar Fanny itu med sina rädslor genom att skapa en lista med 10 saker hon ska genomföra. En del saker kan hon nog lyckas med ganska lätt, men hur ska hon göra för att bli en mer positiv person? Och hur skaffar man sig en pojkvän?

Fanny är en orolig, ångestfylld tjej och författaren lyckas att på pricken få fram detta på ett mycket nyanserat, inkännande och trovärdigt sätt. Berättaren är Fanny själv och när jag läser känns det som om jag har ett samtal med en liten tjej som behöver någon att anförtro sig åt. Och jag känner mig glad över att vara denna någon som får ta emot Fannys berättelse. Dessutom är Fannys berättelse mycket lärorik, utan att innehålla några tråkiga pekpinnar. Innehållet bygger på tanken att man ska försöka träna sig på de saker man tycker är obehagliga för att övervinna sina rädslor. Klassiskt KBT-tänkande som fungerar bra i många fall. Och när inte den egna träningen hjälper för att hålla oron i schack dyker det upp vuxna i boken som vet hur man ska prata med barn om rädsla. Klockrent, helt enkelt!
"Sommarlov!
Hurra! tänker du. Det gör inte jag. Den här sommaren har jag fruktat i flera år – eller i alla fall det senaste året. Varför då? Jo, för att det här är min sista sommar som oförstört och oskyldigt litet barn."
Trots att Den här sommaren kan bli min död handlar om allvarliga saker, är den långt ifrån en tråkig bok. Fannys sätt att fundera kring livets otäckheter är humoristiskt gestaltat och leder till många glada fniss under läsningen. Hennes möte med Karin Boye och lättnaden över att överleva detta är härligt skildrat. Det visar sig dessutom att Fanny är som mest modig när det är som viktigast.

Sammantaget är detta en av de absolut bästa böckerna jag läst om barns oro. Författaren tar känslorna på allvar, samtidigt som hon lyckas visa hur man kan bemästra svårigheter. Detta är en kanonbok jag ska sätta i händerna på dottern när hon börjar 6:an.
DEN HÄR SOMMAREN KAN BLI MIN DÖD
Författare: Malin Stehn
Förlag: Opal (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Bokfreak, Vargnatts bokhylla

tisdag 17 november 2015

Möte med Jonas Hassen Khemiri

Om ni hade frågat mig igår om Jonas Hassen Khemiri hade jag sagt att han är en lysande författare och en briljant debattör. Helt klart skulle jag fokuserat på hans begåvning och förmåga att gestalta och uttrycka sig. Idag har jag haft förmånen att få träffa honom tillsammans med en liten bokcirkelgrupp och därefter lyssnat på en föreläsning där han berättade om viktiga platser (biblioteket) och böcker (bland annat Italo Calvinis Om en vinternatt en resande) och sin senaste roman Allt jag inte minns. Om jag skulle beskriva honom nu skulle jag lyfta fram hans värme och intresse för att samtala och lyssna i lika hög grad som jag skulle betona hans intellektuella kvaliteter. Khemiri ger helt enkelt intryck av att vara en mycket trevlig människa.

Vi samtalade om hans bok utifrån teman som kärlek, pengar, skuld, minnen och frånvaron av minnen. Han berättade också att boken om Samuel inte alls blev som han tänkt sig. Han hade börjat skriva på en berättelse om kärlek när en god vän valde att avsluta sitt liv, vilket ledde till ett utforskande av hur bilden av människa konstrueras och hur ett dödsfall kan få de överlevande att agera.

Samtalet och föreläsningen handlade också om vad som är verkligt, vad som är konstruerat och om hur man kan skapa något bestående. När Khemiri berättade om sin mormor och hennes förlust av sina minnen var det många av oss som blev berörda. Kanske kan man säga att Allt jag inte minns handlar om tomhet och om människans försök att fly tomheten. Läs boken om ni inte gjort det. Och håll tummarna för ett Augustpris.

Och ja, jag fick så klart min bok signerad.

måndag 16 november 2015

Tematrio - Verklighetsflykt

Ibland är verkligen den verkliga världen svår att förhålla sig till. Och efter att under ganska lång tid ha läst många böcker som handlar om trasiga människor i svåra situationer behöver jag definitivt lite verklighetsflykt. Samtidigt brukar jag inte vara särskilt förtjust i feel-good och romantik. Kanske passar mig andra världar bäst? Berätta om tre böcker som lättar upp i tillvaron!

1. Trots ett språkbruk jag försöker undvika kunde jag inte låta bli att knycka veckans speciella temabild. Narnia av C S Lewis är nämligen en värld jag gärna flyr till. Både böckerna och filmerna går bra, gärna tillsammans med dottern.

2. Samma gäller så klart Harry Potter. Böckerna har jag läst 4 ggr vid det här laget och filmerna har jag sett oräkneliga gånger med dottern. Snart är det dags att läsa böckerna tillsammans med henne.

3. Anne på Grönkulla längtar jag just nu efter. Jag har faktiskt inte läst böckerna, men har lyckats köpa en del av dem. Kanske de vore härlig julläsning. Men jag skulle nog allra helst vilja se TV-serien.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 15 november 2015

Om det var krig i Norden

Nästa vecka ska jag föreläsa för lärarna på en högstadieskola om nyanlända elevers traumatiska upplevelser och behov av stöd. Jag kommer att prata lite om situationen i Syrien, vad människor drabbas av under flykt och om hur man mår av all misstro under asylprocessen. Jag kommer också att prata en hel del om vilket stöd barnen behöver i skolan. Vi kan utgöra en avgörande skillnad för barnen som kommer hit genom att skapa struktur i kaos, genom att se och bry oss om och genom att hjälpa till att normalisera reaktioner. Framför allt är det viktigt att vi ser hela barnen, att vi ser både deras svårigheter och deras styrkor. Vi kommer också att lyssna till en del av Mustafa Cans vinterprat med intervjuer med flyktingbarn i läger. "Längtan efter vanlighet. Att vara på flykt, men egentligen bara vilja förbli sig själv."

Jag kommer att inleda med att läsa högt ur Janne Tellers Om det var krig i Norden, den bok som allra bästa gestaltar hur det skulle vara att tvingas fly. Jag hoppas att vi ska kunna göra verklighet av min dröm att alla elever ska få läsa och diskutera den här boken. Janne Teller skildrar i sin text vardagen i samband med krig, flykt och anpassning till det nya landet. Att föreställa sig hur pojken i berättelsen, under stor fara för att bli träffad av krypskyttar, springer över Sergels torg med hinkar för att hämta vatten, gör kriget verkligt. Även mottagandet i Egypten och deras inställning till de okultiverade människorna från norr är tankeväckande. Hoppas jag.

lördag 14 november 2015

Paris

Vaknar och läser med fasa om attentaten i Paris. Gråter med de drabbade och våndas över världen. Läser med irritation om hur man gör sandlådepolitik av det hela genom att tjafsa om att Åsa Romson uttryckt sig mindre genomtänkt (om än rätt i sak) på Twitter. Och överväldigas av alla som nu tycker att vi måste stänga gränserna. Förstår inte hur människor tänker. Hur kommer man fram till att det är bättre att de syriska ungarna dör än att vi får lite mindre överflöd i Sverige?

Försöker hitta tröst i litteraturen och kommer snart att tänka på den franske författaren Jean Giono och den bästa bok jag läste under förra året: Mannen som planterade träd. En liten tunnis med ett ofantligt stort och viktigt innehåll. Med ett lyriskt, metaforrikt språk visar författaren hur den enskilda människan genom hängivenhet kan förändra världen. Den här novellen/romanen vill jag verkligen uppmuntra alla att läsa, särskilt en dag som denna.

tisdag 10 november 2015

Liten läsrapport

Just nu läser och lyssnar jag på böcker lite huller om buller. Vet inte riktigt hur det blev så. Men här kommer i alla fall lite intryck. Jag har nu läst halva Att hela de levande av Maylis de Kerangal och den är precis så fantastisk som jag väntade mig. Vindlande långa meningar och ångande sorg. Tänker dra ut lite på läsningen och gå in i smärtan. Beckomberga - ode till min familj av Sara Stridsberg har jag bara smakat lite på i ljudversion. Tror att den blir en av årets höjdpunkter. Bära barnet hem av Cilla Naumann kommer mig så nära, nära. Den lyssnar jag på när jag orkar. Lollo av Linna Johansson gör mig så bedrövad över att unga människor inte har någon självklar tillhörighet i samhället. Tung läsning. Ibland känns språket lite fel, skulle Lollo använda ett begrepp som genomlysning? För att lätta upp lite läser jag dessutom Malin Stehns Den här sommaren kan bli min död som handlar om Fanny som ska försöka klara av vissa saker innan hon börjar högstadiet. Ljuvlig berättelse! Vad läser ni just nu?

måndag 9 november 2015

Tematrio - Syskon

Som jag tidigare nämnt har jag nyligen läst ut När hundarna kommer av Jessica Schiefauer, en roman som bland annat handlar om broderskap. Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer ibland som ett centralt tema, ibland mer perifert. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

1. I skuggan av min bror av Uwe Timm berättar författaren om den äldre brodern, som anmälde sig som frivillig till Waffen-SS och dog på östfronten. Den här är en helt enastående roman, som jag verkligen vill rekommendera.

2. Lyckligt lottad av Amy Bloom handlar om två systrar, Eva och Iris, deras okonventionella pappa och en hel del andra udda karaktärer som dyker upp och försvinner ur romanen. Det hela börjar med att Evas mamma dumpar henne hos fadern efter det att faderns fru avlidit. Utan pålitliga föräldrar söker sig systrarna till varandra, trots deras olika personligheter.

3. Komma och gå av Taiye Selasi handlar specifikt om syskon och familjerelationer. Här finns en frånvarande pappa, en emotionellt frånvarande mamma och fyra syskon som på olika sätt försöker hantera sina behov av närhet.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 8 november 2015

Cirkla om När hundarna kommer

Idag startar bokcirklandet om När hundarna kommer av Jessica Schiefauer på Kulturkollo läser. Jag har läst boken och kommer att hänga med i diskussionerna. Ser mycket fram emot att ta del av andras upplevelser. Själv tycker jag att boken var mycket jobbig att läsa helt enkelt för att den är så bra. Författaren lyckas verkligen tränga under huden på ungdomarna och skildras besatthet och känslomässig turbulens så att det kryper i kroppen på mig. Trots att det är så länge sedan jag var 15 minns jag faktiskt exakt hur det kändes och det vill jag inte uppleva igen. Jag hade en jobbig tonårstid med mycket otrygghet, samma besatthet av en kille som Ester drabbats av. Och tyvärr alkohol och droger.

När hundarna kommer är nominerad till Augustpriset och det är den verkligen värd.

tisdag 3 november 2015

Tematrio - Jobbiga böcker

Jag är visst lite dagvill efter att ha haft lov. Dessutom lite virrig av att inte ha sovit nästan något i natt. Men nu ska det i alla fall bli en trio och den kommer att inspireras av det jag läste i natt. För det var en så jobbig bok att jag inte kunde sluta lyssna och inte sova. Vilken bok? Kolla in mitt första val. Berätta om tre böcker som varit känslomässigt jobbiga att läsa!

1. När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är en bok jag definitivt inte skulle rekommendera till vem som helst. Men alla vi som jobbar med ungdomar måste orka och måste våga läsa. Trots att den är så otäck, den kryper under huden, biter sig fast och sargar. Och det gör den för att den är så otäckt, realistiskt bra. Schiefauer skildrar besatthet, våld och lust så att jag blir matt. Men jag känner igen de starka känslorna från för länge sen ... i alla fall en liten pust av dem.

2. En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek innehåller smärtsamt nakna skildringar av vedervärdiga övergrepp, av ett sexualiserat våld där både förövare och offer i grunden är offer för ett förtryckande system. Språket vibrerar av våldsam lusta, varvat med den djupaste förnedring och bottenlös längtan efter verklig närhet. I texten finns drömlika, sensuella inslag som förför den mest luttrade läsare bara för att strax därefter drämma till med en rå, naken skildring av vardagens våldtäkter. Som läsare blir man matt. Och mycket berörd.

3. Det gör ont att läsa om Jeanette Wintersons liv. Men det är nödvändigt. I Det finns annan frukt än apelsiner berättar Winterson om sin uppväxt som adopterad av ett strikt frireligiöst par. I Varför vara lycklig när du kan vara normal? berättar hon om det hon inte orkade berätta om i Apelsiner. "Och jag antar att det som känns sorgligast för mig, när jag tänker på den cover story som blev Apelsiner, är att jag skrev en berättelse som jag kunde leva med. Den andra berättelsen är för smärtsam. Jag kunde inte överleva den".


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 1 november 2015

Nora Webster

Nora Webster inspirerade till temat "män som skriver om kvinnor" i Tematrion för några veckor sedan och när jag nu sitter och funderar över hur jag ska hylla denna lysande kvinnoskildring inser jag att detta är tredje romanen jag läser av författaren - och tredje kvinnoskildringen. Tidigare har jag läst och uppskattat Marias testamente och En lång vinter. Tóibín är en författare jag verkligen vill läsa mer av, med mycket små medel fångar han mitt intresse och håller det kvar ända till sista punkten. Texterna är en lovsång till långsamheten, samtidigt som Tóibín alltid kryddar skildringarna med lite oväntade element.

Nora Webster bor i en irländsk småstad och läsaren får följa hennes liv under några år i slutet av 1960-talet och en bit in på 70-talet. Nora har varit gift med Maurice, sitt livs stora kärlek, i många år och de har fyra barn tillsammans. Livet har varit förutsägbart och tryggt, Nora har varit hemmafru och trivts bra med sitt liv. Men Maurice blir sjuk och efter en mycket svår sjukdomsperiod avlider han och Nora lämnas ensam att ta hand om allt. De båda sönerna tar faderns död hårt och behöver mycket stöd. Samtidigt måste Nora försörja familjen, vilket innebär att hon måste skaffa ett arbete.

Styrkan i Tóibíns romaner är hans förmåga att genom de små detaljerna gestalta både inre skeenden och stora samhällsförvandlingar. Noras sorg skildras sakligt och osentimentalt, vilket gör att jag som läsare styr över hur engagerad jag blir. För mig personligen fungerar detta bra, jag blir mer berörd när en författare låter sin huvudperson vara lite diffus och distanserad än när det blir sentimentalt. Långsamheten och lågmäldheten förstärker sorgen och gör den smärtsamt realistisk. De religiösa och politiska sammanhangen ger romanen en tydlig plats i historien, samtidigt som Noras upplevelser av sorg och saknad är universella och tidlösa. Skildringen av småstadsmentaliteten och de udda karaktärer som dyker upp ger en humoristisk underton, som samverkar perfekt med allvaret i handlingen.

Berättelsen om Nora är också berättelsen om de stora händelser som aldrig sker. Författaren bygger upp scener och antyder att omvälvande saker skulle kunna ske. Men de sker aldrig. Möjliga kärleksaffärer går om intet och karriärer blir aldrig av. Som för de flesta av oss. Däremot träder Nora fram i all sin styrka när en av sönerna har behov av beskydd. Här kommer hennes lite aviga karaktär till sin rätt och väcker min beundran.

Sammantaget är Nora Webster ett fantastiskt kvinnoporträtt som gott kan jämföras med klassiker som Madame Bovary och Anna Karenina. Läsning rekommenderas.

NORA WEBSTER
Författare: Colm Tóibín
Översättare: Erik Andersson
Förlag: Norstedts (2015)
Köp: Adlibris, Bokus
Recensioner: Johanna, Mrs Calloway.