lördag 31 januari 2015

Lita på din läsare

Har precis börjat läsa Hilary Mantels självbiografiska Skuggan av ett liv och har bara kommit ett par sidor in i den när jag myser över hennes sätt att beskriva hur författaren ska tänka på sina läsare: "Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du, och sluta vara så jäkla behagsjuk: du i raden längst bak kan du vara snäll att koppla av charmen!" (s 14). Ja, just så vill jag som läsare bli bemött och just så tycker jag att Mantel skriver i den hittills enda roman jag läst av henne - Wolf Hall. (Jag har För in de döda oläst i hyllan än så länge, fick den i julklapp.)

fredag 30 januari 2015

Spökryttarna från Ordebec - recension i repris

Vi har deckartema på Kulturkollo denna vecka och jag tänkte därför passa på att reprisera recensioner på några av mina absoluta deckarfavoriter.

Spökryttarna från Ordebec av Fred Vargas, utgiven av SEKWA, 2013, översättning av Marianne Öjerskog

Det är när jag har läser den här typen av bok som jag inser att det är helt fel att säga att jag inte gillar deckare eller spänningsböcker. För det gör jag ju - om de är nog bra. Och Vargas böcker är definitivt intressanta, spännande och roliga. Fred Vargas är historiker och medeltidsarkeolog och hennes böcker präglas av ett omfattande historiskt kunnande. Flera av Kommissarie Adamsbergs kollegor är väl bevandrade i det mesta och tycker dessutom om att briljera. Adamsberg själv är dock tankspridd och tämligen tröglärd, men han löser de mest kluriga deckargåtar på ett intuitivt sätt. En av de saker jag gillar skarpt i Vargas böcker är just beskrivningarna av de mycket udda personlighetstyperna i Adamsbergs grupp.

Spökryttarna från Ordebec gör entré i handlingen när en gammal dam dyker upp i Paris och vill ha hjälp av Adamsberg med ett knivigt problem. Situationen underlättas inte av att hon dessutom inte heller vill berätta så mycket. Men till slut får Adamsberg klart för sig att damens synska dotter har sett tordönsjakten - de ryttare som förebådar ond, bråd död bland traktens ondskefulla varelser. Trots att Ordebec ligger långt utanför Adamsbergs jurisdiktion faller sig saker så att det till slut blir han som får i uppdrag att utreda fallet. Men innan det går att bringa klarhet i ärendet kommer flera mord och mordförsök att inträffa. Förutom själva fallet måste Adamsberg även hantera en till synes förrymd pyroman, en torterad duva och ett nyblivet faderskap. Här finns inte en tråkig stund, vare sig för Adamsberg eller läsaren.

Jag har funderat en del över varför jag gillar Vargas böcker, när jag i ärlighetens namn ogillar en del av de svenska deckarförfattarna. En del av svaret handlar nog om hur författaren helt fokuserar på, kanske till och med hänger sig åt, sin berättelse. Många svenska författare väver in samtidsskildringar och samhällskritik i sina berättelser, vilket jag faktiskt inte alls gillar. Förstå mig rätt, jag tycker mycket om samhällsengagemang, men i många deckarförfattares händer blir kritiken bara så urvattnad. Vem tycker inte att vi ska ha mer personal på äldreboenden, typ. Nej, då gillar jag bättre de tidlösa - emellanåt övernaturliga - problem som Adamsberg tampas med.

Sammantaget är Vargas böcker om kommissarie Adamsberg intelligenta, spännande och humoristiska bladvändare.

onsdag 28 januari 2015

De sex misstänkta - recension i repris

Vi har deckartema på Kulturkollo denna vecka och jag tänkte därför passa på att reprisera recensioner på några av mina absoluta deckarfavoriter.

De sex misstänkta av Vikas Swarup, utgiven av Bra Böcker, 2010

"Alla dödsfall är inte jämlika. Det finns ett kastsystem även när det gäller mord." Så inleds romanen om mordet på Vicky Rai, en inflytelserik industrimagnat med ett omfattande syndaregister. Den skrupelfrie, hetlevrade Vicky Rai mördade bartendern Ruby Gill då hon vägrade servera honom fler drinkar. Nu, sju år senare, har rättvisans kvarnar malt, och Vicky Rai frias från alla anklagelser. För att fira detta arrangerar Vicky Rai en stor fest på sitt lantställe med mängder av gäster. Under firandet blir Vicky Rai mördad, och det visar sig att sex av hans gäster bär vapen. De misstänkta tas in på förhör och ingenting visar sig vara som man trott.

Läsaren guidas genom detta komplicerade mordfall av den undersökande journalisten Arun Advani, som beslutat sig för att göra sitt yttersta för att fallet ska lösas. De sex misstänkta och deras eventuella motiv presenteras och granskas, men vem avlossade egentligen det dödande skottet? Var det byråkraten, som periodvis förvandlas till Mahatma Gandhi? Eller Vicky Rais egen far, vars politiska karriär riskerar att kapsejsa p g a sonens handlingar? Eller Bollywoodstjärnan, vars liv vänts upp och ner i samband med att hon försökt skapa en kopia av sig själv? Eller är mördaren den knäppe, kärlekssjuke amerikanen, som kommit till Indien för att gifta sig med någon han brevväxlat med? Eller vad sägs om den notoriske småtjuven, som genom en slump kommit på grön kvist? Eller är mördaren den kolsvarte stammedlemmen, som rest till Indien för att återta en viktig gudom, som stulits från stammen? Ja, vem är mördaren?

De sex misstänkta är en oerhört rafflande, intelligent mordgåta, som är omöjlig att lägga ifrån sig. Tempot i berättelsen är rasande snabbt och intrigen är klurigt utformad. Detta är en roman man mycket snabbt fastnar för, och sedan är man fast. Själva mordgåtan har en hel del likheter med Agatha Christies klassiska pusseldeckare, med till skillnad från de relativt prydliga karaktärerna i hennes berättelser finns det ingen hejd på absurditeterna i Vikas Swarups personbeskrivningar. Här framställs personerna emellanåt på ett närmast karikerat sätt, ändå känns berättelsen och personerna trovärdiga. Eftersom personerna är psykologiskt trovärdiga fungerar de absurda inslagen mest som krydda. För övrigt präglas romanen av författarens enorma berättarglädje, vilken påminner om hans landsman Salman Rushdies.

Förutom den spännande handlingen innehåller De sex misstänkta omfattande satirisk samhällskritik. Det korrupta politiska systemet i Indien skildras och även de fattiga tiggarnas vardag skymtar förbi. Kastsystemet och dess konsekvens för de lägre kasterna och de kastlösa gestaltas, samtidigt som vi även får följa med in i de fina salongerna och till de moderna affärskomplexen.

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo. Det här är en perfekt sträckläsare för sommarens lata dagar.

tisdag 27 januari 2015

Minnesdag för förintelsens offer

Varje år läser jag några böcker om förintelsen och påfallande ofta är de riktigt bra. 2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Här kommer därför årets sedvanliga tips, i år utökat med vinnaren av Bokbloggarnas Litteraturpris 2014 Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Jag är så glad att just den romanen "vann" i år.
 
Ett kort stopp på vägen från Auschwitz är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.
 
Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.
 
Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

måndag 26 januari 2015

Tematrio - Transportmedel

I bilen på vägen till jobbet idag fick jag en lysande idé till veckans tematrio. Nu har jag glömt vad det var ... I stället krystar jag till ett tema som i någon mån hade med morgonens upplevelse att göra - bilen. Berätta därför om tre böcker som på något sätt handlar om transportmedel!

1. I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör doktor Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Helgalet och magnifikt.

2. I Mary Jones historia av Elin Boardy berättar köksflickan Mary den "sanna" berättelsen om piraten Long John Silvers resor till havs och om dennes kärlek till den mörkhyade hustru Dolores.

3. I Jorden Runt på 80 dagar slår den excentriske gentlemannen Phileas Fogg vad med vännerna på Reformklubben om att han kan resa jorden runt på 80 dagar. Resan går över land och hav med diverse olika transportmedel, undrar om t o m en luftballong fanns med, eller om detta bara är ett tillägg i den nya filmatiseringen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

söndag 25 januari 2015

Sveriges Radios Romanpris 2015

 
Här är romanerna som kan vinna Sveriges Radios Romanpris 2015.

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren

Vilka har ni läst och vad tyckte ni?

Jag har tyvärr inte läst någon av dem, däremot har jag läst Therese Bohmans romandebut Den drunknade. Den tyckte jag var bra om än inte fantastisk. Psykodrama borde kanske passa en psykolog som jag, men i ärlighetens namn är det sällan jag verkligen gillar romaner om terapier. Kalmars jägarinnor (även nominerad till Borås Tidnings Debutantpris) verkar riktigt intressant. Lundbergs Timme Noll är jag också mycket nyfiken på, den ska jag verkligen läsa. Kontrafaktiska idéromaner brukar jag inte läsa, men nog verkar Kafkapaviljongen vara angelägen läsning. Klas Östergren har jag inte läst och det känns lite skamligt att medge. Twist finns som ljudbok på Storytel, får kanske testa att lyssenläsa den.

lördag 24 januari 2015

Men kära Maj

Lyssnar nu till en uppläsning av andra delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj, Sörja för de sina, och lider med Maj i hennes oro att inte duga som mor, som maka, som människa. Hon ställer ju så eländigt höga krav på sig själv och får så bedrövligt lite hjälp av maken och omgivningen. Usch så påfrestande situationen för kvinnor var för inte alls länge sedan. (Nu är den ibland jobbig på andra sätt.) Det jag störde mig lite på i första boken - författarens närvaro med kommentarer utifrån dagens syn och utifrån hennes psykologiska kunskap - upplever jag, nu när jag vant mig, som ett positivt inslag. Och uppläsningen av Andrea Irving tycker jag fungerar mycket bra. Återkommer med mera synpunkter när jag lyssnat till alla delarna.

torsdag 22 januari 2015

Svarthuset av Peter May

Då har jag läst/lyssnat till min första deckare i år och det blev Svarthuset av Peter May. Inledningsvis tyckte jag att romanen var mycket bra, språket var målande, handlingen fängslande och karaktärerna intressanta. Framför allt gillade jag skildringen av en pojkes svåra uppväxt. Men mot slutet tycker jag tyvärr att handlingen spårar ur, den innehåller alltför många olyckor och upplösningen är inte ett dugg trovärdig. Trots det kommer jag nog att läsa nästa del som heter Lewismannen. Flera kritiker och bloggare tycker att den är bättre.

tisdag 20 januari 2015

Spänningsutmaningen 2015

 
Nu går jag allt lite utanför mina vanor, tro det eller ej men nu hänger jag på en utmaning. En att läsa deckare dessutom! Inte vet jag hur länge min nyligen återupptäckta vurm för deckare kommer att bestå, men jag hänger väl på så länge jag orkar. Och ja just det, det är ju så klart Mias bokhörnas Spänningsutmaning 2015 jag handlöst kastar mig in i.

Januari månads bok blir Svarthuset av Peter May (som jag ju redan läst halvvägs och gillar).

måndag 19 januari 2015

Tematrio - Deckare

Efter att ha läst väldigt få deckare de senaste åren har jag nu hamnat i en situation där lite spännande förströelse är välbehövlig. Just nu lyssnar jag på två olika deckare och jag behöver tips på nya författare. Berätta om tre favoritdeckare!

1. Min vanliga favorit Karin Fossum, som skriver om den härliga duon Sejer och Skarre, har nyligen gett ut en ny bok Helveteselden. Fossums styrka är att hon nyanserat skildrar psykologiska mekanismer hos såväl offer, som förövare. Helveteselden är lika bra som Fossums romaner brukar vara, men kanske är det tyvärr så att jag tröttnat lite på dem.

2. Alldeles ny för mig är däremot Peter May, vars roman Svarthuset jag snart kommit halvvägs i. Hittills är jag mycket förtjust, kanske lite mer över den fina barndomsskildringen än mordgåtan i sig.

3. Mordbyn av Andrea Maria Schenkel utspelar sig Tyskland under efterkrigstiden. Livet har nätt och jämnt återgått till det normala när en fasansfull händelse skakar om människorna i den lilla byn Einhausen. En dag kommer åttaåriga Marianne inte till skolan, vad har egentligen hänt på den avsides belägna gården Tannöd? Mardrömslik stämning, nervpirrande spänning. En kuslig, otraditionell kriminalberättelse.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

söndag 18 januari 2015

Skyline

Skyline av Patricia Schonstein Pinnock, i översättning av Roy Isaksson, utgiven av Tranan/En bok för alla, 2006

Skyline kallas ett slitet hyreshus i Kapstaden dit människor från Afrikas alla hörn beger för att söka en fristad i Mandelas rike. Här bor den unga berättaren tillsammans med sin yngre, autisktiska syster Mossie och deras alkoholiserade mamma. Här bor också flyktingar som illegalt strömmar in i landet på flykt från brutala krig, torka, svält och fattigdom. Här bor poeten Liberty som diktar om sin tid som kämpe i Rhodesia, här bor Bernhard som målar och berättar om hur han förlorade fru och barn under flykten från Moçambique, här bor transvestiteter och droghandlare. Gemensamt för många av dem är att de upplevt händelser så traumatiska att de aldrig blir fria från minnena. I Skyline möts de och delar sina berättelser med varandra.

De flyktingar som kommer till Sydafrika bär alla på mycket damm:
"Det finns damm i dessa människor; rött damm och brunt damm och damm från uttorkade flodbäddar. De bär damm från krigets förbrända fält. En del är pudrade med koldamm och asbestdamm eller damm från de gamla koppargruvorna. Det finns de som är täckta av benmjöl lämnat åt vinden efter masslakter. Andra är avtrubbade av dammet från Slim-folket (de aidssjuka) som har tynat bort. Alla kommer hit på jakt efter ett nytt liv."
"Kriget vill att jag ska se att det är mäktigare än något bra, att det inte kan hållas tillbaka av icke-krig. Icke-krig är bara en fjäril på mjuka kronblad. Stark vind eller gassande sol får den att förtorka."
Den brutala och omskakande handlingen är författad på utsökt, lyrisk prosa, vilket skapar en kontrast som är nödvändig för att man som läsare ska kunna stå ut med alla lemlästningar, våldtäkter och tortyrliknande avrättningar. I slutet av varje kort kapitel beskrivs Bernhards målningar, dessa ger texten som helhet ett fantastiskt lyft.

 
Som läsare blir man oerhört berörd och uppskakad av de berättelser som delas i romanen, särskilt påfrestande är det att läsa om hur alla barn drabbas av krigen och våldet. Därför är det naturligtvis mycket angeläget att läsa den här romanen.
 
Andra som läst är: Anna, Bokhora.

torsdag 15 januari 2015

Brickens dag

 
Idag hyllar vi på Kulturkollo Vibeke Olsson på alla sätt och vis. Carolina, Anna och jag diskuterar Glödens färger, den femte boken om Bricken, en roman vi alla älskade. Missa inte att läsa Annas intervju med Vibeke där hon berättar lite om Brickens tid och miljö samt om sin egen syn på folkrörelser. Helena skriver lite om sitt möte med Bricken här. Dessutom lottar vi ut en massa Bricken-böcker, missa inte!

Hos Anna kan du läsa en repris av hennes recension av Sågverksungen, den första boken om Bricken. Carolina recenserar Glödens färger här och jag har skrivit om den här.

måndag 12 januari 2015

Tematrio - Jobba, jobba, jobba

På Kulturkollo har vi arbetarvecka den här veckan, just idag listar jag svenska arbetarförfattare, och jag vill passa på att använda temat även i veckans trio. Berätta om tre böcker som innehåller skildringar av huvudpersonernas yrken, arbetsplatser, villkor o s v. Jag har valt tre böcker som skildrar negativa arbetsvillkor, men det finns säkert mer upplyftande berättelser också.

1. Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer handlar om 19-åriga Moa som ska arbeta på ett äldreboende en kort tid, medan hon försöker komma in på scenskolan. Chocken Moa upplever under sin första arbetsdag med allsköns kroppsvätskor, dementa "kunder" och extrem stress är oförglömlig. Vinster i välfärden, nej tack!

2. Även Sal 2 av Julie Bonnie utspelar sig i vårdsektorn, denna gång är scenen förlossningsavdelningen. I Sal 2 arbetar huvudpersonen Béatrice under stressiga, extremt dramatiska, känslosamma förhållanden med att ta hand om nyförlösta kvinnor. Personalen är dåligt rustad att ge kvinnorna ett individuellt, hälsofrämjande bemötande och den pressade situationen leder till felbehandlingar med extremt allvarliga konsekvenser.

3. I Reaktorn av Élisabeth Filhol arbetar de ansällda på olika bemanningsföretag och reser mellan olika kärnkraftverk för att utföra mycket krävande, precisa arbeten. Skildringen av arbetsvillkoren och säkerhetsbristerna gör mig inte direkt mer vänligt inställd till kärnkraften.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

fredag 9 januari 2015

Läst 2015

Guds pil - Chinua Achebe
New York-trilogin - Paul Auster
Matilda - Roald Dahl
Butcher's Crossing - John Williams
Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj
Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie
Domaren - Ian McEwan
Alvernas tid - Muriel Barbery
Blod rödare än rött - Arkan Asaad

Sent i november - Tove Jansson
Beckomberga - ode till min familj - Sara Stridsberg
M Train - Patti Smith
Att hela de levande - Maylis de Kerangal
Bära barnet hem - Cilla Naumann
Ishavspirater - Frida Nilsson
Lollo - Linna Johansson
Den här sommaren kan bli min dödMalin Stehn
Gästkatten - Takashi Hiraide
Axels tid - Lars Lerin
När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

Svenska gummistövlar - Henning Mankell
Nora Webster - Colm Tóibín
ADHD - att leva utan bromsar - Martin L Kutscher
Den femte sanningen - Doris Lessing

Ett eget rum - Virginia Woolf
Önskestjärnan - Ingelin Angerborn
Blod på snö - Jo Nesbø
Prinsen och tiggargossen - Mark Twain
Allt jag inte minns - Jonas Hassen Khemiri
Blå stjärnan - Jan Guillou
Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir
Stjärnstenen - Jo Salmson
Upptäck romarriket - Sims & Stowell
Uppdrag Sweet Tooth - Ian McEwan

Elva dagar i Berlin - Håkan Nesser
Konsten att höra hjärtslag - Jan-Philipp Sendker
En bön för de stulna - Jennifer Clement
Tobakshandlaren - Robert Seethaler
Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder - Bo Hejlskov Elvén
Under det rosa täcket - Nina Björk
Bombmakaren och hans kvinna - Leif G W Persson
Den lärande hjärnan - Torkel Klingberg

Lewispjäserna - Peter May
Ordning i klassen - Eva Larsson
En studie i rött - Arthur Conan Doyle
Paris, Lola & jag - Moa Eriksson Sandberg
Bakstöten - Tomas Arvidsson
Lyckligt lottad - Amy Bloom
Dubbelstöten - Tomas Arvidsson
Enkelstöten - Tomas Arvidsson
Hitom himlen - Stina Aronson
Vit som marmor - Carina Burman
Gengången - Ingelin Angerborn

Anknytning - Kay Karlsson
Göra sig kvitt Eddy Bellegueule - Édouard Louis
Vägledande samspel i praktiken - Karsten Hundeide
För in de döda - Hilary Mantel
Spelaren - Fjodor Dostojevskij
Pärlor & patroner - Loka Kanarp
De förklädda flickorna i Kabul - Jenny Nordberg
Isidor och Paula - Ola Nilsson
Djurens gård (Djurfarmen) - George Orwell
Buddenbrooks: en familjs förfall - Thomas Mann

Oryx och Crake - Margaret Atwood
Timmen före midnatt - Ida Simons
Hägern - Lise Tremblay

Den goda jorden - Pearl Buck
Än skyddar natten - Anna Lihammer
Hyresgästerna - Sarah Waters
Fru Sorgedahls vackra vita armar - Lars Gustafsson

Boken - Niklas Rådström
Dödssynden - Harper Lee
Silver och jag - Juan Ramón Jiménez
Ett rum i Berlin - Emanuel Litvinoff
Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang
Blonde - Joyce Carol Oates
Cirkeltecknaren - Fred Vargas

Linjen - Elise Karlsson
Svart som natten - Ann Cleeves
Jaktturen - Agnès Desarthe
Skymningsporten - Jeanette Winterson
Samlade dikter - Edith Södergran
Lewismannen - Peter May
Hem - Toni Morrison
Sigrids hemlighet - Karin Wahlberg

Medan mörkret faller - Anna Lihammer
Liv till varje pris - Kristina Sandberg
Han & dom - Katarina von Bredow
Katitzi & Katitzi och Swing - Katarina Taikon
Satsa på barnens vardagsmiljöer - Cajsa Malmstöm (red)
Den sista cigarretten - Klas Östergren
Ryssar är såna som gillar björkar - Olga Grjasnowa
Skuggan av ett liv - Hilary Mantel
Helveteselden - Karin Fossum

Allt detta tillhör mig - Petra Hůlová
Sörja för de sina - Kristina Sandberg
Lögnens lov - Patrícia Melo
Svalornas lek: Dö, resa, återvända - Zeina Abirached
Allt som återstår - Elin Boardy  
Skyline - Patricia Schonstein Pinnock   
Utan personligt ansvar - Lena Andersson
Den drunknade - Therese Bohman
Svarthuset - Peter May


Europa:
Sverige 45
Skottland/Storbritannien 4
England/Storbritannien 12
Irland 1
Tjeckien 1
Norge 3
Frankrike 6
Spanien 1
Holland 1
Tyskland 2
Ryssland 1
Österrike 1
Finland 1
Vitryssland 1

Asien:
Libanon 1
Azerbajdzjan 1
Korea 1
Kina 1
Afghanistan 1
Japan 1
Irak 1

Afrika:
Sydafrika 1
Nigeria 2

Amerika
USA 9
Brasilien 1
Kanada 2
Mexico 1

Ljudböcker 50
Hyllvärmare 23
Facklitteratur 9
Barn/ungdomsböcker 13
Recensionsböcker 25
Nobelpristagare 6
Klassiker 11

/103

torsdag 8 januari 2015

Jag blir galen på Ester

Nu har jag lyssnat klart på Lena Anderssons andra roman om Ester, Utan personligt ansvar. Jag var inte förtjust i författaruppläsningen av första boken, Egenmäktigt förfarande, där jag tyckte att uppläsningen förstärkte det kyliga och det intellektuella, vilket leder till att romanen för mig blev ett ointressant frossande i intelligenta formuleringar. Men nej, jag tycker inte bättre om uppläsningen av Anna Godenius som emellanåt i stället får Ester att låta tämligen korkad.

Grundproblemet för min del handlar naturligtvis inte om uppläsarna, utan om själva romanerna. Jag gillar dem helt enkelt inte. Huvudpersonen Ester skildras som oerhört teoretiskt begåvad, samtidigt som hon har påtagliga socioemotionella svårigheter. Hon blir kär i den ena knölen efter den andra, vilket på något sätt ändå alltid är knölarnas fel. Själv blir jag som sagt galen på Esters beteende. Om och om och om och om igen återvänder hon till en man hon ända ganska tidigt "genomskådar". Varför? Hon är så kär att hon inte kan kontrollera sig. Att kritisera Ester för hennes beteende och moral är dock svårt. Författaren lägger de synpunkter man kan ha i munnen på obehagliga personer man inte vill förknippas med. Den mest intressanta vinklingen vore naturligtvis att bestämma sig för att mannens version av vad som egentligen hänt är den "sanna".

Kärleken gestaltas som ett maktspel där det gäller att vara bäst på att balansera mellan närmande och undandragande. Det mesta diskuteras i avancerade kunskapsteoretiska termer, vilket inte i sig gör innehållet mer intressant. Det förändrar inte att Ester i stället för att ägna sig åt teoretiserande och analyserande av partnerns inre borde ge sig tid att försöka förstå sig själv. Och då helst inte i överdrivet komplicerade psykoanalytiska termer. I slutänden uppfattar jag berättelsen som en kliché om relationer.

Andra har läst och håller inte alls med mig: Kulturkollo, Bokmania.

lördag 3 januari 2015

Topplistan 2014


Det blev en liten Topplista med 10 noggrant utvalda titlar i år igen. Topp tre är som jag tidigare bloggat om Mannen som planterade träd, Väggen och Vi kom över havet.

I år innehåller topplistan fyra afrikanska romaner, det var lite oväntat. Fyra klassiker (Kvinnor och äppelträd, Processen, Främlingen, Mannen utan öde) undantog jag från att vara med på listan eftersom de var omläsningar som i princip alltid slår ut alla andra böcker.

# Väggen - Marlen Haushofer
# Floden mellan bergen - Ngũgĩ wa Thiong'o
# Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie
# Sagas bok - Elsie Johansson
# Inte längre hemma - Chinua Achebe
# Revolutionsskrivarna - Nawal El Saadawi
# Stoner - John Williams
# Jag heter inte Miriam - Majgull Axelsson
# Vi kom över havet - Julie Otsuka
# Mannen som planterade träd - Jean Giono

fredag 2 januari 2015

Världens kvinnor 2015 - en läsutmaning


Förra årets utmaning att läsa kvinnliga författare från olika delar av världen lyckades jag nästan ro i land. Förvisso lyckades jag inte läsa 5 från varje världsdel, men jag läste i alla fall sammanlagt fler än 20 av böckerna på listan. Därför har jag nu satt ihop en ny lista på böcker som redan finns i min bokhylla. I år är utmaningen att läsa 5 böcker från varje "område" ELLER minst 25 av böckerna. Det borde jag väl fixa?

Sverige:
Ingenbarnsland - Eija Hetekivi Olsson (Sverige)
Allt som återstår - Elin Boardy (Sverige)
Sörja för de sina och Liv till varje pris - Kristina Sandberg (Sverige)
Beckomberga - Sara Stridsberg (Sverige)
Hungerpesten - Linnéa Fjällstedt (Sverige)
Under det rosa täcket - Nina Björk
Droppar i folkhavet - Maria Sandel - (Sverige)
Utan personligt ansvar - Lena Andersson (Sverige)
Hitom himlen - Stina Aronson (Sverige)
Staden utan kvinnor - Madeleine Hessérus (Sverige)
Bära mistel - Sara Lidman (Sverige)
Augustenbad en sommar - Anneli Jordahl (Sverige)
Den drunknade - Therese Bohman (Sverige)

Europa:
Den motvilliga resenären - Jenny Diski (England)
För in de döda - Hilary Mantel - (England)
Jaktturen - Agnès Desarthe (Frankrike)
Liksom levande - Christa Wolf (Tyskland)
Tiden det tar - Hanne Örstavik (Norge)
Sent i november - Tove Jansson (Finland)
Till sängs med Frida - Slavenka Drakulić (Kroatien)
Allt detta tillhör mig - Petra Hůlová (Tjeckien)
Två husvagnar - Marina Lewycka (Ukraina)
Ryssar är såna som gillar björkar - Olga Grjasnowa - (Azerbajdzjan)
Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj (Ryssland)

Asien:
En gyllene tid - Tahmima Anam (Bangladesh)
Vattenplöjaren - Hoda Barakat (Libanon)
Svalornas lek: Dö, resa, återvända - Zeina Abirached (Libanon)
Den mirakulöse mandarinen - Asli Erdogan (Turkiet)
Kvinnor på ett tåg - Anita Nair (Indien)
Den goda jorden - Pearl Buck (Kina)
Rismodern - Rani Manicka (Malaysia)

Afrika:
Ännu talar träden - Calixthe Beyala (Kamerun)
Enstörig - Nina Boroaoui (Algeriet)
Ett fängelse så stort - Assia Djebar (Algeriet)
Bränd jord - Elieshi Lema (Tanzania)
Gräset sjunger - Doris Lessing (utspelar sig i Zimbabwe)
Segu - Maryse Condé (utspelar sig i Västafrika)
Coconut - Copano Matlwa (Sydafrika)
Winnie Mandelas klagan - Njabulo Ndebele (Sydafrika)
Skyline - Patricia Schonstein Pinnock  (Sydafrika)
Flammande fjäril - Yvonne Vera (Zimbabwe)
Allt gott ska komma dig till del - Sefi Atta (Nigeria)

Amerika:
Den oändliga planen - Isabel Allende (Chile)
Tjänarinnans berättelse eller Oryx och Crake - Margaret Atwood (Kanada)
Samarbete med fluga - Lydia Davis (USA)
Lögnens lov - Patrícia Melo (Brasilien)
Dödssynden - Harper Lee (USA)
Flickan med glasfötter - Ali Shaw (USA)
Unga kvinnor - Louisa M Alcott (USA)
Blonde - Joyce Carol Oates (USA)

torsdag 1 januari 2015

Glödens färger av Vibeke Olsson

Det finns många författare som berör - och så finns det Vibeke Olsson. Hon har alltid funnits med mig under viktiga - och svåra - skeden i livet. Jag började läsa romansviten om Romarriket - om slavinnan Callistrate som lockas av den förbjudna kristendomen - under en period när jag själv stod inför ett beslut om att leva mitt liv som kristen. Jag vet inte om det är att överskatta böckernas betydelse, så här långt efteråt, att säga att de var avgörande för mitt livsval, men sant är i vilket fall att Callistrate, Sabina och Onesimus varit mina följeslagare i tanken under alla år.

Varning för avslöjanden i fortsättningen av texten!

https://www.adlibris.com/se/bok/glodens-farger-9789173873611Glödens färger av Vibeke Olsson, utgiven av Libris Förlag, 2014

Sviten om Bricken utspelar sig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet på sågverket Svartvik. Där växer den unga flickan Bricken upp, ovanligt nog som ensambarn. Hennes föräldrar har tidigare förlorat sina små i svälten och efter Bricken kom det ingen mer. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker, och en dag när Bricken "har sina saker" och är ouppmärksam går det galet. Liksom de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig. I tredje delen drabbas Bricken av den stora kärleken, den som inte alltid bara är en dans på rosor. Fjärde delen gestaltar slitet för en ung flerbarnsmor som oroar sig för barnens framtid.

När vi får träffa Bricken i Glödens färger är det 1909, en del år har förflutit sedan makens dödfall och barnen börjar bli stora. Men oron för dem blir inte mindre för det, äldste pojken Nikanor har anslutit sig till hinkeanerna och pratar om blodig revolution. Och äldsta dottern Frida börjar bli lite rund om magen. Stora lockouter och strejker byter ut, solidariteten ställs på sin spets och de yngsta barnen börjar bli hungriga.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här skildras arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap. Författaren påvisar med all önskvärd tydlighet att såväl arbetar- som väckelserörelsen är demokratirörelser som båda betonar vikten av solidaritet:
"Ordet solidaritet var det inte så många som kunde då. Men kallelsen att följa Jesus och kravet att vara solidarisk var ett och samma ... Vi är ju många, många som tror att Gudsorden om rättvisa och rättfärdighet gäller också här och nu."
Men det som gör böckerna om Bricken så engagerande är inte (bara) de stora frågorna, utan Brickens egen berättelse. Vibeke Olsson är fenomenal på att gestalta människornas vardag, som läsare lever man med dem i stunder av glädje, oro och sorg. I Glödens färger börjar Bricken "gamlas" men än finns den inre glöden kvar. Kärleken till barnen överskuggar allt i vardagen, men ännu finns även en längtan efter en mans blickar.

Texten i sviten om Bricken är lättläst utan att förenkla de stora frågorna. Varje bok innehåller omkväden som dyker upp med jämna mellanrum. Till stor del får läsaren ta del av Brickens berättelse genom att följa med i hennes tankegångar i inre monologer. Detta göra att man kommer Bricken mycket nära. Värmen, och omsorgen om alla personerna, är karaktäristisk för Vibeke Olssons texter, kanske är det mestadels därför jag läser allt hon skrivit med så stor behållning. Nu har jag redan börjat längta efter nästa bok om Bricken och hennes barn.