Läslistor

tisdag 15 december 2015

Stridande kvinnor då och nu

Jag läser Svetlana Aleksijevitjs dokumentärroman, Kriget har inget kvinnligt ansikte, om de ryska kvinnorna vid fronten och jag pratar med en ung flicka från Kobane. De ryska kvinnorna stred i dåtid, de kurdiska kvinnorna strider nu. Vad kommer att hända i framtiden? De ryska kvinnorna gav sig, ofta som mycket unga, iväg till fronten med en oerhört naiv syn på krig. De stred lika tappert som männen, men behandlades efter kriget inte alls som de manliga hjältarna. Trots att de levde i ett land som förespråkade jämlikhet mellan könen ansågs de vara "förbrukade" efter kriget. Många av dem har aldrig berättat sin historia tidigare.


Nu strider kurdiska kvinnor i Peshmerga och i YPJ. De strider mot IS/Daesh och de strider för sin rätt som kvinnor. "Kvinnans rättigheter kommer först. Det spelar ingen roll vad du tror på, vilket politiskt parti du tillhör  eller  vilken etnisk bakgrund du har. Vi kämpar alla för våra rättigheter som kvinnor i ett patriarkalt samhälle. För dessa rättigheter måste vi kämpa. Ingen kommer att ge oss dem frivilligt", säger överste Nahida Ahmed Rachid. Kvinnorna i Kobande har blivit en symbol för de stridande, kvinnorna vill likna dem, männen inte vara fegare än dem. Det vore ju så härligt att bara nicka och hålla med, att låta hjärtat fyllas av stolthet över de modiga kvinnokrigarna, men något skaver. Hur ska våldet och kriget någonsin kunna skapa fred och jämställdhet?

Läs mer i OmVärlden, Feministiskt perspektiv, SvD

6 kommentarer:

  1. Ja det är ju ändå alltid på något sätt männens krig.

    Jag hade i min naivitet trott att vi var på väg åt rätt håll. Mot färre krig. Vi i Europa kändes som vi gått vidare, men nu vet jag inte längre. Är tyvärr pessimistisk.

    Nu pratar vissa i Sverige om att militären i Sverige har ignorerats de senaste åren. Är det så vi ska förstå det hela, när mindre anslag går dit? Konstigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror tyvärr att vi i Europa har gått vidare på bekostnad av de andra. Vi lägger beslag på så stora delar av jordens tillgångar att vi skapar fattigdom på andra ställen. Och fattigdom leder till krig. Och visst är det konstigt hur man nu pratar om vår militär i Sverige ...

      Radera
  2. Tänk vilket arbete, så fantastiskt att dokumentera detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! Man blir matt när man läser.

      Radera
  3. Denna har jag beställt för att senare i vår läsa ihop med min bokcirkel, och det ska bli intressant. Passar ju oss kvinnor bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en fantastisk bok och en ohyggligt skrämmande verklighet.

      Radera