fredag 31 oktober 2014

Lästa Nobelpristagare

2014 Patrick Modiano
2013 Alice Munro
2012 Mo Yan
2011 Tomas Tranströmer
2010 Mario Vargas Llosa
2009 Herta Müller
2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio
2007 Doris Lessing
2006 Orhan Pamuk
2005 Harold Pinter
2004 Elfriede Jelinek
2003 John M. Coetzee
2002 Imre Kertész
2001 V.S. Naipaul
2000 Gao Xingjian
1999 Günter Grass
1998 José Saramago
1997 Dario Fo
1996 Wislawa Szymborska
1995 Seamus Heaney
1994 Kenzaburo Oe
1993 Toni Morrison
1992 Derek Walcott
1991 Nadine Gordimer
1990 Octavio Paz
1989 Camilo José Cela
1988 Naguib Mahfouz
1987 Joseph Brodsky
1986 Wole Soyinka
1985 Claude Simon
1984 Jaroslav Seifert
1983 William Golding
1982 Gabriel García Márquez
1981 Elias Canetti
1980 Czeslaw Milosz
1979 Odysseus Elytis
1978 Isaac Bashevis Singer
1977 Vicente Aleixandre
1976 Saul Bellow
1975 Eugenio Montale
1974 Eyvind Johnson, Harry Martinson
1973 Patrick White
1972 Heinrich Böll
1971 Pablo Neruda
1970 Aleksandr Solzjenitsyn
1969 Samuel Beckett
1968 Yasunari Kawabata
1967 Miguel Angel Asturias
1966 Samuel Josef Agnon, Nelly Sachs
1965 Michail Sjolochov
1964 Jean-Paul Sartre
1963 Giorgos Seferis
1962 John Steinbeck
1961 Ivo Andric
1960 Saint-John Perse
1959 Salvatore Quasimodo
1958 Boris Pasternak
1957 Albert Camus
1956 Juan Ramón Jiménez
1955 Halldór Laxness
1954 Ernest Hemingway
1953 Winston Churchill
1952 François Mauriac
1951 Pär Lagerkvist
1950 Bertrand Russell
1949 William Faulkner
1948 Thomas Stearns Eliot
1947 André Gide
1946 Hermann Hesse
1945 Gabriela Mistral
1944 Johannes V. Jensen
1939 Frans Eemil Sillanpää
1938 Pearl Buck
1937 Roger Martin du Gard
1936 Eugene O'Neill 1935
1934 Luigi Pirandello
1933 Ivan Bunin
1932 John Galsworthy
1931 Erik Axel Karlfeldt
1930 Sinclair Lewis
1929 Thomas Mann
1928 Sigrid Undset
1927 Henri Bergson
1926 Grazia Deledda
1925 George Bernard Shaw
1924 Wladyslaw Reymont
1923 William Butler Yeats
1922 Jacinto Benavente
1921 Anatole France
1920 Knut Hamsun
1919 Carl Spitteler
1917 Karl Gjellerup, Henrik Pontoppidan
1916 Verner von Heidenstam
1915 Romain Rolland
1913 Rabindranath Tagore
1912 Gerhart Hauptmann
1911 Maurice Maeterlinck
1910 Paul Heyse
1909 Selma Lagerlöf
1908 Rudolf Eucken
1907 Rudyard Kipling
1906 Giosuè Carducci
1905 Henryk Sienkiewicz
1904 Frédéric Mistral, José Echegaray
1903 Bjørnstjerne Bjørnson
1902 Theodor Mommsen
1901 Sully Prudhomme

111 stycken är de och 50 har jag läst. Det är ju ett uselt resultat med tanke på att jag började blogga för mer än sex år sedan för att skriva om alla Nobelpristagarna. Jag ska nu ta och skärpa mig och i alla fall läsa de författare som skrivit i mina Nobellsamlingar. Det ska i alla fall bli 10 till innan jul!

onsdag 29 oktober 2014

Klas Ingesson, en av de stora hjältarna

 
Idag bloggar jag på Kulturkollo och jag bloggar så klart om en av våra stora hjältar - Klas Ingesson.

tisdag 28 oktober 2014

Vittneslitteratur

Det råder ett komplicerat förhållande mellan vittnande och litteratur där vittnandets uppgift är att representera sanningen, medan litteraturen ska skildra ”det som är möjligt efter sannolikhet eller nödvändighet”, som Aristoteles uttryckte det. Historikern Peter Englund fokuserar i sin text Blick och förbländning - Om vittneslitteraturen problem och möjligheter på ”det begränsade perspektiv som ögonvittnet per definition har” och menar att vittneslitteraturen är närsynt, förvrängd av efterkonstruktioner och litterära tekniker, tillrättalagd eller inte berättad av de verkliga vittnena. Horace Engdahl fokuserar i sin text ”Philomelas tunga” ur Ärret efter drömmen på att det historiskt tillrättalagda inte med nödvändighet är mer ”sant”. Upplevelsen av att t ex vistas i koncentrationsläger under vidriga omständigheter är kaotisk och motsägelsefull och då blir en tillrättalagd, sammanhållen och logisk skildring inte med sanningen överensstämmande. Vidare, poängterar Engdahl, skiljer sig vittneslitteraturen från historieforskningen på så sätt att tiden upphävs genom vittnandet, den omvittnade händelsen tar inte slut.



De tidiga stora diktarna tvingades förlita sig på vittnandet eftersom våldsdåd inte fick framföras på scenen. I stället berättade någon om händelsen för kören, som bekräftade sanningshalten i det uttalade genom att uttrycka känslor. ”Vittnesmålet kräver för att fullbordas ett svar från den mänskliga gemenskapen”, skriver Engdahl. På samma sätt måste vittneslitteraturen bli läst och omdebatterad för att kunna kallas vittneslitteratur. Att vittna är att skapa en relation mellan den som vittnar och den som lyssnar på/läser vittnesmålet. För att vittna måste vittnet ha tilltro till att någon kommer att lyssna. Svåra upplevelser kan medföra att all tillit förstörs, även tilliten till det egna självet. Det finns inte längre något jag och inte något du. I detta tillstånd kan man inte vittna ens inför sig själv. Många av de sanna vittnena kan därför inte vittna, de har förstummats av sina upplevelser.

Vittnandet som språkhandling har ett sanningsanspråk och karaktäriseras av direkthet, allvar och spontana affekter, skriver Engdahl. Ett dilemma med vittneslitteratur, och vittnande, rör logisk framställning och sammanhang. För att vittnet ska verka trovärdigt måste läsaren uppleva det som skildras som en möjlig verklighet. Men de övergrepp som skildras är ofta omöjliga att föreställa sig. ”Hur skulle en varm människa någonsin kunna förstå en frusen?” undrar Sjuchov i En dag i Ivan Denisovitjs liv. Vittnesmålen är ofta obegripliga just för att det som skett varit obegripligt. Det har varit omöjligt att skapa sammanhang i en lägertillvaro, där de dagliga händelserna saknar allt mänskligt förnuft.

De människor som kan vittna på ett begripligt sätt är de som, med sociologen Antonovskys ord, lyckats skapa KASAM (känsla av sammanhang). I mitt arbete som psykolog har jag lyssnat till många vittnesmål av traumatiserade flyktingar, framför allt gällande upplevelser under kriget på Balkan på 90-talet. Karaktäristiskt för berättelserna var just att de var obegripliga, osammanhängande och fragmentariska. De människor jag träffade kom till mig just för att de inte hade lyckats bringa ordning i sina minnen, de hade inte lyckats skapa sammanhang i de fullkomligt absurda händelserna. ”För att ett band skall återupprättas mellan offret och mänskligheten måste de kanske mötas just i oförståelsen inför det inträffade”, skriver Engdahl och beskriver här vardagen för människor som arbetar med dem som utsatts för extrema påfrestningar. Alla försök att, med historikerns arbetssätt, försöka bringa ordning i oredan måste avvisas, eftersom detta förvanskar det verkligt upplevda. Inom vittneslitteraturen uppfattar jag spontant mer fragmentariska berättarstilar, som t ex den i Hjärtdjur av Herta Müller, som sannings-liknande. Detta splittrade sätt att skildra traumatiska upplevelser överensstämmer med min erfarenhet av att lyssna på verkliga vittnesmål.

En förutsättning för att kunna skapa sammanhang är att man har tillgång till sina minnen. Kertész visar i Mannen utan öde hur minnesfunktionerna bryts ner i extrema situationer när han låter berättarjaget uttrycka att han skulle ha kunnat slå ihjäl någon ”… om jag inte hade glömt vad det egentligen var jag tänkte göra när jag väl hade lyft armen”. Engdahl refererar även till författaren Lidija Ginzburg som beskriver hur en ny människa tog plats i individen vid extrem hunger, för att försvinna igen när situationen förbättrades. Hon menar att denna ”glömskans lag” gör det omöjligt även för vittnet att vittna om hela sanningen.

Trots att det finns många svårigheter att värdera vittneslitteraturens ”sanningshalt” är denna typ av litteratur ovärderlig för den som vill försöka förstå hur olika livssituationer upplevts av dem som var delaktiga. Jag är mycket intresserad av vittneslittaratur och upplever att den gör mig till en bättre psykolog - kanske också en bättre människa (genom att den ökar empatiförmågan).

måndag 27 oktober 2014

Tematrio - Höstrysligheter

Dags för årets rysligaste tema. Här är tre klassiker, som kanske kan passa bra som Halloween-läsning. Läser ni om spöken, vampyrer och annat otäckt nu i Halloween-tider? Berätta om tre skrämmande bra texter!

1. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Dr Jekylls liv präglas av slitningar mellan det goda och det onda. Till slut manifesteras ondskan i Mr Hyde, som alltmer tar makten över Dr Jekyll. Vännerna oroar sig, men kan inte ana hur fasansfull sanningen är... Läsning av denna välkända kortroman var en positiv överraskning, berättelsen har ett djup som inte kommer fram i filmatiseringarna.

2. Frankenstein eller den moderne Prometeus av Mary Shelley är en läsvärd klassiker med ett budskap som känns angeläget än idag. Berättelsen handlar om Victor Frankenstein, en modern, ung vetenskapsman som söker svaret på den största av alla frågor; den om livets uppkomst. Handlingen är spännande, personskildringarna är nyanserade, om än något väl känslosamma, och boken som helhet är ett intressant tidsdokument.

3. Ett intressant tidsdokument är även Dracula av Bram Stoker, en roman som till stor del handlar om dåtidens moderna medier och om ett noggrant registrerande av fakta för att vinna över den otäcke greven. Synen på den goda kvinnan och de hjältemodiga männen är viktoriansk så det förslår, likaså de sublimerade sexscenerna.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 26 oktober 2014

Barockens tennismatch

Alvaro Enrigue och Carina Burman avslutar Stockholm Literature med ett samtal om hans bok som bland annat handlar om en tennismatch mellan den italienske konstnären Caravaggios och den spanske poeten de Quevedo. Som sagt, bland annat ...

Stockholm literature dag 1 i bilder



Lena Andersson samtalar med Juan Gabriel Vásquez om Colombias blodiga historia utifrån hans roman Ljudet av sådant som faller.



Författaren Ying Chen berättade om sina romaner som handlar om identitet och olika sätt att försöka fly ur sammanhang som känns främmande. Min recension finns här.



Nthikeng Mohlele berättar om sin roman Joburg Blues och samtalar om Sydafrikas historia och nutid.



Daniel Sjölin samtalar med Enrique Vila-Matas om författares skrivande eller inte skrivande.

lördag 25 oktober 2014

Döm inte boken efter dess författare



Aminatta Forna diskuterar i sitt tal vad som ingår och inte ingår i Englands litteraturkanon. Mestadels tycks den bestå av vita män ...

Författare skriver för att nå utanför gränserna, de vill kallas författare snarare än kvinnoförfattare o s v. 

Forma undrar vidare när det blev bestämt att en författare bara ska skriva berättelser som utspelar sig i deras egen miljö? Hon har själv skrivit en roman som utspelar sig i Kroatien och betonar att författare skriver om människor. 

fredag 24 oktober 2014

Stockholm Literature

Äntligen dags för mitt första besök på Stockholm Literature. Stefan Ingvarsson är en av dem som initierat och arbetat fram detta evenemang, som han beskriver som ett långt boktipsade. I morgon och på söndag ska jag lyssna på författare från stora delar av världen och kanske blogga lite ...

torsdag 23 oktober 2014

4 från jordens alla hörn

 
Veckans utmaning på Kulturkollo anknyter till veckans tema som bär titeln "Jorden runt på sju dagar". Uppgiften är att berätta om:

en bok från en världsdel,
en film från en annan världsdel,
en TV-serie från en tredje och
musik från en fjärde världsdel.

En bok? Hur tänkte jag när jag ställde en sån fråga? Hur ska man bara kunna välja en bok bara sisådär? Nåja, jag väljer väl den allra bästa från Afrika då, Allt går sönder av Chinua Achebe från Nigeria. Läs gärna min recension här.


Den absolut bästa film jag någonsin sett innehåller både en bra story och fantastisk musik. Jag pratar försås om The Commitments, baserad på en roman av Roddy Doyle. Irland är landet och Europa världsdelen.



När det gäller TV-serien har jag faktiskt två kandidater - från samma land. Men jag sparar den ena till ett annat tillfälle och bjuder här på TV-serien Törnfåglarna, 10-minutersversionen. Som jag älskade denna serie från Australien.



Även när det gäller musik gillar jag det som väcker nyfikenhet och reslust. Anderna skulle jag så gärna vilja se och panflöjt tycker jag är fantastiskt att lyssna på.

tisdag 21 oktober 2014

De Augustnominerade

 
Jag vet inte om någon av er kunde se presskonferensen om Augustnomineringarna här igår, jag kunde det i alla fall inte på jobbets dator. I stället satt jag och hängde på Twitter för att snabbt få vet vilka som nominerats. De första reaktionerna bland alla jag följer på Twitter var besvikelse och irritation över att inga böcker för ungdomar och unga vuxna nominerats. Jag håller så klart med om att man borde skapa två klasser; en för barn och en för ungdom. Här kan ni läsa mer om Lotta Olssons (DN)funderingar kring detta.

Första glädjebeskedet var att Lars Lerin nominerats. I mitt värmländska hjärta bort Lerin bredvid Fröding, Lagerlöf och Tunström. Nu behöver man i o f s inte vara värmlänning för att älska Lars Lerin, men det blir lite extra härligt med en hemmafavorit.


När vi så äntligen kom till skönlitteraturen väntade jag mig att läsa Majgull Axelssons och Elsie Johanssons namn. Men så icke! Däremot kom två av mina andra favoriter med; Sara Stridsberg med Beckomberga. Ode till min familj och Kristina Sandberg med Liv till varje pris, tredje delen i sviten om Maj. Hoppas hinna läsa böckerna innan vinnaren utses.

Här är förlagens info om de nominerade skönlitterära böckerna:

Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag
Som barnet allsmäktigt leker fram sin skapelse alstras en värld i Ida Börjels långdikt Ma. En ABC-bok som både summerar ett förflutet och blickar framåt. Bit för bit, bokstav för bokstav, bjuder Börjel härbärgen åt historiens smärta, åt vårt samlade minne av splittring, gränspasseringar och skuld, åt hemlösa språkfraser. En tröst i bokstäver som omfamnar varandra: det moderliga M och barnet X – den okända storheten. Ett konsekvent projekt på engagemangets lyriska språk.

Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur
Alkemistens dotter är en gyllene roman om kärlek och död i skarven mellan ett upplyst 1700-tal och ett romantiskt 1800-tal. Den unga Rebis är utvald att finna De vises sten och lösa alkemins gåta. Målet är att förinta världen. Carl-Michael Edenborg har gett fantasin fria händer och skrivit en väl underbyggd och lustfyllt detaljrik roman doppad i upplivad ockultism.
Läsaren tar parti för undergången och håller sina tummar för att romanen ska sluta inte med en snyftning utan med en smäll.

Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista
Sara lever här och nu i 2010-talets Sverige. Ändå är Ett så starkt ljus en berättelse vars rötter sträcker sig långt ned i den litterära myllan och där Tintomaras skratt ekar mellan fasaderna.  Boken blir en kärleksförklaring till en stad där ett suveränt jag smeker fram Stockholm i centralperspektiv. En generationsroman om kärleken och sökandet efter den. Lyra Ekström-Lindbäck skriver med säker penna, stark närvaro och ett språk präglat av snöljus längtan.

Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts
Vissa livsresor förblir osynliga. Romanen Liv till varje pris är sista delen i en trilogi där varje del utgör ett eget helt. Med sitt epos om hemmafrun Maj visar Kristina Sandberg att inom en örnsköldsviksvånings väggar kan rymmas en hel odyssé. Med distans och empati skildras ett skört och sårigt familjeliv i välfärdsstaten. Noggrant registreras matoset, tvättångorna, havsbrisens farliga sälta. Vi står bredvid Maj i köket med livets stora frågor och vad kan hon hitta på åt dem till middag?

De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag
I romanen De utvalda konfronterar Steve Sem-Sandberg oss med övergrepp och medlöperi i det förflutna. Här skildras verksamheten under nazisttiden på barnkliniken Spiegelgrund i Wien. På en stabil dokumentär grund bygger han en berättelse om vetenskapens vilja att kuva människan, en mörk impuls som varken börjar eller slutar där. På en smärtsamt vacker och precis prosa lyckas Sem-Sandberg med personlig humanism och återhållen vrede blottlägga ondskans anatomi. Samtidigt ger han läsaren medvetenhet och styrka att göra motstånd.

Beckomberga. Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag
I romanen om mentalsjukhuset Beckomberga fortsätter Sara Stridsberg sin utforskning av utanförskap och normalitet. Genom att personliga minnen korsbefruktas med historiska skeenden blir texten en fristad för de svaga. Här tydliggörs människolivets yttre murar och inre berg- och dalbana. Romanen är också en berättelse om det goda samhällets tvångsvälde. På magnifikt svävande prosa skildrar Stridsberg människorna på och runt Beckomberga i en sång om förlorade paradis.

Vad tycker ni om nomineringarna?

måndag 20 oktober 2014

Tematrio - Prisvinnare

I år ska jag försöka engagera mig lite extra i Augustpriset, bland de nominerade fanns många jag blev nyfiken på. Temat denna vecka blir därför prisvinnare, välj bland August eller andra priser. Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

1. Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström fick Augustpriset 1998. Tunström är ju en av mina favoritförfattare, och Berömda män som varit i Sunne är en av hans böcker jag både läst och gillat. Händelserna utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet.

2.Svinalängorna av Susanna Alakoski erhöll priset 2006. Romanen skildrar ett barns utsatthet och klassamhällets baksida. Romanen är dock inte bara en dyster, tragisk uppväxtskildring. Här finns också utrymme för kamratskap, kärlek och humor. På ett lättläst, engagerande sätt gestaltar författaren ett barns enorma överlevnadsförmåga.

3. Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm fick barnpriset 2002. Det här är en närmast oumbärlig bok för alla barnfamiljer, en bok som på ett mycket pedagogiskt och lyhört sätt hjälper förskolebarnet att förstå döden. Kan inte rekommenderas nog mycket!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Och de nominerade är ...

fredag 17 oktober 2014

Sömnlösa av Jon Fosse

Om en norrman hade tilldelats Nobelpriset i år hade det varit förargligt att inte ha läst honom. Därför läste jag en novell - Sömnlösa - av Jon Fosse. Novellen är en variation av berättelsen om Josef och Maria som letar efter någonstans att vila och föda barnet. Asle och Alida har tvingats lämna sin hembygd och söker husrum i Bjørgvin. Men ingen vill ta emot dem. Berättelsen tar hela tiden omtag, de långa meningarna väller fram och fyller sida efter sida, gränsen mellan nu och då, insida och utsida suddas ut. Och det regnar.

onsdag 15 oktober 2014

Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong’o

Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong’o, i översättning av Philippa Wiking, utgiven av Modernista, 2014

Folket i bergsbyarna Makuyu och Kameno har splittrats, i Makuyu bestämmer den frälste Joshua, i Kameno styr Chege som värnar om stammens traditioner. Chege väntar på stammens frälsare och hoppas att det kanske är hans egen son Waiyaki. För att stärka pojken och förbereda honom inför den kommande striden låter Chege Waiyaki studera den vite mannens kunskap i skolan. Men Waiyaki lär sig inte bara det fadern skulle önskat. Joshuas döttrar slits även de mellan den nya kristna tron och stammens seder. Framför allt dottern Muthoni vill vara med om omskärelseriten och blir en riktig kvinna. Den andra dottern Nyambura lockas också av stammen och allra mest av Waiyaki.

Floden mellan bergen är en berättelse om myter som kolliderar, om de vitas makt och de svartas kamp för att bevara sin identitet. Det är en historia som både fokuserar på starka mäns egenintresse och kollektivets behov av ledare. Vid upplevt hot radikaliseras båda sidorna och det blir allt svårare att prata om försoning, samverkan och ömsesidig respekt. Författaren skildrar en komplex situation utan att förenkla och romantisera. De vitas religion och seder är inte onda, men den eviga sanningen måste försonas med stammens traditioner. Stammen måste få ha kvar sina rötter annars blir människornas själar stympade.

Fångade i denna konflikt står ett ungt par som drömmer om kärlek, om enighet och om kunskap. Vackert skildras den gryende, försiktiga förälskelsen som kontrast mot de röster som höjs i stridsberedskap. Ska de unga våga stå upp för sin kärlek?

Floden mellan bergen är en bok alla som önskar förstå mer om kolonisationens effekter och traditionens betydelse. Det är dessutom en roman som fängslar och berör. Läs den.

Andra som läst är och dagarna går, Violen.

tisdag 14 oktober 2014

Ghurba av Rawia Morra

DIKT:

Den som aldrig varit
innanför
måste få leva
som en måne

den som aldrig varit
hemma måste få fly
i tid


DIKT:

Flyktvägen
blir ditt hem
när du minst anar
och de blödande fötterna
blir vingar.

ur Ghurba (Främlingskap) av Rawia Morra.

måndag 13 oktober 2014

Tematrio - Titelfråga

Förutom ordklasser finns det ju andra intressanta aspekter av språket. Idag ska vi fokusera på frågetecknet. Berätta om tre bra böcker med frågtecken i titlarna!

1. Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari läste jag också nyligen. Och jag gillade verkligen blandningen av allvar och humor samt att författaren inte drar sig för att skildra svåra frågor om invandrades situation i Sverige.

2. Är detta en människa? av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 12 oktober 2014

I väntan på Godot - Samuel Beckett

 
Samuel Beckett (1906-1989) tillhörde den närmaste kretsen kring James Joyce och många av hans verk låg i linje med tidigare verk av Joyce, Proust och Faulkner. Det existentiella och absurda låg i tiden och Becketts debutpjäs från 1952 – I väntan på Godot – blev omåttligt populär.

I väntan på Godot handlar om Vladimir (Didi) och Estragon (Gogo) som väntar längs en vägkant vid ett träd på någon vid namn Godot. De tycks inte veta vem Godot är, de vet heller inte när han kan tänkas komma eller exakt var. Översittaren Pozzo och hans slav Lucky dyker upp och försvinner igen. En ung pojke kommer med bud från Godot, som är förhindrad att komma. I morgon kommer han dock alldeles säkert ... Dag två upprepas det mesta, men flera av karaktärerna minns inget av gårdagen.

”Beckett har lyckats med en teoretisk omöjlighet, skriva ett stycke där inget händer, ändå sitter publiken klistrad vid sina stolar. Dessutom, eftersom andra akten nästan är en repris av den första, har han lyckats skrivit en pjäs där inget händer, två gånger”, skrev teaterkritikern Vivian Mercier. Och handlingen i dramat är verkligen i det närmaste obefintlig. Upprepningen i andra akten och karaktärernas minnesförlust ger dessutom en känsla av förvirring och tidlöshet. Didi och Gogo har väntat sedan urminnes tider och de kommer att vänta i all evighet. Genom deras passivitet manifesterar sig tillvarons hopplöshet och meningslöshet.

Dialogen är dramats höjdpunkt. Didi och Gogo samtalar oavbrutet i fragmentariska, ofullständiga meningar. Dessutom har de svårt att förstå varandra, de talar snarare förbi varandra än med varandra. Den komiska effekten av detta är obetalbar. Didi och Gogo gnatar och grälar som ett gift gammalt par. Trots alla missförstånd, och all irritation, är värmen mellan dem påtaglig. Deras samtal tycks få dem att uppleva någon form av mening i tillvaron, åtminstone för stunden.

Det är slumpen som styr och människorna lever sina liv i passivitet och meningslöshet, tycks dramat förmedla. Men detta tunga budskap förmedlas åtminstone med en stor portion humor och med många möjligheter att tolka innehållet utifrån eget huvud.

fredag 10 oktober 2014

Tsundoku, något för dig?

 
Tsundoku är ett relativt nytt ord för ett fenomen som är välbekant för de flesta bokbloggare. Vad det betyder? Att köpa böcker man tänker läsa och lägga på hög ... Ja här växer högarna just nu i en rasande takt. Ändå läser jag ju ganska mycket. Men det verkar hela tiden finnas mer jag vill ha än vad jag har tid att läsa. Bokinnehavet är numer fyrsiffrigt och tyvärr är det återigen mer än 300 som är olästa. Andelen olästa minskade här under första halvan av året, men nu har det ju varit bokmässa. Och höstutgivning. Som tur är har jag ju nya bokhyllor så än så länge får nykomlingarna plats.

torsdag 9 oktober 2014

Lilla smycket av Patrick Modiano

Grattis Patrick Modiano till Nobelpriset 2014, här kommer min recension av Lilla smycket i repris.

Lilla smycket av Patrick Modiano, utgiven av Elisabeth Grate, 2012

18-åriga Thérèse är föräldralös, så vitt hon vet, och hon lever ett mycket ensamt anonymt liv i Paris. En dag tycker hon sig känna igen sin mor i en kvinna iklädd en gul kappa och följer efter henne. Modern sägs ha dött i Marocko tio år tidigare, men Thérèse känner starkt att det finns ett band mellan henne och kvinnan i gul kappa.

Läsaren får ta del av berättarjagets historia i små fragment när Thérèse börjar leta i sitt förflutna efter minnen av modern och barndomen. Berättelsen får en undflyende karaktär där en del bilder syns tydligt, medan andra blir diffusa, närmast drömlika. Thérèse vandrar runt på Paris anonyma gator på samma planlösa sätt som hon tycks leva sitt liv.

Sammantaget är Lilla smycket en oerhört vacker text om ensamhet och sökande.

Nobelpriset 2014 till Patrick Modiano


Som vanligt har jag idag haft tankarna på Englunds tillkännagivande och lite svårt att fokusera på jobbet. Dessutom blev jag uppringd av P3 som ville att jag skulle medverka i ett program om den nya Nobelpristagaren. Surt var det att behöva tacka nej, men jag jobbar ju ...

Jag har hållit tummarna för någon afrikan som t ex Ngũgĩ wa Thiong'o eller Nurrudin Farah under dagen och jag har hoppats lite extra på någon kvinnlig författare som t ex Assia Djebar och Maryse Condé.

Min första reaktion när Peter Englund så nyss tillkännagav att Patrick Modiano tilldelas priset i år är att 1) jag läst honom, 2) jag gillade det jag läste och 3) Grattis Elisabeth Grate Bokförlag - igen!

onsdag 8 oktober 2014

Oddsen för Ngũgĩ wa Thiong'o sjunker

 
Oddsen för Ngũgĩ wa Thiong'o sjunker både på Unibet och Ladbrokes. De senaste åren har detta sammanfallit med att författaren verkligen tilldelats priset. Det vore fantastiskt om min favorit "vann". Andra lågoddsare är Haruki Murakami, Assia Djebar, Svetlana Aleksijevitj, Ismaïl Kadaré, Adonis, Patrick Modiano och Joyce Carol Oates. Assia Djebar har jag hoppats på också i många år, medan jag inte är så förtjust i Murakami. Håll koll på oddsen!

tisdag 7 oktober 2014

Ungern, Bokmässan och Esterházy

 
Nästa år är temat för Bokmässan Ungern. Om jag ska vara helt ärlig tycker jag nog att de senaste årens teman varit väl smala, men kanske är det en förutsättning för att administrera det hela. De enda ungerska författare jag läst är Imre Kertész, Péter Nádas och Péter Esterházy. Kertész är en av mina favoriter bland Nobelpristagarna med sin fantastiska roman om en ung pojke under förintelsens tid, Mannen utan öde. Av Nádas har jag läst en drömlik roman, Fotograferingens vackra historia. Och av Esterházy har jag läst en mycket speciell roman, Ingen konst, som bland annat handlar om fotboll. Både Nádas och Esterházy är nog tänkbara Nobelpriskandidater.

Esterházy var på Bokmässan redan i år och han var en millisekund från att fråga om han fick slå sig ner bredvid mig när någon annan trängde sig före! Det var mycket irriterade! Jag hade hoppats få en pratstund med honom och hans sällskap vid fikat.

Vilka andra författare finns det i Ungern? Har ni några bra lästips till mig?

måndag 6 oktober 2014

Tematrio - Prepositioner

Då var det dags för adverben att ta sin plats i tematrion. Kanske inte så enkelt att hitta, eller ... Nej, jag hittade inga alls så jag byter snabbt ordklass till prepositioner. Berätta om tre bra böcker med prepositioner i titlarna!

1. Med livet framför sej av Émile Ajar handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt och här gestaltas hur kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna den. En livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

2. Färden genom mangroven av Maryse Condé utspelar sig under en natt, invånarna i en liten by samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra dem berätta om sina liv och om den döde, främlingen Francis Sancher. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande, den skildrar kärlek och hat, vidskepelse och förtryck.

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 5 oktober 2014

Americanah

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, i översättning av Ragnar Strömberg, utgiven av Albert Bonniers, 2013

Ifemelu och Obinze blir ett par i hemlandet Nigeria under tonåren. Men situationen i landet gör det mycket svårt att leva där och när Ifemelu får chansen att studera i USA tar hon den. Planen är att Obinze ska komma efter så snart som möjligt. Men allt blir inte riktigt som det unga paret tänkt sig.

Ja, den var värd all väntan och levde upp till högt ställda förväntningar. Så skulle man mycket kort kunna sammanfatta mina intryck av den här boken, en bok jag helt enkelt älskade att läsa. Jag är inte så lätt att engagera i kärlekshistorier, men Chimamanda Ngozi Adichie lyckas knäppa på rätt strängar så att även min romantiska ådra börjar vibrera. ”Jag såg aldrig taket med dig”, sa Ifemelu till Obzine efter en kärleksstund, vilket fantastiskt subtilt sätt att gestalta storheten i upplevelsen.

Men nu är ju Americanah långt ifrån någon enkel kärleksroman, de delar jag framför allt gillar är de knivskarpa diskussionerna kring ras, kön - och hår. Berättelsen utgår från en afrikansk hårsalong i USA, dit afrikanska kvinnor kommer för att fixa håret. Att fixa håret för svarta kvinnor är oerhört laddat av dolda värderingar och det kräver ofantligt mycket arbete. Hur "svart" man är styrs av hårets krullighet och det är definitivt inte eftersträvansvärt att vara "svart". Genom alla hårdiskussioner skildrar författaren ett kolonialt förtryck och svarta kvinnors strävan att vara så lite "svarta" som möjligt. Sorgligt och upprörande! Och lärorikt.

Andra som läst är Feministbiblioteket, och dagarna går, Bokmania.

lördag 4 oktober 2014

Flugorna av Sartre

 
Här pluggas det för fullt, just nu handlar det om modernistisk dramatik. Den här veckan har jag arbetat med Sartres Flugorna, en pjäs jag verkligen är glad att jag läst.

Sartres debutpjäs Flugorna skrevs 1942 under den tyska ockupationen av Frankrike. Pjäsen är en version av den grekiska myten om Orestes, sonen som hämnas sin mördade far Agamemnon genom att mörda sin egen mor Klytaimnestra. I dramat Orestien av Aiskylos styrs handlingen i pjäsen av släktens förbannelse, gudarnas vilja, offer, hämnd och – i den sista delen – försoning. I Sartres version handlar berättelsen inte om att följa sitt öde och hämnas, utan om att vara fri att välja hur man ska handla. Konflikten äger nu rum inuti människan i stället för mellan henne och gudarna. Guden – Zevs – existerar, men har ingen makt.

Friheten gestaltas i Sartes verk som det mest eftertraktade tillståndet. Men friheten tycks medföra en tomhet som Orestes skulle vilja befria sig från. Frihetens pris är utanförskap och ett betungande ansvar. Detta utanförskap leder till att man blir alienerad från andra, men även från sig själv. Människans dilemma är också att hon ofta inte vet att hon är fri och därför inte kan bruka sin frihet.

I Flugorna är det bara Orestes som vet att han är fri och han fattar beslutet att hämnas sin döde far genom att mörda hans mördare, d v s Orestes egen mor och hennes älskare. Flugorna motsvarar Aiskylos hämndgudinnor och kommer svärmande genast efter morden. Orestes syster Elektra dukar under inför Zevs lockelser och flugornas hot, medan Orestes tar sitt ansvar och befriar därmed staden från dess kollektiva ånger. Slutet där Orestes visar stadens invånare att de kan bli befriade från sina samvetskval om de väljer ett liv i frihet under ansvar är magnifikt.

Flugorna skrevs och sattes upp mitt under andra världskriget då Frankrike var ockuperat. Man skulle kunna tänka sig att Sartres fokus på människornas underlåtenhet, deras medlöperi och skuld speglar Vichyregimens agerande under kriget.

Sammantaget är Flugorna en otroligt fascinerade pjäs där man som läsare tvingas fundera över sin egen inställning till Gud, den fria viljan och människornas skuld. Fantastisk läsning.

torsdag 2 oktober 2014

Månadssummering - September 2014

# Floden mellan bergen - Ngũgĩ wa Thiong'o
# Hur ska det gå för Pinnebergs? - Hans Fallada
# Processen - Franz Kafka
# Att inte vilja se - Jan Guillou
# Kyss mig först - Lottie Moggach
# Americanah - Chimamanda Ngozi Adichie

Så har då jag också äntligen läst Americanah! Och naturligtvis älskade jag den.
Floden mellan bergen är en vacker, sorglig berättelse om kärlek i kolonisationens tid. Nobelprisklass!
Falladas roman är en hjärtskärande humoristisk berättelse om den lilla människans försök att överleva i en värld som blivit galen.
Processen är en fruktansvärd "kafkaesk" roman om en absurd rättsprocess.
Att inte vilja se är Guillous fjärde del i hans stora 1900-talssvit. OK, men inte mer.
Kyss mig först är en helt OK bok om hur en ung, isolerad människa blir indragen i internetbedrägeri.

onsdag 1 oktober 2014

Bokmässan 2014 är slut

Dags för årets sista inlägg om Bokmässan. Så här i efterhand är det två seminarier jag minns lite extra - Småstadsblues med Kristina Sandberg och Anneli Jordahl och Frankensteins monster med Merete Mazzarelli. Författarna bjöd på sig själva, stämningen i publiken var varm och jag vill verkligen läsa böckerna de skrivit (jag har ju läst första delen i Sandbergs trilogi och Jag skulle vara din hund av Jordahl).

Jag fick och löpte några böcker så klart, men jag begränsade mig hårt. Här kan ni se dem.


Och så fick jag så klart några böcker signerade, det är ju en stor del av Bokmässan. Ivana tipsade om att jag inte fick missa Petra Hůlová, Torgny Lindgren är ju en favorit och självklart tog jag tillfället i akt att få en bok signerad av Siri Hustvedt.