måndag 17 februari 2014

Marias testamente

Marias testamente av Colm Tóibín, utgiven av Norstedts 2014, översättning av Erik Andersson

Maria förlorade sin son. I den kristna tron hamnar detta i skymundan. Berättelsen om Jesus sista dagar innan korsfästelsen innehåller så många välkända teman (Judas svek, Petrus förnekelse, frigivningen av Barabbas, förlåten som rämnade) att moderns sorg inte ges stor plats. I Tóibíns version står dock Maria i centrum. Men det är inte messiasmodern Maria Tóibín gestaltar, utan en kvinna som sörjer sin avrättade son.

Och Marias sorg är ofantlig stor, samtidigt som den är alldeles vanlig. Hennes inre präglas av sorgens alla motstridiga känslor. Ilska riktas mot sonens glupska och fåniga efterföljare och mot sonens sätt att utmärka sig och tala i gåtor om sin roll i världen. Skulden över att inte ha gjort nog mycket för att rädda sonen är enorm. Och förtvivlan är så ohyggligt stor att Maria inte kan uttala hans namn.

I Marias berättelse är bilden av sonen mycket motstridig. Hon tvivlar på alla mirakler hon hör talas om eller bevittnar och menar att de som skriver ner berättelsen om sonen tillrättalägger och förfalskar. Ändå drömmer hon ibland att sonen återuppstod från de döda. Maria lever ett mycket isolerat liv efter Jesus död, hon kan inte ens besöka synagogan för alla blickar. I stället vänder sig Maria till en av romarnas gudinnor Artemis, jaktens gudinna och modern till allt levande.

Tóibín lyckas på ett mästerligt sätt gestalta en mors förlust och sorg. Som läsare känner man sig närmast förlamad av Marias öde. Ändå upplever jag som läsare ett uns av besvikelse. Jag hade gärna velat läsa en berättelse om hur modern till Messias försöker handskas med att hennes son ska/har offra(t)s för världen. För mig saknas den andliga dimensionen i berättelsen.

Marias testamente är till stor del en inre monolog där läsaren får ta del av Marias perspektiv. Författaren och översättaren Erik Andersson lyckas på ett mycket lyhört och finstämt sätt förmedla Marias tankar. Hennes röst känns autentisk och tidlös. Min bild av Maria har berikats.

Sammantaget är Marias testamente ett mycket läsvärt porträtt av en kvinna vars livsöde berör och engagerar.

6 kommentarer:

  1. Det här är en bok jag bara måste läsa, ska försöka ge den riktigt mycket tid för det verkar den förtjäna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att du skulle bli mycket berörd av den lilla fina.

      Radera
  2. De pratade om den på morgon-TV i morse. Verkar väldigt bra.

    SvaraRadera