Läslistor

onsdag 13 november 2013

Vitlöksballaderna

Vitlöksballaderna av Mo Yan, utgiven av Tranan, 2001, översättning av Anna Gustafsson Chen

Så har jag då läst min första bok av den nye Nobelpristagaren och ska försöka sammanfatta mina intryck. Det här blir inte någon renodlad recension utan snarare en blandning mellan en recension och en egocentrisk betraktelse över min personliga läsutveckling. För några år sedan försökte jag läsa en del kinesisk litteratur, men jag hade svårt att hitta något som passade mig. Min upplevelse var då att romanfigurerna var så platta, de verkade sakna inre liv och böckerna bestod till stor del av upprepningar av vedervärdiga händelser. Om jag läst Mo Yan då hade jag inte blivit så imponerad.

Men någonting har hänt med mitt sätt att uppfatta litteratur, min smak har på många sätt förändrats. Idag skulle jag beskriva mina tidigare svårigheter att läsa kinesiska författare som kulturrelaterade. Jag hade helt enkelt svårt att relatera känslomässigt till icke-västerländsk litteratur. Det har jag inte längre, sannolikt på grund av att jag de senaste åren läst en del afrikansk, latinamerikansk och asiatisk litteratur. Numera kan jag ta till mig texter som ligger ganska långt från mitt vanliga sätt att tänka och just detta gör mötet med Mo Yan så positivt.

Vitlöksballaderna handlar om en grupp fattiga bönder i det fiktiva Gaomi - Paradiset. Den vitlök alla bönder odlat på statens uppmaning går inte att sälja och korrumperade lägre tjänstemän pressar ur bönderna deras sista fen (ören) och deras blod, svett och tårar. Bönderna genomför en protestaktion som urartar i ett vålsamt upplopp med vandalisering och plundring. Massarresteringarna som därpå följer är skoningslösa, behandlingen av de arresterade vedervärdig och den påföljande rättegången farsartad. Invävt i berättelsen om böndernas uppror finns en tragisk kärlekshistoria.

Efter Peter Englunds tillkännagivande att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris har Mo Yans politiska ståndpunkt kritiserats skarpt, framför allt av dissidenter i Kina. I Vitlöksballaderna riktas oerhört skarp kritik mot vissa representater för systemet, men inte direkt mot systemet självt. I alla fall inte så tydligt uttalat.
"Om ett parti eller en regering inte ser till folkets bästa har folket rätt att störta det eller den", (s 387).

"Jag hatar er korrumperade tjänstemän som viftar med kommunismens flagga bara för att förstöra partiets rykte" (s 343).
Handlingen i Vitlöksballaderna förs framåt och ackompanjeras av verser sjungna av de blinde sångaren Zhang Kou i Paradisets län. Texten i sången är smärtsamt vacker och ger berättelsen en poetisk inramning.
"Länshövding, dina händer är inte stora nog för att täcka himlen;
partisekreterare, din makt väger inte tyngre än bergen!
Det hemska som har hänt i Paradiset kan ni inte dölja,
folket har nämligen ögon."
I övrigt är handlingen berättad med knivskarp, detaljerad realism som kontrasteras mot invävda traditionella, magiska inslag. Här finns så mycket vidriga detaljer att man som läsare översvämmas. Fångar förnedras och misshandlas på de mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Och inte kan tänka sig.

Sammantaget är Vitlöksballaderna en vacker, tragisk och vedervärdig skildring av hur de enskilda människorna faller offer både för omänskliga traditioner och ett korrumperat system. Mycket läsvärd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar