Läslistor

onsdag 23 januari 2013

Sågverksungen och Bricken på Svartvik

Sågverksungen och Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson, utgivna av Libris, 2010

Kan det bli bättre än så här? Nej, inte i mitt tycke. Vibeke Olsson måtte vara den mest underskattade författaren i vårt land. Är det för att hon skriver för enkelt? Faktiskt så enkelt att hennes böcker kan läsas i många åldrar. Eller skriver hon om alldeles för omoderna teman? Om gudstro, solidaritet och den lilla människans kamp för att överleva. Om jag fick bestämma skulle Vibeke Olsson få många olika priser, allt från bokbloggarnas pris till det något mer prestigefyllda Augustpriset.

De två första böckerna om Bricken handlar om hennes barndom och uppväxt på sågverket Svartvik. I första boken är Bricken 11 år och nybliven sågverksarbetare. Bricken är föräldrarnas enda barn, en ovanlig situation. Familjen har arbete och mat på bordet, men rädslan för svälten är ändå alltid närvarande. Brickens mor har börjat gå till baptisterna för att lyssna på Guds ord, fadern är mer skeptisk. När sågverkspatronerna sänker lönerna går arbetarna ihop i en stor strejk, strejken 1879. I andra boken har Bricken blivit tonåring och ribbkaperska. Som allt arbete på sågverket medför hennes arbete en hel del risker. Och som de andra ungdomarna funderar Bricken mycket på kärleken, samtidigt som hon oroar sig över moderns magsår och grubblar över om hon skall låta döpa sig.

Böckerna om Bricken är på många sätt klassiska arbetarromaner, skrivna ur barns och kvinnors perspektiv. Här beskrivs arbetarrrörelsens och nykterhetsrörelsens framväxt, sprungna ur vardagens behov. Samtidigt vävs här in ett kristet perpektiv som problematiserar motsättningarna mellan arbetarrörelsens och väckelserörelsens budskap.

Men det som gör böckerna om Bricken så engagerande är inte de stora frågorna, utan Brickens egen berättelse. Vibeke Olsson är fenomenal på att gestalta barnets sätt att tänka och uttrycka sig. Trots att Bricken tidigt är med och arbetar för familjens försörjning finns här också utrymme för barnets lekar, drömmar om äventyr och fantasier om framtiden. Även kärleken mellan man och kvinna gestaltar Vibeke Olsson med omsorg och många nyanser. Trots att Bricken föräldrar är utslitna och böjda av hårt arbete finns en närhet mellan dem som värmer läsaren.

En tredje bok om Bricken, Sågspån och eld, finns redan utgiven och en fjärde, Amerikauret, kommer i mars. Jag ser mycket fram emot dem båda.

 

9 kommentarer:

  1. Så härligt med en ny del i mars. Det hade jag missat!

    SvaraRadera
  2. Jag håller med! Trodde det var en trilogi och blev jätteglad när jag hörde att det kommer en till. Alla jag vet som läst böckerna gillar dem, men jag pratade med en bibliotekarie som hört olika; en del äldre tanter tycker att det är för barnsligt språk. Jag tycker att språket är perfekt, det är ju ett barns röst åtminstone i första boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om att språket är enkelt, det känns som en allåldersbok och jag skulle inte tveka att sätta dem i händerna på ganska unga läsare. Jag mellanstadieelever som gärna läser.

      Radera
    2. Jag tänker också att språket är enkelt för att det passar berättelsen, inte för att författarens språk är begränsat.

      Radera
    3. Ja absolut så. Vibeke har ju i andra romaner ett annat språk. Hon är en skicklig författare.

      Radera
  3. Jag har också läst och älskat de två första böckerna om Bricken. Tycker nog att det är en styrka att skriva på ett sätt som fungerar för alla olika åldrar.

    SvaraRadera
  4. De är superbra! Jag tror att jag hade gillat dem även som tonåring. Faktiskt så kanske jag borde prova att rekommendera den till någon elev bara för att se vad som händer.

    SvaraRadera
  5. Jag gillade också dom här böckerna jättemycket! Har läst del 3 och ser fram emot nr 4 :-)

    SvaraRadera
  6. Hej! Jag älskar framför allt Bricken-böckerna men också annat i Vibeke Olssons författarskap. På min blogg www.kulturochtro har jag gjort flera inlägg om hennes romaner. Även jag har tänkt att det är underskattat, men nu läser jag i ett pressmeddelande att hon ska få Litteris et Artibus ur kungens hand den 7 februari. Välförtjänt!

    SvaraRadera