Läslistor

onsdag 29 februari 2012

Hundra år av ensamhet

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez

Hundra år av ensamhet är en släktkrönika som utspelar sig i  den lilla byn Macondo, en isolerad by i Colombias träskmark. Här får vi följa familjen Buendías liv och leverne under hundra år, hundra år som präglas av ensamhet och utanförskap.  Byns grundare och folkets ledare, José Arcadio Buendía, intresserar sig för magi, uppfinningar och vetenskap, men lyckas aldrig riktigt med sina företag. Han slutar sina dagar fastbunden under en kastanj, mumlandes på latin. Även efter döden fortsätter den förste José Arcadio att delta i familjens liv på ett påtagligt sätt. Urmodern Ursula åldras mycket långsamt och blir långt över hundra år. Hon håller familjen samman och tar hand om alla ättlingar till sönerna, som på olika sätt hamnar i hennes hus. Den ene sonen, överste Aureliano Buendía, ägnar sitt liv åt att leda det ena upproret efter det andra mot den konservativa regeringen. De efterföljande ättlingarna få alla namn efter José Arcadio och Aureliano och på många sätt tycks allas liv vara en upprepning av de föregåendes.

I romanen trängs den ena färgstarka personligheten med den andra. Här finns inga personer som är "lagom", de har alla olika extrema karaktärsdrag. Kvinnorna är ofta undersköna, egensinniga och ovilliga att ge sig hän åt kärlekens fröjder. Eller så ger de sig fullständigt hän och förlorar allt. Männen är starka, krigiska och ofta våldsamma. Dessutom får många av männen fixa idéer, som de aldrig kan släppa. Gemensamt för både männen och kvinnorna är oförmågan att uppleva närhet. De ägnar sig ofta åt något "kall" i stället för att bilda familj och leva i gemenskap med andra.

Det är blandningen av realism och magi som gör Hundra år av ensamhet till en stor läsupplevelse. Berättelsen kryddas med spöken, flygande mattor och odödlighet. Tiden tycks stå still i Macondo och människorna tycks mer vara förlängningar av varandra än unika identiteter. Realistisk är dock den del av berättelsen som handlar om hur det allsmäktiga banankompaniet tar över allt i byn och lämnar den skövlad. Detta är berättelsen om byns, Colombias och latinamerikas tragiska öde.

Texten i romanen flyter fram över sidorna och översvämmar läsaren. Meningarna är ofta långa och kräver läsarens fullständiga uppmärksamhet. Stämningen i romanen är både humoristisk och vemodig, det här är en roman som kan läsas på olika sätt. Motsatserna präglar både språk och handling, här finns magi och realism, sorg och humor, skapande och destruktivitet, kärlek och ensamhet. Framför allt finns här en stor, tung ensamhet.

Sammantaget är Hundra år av ensamhet en helt unik berättelse, som förmedlar starka känslor. Den rekommenderas varmt.

Andra som läst och skrivit om boken är Nobelprisprojektet, The Book Pond.

3 kommentarer:

  1. Jag uppskattade den inte riktigt lika mycket som dig. Men jag tror att det är en bok värd att läsa om och då tror jag att jag kommer att uppskatta den mycket mer. :-)

    SvaraRadera
  2. Ja, det här är en bok man nog kan hitta nya saker i varje gång man läser den.

    SvaraRadera
  3. Åh som jag älskar dessa latinamerikanska författare och deras magiska realism!

    SvaraRadera