Läslistor

lördag 21 januari 2012

Felicia försvann

Felicia försvann av Felicia Feldt, utgiven av Weyler förlag, 2012

Felicia berättar om en barndom som innehåller alla vidrigheter man kan föreställa sig. Män kommer och går i familjen, barnen bevittnar sexuella lekar, misshandel, självmordshot och fylleri. Modern och barnen flyttar så ofta att barnen helt förlorar sina sammanhang. Reglerna i hemmet är strikta. Bryter man mot dem bestraffas man med slag eller utfrysning. Samtidigt som allt ser fint ut på ytan är barnen undernärda och tvingas dela rum med varandra, eller i värsta fall med främlingar. Livet är oförutsägbart, ibland finns en kärlekfull mamma i hemmet, ibland finns där i stället ett rasande eller självömkande monster. Samtidigt förväntas barnen tindra med ögonen och le fint på familjebilder som ska hjälpa till att starka moderns image som uppfostransexpert och sälja hennes böcker. Felicia kämpar förtvivlat för att ta sig loss, hon söker sig till män för att få bekräftelse, hon försöker försonas med modern - utan att lyckas. Likt modern får Felicia barn tidigt och hon misslyckas med att etablera en tillitsfull relation till sin son. Mönstren upprepas, generation efter generation.

Felicia försvann är en oerhört sorglig berättelse. I vanliga fall när jag lyssnar på berättelser som denna gör jag det i egenskap av psykolog. Då är situationen lättare för mig, jag har en funktion, jag har i bästa fall möjlighet att vara till hjälp. Som läsare blir jag vittne till en misär jag nästan inte orkar härbärgera, jag blir oerhört berörd av Felicias berättelse. Felicias berättelse är av en helt annan kaliber än den BOATS-genre jag ofta kritiserar skarpt. Det här är inte en roman som utstuderat beskriver händelser för att skapa en viss känsla hos läsaren, det här är en berättelse om en människa som genuint tycks försöka förstå sig själv, sina närmaste och sin omgivning. Jag hoppas verkligen att hon lyckas.

Texten och stilen i romanen kompletterar handlingen och speglar sannolikt författarens inre kaos. Allt skildras i fragmentariska små stycken, handlingen hoppar oavbrutet fram och tillbaks i tiden. Man får som läsare anstränga sig för att skapa en helhet av Felicias upplevelser, något hon själv också brotta(t)s med. Stilen är konkret och kortfattad, men samtidigt poetisk och vacker.
"Mamma fanns där, men inte tiden. Eller fanns hon inte? Jag vet inte för jag minns inte. Sex år är borta. Vad ska jag göra med det?" (sidan 117)

 "Och jag sitter fastklistrad i smeten mamma. Kommer inte loss. Kan inte särskiljas från fundamentet. Jag sitter fast i en lojal jävla smörja." (sidan 123)
Och till detta ska då läggas att Felicia är Anna Wahlgrens dotter. Spelar det egentligen någon roll? Både ja och nej får man väl lov att svara. Risken är naturligtvis stor att man kommer att fokusera på frågan om vad som är sant eller inte sant i Felicias berättelse. Och det är ju ärligt talat fullständigt irrelevant, historien är nog sann för Felicia. Gör den här berättelsen Anna Wahlgrens råd till föräldrar mer eller mindre värda än tidigare? Det kan jag inte uttala mig om, jag tycker egentligen att det är en helt annan fråga. Däremot vill jag, för att vara tydlig, uttala att jag inte på något sätt förespråkar att man ska följa Anna Wahlgrens råd, dessa är ofta kränkande, bygger på okunskap om det lilla barnets behov och går stick i stäv med forskning kring spädbarn.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd, sorglig berättelse om en barndom ingen borde behöva utstå. Det här är en berättelse man bär med sig under lång tid. Det här är också en intressant litterär romandebut av en författare jag gärna vill läsa mer av.

Jag har tidigare skrivit om Felicia i recensionerna, andra som tyckt till om Felicia är Enligt O, Snowflake, Bokmania.

2 kommentarer:

  1. Jag blir provocerad av Wahlgns syn på barn och troligen påverkar det min läsning. Är dock överraskad över att så många verkar tycka att Feldt inte har rätt till sin version. Håller med om att det är en välskriven bok.

    SvaraRadera
  2. Lite kul att vi båda jämförde med BOATS :-) Det är skrämmande att Felicias berättelse inte tas på allvar överallt för att hennes mamma är den hon är.

    SvaraRadera