Läslistor

onsdag 1 september 2010

Den stulna romanen

Den stulna romanen av Nawal El Saadawi, utgiven av Ordfront, 2010.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.

4 kommentarer:

  1. Verkar var nånting för mig eller hur? :-)

    Läser nu Stjärnans ögonblick, vilken bok! vilken bok! Finns något att citera på varje sida så jag gav upp, mina bokmärken kommer inte att räcka kände jag.....:-)
    men jag tar det i etapper, enligt tidigare råd!

    SvaraRadera
  2. Tack för tydlig redogörelse. Blir så glad av att dylik litteratur (till viss del äntligen) översätts. Romanen blir ett måste under hösten!

    SvaraRadera
  3. En typisk Violen-bok tror jag :-) Visst är Sjärnan häftig!

    Tack OWA, tror att du kommer att gilla Den stulna romanen.

    SvaraRadera
  4. Åh, den ligger på min att läsa lista, tack för din fina text om den. Blir bara ännu mer sugen på att läsa den nu. El-Saddawi kommer till bokmässan också!

    SvaraRadera