Läslistor

onsdag 17 mars 2010

Månadssammanfattning - Februari 10

Även i februari lyste Nobelpristagarna med sin frånvaro, dags för skärpning. Annars innehåll månadens läsning en rejäl blandning med både läsglädje och besvikelser.


Frostnätter av Arnaldur Indridason.

Den excentriske polisen Erlendur fortsätter med sitt sökande efter försvunna människor. Samtidigt blir han involverad i ett komplicerat självmord med rötter långt tillbaks i tiden. Jag har läst alla böckerna om Erlendur, men detta blev nog den sista. Handlingen går på tomgång med inslag om den döde brodern och den besvärliga relationen till exhustrun och barnen i varje bok.


Efter attentatet av Yasmina Khadra.

Den palestinske Amine bor och är yrkesverksam i Israel. Han har gjort karriär, är lyckligt gift och har ett gott liv långt från de tragiska händelserna som dagligen utspelar sig i hans hemby. Ett självmordsattentat vänder upp och ner på allt då det visar sig att Amines hustru misstänks vara inblandad. Handlingen är intressant och engagerande, personbeskrivningar och språk är hyfsat bra.


Låt tistlarna brinna! av Yasar Kemal.

Detta är legenden om den fattige pojken Memed, som utnyttjas av byherren och till slut gör uppror och flyr till bergen för att leva som stråtrövare. Låt tistlarna brinna! är en mycket dramatisk berättelse, som tar upp frågor om fattigdom, förtryck, rättslöshet och orättvisor, som tyvärr ännu är aktuella. Bokens styrka ligger bl a i dess förmåga att gestalta gripande händelser.


Döden skall du tåla av Karin Fossum.

En liten flicka ligger och sover i sin barnvagn, medan mamman fixar fint i hemmet. Men något lurar där ute, något som inte vill väl. Romanen är psykologiskt rafflande liksom de andra böckerna om poliserna Sejer och Skarre. Förutom att skapa nyanserade personbeskrivningar ligger författarens styrka i att kunna försätta läsaren i ett tillstånd att bävan inför det oundvikliga.


Husfrid av Alison Bechdel.

Alison växer upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Några veckor senare avlider fadern under oklara omständigheter. Det här är en intressant skildring av en mycket komplicerad far-dotterrelation, fylld av litterära referenser och tecknad på ett detaljerat, "lättläst" sätt.


Den vidunderliga kärlekens historia av C J Vallgren.

Hercule Barfuss föds på ett glädjehus och väcker fasa med sin vanställdhet. Han har dock en sällsynt förmåga, han kan läsa andras tankar. Berättelsen handlar om kärleken mellan Hercule och den vackra flicka han växer upp tillsammans med. Romanen har fått lysande recensioner, vilket jag inte kan förstå. Jag uppfattar handlingen som förutsägbar och språket som överlastat.


Hur man botar en fanatiker av Amos Oz.

Denna underfundiga lilla skrift innehåller ett verksamt recept mot en alltmer ökande farsot - fanatismen. Symtomen på fanatism är ett svart-vitt synsätt kombinerat med bristfällig inlevelseförmåga och intensiv önskan att hjälpa andra att förstå sitt eget bästa. Verksam medicin mot detta tillstånd är humor och litteratur, gärna i kombination.


Den siste brodern av Natacha Appanah.

Detta är en vemodig berättelse om ett barns sorg och längtan. Raj växer upp i en familj som präglas av faderns aggressiva utbrott, brödernas gemenskap och moderns omsorger. När bröderna dör blir Raj närmast förlamad av sorg, skuld och ensamhet. Bokens naturskildringar är vackra, tonfallet är känslosamt, språket är poetiskt och personbeskrivningarna detaljerade och nyanserade.

3 kommentarer:

  1. Jag håller helt med dig vad gäller Vallgren. Men det verkar vara en sån där roman som man antingen älskar, eller inte begriper varför andra älskar :-)

    Däremot har vi helt olika åsikter vad gäller Inridason och Fossum. Jag gillar fortfarande Inridason (och tyckte Frostnätter var en av hans bästa böcker), och kommer fortsätta läsa honom. Däremot har jag sedan flera böcker sedan givit upp Fossum, ungefär av samma anledning som du nu verkar lämna Inridason åt sitt öde... Intressant!

    Oz' lilla bok tyckte jag också mycket om, den kommer jag nog läsa om då och då när jag behöver ha lite kloka ord mitt i galenskapen.

    De övriga böckerna får jag ta till mig som tips för framtiden. Husfrid lockar mig speciellt.

    SvaraRadera
  2. Vad befriande att höra att fler än jag inte förstod hypen kring Vallgren, jag tyckte den var på tok för överskattad, och särskilt då vad gäller hans språk. Även jag tyckte det var på tok för manierat, omständligt, och som du säger överlastat. Kommer ihåg att jag läste ut den mer av envishet än ngt annat. Indridason har jag bara läst en titel av, men kände ingen mersmak. Amos Oz ska jag vid tillfälle absolut låna av pojkvännen som läste, och gillade mycket. Av Fossum har jag bara läst en av deckarna, Älskade Poona, för många år se´n, däremot läste jag lite senare roman Jonas Eckel; en mycket säregen och obehaglig liten bok, men jag gillade den. Har stått och bläddrat i Husfrid ngn gång och nu blev jag oxå mer nyfiken!

    SvaraRadera
  3. Skönt att vi är fler :-) Jag brukar ofta tro att det är jag som inte förstår, men ibland har jag nog fog för kritik.

    Så bra Vixxan att vi kan ta varsin deckarförfattare då :-)

    SvaraRadera