Läslistor

lördag 31 oktober 2009

Sammanfattning - Nordamerika

Här är direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böcker från resstoppet i Nordamerika. Jag hoppas att ni besöker, läser och diskuterar hos era medresenärer.

Om Envar har följande resenärer skrivit:

Bokmania
En och annan bok
Ingrids boktankar
Lilla O
Lyrans Noblesser
Violens boksida


Om Älskade har följande resenärer skrivit:

Bokmania
Ett hem utan böcker
Hermia says
Lyrans Noblesser
Paulas bokblog


Om Oryx och Crake har följande resenärer skrivit:

Mikaelas läs- och skrivblogg
Theresans
Violens boksida


Sammanfattningar om besöket i Nordamerika har skrivits av:

Camillas blogg
Lyrans Noblesser


Vänligen påminn mig om jag missat att länka till någon!

Min vistelse i Nordamerika

Mitt resstopp i Noramerika kom lite oväntat att präglas av noveller. Jag fick två novellsamlingar av Alice Munro alldeles lagom till detta resstopp. Detta gjorde att jag inte hann läsa Oryx och Crake, som således fortfarande står oläst i min bokhylla. Jag hade hoppats hinna läsa De Lillo, Auster, Hustvedt och McCarthy också under resstoppet, helt orealistiska förhoppningar så klart. Men vi kommer ju tillbaks nästa år...


Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val påverkar livets gång. Tonfallet präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Munros texter engagerar och skildrar livet precis som det är.


Envar av Philip Roth.

"Ålderdomen är inte en kamp - ålderdomen är en massaker." Detta är kontentan av romanen, där vi får följa huvudpersonen från barndomen till ålderdomen, då han slutligen förlorar kampen mot sjukdom och lidande. Språket är lättläst och fritt från sentimentala floskler, det har ett driv som gör att man har svårt att lägga ifrån sig boken. Det rena språket kombinerat med den osminkade skildringen av huvudpersonen gör Envar till en mycket läsvärd roman.


Älskade av Toni Morrison.

Älskade är Toni Morrisons mest kända roman och den skildrar det brutala slaveriet i sydstaterna. Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. Men Sethe förtärs av skuld och längtan efter den döda dottern Beloved, som kommer tillbaks till modern på olika sätt. Språket är poetiskt och vackert och handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser.


Nära hem av Alice Munro.

Novellsamlingen Nära hem består av ett urval på tolv noveller ur tre tidigare samlingar. Berättelserna handlar om kvinnors vardagsliv och de utspelar sig ofta i kanadensiska småsamhällen. Här får vi följa unga kvinnor som upptäcker sin sexualitet, äldre kvinnor som kämpar förgäves för att inte åldrandet ska märkas och kvinnor som försöker få sina relationer att fungera. Ärligt och skenbart enkelt, noveller man känner sig hemmastadd i.

fredag 30 oktober 2009

Nära hem

Nära hem av Alice Munro, utgiven av Atlas Förlag, 2009.

Novellsamlingen Nära hem består av ett urval på tolv noveller ur tre tidigare samlingar (Äpplen eller apelsiner, Kärlekens vägar och Jupiters månar) som ursprungligen gavs ut på svenska under åren 1985-1993. Novellerna i Nära hem handlar om kvinnors vardagsliv och de utspelar sig ofta i kanadensiska småsamhällen. Här får vi följa unga kvinnor som upptäcker sin sexualitet, äldre kvinnor som kämpar förgäves för att inte åldrandet ska märkas och kvinnor som försöker få sina relationer att fungera. Vi möter den fjortonåriga flickan som arbetar som kalkonurtagare över julsäsongen och stiftar bekantskap med sexuell attraktion och homosexualitet. Vi lär känna Roberta som firar Labor Day och reflekterar över sina förhållanden. Och vi möter Georgia, som bedrar och blir bedragen. Alice Munros noveller utspelar sig ibland under kortare tidsperioder, men genom tillbakablickar får vi ändå ta del av stora delar av huvudpersonernas liv. Ofta berättar Munro om brytpunkter i människornas liv, om slumpmässiga händelser och om hur individen får nya insikter och förändras över tid.

Jag känner mig hemmastadd i Munros noveller. Samlingstiteln Nära hem är oerhört träffande eftersom läsandet av Munros noveller omedelbart får mig att minnas människor från min uppväxt i ett litet brukssamhälle. Munros berättelser är så verklighetstrogna att jag ibland tror mig vara en karaktär i någon av dem.

Munro beskriver alla sina huvud- och bipersoners utseende, vilket gör berättelserna lätta att visualisera. Ofta brukar jag störa mig på alltför mycket fokus på utseendet, men när Munro skriver om den attraktive Herb Abbott blir det bara så rätt. Huvudpersonerna karaktäriseras på ett rättframt, lakoniskt sätt, som gör att man genast tycks lära känna dem. Och Munro besitter dessutom förmågan att på ett kortfattat sätt skapa personporträtt som är nyanserade och flexibla. Hennes huvudpersoner växer och utvecklas ofta under berättelsens gång.
Hon verkade stött över allting som inträffade och såg ut som om hon behöll en massa bittra insikter för sig själv.

När etiketten [homosexuell] väl var fastsatt var inställningen till sådana här människor rätt så tolerant och deras färdigheter i inredning, i virkning och i musik uppskattades särskilt av kvinnor.
Om de stora förändringar vi tycker oss genomgå vid större livshändelser som exempelvis vid en separation skriver dock Munro:
"Man gör betydelsefulla förändringar, men man genomgår inte den radikala förvandling som man inbillar sig."
Fokus i alla Munros berättelser är relationer och kärlek. Oftast är det kvinnornas bild hon delger oss. Kärleken är aldrig enkel för Munros huvudpersoner, teman som uppbrott, svek och längtan är vanliga. Munro låter sina huvudpersoner detaljerat beskriva hur de uppfattar relationer och spelet mellan män och kvinnor. Ofta beskrivs t ex hur kvinnor talar om hur man fångar in de motvilliga männen:
"Marjorie och Lily diskuterade äktenskapet. De hade inte mycket gott att säga om det, trots att de ansåg att det var ett tillstånd som ingen borde tillåtas att hålla sig utanför." (ur Kalkonsäsongen)
I novellen Labour Day-middagen berättar Roberta för sin väninna om spelet i relationen mellan henne och ex-maken:
"Jag tänker på Andrew - hur behandlade jag egentligen honom? Manipulerade situationer så att jag skulle kunna finna fel hos honom, skällde på honom för att sen bli rädd och förlika mig med honom igen."
I den avslutande novellen, Annorlunda, skriver Munro även om skrivande, ett tema jag alltid uppskattar att läsa om. Här möter vi Georgia, som en gång gick en skrivarkurs. Hennes handledare sa då:
Den berättelse Georgia därefter skrev var handledaren riktigt nöjd med, men Georgia tyckte inte att den var ärlig. Vilken tur att Munro själv inte lyssnat på den här sortens råd. Hennes berättelser är breda, ibland lite ofokuserade och alldeles ärliga.

Jag har tidigare sagt att jag hoppas får höra Peter Englund säga Alice Munros namn en torsdag i oktober. Tyvärr tror jag kanske inte att detta blir verklighet, Akademien uppskattar nog inte Alice Munros skenbara enkelhet på samma sätt som jag gör. Men jag är säker på att ni kommer att göra det, så se till att läsa hennes novellsamlingar.
"För många saker. För många saker som pågår samtidigt; för många personer också. Tänk efter, sade han till henne. Vad är det som är det viktiga? Vad vill du att vi ska koncentrera oss på? Tänk efter."

Nobel-alfabetet - R

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven R.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Rudyard Kipling är en av de tidiga Nobelpristagarna, som jag måste erkänna att jag tyvärr inte läst. Att ha sett Disneys version om Mowgli tycker jag inte riktigt kan jämställas med att ha läst Djungelboken. Kipling är den yngste av Nobelpristagarna, han var ännu inte 42 år när han mottog priset. I min bokhylla står ett äldre exemplar av romanen Kim och Brombergs Nobelklassiker Just så-historier. Kipling fick Nobelpriset 1907.

Akademiens motivering:

"i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser".

2. Liksom Kipling föddes även Salman Rushdie i Bombay. Med sin genombrottsroman Midnattsbarnen har Rushdie vunnit både Booker-priset och det unika Best of the Booker-priset. Midnattsbarnen är en allegori över Indiens och Pakistans historia fylld av en härlig blandning av magi och realism. Romanen är en färgsprakande, fantasifull skröna fylld av underfundiga personbeskrivningar, dråpliga händelser och ett djupt allvar under all prakt.

Min motivering:

"för en infallsrikedom av sällan skådat slag, och en enorm berättarglädje."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om

torsdag 29 oktober 2009

Babel

Igår var två författare med mycket olika personlighetstyper gäster hos Babel. Mediafenomenet Björn Ranelid diskuterades av litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson och författaren själv. Även om jag har svårt för en del av det ranelidska är det härligt att se en person med ett så grundmurat självförtroende. Jag har dock ännu inte läst något av Ranelid, försökte lyssna till en författaruppläsning av Bär ditt barn som den sista droppen vatten i somras, med det klarade jag inte av. Det får räcka med att läsa hans texter, har ni tips på något bra?

Den andra gästen i programmet var August-nominerade Pija Lindenbaum. Hon berättade att hon är mycket osäker på sin egen förmåga och det är ingen slump att hon skriver om rädda, försiktiga små huvudpersoner. Pija uttryckte att hon var avundsjuk på Ranelid för hans goda självförtroende. Det är tråkigt att se en så begåvad människa tvivla på sin egen förmåga, men samtidigt är det ur detta tvivel hennes fantastiska böcker föds.

Om ni missade programmet kan det ses på SVT Play.

Kanel och Kanin

Kanel och Kanin letar efter sommaren, text av Ulf Stark, illustrationer av Charlotte Ramel, utgiven av Rabén & Sjögren.

Kanel och Kanin letar efter sommaren inleds med en stor olycka. Vinden viner och för bort Kanels gummiboll och sommaren. De två vännerna försöker först locka tillbaks sommaren genom att tända en brasa, men inser sedan att de måste ge sig iväg för att leta rätt på sommaren. Först kommer de till hösten, där de träffar svamparna och räddar en skalbagge från att frysa ihjäl. Sedan kommer de till den kalla vintern med snö, julfirande och sjungande isar. Därefter blir det vår med plaskande i snöslask och hopp i lera. När Kanel och Kanin äntligen kommer hem igen har syrénbersån börjat blomma. Sommaren har kommit åter.

Så här i mörka hösttider tyckte jag att det kunde passa bra att skriva några rader om en fin bok, som ger hopp om att sommaren återvänder nästa år också. Kanel och Kanin letar efter sommaren är en mycket charmig berättelse om vikten av att själv försöka ordna saker som går på tok.

Texten är skriven på rim och på varje sida finns en eller två små dikter med egna titlar. Första gången vi läste boken här hemma, tänkte jag att det var en riktig lyrikbok dottern hade fått. Illustrationerna är roliga och mycket uttrycksfulla. Dottern tycker om de rimmade verserna och vill gärna att vi läser om den bortblåsta sommaren. Boken passar lite mindre förskolebarn i ålder 2-5 år.

META UTAN SPÖ

Det är så rofyllt att meta
utan varken mask eller spö.
Man bara ligger vid vattnet
och ser ner i en sjö.

onsdag 28 oktober 2009

Kim Novak badade aldrig...

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är naturligtvis baserad på Håkan Nessers roman med samma namn. Både boken och filmen kan beskrivas som en uppväxtskildring med inflätad mordgåta. I filmen får vi följa huvudpersonen Erik, både under barndomen och då han som vuxen varit på barndomsvännen Edmunds begravning. Stor del av handlingen utspelar sig under sommaren i början av 60-talet, då Erik är 14 år. Hans mamma ligger för döden i cancer och Erik och kompisen Edmund tillbringar sommaren tillsammans med Eriks äldre bror Henry i sommarhuset, Genesaret. Under några veckor, strax innan sommarlovet, har Eriks klass vikarie, den Kim Novak-liknande Ewa Kaludis. Alla pojkarna blir förälskade i denna undersköna, änglalika varelse. Eva är förlovad med den brutala handbollstjärnan Berra, men kommer under sommaren att allt mer vistas på Genesaret tillsammans med Henry. Erik och Edmund blir vittne till ett triangeldrama som blir alltmer våldsamt och slutar med mord. Men vem är mördaren?

Skådespelarna Anton Lundqvist, Jesper Adefelt, Jonas Karlsson och Helena af Sandeberg gör alla mycket bra insatser. Framför allt Jonas Karlsson bär filmen framåt genom sin gestaltning av Henry som både sårbar och cool. Ingen kvinna kan motstå denne Henry. Berättelsen skildrar nyanserat hur det var att vara ung på 60-talet, då pojkar inte skulle gråta ens om deras mammor dog. Filmatiseringen är mycket vacker och tidsandan gestaltas utan att det känns tillrättalagt.

Filmen är mycket bra och boken är naturligtvis ännu bättre. Detta är Nessers absolut bästa bok och den tycker jag inte att någon ska missa. Läs gärna boken först och se filmen därefter.

tisdag 27 oktober 2009

Bokhyllestatistik

Ungefär ett år efter den första grafiska gestaltningen av innehållet i min bokhylla är det dags för en uppföljare. Tyvärr missade jag att skriva exakt hur många böcker jag hade i hyllan i oktober i fjol, men i juli var den siffran 367. Idag finns det 543 böcker i bokhyllan, jag har visst handlat en del.

Tidigare har jag alltid både läst och köpt fler böcker av kvinnliga författare. Detta har ändrats senaste året, vilket också avspeglas i bokhyllan. I fjol var 34% av böckerna i min bokhylla är författade av män och 66% av kvinnor. När jag nu räknar män och kvinnor är motsvarande siffror 42% och 58%.


Andelen svenska författare i bokhyllan har sjunkit från 47 till 39%. Det kan man i bästa fall tolka som att jag vidgat vyerna i någon mån. Även andelen europeiska författare (inklusive de svenska) har sjunkit, från 76 till 69%. De nyinköpta europeiska böckerna är skrivna av författare från bl a Sverige, Irland, England, Albanien, Tjeckien, Rumänien, Tyskland, Frankrike, Finland, Österrike, Ungern, Norge, Italien och Ryssland.


31% av böckerna är således skrivna av utomeuropeiska författare. Av dessa är största andelen (15%) nordamerikaner. Men andelen böcker skrivna av författare från Asien, Afrika, Australien och Sydamerika har ökat från 10 till 16%. Den största ökningen (dock bara 3%) står den asiatiska litteraturen för. Trots inköp av två nya australiska romaner är denna andel fortfarande bara ynka 1%.

Den siffra jag helst vill undvika att redovisa rör de olästa böckerna i bokhyllan. Denna andel har, trots intensivt läsande, stigit från 24 till 31%. Jag har i nuläget exakt 168 olästa böcker som pockar på min uppmärksamhet. Jag frånsäger mig allt ansvar för detta, men jag har inte kommit på vem jag ska skylla på ännu.

Hur ser det ut i era bokhyllor?

Beloved/Älskade

Älskade av Toni Morrison.

Den svarta kvinnan Sethe bor med sin tonårsdotter Denver i ett hemsökt hus i Ohio. Inbördeskriget är slut och slavarna har befriats. En dag kommer Sethes gamle vän Paul D på besök och lyckas driva iväg husets spöke. Någon dag senare dyker dock en främmande ung kvinna upp på gården, en kvinna som säger sig heta Beloved. Spöket tycks ha kommit tillbaks, i en annan form. Så småningom rullas den tragiska historien upp och vi får veta att spöket är den oroliga anden efter Sethes dotter Beloved/Älskade. När Sethe var gravid med Denver rymde hon, efter vidriga upplevelser, från den farm där hon hölls som slav. Slavägarna hann ifatt henne och hellre än att se sina barn bli slavar försökte hon ta livet av dem. Dottern Beloved dog och Sethe hamnade i fängelse. Efter frigivningen har Sethe och Denver bott i det hemsökta huset, isolerade från avståndstagande grannar och vänner.

Älskade är en roman fylld av magiska föreställningar. Att skildra en mors skuld och längtan genom att låta hennes barn komma tillbaks som ett spöke är oerhört gripande. Skildringen av det lilla arga spöket och den unga kvinnan Beloved, som tar för sig av allt hon vill ha precis som ett glupskt spädbarn, är genialisk. Sethe blir i det närmaste uppäten av sin skuld.

Det barbariska slaveriet skildras detaljerat och nyanserat. Även slavägare var mer eller mindre brutala och Sethe levde på en farm där slavarna "behandlades väl". Då Sethes ägare dog blev situationen helt annorlunda och gårdens nya ägare behandlade slavarna som djur. De plågades och förnedrades på ett ohyggligt sätt.

Bokens språk, innehåll och uppbyggnad har vållat mig en del svårigheter. Språket är poetiskt och vackert, men känns ibland lite överlastat med betydelser. Framför allt i dialogerna tycker jag helt enkelt att det blir lite för mycket av det goda. Den verklighet handlingen speglar är oerhört brutal och vissa episoder gestaltas på ett vämjeligt detaljerat sätt. Det går inte att värja sig från de synintryck texten skapar. Det som komplicerar läsandet är att handlingen förs framåt via tillbaka- och sidoblickar och drömliknande sekvenser. Inte förrän mot slutet av romanen har man fått grepp om berättelsen. Samtidigt som uppbyggnaden komplicerar läsandet visar den dock tydligt hur påverkat nuet är av det förflutna och vice versa.

Tyvärr påverkades läsningen av Älskade negativt av att jag tidigare sett filmen. Dessutom tycks inte jag och Toni Morrison vara helt kompatibla. Jag ger romanen ett högt betyg och rekommenderar den gärna, men måste samtidigt inse att den inte helt passar mig.

måndag 26 oktober 2009

Småsnack

Det är inte ofta jag är för sjuk att blogga och läsa, men idag har det varit så. Jag ligger i sängen och lyssnar på Drottningoffret eller ligger i soffan och slötittar på TV. För första gången på månader har jag tittat på en film, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, och den var riktigt bra. Om jag orkar skriver jag lite om den i morgon.

Jag ska också försöka skriva ihop något om Toni Morrisons Älskade, som jag till slut blev vän med. Dessutom måste jag skynda mig att bli frisk så jag kan hänga med till Afrika.

Hur går det för er resenärer i Nordamerika? Har ni funnit er väl till rätta?

Tematrio - Förtryck

I lördags firades FN-dagen och under förra veckan hittade jag en intressant artikel om vittneslitteratur. Tillsammans bildar de här händelserna grunden för veckans ämnesval. Tematrion handlar denna vecka om förtryck.


Berätta om tre böcker som skildrar krig eller andra former av förtryck.

1. Det går inte att undvika att berätta om Mannen utan öde av Imre Kertész när vi pratar om vittneslitteratur. Jag är medveten om att jag nämner denna roman ofta, men det är den värd. Mannen utan öde är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Mästerligt!

2. Inte heller kan jag låta bli att nämna Herta Müller och hennes fantastiska roman Hjärtdjur. Handlingen utspelar sig i Rumänien under Ceauşescus förtryckarregim. Berättelsens fokus är på fyra unga vänner, som längtar efter frihet. Hjärtdjur speglar författarens upplevelser av hot, övervakning och repressalier på ett smärtsamt vackert sätt. Romanens fragmentariska, sönderslagna, sönderfallande sammanhang och den ibland svåråtkomliga symboliken åskådliggör hur ett långvarigt förtryck och rädsla påverkar människans sätt att tänka och uttrycka sig.

3. Som tredje alternativ väljer jag en bok jag snart ska läsa: Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata. "I en by vid öknens rand väntar den unga gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff: skyldig till äktenskapsbrott är hon dömd att stenas. Sliten mellan respekt för uråldriga traditioner och sin strävan efter frihet inväntar hon sitt oundvikliga öde." Läs mer om romanen här hos Bokmania.

söndag 25 oktober 2009

FN-bön

Igår var det FN-dagen, det vill jag uppmärksamma med en liten, fin bön.

Gud, du har skapat oss olika
och samtidigt till din avbild.
Hjälp oss att se mångfaldens gåvor
och att leva med respekt för varandras egenart.
Vi ber för FN, för alla människor och organisationer
som arbetar för fred, rättvisa och förtroende.
Tack för visioner och uthållighet, för mod och fantasi.
Stärk all god vilja.
Hindra rädsla och maktbegär att växa sig starka.
Välsigna allt arbete för mänskliga rättigheter.
I Jesu Kristi namn
Amen.

Stora Bloggpriset

Jag har fått ett uppdrag jag är glad över, jag har fått en plats i Bloggpanelen för Stora Bloggpriset 2009. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men tackar och bugar. Bloggpanelen består av ett hundratal finfina bloggare, länkar till dem alla kan ni hitta i högermarginalen här. På Stora Bloggprisets hemsida kan också man läsa att:

"Stora Bloggpriset är ett årligen återkommande evenemang för att utse årets bästa svenska bloggare. Bakom priset, som instiftades 2008, står Aftonbladet och Bloggportalen och syftet är att främja goda prestationer inom svenskt bloggande. Fem finalister i varje kategori nomineras av en bloggpanel och vinnarna kommer utses av svenska folket genom en webbomröstning."

Årets kategorier är:

* Nöje & kultur
* Mode
* Sport
* Vardagsliv & fritid
* Politik & samhälle
* Prylar & teknik
* Design & inredning

Min insats i panelen består av att nominera en blogg i varje kategori och min önskan är att lyfta fram bra bloggar som ännu inte blivit uppmärksammade. Med tanke på att jag sällan läser bloggar om annat än det som intresserar mig vill jag har tips från er. Posta era tips i kommentarerna och välj gärna bloggar som på något sätt uttrycker engagemang för rättvisa, miljötänkande och mångfald.

Läs andra bloggares inlägg om

lördag 24 oktober 2009

Nobel-alfabetet - P

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven P.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Pär Lagerkvist är en av de allra bästa författarna jag läst. Han sökande och längtan efter en Gud han inte förmår tro på yttrar sig i flera av hans romaner. En av de allra bästa är Barabbas, som handlar om den rövare som blev benådad i samband med Jesu korsfästelse. Lagerkvist fick Nobelpriset 1951.

Akademiens motivering:

"för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor".

2. Philip Roth stiftade jag nyligen bekantskap med och det var en positiv erfarenhet. Jag läste Envar, en roman som handlar om livet, om döden, om kroppens förfall och alltings ändlighet. Envar är en fullständigt osentimental berättelse om ålderdomens massaker, det finns ett driv och en närvaro i texten som gör läsningen både njutningsfull och smärtsam.

Min motivering:

"för ärlig granskning och osentimental gestaltning av människan, livet och döden."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om

fredag 23 oktober 2009

Fler Nobelpristagare

DN tipsar om kommande Nobelpristagare. I december 2001 hölls ett symposium om vittneslitteratur med anledning av Nobelprisets hundraårsjubileum. Witness Literature samlar inläggen från detta och som medförfattare hittar man en framtida ständig sekreterare, Peter Englund, då ännu inte invald i Akademien, och Nobelpristagarna Nadine Gordimer, Kenzaburo Oe och Gao Xingjian. Medverkande var också Imre Kertész och Herta Müller, som nu båda erhållit priset. Av de tio medverkande är det tre som (ännu) inte har fått plats i Akademien eller belönats med Nobelpriset. De är den brittiske historikern Timothy Garton Ash, den somaliske författaren Nuruddin Farah och den kinesiske författaren Li Rui. Enligt DN kommer dessa garanterat att få Nobelpriset! Li Rui har jag faktiskt en roman av, Släktgården, som jag så klart måste läsa under det kommande året.

Om ni undrar varför det inte skrivits något inlägg om Nobel-alfabetet idag, är den pinsamma förklaringen att jag inte förstod att det var fredag förrän en bit av förmiddagen passerat. Det är mycke nu.... Jag ska försöka skriva ihop något om en bokstav tills i morgon i stället.

Prinsessan Kristalla

Prinsessan Kristalla, text Anette Skåhlberg, illustrationer Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2008.

När prinsessan Kristalla föds blir kungen, drottningen och alla i landet mycket lyckliga. Kristalla växer upp i slottet och hon får allt hon kan önska sig. Men Kristalla är ändå inte riktigt glad, hon längtar efter en vän. En dag lämnar hon slottet i smyg och möter en drake och svärdsmidarens dotter Vilda, som blir hennes vänner. Kungen och drottningen förbjuder dock Kristalla att träffa draken, som de tror är farlig. De hindrar henne också från att vara vän med Vilda, som är en vanlig flicka utan kunglig börd. Kristalla blir mycket olycklig och slutar prata då hon inte får träffa sina vänner. När hon fyller 18 tycker föräldrarna att det är dags att hon gifter sig, så de anordnar en tävling där alla prinsar kan kämpa för att vinna Kristallas gunst. Ett tävlingsmoment är att döda draken. Kristalla lyckas fly och ger sig iväg för att rädda draken. Hon träffar åter sin vän Vilda och tillsammans besegrar de alla prinsarna. Till slut lyckas de även få kungens och drottningens tillstånd att gifta sig.

Trots sitt härliga okonventionella slut är detta en klassisk saga. Här finns teman man återfinner i många sagor: de vuxnas oresonliga förbud och oförmåga att se och lyssna på sina barn. Likt många barn blir Kristalla en blek, tyst, skugglik varelse då hon inte har någon vän som förstår henne. Föräldrarna är bara upptagna av sitt eget och de har redan bestämt hur allt ska vara. Men Kristalla är både klipsk och stark, så i slutet står hon som segrare. I sagor belönas de som inte ger upp.

Bilderna på Kristalla och Vilda är praktfulla och färgglada. Berättelsen knyts ihop fint, möjligen kunde texten behövt viss finslipning, men de små bristerna är egentligen inget som stör.

En av de saker jag tycker mycket om i Prinsessan Kristalla är att flickor kan vara prinsesslika och klädda i fina klänningar samtidigt som de är starka, viga och snabba. Flickor måste inte välja, de kan vara både "flickaktiga" och aktiva.

Det är naturligtvis extra roligt att en dag som denna skriva om en saga som slutar med att två prinsessor gifter sig och lever lyckliga i alla sina dagar. Igår fattades beslutet att samkönade par som älskar varandra får gifta sig i kyrkan i vårt land. Det ser jag som ett stort framsteg, både för de som vill vigas och för Kyrkan. Jag är i och för sig inte säker på att två prinsessor får gifta sig i vårt land, om detta beslutar väl kungen fortfarande enväldigt...

torsdag 22 oktober 2009

Dagens kvinnor

Idag fanns mycket läsvärt i SvD, tre fina recensioner av nya böcker som bör läsas.

Först ut är Alice Munro, vars novellsamling Nära hem släpps idag. I denna novellsamling återfinns noveller ur tre av hennes tidigare samlingar. Ellen Mattsons recension är mycket positiv och avslutas med orden:
"Jag tror det är här Munros mästerskap ligger, i det som är nästintill omöjligt att beskriva. För hon beskriver det faktiskt, och även om jag inte lär mig något nytt läser jag om något som jag aldrig sett beskrivas förut. Det är stort."
Även Toni Morrison har nyligen utkommit med romanen En välsignelse, som är en uppföljare till Älskade, även om den tidsmässigt föregår Älskade. Toni Morrison "talar mer direkt till våra känslor och sinnen än de flesta romandiktare i samtiden" anser Caj Lundgren.

Johan Hellekant beskriver Vénus Khoury-Ghata som en stor poet, symbolen för en frigjord kvinna och högaktuell med sin nya roman om kvinnor dömda till stening. Romanen Sju stenar till den otrogna hustrun bygger på en händelse i Iran, som gjorde att författaren kände sig tvungen att skriva:
"I kvällningen kom vi till en by och såg stenar på torget. När vi frågade, berättade man att en otrogen kvinna skulle stenas. Hon var med barn, man sa att det var mask i frukten. Man ville invänta regn för att lättare gräva gropen där hon skulle stenas."
Nära hem och Sju stenar till den otrogna hustrun ligger i min bokhög och väntar på att bli lästa. Älskade har jag just läst ut och nu är jag så klart intresserad av att läsa En välsignelse också.

Kråke (tråke)

Kråke i trafiken av Marie Bosson Rydell och Jessica Lindholm, utgiven av Greerups Utbildning.

Som förälder till ett förskolebarn har man så klart hört talas om Kråke och när jag ramlade på en möjlighet att köpa en bok billigt slog jag till. Eftersom dottern är superintresserad av allt som har med trafik och bilkörning att göra trodde jag att hon skulle bli lycklig. Men dottern grymtade lite om att den boken hade hon läst på dagis och den var inte rolig. Detta gjorde mig ganska undrande. Hon brukar tycka om det mesta och Kråke kändes som ett säkert kort.

Sedan började vi läsa och då förstod jag precis vad dottern menade. Boken är ju urtrist. Den är så pedagogisk att jag blir kräkfärdig. Kråke bor med sin mamma, pappa, två systrar och två husdjur i en fin liten villa. Pappan är polis, mamman har något diffust (obetydligt?) arbete på ett kontor. Allt känns så förbaskat tillrättalagt. Jag märker att jag snabbt börjar störa mig på vissa saker, t ex är det tydligen bara män som kör bil och buss. Ungarna är olidligt väluppfostrade och sura käringar på bussen lyser med sin frånvaro. Mamman är oerhört duktig, förutseende och tålmodig.

Texten är som sagt tråkig och fokuserar på detaljer och regler. Skulle man inte lika gärna kunna berätta om trafikregler medan man jagar en förrymd drake? Illustrationerna kan jag dock inte klaga på, de är färgglada och varma.

Nej det blir inga fler Kråkeböcker i vårt hus, både jag och dottern är mer intresserade av spännande, roliga berättelser än av den här sortens övertydliga pedagogik.

onsdag 21 oktober 2009

Hungerns visa

Hungerns visa av J-M G Le Clézio, utgiven av Elisabeth Grate Förlag, 2009.

Jag hade en del svårigheter att komma in i Hungerns visa, helt enkelt för att jag tidigare läst Afrikanen. I denna berättar Le Clézio om hur han som 8-åring gör den långa resan till Nigeria, där han för första gången träffar sin far, som länge arbetat som läkare i den afrikanska bushen. Boken är ett verklighetstroget porträtt av Le Clézios far. När jag började läsa Hungerns visa visste jag att denna skulle handla om Le Clézios mor, men jag fick ingenting att gå ihop. Det som dock skiljer böckerna är att Hungerns visa är en roman, berättelsen handlar om Le Clézios mor i fiktiv form. Jag önskar att jag insett detta från början, nu förtog min förvirring lite av läsglädjen, åtminstone i början av romanen.

Hungerns visa handlar om den unga flickan Ethel, som växer upp i Paris strax innan andra världskriget. Ethels familj är välbärgad, men detta innebär ingalunda att familjelivet är lyckligt. Föräldrarna grälar ofta och fadern har en älskarinna. Ethel har en nära bundsförvant i den äldre släktingen monsieur Soliman, som tyvärr dör när Ethel ännu är ett barn. Fadern lurar av flickan arvet och lyckas senare förlora alla pengar genom okunnighet och spekulationer. Under barndomen har Ethel ytterligare en vän, den fattiga klasskamraten Xénia. Xénias familj har flytt från Ryssland och kamratens fattigdom och ursprung väcker många funderingar och skamkänslor hos Ethel. Det är svårt att hantera att vara välbärgad när ens vänner inte är det.

I romanen skildras också den utbredda antisemitismen och nazismens framväxt. De välbärgade, fördomsfulla människorna som samlas i familjens salong ser positivt på Hitler och den ordning han lyckas åstadkomma. Han ses som en garant mot bolsjevismen. Förvåningen blir därför stor när Tyskland invaderar Frankrike och de som tyckt sig vara högre stående ses som patrask. Ethels familj drabbas mycket hårt av kriget, samtidigt som Ethel finner kärleken.

Hungerns visa är ett mycket fint kvinnoporträtt och en nyanserad skildring av ett historiskt skede. De båda perspektiven, det individuella och det samhälleliga, förstärker varandra och skapar en fördjupad förståelse hos mig som läsare. Språket är elegant, men emellanåt tycker jag mig sakna delar av berättelsen. Le Clézio är som alltid läsvärd, och berättelsen om barnet och den unga kvinnan Ethel är gripande och vacker.

tisdag 20 oktober 2009

Serieläsning

Nu ska jag vidga mina vyer igen. Jag läste ju min första serieroman Persepolis nyligen och blev positivt överraskad. Nu ska jag snart läsa På spaning efter den tid som flytt (vilket galet projekt, Proust i serieformat!) och Husfrid. (Beskrivningarna nedan är lånade av förlagen).

På spaning efter den tid som flytt 1. Combray av Stéphane Heuet (originaltext av Marcel Proust) utgiven av Agerings bokförlag, 2009.

Ett av den moderna prosans portalverk har blivit grafisk roman. Genom den berömda scenen med madeleinekakan får vi följa berättaren tillbaka i minnet till barndomens Combray och det stora familjehuset. Han återupplever sänggåendets ångest, han återser borgarklassens märkliga uppförandekoder och färgstarka persongalleri.


Husfrid av Alison Bechdel, utgiven av Ordfront Förlag 2009.

Den kylige och krävande familjefadern Bruce Bechdel var engelsklärare och begravningsentreprenör i familjens hemby. Först under collegetiden upptäckte Alison, som nyligen själv kommit ut som lesbisk, att hennes far var homosexuell. Bara månader efter hennes upptäckt avled fadern och efterlämnade i sitt arv ett familjemysterium för sin dotter att lösa. I den här kritikerrosade grafiska memoaren kartlägger författaren sin sköra relation till sin bortgångne far.


måndag 19 oktober 2009

Nobelpriset 2010

Just det, nu är det dags att börja spekulera i vem som får Nobelpriset i litteratur 2010. I år hade jag ju för första gången lyckats läsa pristagaren innan denne presenterades och det skulle jag gärna vilja uppleva igen.

Ladbrokes lista kan man ju gå efter, men visst finns det outsiders att se upp med också? Nu vill jag faktiskt få alla era kloka tips, så att jag kan ägna det kommande året åt att läsa alla de troliga prisvinnarna.

Martina kommer att läsa minst en kandidat per månad och har valt de här författarna:

Margaret Atwood
Paul Auster

Haruki Murakami
Ismaïl Kadaré
Thomas Pynchon
Amos Oz
Joyce Carol Oates
Philip Roth

Beryl Bainbridge
Claudio Magris
Arnošt Lustig
Assia Djebar

Av dessa har jag läst de fetstilade. Pynchon, Bainbridge och Lustig fanns inte bland mina förslag, men nu får jag nog lägga till dem. Jag har några andra på min lista över författare som jag tror kan kan komma i fråga:

Abraham B. Yehoshua
Maryse Condé

Mario Vargas Llosa
Don DeLillo
Michael Ondaatje
Alice Munro
Cormac McCarthy
Ian McEwan
Salman Rushdie

Pramoedya Ananta Toer

Även bland mina egna tips har jag läst de fetstilade. Som ni kan se finns det inga poeter bland tipsen, jag tror inte jag är redo för poesi ännu.

Har ni förslag på andra författare? Tipsa oss i kommentarerna, tack!

Tematrio - Omslag


Den senaste tiden har jag vid upprepade tillfällen blivit påmind om att böcker inte bara har ett innehåll, utan även ett yttre. Därför tycker jag att detta med bokomslag kan vara ett intressant tema denna vecka.


Berätta om (och visa gärna bild på) tre bokomslag som du tycker är värda att titta lite extra på, kanske för att de väl passar innehållet, är vackra eller fula.


1. I romanen Stilla av Ying Chen skärskådas ett dödsdömd (?) relation mellan en man och en kvinna. De livlösa grenarna som sticker upp ur ett stelfruset snölandskap passar perfekt som illustration.

2. I Bittert arv av Kiran Desai finns det myller av dofter, färger, ljud och excentriska personer jag kommit att förknippa med indisk litteratur. Omslaget i dess klara, starka färger förstärker det "exotiska" innehållet.

3. Joanna Trollope skriver ganska lättsmälta kärleksromaner, som utspelar sig på den engelska landsbygden. Omslag i pastellfärger med impressionistiska målningar matchar innehållet fint.


söndag 18 oktober 2009

Snygga böcker

För någon vecka sedan fick jag en förfrågan från Svensk Bokhandel om att svara på en enkätfråga i tidningen. Eftersom jag inte ville röja min identitet blev det dock så att jag inte medverkade. När nu tidningen nu utkommit vill jag passa på att ställa frågan här på bloggen också:

* Vilket svenskt förlag gör snyggast böcker? (Svaret ska vara mellan 230 och 250 tecken inklusive blanksteg.)

Det där med antal tecken tyckte jag var lite besvärligt, men det gjorde det hela till en kul utmaning.

Mitt svar följer här nedan, vad svarar ni?

Två svenska förlag utmärker sig när det gäller att ge ut estetiskt tilltalande böcker. Elisabeth Grates utgåvor och Brombergs Nobelklassiker karaktäriseras till det yttre av en sparsmakad elegans, som stämmer väl överens med böckernas innehåll.





lördag 17 oktober 2009

Snirkel, snorkel

När jag hade läst 3-4 sidor in i Toni Morrisons Älskade var jag helt fast, tjusad av det inkännande språket och lockad av magin. Ett 50-tal sidor in i romanen är jag faktiskt bara trött. Berättelsen och språket är så snirkligt, det är liksom för vackert för min smak. Jag vill inte att det ska vara så här, jag vill tycka att Toni Morrison är fantastisk. Hoppas att berättelsen snart tar tag i mig igen, jag vill vara engagerad i Sethes och Denvers livsöden. Jag vill uppskatta språkets skönhet och uppleva den förtjusning alla andra tycks känna inför Älskade.

Deckared out

Nu blir det nog inte fler deckare, om jag inte hittar något mycket speciellt. Förutom Nesser så klart, hans romaner uppskattar jag fortfarande. Men, här sitter jag med Kinesen av Mankell och vrider mig av skam över huvudpersonens pinsamma dumhet. Människan är domare och borde ju därmed åtminstone vara normalbegåvad. Ändå beter hon sig så naivt och korkat att jag helt enkelt får spader. Och även de andra karaktärerna i romanen är platta och stereotypa. Är det jag som idealiserar de böcker jag tidigare läst av Mankell, eller har de alltid varit så här dåliga?

fredag 16 oktober 2009

Höstköp

Maken har rest iväg med mina läsglasögon, så nu behöver jag era kommentarer. Här är en bild på de fina böcker jag fått idag, men texten kan ni väl bidra med i kommentarerna? Har jag köpt något bra?

Nobel-alfabetet - U

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven U.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Sigrid Undset har i sin trilogi om Kristin Lavransdotter skrivit en av historiens finaste kvinnoskildringar. Romanen utspelar sig på 1300-talet, men är ännu aktuell på många sätt. Detta är en roman som skildrar kvinnors tankar, känslor och erfarenheter. Här finns den passionerade kärleken, drömmar, ideal och svek. Och moderskapet med alla dess sorg- och glädjeämnen. Undset fick Nobelpriset 1928.

Akademiens motivering:

"förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv".

2. Jag har en ny favoritförfattare, som jag hoppas ska få Nobelpriset i framtiden. Det är dessutom snart tid för en nordbo igen, eller hur? Liksom Undset är detta en norrman och han har skrivit en fin roman med titeln Ut och stjäla hästar. Författaren är givetvis Per Petterson och romanen gestaltar människans ensamhet, hur man obevekligen präglas av barndomshändelser och kärleken till en far. Språket är vackert, stämningen lågmäld och melankolisk och miljöskildringarna sensuella.

Min motivering:

"för en fin gestaltning av barnets idealiserade föreställningar och den gamles stoiska acceptans av livets villkor."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om

torsdag 15 oktober 2009

Mina böcker - mitt liv

Här är mina svar på Bokbabbels kluriga utmaning, som handlar om att låta böckerna beskriva våra liv. Frågorna ska besvaras med titlar ur våra bokhyllor. Kul idé!

Är du man eller kvinna? Kvinna med födelsemärke
Beskriv dig själv En lycklig kvinna
Hur mår du? Hundra hemliga förnimmelser
Beskriv stället du bor på Den stora oredan
Vart skulle du vilja resa? Kvinnan i Jerusalem
Beskriv din bästa vän En god människa
Vilken är din favoritfärg? Den röda soffan
Hurdant väder är det just nu? Innan frosten
Vilken är din favoritårstid? Juloratoriet
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? Den sista läsaren
Vad betyder livet för dig? Förändringar
Hurdant är ditt parförhållande? Bra gift
Vad är du rädd för? Mardrömmen
Dagens aforism Bränt barn söker sig till elden
Vilket råd skulle du vilja ge? Tänd ett litet ljus
Hur skulle du vilja dö? Stilla
Ditt motto Och solen har sin gång

onsdag 14 oktober 2009

Jorden Runt på 8 böcker (2)

Det är dags att börja planera för en ny jordenruntresa! För närvarande är många av oss i Nordamerika och vi beräknas inte anlända hemmet förrän sent på kvällen på nyårsafton. Jag räknar med att vi kan behöva tid för reflektion och återhämtning, därför är avresedatum för nästa resa första februari. Eftersom manfallet var ganska stort under sommaren tänkte jag dessutom att vi tar en paus under några månader så folk får resa (läsa) som de vill. Så här ser den planerade resrutten ut:

Februari - Östeuropa
Mars - Mellanöstern
April - Asien
Maj - Oceanien
Juni - uppehåll
Juli - uppehåll
Augusti - uppehåll
September - Sydamerika
Oktober - Nordamerika
November - Afrika
December - Västeruropa

I början av varje månad anländer vi till ett nytt resmål och jag kommer då att kortfattat presentera de tre böcker man kan välja mellan. Välj en (eller fler om ni har lust), läs den och skriv något om den på er blogg. I slutet av månaden skriver jag en sammanfattning över resmålet och vill då att ni postar länkar till era inlägg så att jag kan skapa en länklista. Om ni inte har en egen blogg, kan ni posta era kommentarer angående den lästa boken i samband med att jag skriver om den bok jag läst på resmålet. Syftet med att läsa samma böcker är givetvis att vi ska kunna dela våra tankar med andra, besök därför de andra resenärernas bloggar och kommentera gärna!

Man kan naturligtvis även välja att vara med på vissa delar av resan. Virtuella och bokliga resor har ju just den fördelen :-) Hoppa av och på som det behagar er. Om ni har läst alla föreslagna böcker för resmålet så välj en egen, gärna skriven av någon av de föreslagna författarna.

Listan över alla böckerna finns nedan. De allra flesta finns att köpa i bokhandel eller på antikvariat. Någon enstaka måste kanske lånas på bibliotek.

Hänger ni med?

Östeuropa
Stalins kossor - Sofi Oksanen (Finland, som egentligen tillhör Västeuropa)
Låt tistlarna brinna! - Yasar Kemal (Turkiet)
Aprils frusna blommor - Ismaïl Kadaré (Albanien)

Mellanöstern
Persepolis - Marjane Satrapi (Iran)
Krigets skola - Alexandre Najjar (Libanon)
Hur man botar en fanatiker - Amos Oz (Israel)

Asien
Den indiske tolken - Jhumpa Lahiri (Indien)
Mardrömmen - Kenzaburo Oe (Japan)
Människornas jord - Pramoedya Ananta Toer (Indonesien)

Oceanien
Boktjuven - Markus Zusak (Australien)
Fem svarta höns - Nevil Shute (Australien)
Att tro på mister Pip - Lloyd Jones (Nya Zeeland)

Sydamerika
Den sista läsaren - David Toscana (Mexico)
Andarnas hus - Isabel Allende (Chile)
Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector (Brasilien)

Nordamerika
Och var hör du hemma? - Anne Tyler (USA)
Illusionernas bok - Paul Auster (USA)
Kärlek, vänskap, hat - Alice Munro (Canada)

Afrika
Midaqq-gränden - Naguib Mahfouz (Egypten)
Sultanbrudens skugga - Assia Djebar (Algeriet)
Förändringar - Ama Ato Aidoo (Ghana)

Västeuropa
Kärleken är dödens motsats - Roberto Saviano (Italien)
Ungdomens bröd - Heinrich Böll (Tyskland)
Den röda soffan - Michèle Lesbre (Frankrike)

Envar

Envar av Philip Roth, utgiven av Albert Bonniers Förlag, 2008.

"Ålderdomen är inte en kamp - ålderdomen är en massaker." (sidan 165) Detta är kontentan av Philip Roths tjugosjunde roman - Envar. I inledningen av boken får vi ta del av de anhörigas tankar och känslor i samband med huvudpersonens begravning, därefter får vi följa huvudpersonen från barndomen i faderns ur- och juvelerarbutik till ålderdomen då han slutligen förlorar kampen mot sjukdom och lidande. Vi får ta del av huvudpersonens berättelse om sina äktenskap, sina barn och sin svårighet att stå emot sexuella frestelser. Mot slutet får vi också läsa om huvudpersonens alla kontakter med vården, om komplicerade ingrepp och om hans tankar kring döden.

Skildringen av huvudpersonen i Envar är oerhört bra. Fram träder en man som slits mellan att vilja försonas och vilja försvara sig. Han försöker ärligt granska sig själv, han uttrycker ånger över vissa val han gjort i livet som sårat andra, han erkänner sin bitterhet och avundsjuka mot den kärnfriske äldre brodern och han försöker se sina bevekelsegrunder som de är. Men när det gäller relationen till sönerna tar det stopp. Då vill inte den äldre mannen alls bära ansvaret för sitt misslyckade föräldraskap längre, då framträder i stället en tämligen oförsonlig, hård, aggressiv attityd.

Romanens språk är lättläst och fullständigt fritt från sentimentala floskler, det finns ett driv i texten som gör att man har svårt att lägga ifrån sig boken. Det rena, enkla språket kombinerat med den osminkade skildringen av huvudpersonen gör Envar till en mycket läsvärd roman. Resan mot det obevekliga slutet är smärtsamt att ta del av, skildringen av kroppens förfall och slutliga svek väcker känslor av sorg och vrede hos mig. Där författaren Philip Roth lyckas vara helt konsekvent i sin skildring av ålderdomen, ryggar läsaren jag tillbaks och vill helst inte veta allt.

Förr eller senare är det väl ändå dags att ge Nobelpriset till en amerikan, då borde Roth ligga bra till.

tisdag 13 oktober 2009

Kulturfyran om Nobelpris

Kulturbloggens Kulturfyra om Nobelpriset vill jag givetvis besvara. Jag är ju lite (eller ganska mycket) mallig över att jag för första gången läst en pristagare innan denne fick priset :-) Extra roligt var det så klart att vi hade med Herta Müller under vårens litteraturdiskussioner på min och andras bloggar..


1. Har du läst något av Herta Müller som fick Nobelpriset i litteratur?
Jag läste Hjärtdjur i våras. Den var oerhört krävande och givande.

2. Hur många Nobelpristagare i litteratur har du läst böcker av?
31 stycken vet jag att jag har läst. Möjligen är det några fler, men jag räknar inte dem. Jag har för avsikt att så småningom läsa alla pristagarna.

3. Har du någon favorit som du skulle vilja fick Nobelpriset?
Det finns många författare som är heta kandidater i mitt tycke. Många av toppnamnen på Ladbrokes lista så klart, men även t ex Maryse Condé och Ian McEwan. Eller varför inte en norrman, Per Petterson gillar jag. Jag läser inte mycket poesi, men önskar naturligtvis att Tranströmer skall få priset.

4. Och varför inte: en favorit i repris: Vilken bok läser du just nu?
Älskade av Toni Morrison.

Bolero

I Le Clézios nya bok Hungerns visa hänvisas flera gånger till det fantastiska musikstycket Bolero av Ravel. Här är ett ytterligare ett sätt att gestalta denna rytm, detta crescendo.

måndag 12 oktober 2009

Nu och då

"När jag nu sitter här ... och jag blickar tillbaka, har varje rörelse genom landskapet den gången färgats av det som kom efteråt, och det ena kan inte skiljas från det andra. Och när någon säger att det förgångna är ett främmande land; att de gör saker annorlunda där, så har väl också jag känt på det viset under större delen av mitt liv därför att jag varit tvungen, men jag känner inte längre så. Om jag bara koncentrerar mig, kan jag gå in i minnets lager och leta fram rätt hylla med rätt film och försvinna in i den och i min kropp ännu känna den ridturen genom skogen med min far..."

Tematrio - Kina

Den 1/10 var det Kinas nationaldag, men här på bloggen missades detta p g a att allt fokus var på Nobelpriset. Men, bättre sent än aldrig; denna veckas Tematrio handlar således om kinesisk litteratur.


Berätta om tre böcker/romaner/texter skrivna av kinesiska författare eller som utspelar sig i Kina!


Jag väljer att helt fokusera på barnböcker denna vecka.

1. Mina i Kina av Anna Höglund är en liten söt, men även allvarlig bok som handlar om att söka sin identitet och hitta sin egen plats i världen. Björnen Mina hittar en bok och läser om livet i det gamla Kina och känner att hon bara måste åka dit. Men när hon kommer till Kina är det inte riktigt som hon tänkt sig... Det här är en mycket fin bok som rymmer oerhört många kloka insikter om livets och kärlekens villkor.

2. Den magiska penseln av Julia Donaldson med illustrationer av Joel Stewart är en mycket vacker, poetisk saga skriven på rim. Den handlar om flickan Shen, som en dag får en magisk pensel av en gammal man. Med den blir allt hon målar verkligt. Som i alla klassiska sagor förmedlas att barns list kan övervinna de vuxnas makt. Berättelsen åskådliggör också skapandets och konstens inneboende styrka.

3. Det var en gång en snövit björn av Margaret Greaves med illustrationer av Beverly Gooding är ursprungligen en mycket vacker, sorglig kinesisk legend. Berättelsen handlar om hur de vita pandorna fick sina svarta fläckar, om osjälvisk kärlek och vänskap. Boken rekommenderas för lite äldre barn, som inledning till ett samtal om döden.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 11 oktober 2009

Lästa Nobelpristagare

Snowflake gjorde en lista över lästa Nobelpristagare och flera andra hängde så klart på. Kanske är listorna helt ointressanta för flertalet, men för oss som försöker läsa alla Nobelpristagarna är det intressant att se vad vi läst och inte läst.

1901 - Sully Prudhomme
1902 - Theodor Mommsen
1903 - Bjørnstjerne Bjørnson - Fadern ur Nobeller
1904 - Frédéric Mistral
        - José Echegaray y Eizaguirre
1905 - Henryk Sienkiwicz
1906 - Giosue Carducci
1907 - Rudyard Kipling
1908 - Rudolf Eucken
1909 - Selma Lagerlöf - Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Jerusalem, Herr Arnes penningar, Kejsarn av Portugallien, Gösta Berlings saga, Julklappsboken ur Nobeller, En herrgårdssägen
--------------------------------------------------
1910 - Paul von Heyse - L'Arrabiata ur Nobeller
1911 - Maurice Maeterlinck
1912 - Gerhart Hauptmann
1913 - Rabindranath Tagore
1914 - Inget pris delades ut
1915 - Romain Rolland
1916 - Verner von Heidenstam
1917 - Karl Gjellerup
        - H. Pontoppidan - Idyll ur Nobeller
1918 - Inget pris delades ut
1919 - Carl Spitteler
--------------------------------------------------
1920 - Knut Hamsun - Svält
1921 - Anatole Fance
1922 - Jacinto Benavente y Martinez
1923 - William Butler Yeats
1924 - Wladyslaw Reymont
1925 - George Bernard Shaw
1926 - Grazia Deledda Madesani
1927 - Henri Bergson
1928 - Sigrid Undset - Kristin Lavransdotter
1929 - Thomas Mann
--------------------------------------------------
1930 - Sinclair Lewis
1931 - Erik Axel Karlfeldt
1932 - John Galsworthy
1933 - Ivan Bunin
1934 - Luigi Pirandello
1935 - Inget pris delades ut
1936 - Eugene O'Neill
1937 - Roger Martin du Gard
1938 - Pearl Buck
1939 - Frans Eemil Sillanpää
--------------------------------------------------
1940 - Inget pris delades ut
1941 - Inget pris delades ut
1942 - Inget pris delades ut
1943 - Inget pris delades ut
1944 - Johannes Vilhelm Jensen
1945 - Gabriela Mistral
1946 - Hermann Hesse - Siddharta
1947 - André Gide
1948 - Thomas Stearns Eliot
1949 - William Faulkner
--------------------------------------------------
1950 - Bertrand Russell
1951 - Pär Lagerkvist - Barabbas, Gäst hos verkligheten, Dvärgen
1952 - François Mauriac
1953 - Winston Churchill
1954 - Ernest Hemingway - A Farewell to Arms, Och solen har sin gång, Den gamle och havet
1955 - Halldór Kiljan Laxness
1956 - Juan Ramón Jiménez
1957 - Albert Camus - Pesten, Främlingen
1958 - Boris Pasternak
1959 - Salvatore Quasimodo
--------------------------------------------------
1960 - Saint-John Perse
1961 - Ivo Andric
1962 - John Steinbeck - Öster om Eden
1963 - George Seferis
1964 - Jean-Paul Sartre (avböjde priset)
1965 - Michail Solochov
1966 - Samuel Yosef Agnon
        - Nelly Sachs
1967 - Miguel Angel Asturias
1968 - Kawabata Yasunari
1969 - Samuel Beckett - Murphy
--------------------------------------------------
1970 - Alexander Solsjenitsyn - Att andas ur Nobeller, En dag i Ivan Denisovitjs liv
1971 - Pablo Neruda
1972 - Heinrich Böll - Ungdomens bröd
1973 - Patrick White - Tant Theodora
1974 - Eyvind Johnson - Stad i ljus
        - Harry Martinson - Nässlorna blomma, Aniara
1975 - Eugenio Montale
1976 - Saul Bellow
1977 - Vicente Aleixandre
1978 - Isaac Bashevis Singer
1979 - Odysseus Elytis
--------------------------------------------------
1980 - Czeslaw Milosz
1981 - Elias Canetti
1982 - Gabriel García Márquez - Översten får inga brev, Tisdagssiesta ur Nobeller
1983 - William Golding - Flugornas herre
1984 - Jaroslav Seifert
1985 - Claude Simon
1986 - Wole Soyinka
1987 - Joseph Brodsky
1988 - Naguib Mahfouz - Midaqq-gränden, Två berättelser ur Nobeller
1989 - Camilo José Cela - Pascal Duartes familj
--------------------------------------------------
1990 - Octavio Paz
1991 - Nadine Gordimer - Amnesti ur Nobeller
1992 - Derek Walcott
1993 - Toni Morrison - De blåaste ögonen
1994 - Kenzaburo Oe
1995 - Seamus Heaney
1996 - Wislawa Szymborska
1997 - Dario Fo
1998 - José Saramago
1999 - Günter Grass
--------------------------------------------------
2000 - Gao Xingjian - En ensam människas bibel
2001 - Vidiadhar Surajprasad Naipaul
2002 - Imre Kertész - Mannen utan öde
2003 - John Maxwell Coetzee - Onåd
2004 - Elfriede Jelinek - De övergivna (text om Fritzl)
2005 - Harold Pinter
2006 - Orhan Pamuk - Snö
2007 - Doris Lessing - Det femte barnet, Ben, ute i världen
2008 - Jean-Marie Gustave Le Clézio - Afrikanen, Hungerns visa
2009 - Herta Müller - Hjärtdjur

Mitt livsprojekt är som sagt att läsa alla, men det går rätt långsamt, måste jag medge. Hittills har jag bara läst 31 Nobelpristagare. I bokhyllan finns romaner av ytterligare ett 10-tal, och ungefär lika många finns i novellsamlingar. Men, jag lyckas ofta prioritera annan läsning, t ex av kommande pristagare.

Mer och mer

För att fira Nobelprisveckan blev den en beställning på Bokus ...

Philip Roth - Envar 42 kr
Ismaïl Kadaré - Aprils frusna blommor 152 kr
Amos Oz - Hur man botar en fanatiker 30 kr
Sofi Oksanen - Stalins kossor 156 kr
Astrid Lindgren - Kati i Amerika 87 kr
Astrid Lindgren - Kati på Kaptensgatan 87 kr
Astrid Lindgren - Kati i Paris à 87 kr

... och sedan en reabeställning på AdLibris.

Alaa Al-Aswany - Yacoubians hus 49 kr
Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general 19 kr
Roddy Doyle - Kvinnan som gick in i dörrar 19 kr
Anne Tyler - Ett amatöräktenskap 19 kr

lördag 10 oktober 2009

Kärlek, vänskap, hat

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.

Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.

Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.

fredag 9 oktober 2009

Nobel-alfabetet - M

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven M (givetvis).

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. När Herta Müller igår presenterades som ny Nobelpristagare, blev jag mycket glad. Jag läste hennes roman Hjärtdjur i våras och blev mycket tagen av den. Hjärtdjur speglar författarens upplevelser av hot, övervakning och repressalier på ett smärtsamt vackert sätt. Romanens fragmentariska, sönderslagna, sönderfallande sammanhang och den ibland svåråtkomliga symboliken åskådliggör hur ett långvarigt förtryck och rädsla påverkar människans sätt att tänka och uttrycka sig. Müller fick Nobelpriset 2009.

Akademiens motivering:

"som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap".

2. En författare som emellanåt nämns i Nobelprissammanhang, dock i alltför låg grad, är Alice Munro. Munro skriver företrädesvis noveller och tonfallet i dem präglas av svårfångad melankoli, stor närhet och realism. Den novellsamling jag läst, Kärlek, vänskap, hat, handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Min motivering:

"för att i novellens begränsade form med skärpa genomlysa mänskliga relationer och livets oförutsägbarhet."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om

Men, hallå-å...

Barack Obama får Nobels Fredspris. Jag säger som dottern när hon inte förstår och vill protestera: Men, hallå-å. Är det inte meningen att man ska åstadkomma något innan man får priset? Att ha för avsikt att... o s v brukar väl inte räcka? Nej, jag är ledsen, men detta tycker jag är ett oerhört korkat val. Liksom de flesta svenskar gladdes jag åt att Obama vann presidentvalet, det kändes hoppfullt p g a hans åsikter och det kändes stort med en (delvis) afroamerikansk president. Men skulle man inte kunna vänta med att ge honom fredspriset tills det blir fred i Irak och Afghanistan, eller åtminstone tills USA inte deltar i krigen?

Läs mer i Aftonbladet, DN, SvD.

Andra bloggar om

Nobel-alfabetet...

I stället för att förbereda ett inlägg till idag, blev jag så klart sittande framför datorn för att läsa om Herta Müller i går kväll. Tyvärr missade jag allt roligt på TV för vi fick problem med sändningen!

Men, vi fortsätter väl med Nobel-alfabetet, det kommer ju fler år... Kanske kan vi t o m påminna Akademien om författarskap vi anser att de glömt bort. En ny bokstav kommer således i eftermiddag, nu måste jag faktiskt till jobbet.

torsdag 8 oktober 2009

Lite om Herta

Herta Müller föddes 1953 i den lilla tysktalande byn Nitzkydorf utanför Timisoara (Transsylvanien). Med sina självbiografiskt färgade romaner skildrar Herta Müller den tyska minoritets-befolkningens liv i Ceauşescus Rumänien, och anpassningen till de extrema förhållandena där. Hennes sätt att gestalta förtryck, förföljelse och diktaturens intrång i människan på ett vackert, poetiskt språk är unikt. På grund av sin kritik mot regimen tvingades Herta Müller i landsflykt 1987, och hon är numera bosatt i Berlin.

Hjärtdjur speglar författarens upplevelser av hot, övervakning och repressalier på ett smärtsamt vackert sätt. Romanens fragmentariska, sönderslagna, sönderfallande sammanhang och den ibland svåråtkomliga symboliken åskådliggör hur ett långvarigt förtryck och rädsla påverkar människans sätt att tänka och uttrycka sig.

Läs mer om Herta Müller och hennes fantastiska författarskap i SvD:s fina artikel med titeln Herta Müllers språk trotsar ofriheten. Även i DN finns en intressant artikel om varför Herta Muller skriver med titeln Jag skrev för att jag var rädd.

Läs andra bloggares inlägg om

Äntligen!

Nobelpriset i litteratur år 2009 tilldelas den tyska författaren Herta Müller
"som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap".

För första gången har jag lyckats läsa en författare innan denne fick Nobelpriset. Att det dessutom blev en författare jag tycker mycket om gör saken ännu bättre. Och en del av er förstår säkert hur nöjd jag är över att hennes Hjärtdjur fanns med som reselektyr under Jorden Runt-resan. Vi har ju både läst och diskuterat Herta Müllers författarskap på olika bloggar under våren/sommaren.

När jag föreslog Herta Müller som Nobelpristagare i utmaningen Nobel-alfabetet för några veckor sedan skrev jag detta:

En författare som ofta nämns i Nobelprissammanhang, och bl a i fjol var Babels favorit, är Herta Müller. I våras läste jag hennes roman Hjärtdjur. Handlingen utspelar sig i Rumänien under Ceauşescus förtryckarregim. Berättelsens fokus är på fyra unga vänner, som längtar efter frihet. Berättarstilen är poetisk, vacker, symbolisk och fragmentarisk. Hjärtdjur är en kort roman på c:a 200 sidor, men trots det lilla formatet innehåller den mycken klarsynthet, hoppfullhet, hopplöshet och tragik.

Min motivering:

"för att med en skör, poetisk språkdräkt gestalta förtryckets förgörande effekt."

Jag har tidigare skrivit om Herta Müller här, här och här.

Om Hjärtdjur skrev även följande följande resenärer:

Bagateller och huvudsaker
Bokmania
Camillas blogg
En bok flera böcker
Ett eget rum
H:s alias Violens boksida
Hermia says
Ingrids boktankar
Lyrans Noblesser
Midnattsseminariet
Paulas bokblog
Sofies Place
Tassande en liten kaffekopp

"Hur skulle man egentligen leva, frågar jag mig, för att passa ihop med det man just tänker." (ur Hjärtdjur, sid 60)