Läslistor

tisdag 2 juni 2009

Kvinnan i Jerusalem (repris)

Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

Den (eventuellt) vackra Yulia dödas i ett självmordsattentat på en marknad i Jerusalem och den enda identifikationshandling man hittar är ett lönebesked från ett stort bageri. Ingen anhörig hör av sig, ingen tycks veta vem kvinnan var. Detta leder till en skandalartikel i en liten veckotidning, vari arbetsgivaren anklagas för att vara omänsklig och nonchalant. Företagets ägare tar mycket illa vid sig och beordrar sin Personalchef att göra allt för att ställa till rätta. Personalchefen, som har ett trassligt privatliv, blir alltmer uppslukad av den vackra (?) Yulias öde. Det är något mystiskt med hennes anställning på bageriet och många frågetecken kring hur hon ska kunna identifieras. Varifrån kom kvinnan? Varför befann hon sig i Jerusalem? Då kvinnan identifierats får Personalchefen i uppdrag att eskortera hennes kvarlevor till hemlandet. Denna äventyrliga resa företas i sällskap av murveln som skrivit skandalartikeln, vars uppgift nu är att bevittna och gestalta företagets engagemang och omsorg. Under resan inträffar händelser som förändrar Personalchefens/Emissariens syn på kärleken, livet och Jerusalems roll i världen.

Det här är en humoristisk, absurd historia med många bottnar. På ett djupare plan handlar den om mänsklig identitet och om staten Israels identitet. Författaren betonar detta genom att endast kalla den avlidna och staden Jerusalem vid namn. Alla andra personer beskrivs utifrån deras yrke eller sociala ställning. Lite i förbifarten framkommer kritik mot staten Israels behandling av sina arabiska invånare. Mot slutet fastslås dock att Jerusalem är en stad som tillhör alla, vilket tydligt visar författarens politiska inställning. Även huvudpersonen förändras under resans gång. Inledningsvis är han en tämligen strikt, kylig man med militär bakgrund, mot slutet har hans känsloliv utvecklats och präglar nu i högre grad personligheten.

Historien är mycket originell och påminner i upplägget om en gåtfull, spännande thriller. Jag hade svårt att lägga från mig boken, ville hela tiden läsa lite till. Tempot är högt, språket är enkelt och opretentiöst. Detta är en historia som både engagerar och roar, begynnelsen och undertonen är tragisk, men de absurda händelserna mot slutet ledde till en hel del fnissanden.

Man nämner ibland Yehoshuas namn i Nobelkandidatsammanhang. Jag har bara läst Kvinnan i Jerusalem ännu, men den boken gav verkligen mersmak. Det här är en roman jag gärna rekommenderar.

(Äldre recension i repris.)

6 kommentarer:

  1. Den här boken låter väldigt spännande, blir nog mitt förstahandsval för Mellanöstern.

    SvaraRadera
  2. Hoppas du kommer att tycka om den :-)

    SvaraRadera
  3. Hoppas att den fångar dig mer mot slutet, Ivana.

    SvaraRadera
  4. Nu har jag läst boken, jag tyckte att den var bra, men inte humoristisk! Jag tyckte snarast att den var oerhört ångestframkallande!

    SvaraRadera
  5. Läser på SR:s sida om författaren:
    Abraham B Yehoshua, född 1936 i Jerusalem, hör till Israels främsta författare. Fem av hans böcker finns översatta till svenska, sen tidigare, och nu kommer romanen ”Kvinnan i Jerusalem” - om en kvinna som omkommer i ett terrorattentat, en personalchef, som får hennes ”ärende” på halsen - och blir människa på kuppen. För Abraham Yehoshua menar att en människa kan lära sig att visa medkänsla, även under de värsta omständigheterna.

    Lite av det här kände jag också när jag läste boken, den handlar mycket om personalchefens utveckling:
    Boken visar också på hur ett medelålders aningen misslyckat liv (skillsmässa, tråkigt enahanda jobb, återflyttande till mamma, sökande av kärlek på stadens barar osv) återfår sin mening. En slags utvecklingsroman för 40+ are.

    Det kanske är så enkelt, någon har skrivit att det kändes bra att någon visade en anonym död kvinna så mycket intresse, kanske det är hela bokens mening???

    SvaraRadera
  6. Jag tyckte att det var intressant att följa Personalchefens personliga utveckling och nog är det väl viktigt att skriva om medkänsla och engagemang i de anonyma döda.

    SvaraRadera