Läslistor

onsdag 25 mars 2009

På Chesil Beach

På Chesil Beach av Ian McEwan, utgiven av Ordfront, 2007.

Året är 1962. Ännu lever stora delar av England kvar i ett viktorianskt imperium. Den nya tiden med sexuell revolution och rock'n'roll står för dörren - men den är ännu inte här. Ett ungt par, Edward och Florence, har just gift sig och ska fira sin bröllopsnatt på ett litet hotell vid Chesil Beach i Dorset. De är mycket lyckliga, de vet att de älskar varandra och passar bra ihop. Samtidigt är de båda, av olika orsaker och tillfälligheter, oskulder och nervösa inför den kroppsliga föreningen. Men, medan Edward i hög grad ser fram mot föreningen, fasar Florence för den.

Författaren tecknar ett porträtt av två unga människor, som väcker stor ömhet hos mig. Via tillbakablickar får vi ta del av deras livshistoria, drömmar och förväntningar. Edward växer upp i en arbetarfamilj, med en hjärnskadad mor. Trots svårigheterna framträder bilden av en kärleksfull barndom. Som ung har Edward ett hetsigt temperament och hamnar lätt i slagsmål. Florence växer upp i en familj ur samhällets högre skikt. Föräldrarna och deras relation utstrålar distans och kyla. Författaren antyder också en tänkbar orsak till Florences sexualskräck, på ett sätt som gör att läsaren (medvetet eller omedvetet) kan välja att antingen ta till sig eller bortse från denna förklaring.

Både Edward och Florence har stora svårigheter att kommunicera, att våga vara sig själv och uttrycka sin behov. Edward har lätt att ta till nävarna när saker blir svåra och Florence flyr in i musikens värld. Denna oförmåga att tala med varandra och konsekvensen av att inget göra, är ett genomgående tema i boken.

Det är svårt att recensera en bok där språket är en så bärande del; mina ord om boken är så plumpa i jämförelse med författarens poetiska text. Romanens språk är precist och nyanserat. Och berättelsens tempo tycks även de återspegla händelserna; den börjar lite trevande, övergår i en intim, näst intill njutningsfull upplevelse av närhet till de unga tu, och avslutas med en enorm, abrupt tempostegring.

Sammanfattningsvis är detta en helt underbar kortroman om två unga människor som står inför ödesdigra val. Språket är fantastiskt och boken är av sträckläsningskaraktär. Efter att nu ha läst två böcker av författaren tycker jag att han håller Nobelpriskvalitet.

2 kommentarer:

  1. Det skulle verkligen vara spännande att höra vad du tycker om Enduring Love (eller Kärlekens raseri som den av någon förunderlig anledning har fått heta på svenska) om du någon gång läser den. Av de fem McEwan jag hittils har läst är den min favorit.

    SvaraRadera
  2. Det var en udda översättning. Men jag ska läsa boken. Och fler därtill :-)

    SvaraRadera