Läslistor

tisdag 17 februari 2009

Selma Lagerlöf - En herrgårdssägen

En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.

Gunnar Hede studerar på universitetet i Uppsala och planerar att därefter återvända hem som brukspatron på familjegården Munkhyttan. Gunnar är inte medveten om att familjen kommit på obestånd och riskerar att förlora gården. I stället för att studera ägnar han sig åt att spela fiol. När Gunnar uppdagar sanningen om familjens ekonomiska situation överger han studierna och ger sig ut att tjäna pengar som gårdfarihandlare. Han köper en flock getter för att sälja vidare, men dessa dör under svåra lidanden i en snöstorm. Detta sätter djupa spår hos Gunnar. Då fästmön strax därefter slår upp förlovningen förlorar Gunnar förståndet. Den föräldralösa Ingrid, växer upp i ett kärlekslöst fosterhem. Hon bär på minnet av hur hon en gång träffade en underbar student som förstod henne. Den tokige "Getabocken" räddar Ingrid ur hennes grav, där hon ligger skendöd. Då Ingrid slutligen förstår att "Getabocken" är hennes älskade Gunnar lyckas hon med kärlekens makt frigöra honom från det mörker som omger hans själ.

Som alltid är Selmas huvudpersoner detaljerat och trovärdigt skildrade. De väcker läsarens intresse och engagemang. Vidare gestaltar Selma vansinnets inneboende logik på ett mästerligt sätt. I början ter sig galenskapen som en välsignelse, men så småningom kommer den att präglas av stark ångest. Selma skildrar också på sitt sätt hur effektiv psykoterapi bör bedrivas. Det krävs kärlek och vilja att se den galnes värld, och för att bli fri från vansinnet måste patienten våga minnas, bearbeta de traumatiska minnena och skapa sammanhang i sitt liv.

Även andra "karaktärer" i berättelsen är mycket intressanta. Fru Sorg beskrivs på ett mycket träffsäkert vis. I berättelsen finns också de lite dumdryga personerna, som hånar den som skiljer sig från mängden. Här finns också de som vill göra gott, men mest för syns skull... I romanen finns flera teman som ofta återfinns i Selmas berättelser, t ex tron på kärlekens makt.

Språket i denna korta roman är enkelt, flödande och vackert. Selma skildrar naturen så att jag kan förnimma den och hon berättar om övernaturliga händelser på ett sätt som gör att jag (nästan) kan tro på dem.

Jag tycker inte att En herrgårdssägen håller riktigt samma klass som Jerusalem, men den är klart läsvärd, framför allt p g a dess psykologiska trovärdighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar