Läslistor

onsdag 31 december 2008

Årets ditt och datt & ett Nyårslöfte

2008 års bästa

Det var verkligen inte lätt att välja ut en bok som årets bästa. Barabbas och Mina drömmars stad brukar jag ofta nämna när jag pratar om den allra bästa litteraturen. Men jag väljer att ändå utse Mannen utan öde av Imre Kertész till årets bästa bok. Jag läste/lyssnade på den två gånger med några månaders mellanrum och blev oerhört berörd. Mannen utan öde är en självbiografisk berättelse om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag. Mästerligt! Dessutom tas här upp viktiga frågeställningar kring människans fria vilja och möjlighet att påverka sin livssituation.


 2008 års överraskning

Att utse årets överraskning är däremot ganska lätt. Jag började läsa Den gamle och havet av Ernest Hemingaway med stor tvekan och misstro. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli hänförd av en bok om en gammal gubbe och en fisk. Men, det blev jag. Till det yttre handlar berättelsen om fiskaren Santiago som får en stor och stark svärdfisk på kroken. En kamp på liv och död inleds. Berättelsen är enkel, men samtidigt storslagen. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet. Det här är en tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva. Jag lyssnade på boken och uppläsningen av Max von Sydow är magnifik.


2008 års omläsning

I år läste jag Vibeke Olssons Molnfri bombnatt för tredje gången. Jag tror inte att det var för sista gången. Hedwig Hannelore Maurer föds 1922 i Mainz. Under hennes barndom växer sig den nationalsocialistiska rörelsen stark, vilket oroar hennes föräldrar som är socialdemokrater. För Hedwig är situationen komplicerad; hon vill vara lojal med sina föräldrar samtidigt som hon vill passa in i samhället och vara lik sina jämnåriga kamrater. Efter nazisternas maktövertagande interneras Hedwigs far och Hedwig blir kär - i en SS-man. Molnfri bombnatt är en historia om människans grundläggande behov av samhörighet och delaktighet. Det är en mycket gripande och viktig berättelse


2008 års vackraste

Texten i Nässlorna blomma av Harry Martinson måste vara något av det vackraste som skrivits i vårt land. Språket är poetiskt, vardagsnära och naket. Miljöskildringarna lockar och drar mig in i berättelsen. Nässlorna blomma är en självbiografisk roman om ett oönskat barns kamp för att överleva. Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen. Martin förlorar kontakten med sina systrar, hans ensamhet tycks vara oändlig. För att stå ut tar Martin sin tillflykt till drömmarnas värld och till skolarbetet. Delar av romanen är hjärtskärande att läsa, men samtidigt speglar den ett obändigt hopp.


2008 års bottennapp

Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg måste vara något av det obehagligaste som skrivits. Tvillingarna Jannis och Sonya utsätts för ohyggliga, upprepande kränkningar under uppväxten. Som vuxna lever de åter tillsammans och driver ett café i en by vid havet. Bland gästerna finns en ensamstående kvinna med en dotter i elvaårsåldern. Jannis och Sonya identifierar sig med all den ondska de erfarit och driver allt till sin spets. Jag har tidigare både läst, och som terapeut lyssnat på, berättelser om utsatthet, övergrepp och ondska, men denna bok kunde jag inte läsa ut. Språket och uppbyggnaden av berättelsen är oklanderlig, men innehållet för obehagligt att kunna ta till sig på ett seriöst sätt.


2008 års nyhet

Jag har tyvärr aldrig lyckats förstå tjusningen med lyrik. Men jag köpte ändå Stulna juveler av Kristina Lugn och måste medge att jag där hittade en del som var både fyndigt och tänkvärt. Dikterna handlar ofta om den lite slitna vardagen, men så plötsligt glimmar en formulering till som gör att man ser något nytt. Mycket allvar och en hel del galghumor. Dessutom hittade jag ett citat jag numer ofta använder mig av:

"Det finns en massa kvinnor i min ålder som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva", ur Hundstunden.


Löfte inför 2009

Nästa år ska jag läsa. Just det, jag ska läsa en massa böcker. Många av dem kommer att vara bra, men en del mediokert slinker nog också ned. Fast jag ska inte läsa ut böcker jag inte tycker om. Men läsa, det ska jag. Jag ska också köpa mängder av böcker. Säkerligen fler än jag köpte i år, eftersom jag höll igen under första halvan av året. Nästa år ska jag inte hålla igen. Jag ska också sälja mina CD-böcker så jag får mer plats i bokhyllan för riktiga böcker. CD-böcker ska jag låna på biblioteket. Förutom Tolkiens trilogi, den ska jag köpa i CD-format. Och i bokversion också. Kanske t o m båda översättningarna. Jag ska också börja handla på Amazon, kommer nog att införskaffa lite engelska klassiker på orginalspråk. Japp, läsa och köpa böcker, det ska jag göra nästa år.

GOTT NYTT ÅR!

tisdag 30 december 2008

Litteratur 2008

Nu ska här snackas statistik och grafik. Som ni kan se har jag återigen övat mig i att använda Excel och göra diagram. Övning ger färdighet sägs det, men jag var allt tvungen att ta om allt från början. Det jag lärt mig under hösten var som bortblåst.

Under året har jag läst 62 romaner (givetvis har jag också läst otaliga bilderböcker och en del facklitteratur, men det för jag ingen statistik över). Jag har under året försökt förändra mitt läsande, och jag har gjort ett ganska kräset urval. Majoriteten av det jag läst har varit "god" litteratur, som dessutom varit bra. Jag har läst en hel del klassiker, en del Nobelpristagare och en del "världslitteratur". Dessutom har jag bemödat mig att läsa fler manliga författare än jag brukar. Så låt oss nu se om siffrorna bekräftar min kvalitativa analys.

Ja, andelen lästa manliga och kvinnliga författare har definitivt förändrats. Detta hänger givetvis ihop med att jag läst fler klassiker och Nobelpristagare än jag brukar. De är ju till övervägande delen män.


Nästan en tredjedel av alla böcker jag läst under året är klassiker. Merparten av dessa är skrivna av svenska författare. Till mina favoriter hör Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Hjalmar Söderberg och Per Anders Fogelström.

Det jag söker i mitt läsande är känslomässiga upplevelser. Och känslan kan inte separeras från språket och kulturen. Individens tidiga känsloupplevelser lagras via ett språk och kan nås via språket. Detta är orsaken till att jag nästan enbart läser på svenska. De svenska orden når djupare känslomässiga lager än de engelska. Att dessutom dela den kulturella tillhörigheten med författaren förstärker djupet i upplevelserna. Delaktigheten blir större.

Men visst uppskattar jag även icke-svensk litteratur. Under året har jag läst några böcker av indiska författare som uppskattats i hög grad. Men majoriteten av de asiatiska böckerna är skrivna av kinesiska författare. Jag har ju ett alldeles speciellt intresse för just Kina. Bland de nordamerikanska författarna återfinns flera Nobelpristagare: Hemingway, Toni Morrison och Steinbeck. Nordiska deckare utgör en ganska stor del av den europeiska litteraturen, min favorit är Karin Fossum. En enda bok är skriven av en afrikan, Coetzee, och en enda bok är författad av brasilianska Clarice Lispector. Inte en enda bok från Australien har funnit sin väg till mitt hem i år.


Hur ser er statistik ut?

Etiketter

Pust, nu har jag äntligen gjort om etiketterna på min blogg. Jag tyckte att det blev ohanterligt att ha en enskild etikett för varje Nobelpristagare. En del av dem skulle troligen aldrig fått mer än ett enstaka inlägg. Nu har jag i stället försökt kategorisera utifrån geografisk tillhörighet. Då uppstår givetvis en hel del oförutsedda problem. Tänk om ändå författarna ville ha godheten att bo kvar i sina födelseländer! Men icke, de flyttar kors och tvärs runt hela jorden. Ska de då kategoriseras utifrån födelseland eller nutida boendeland? Jag har försökt att någorlunda konsekvent etikettera efter födelseland. Rushdie placeras således i Asien. Doris Lessing ställer dock till med problem. Hon är född i Asien, uppväxt i Afrika och numer boende i Europa. Hennes litteratur etiketteras dock som europeisk. Inkonsekvent? Japp, det är mitt mellannamn.

Dessutom tillstöter en del problem som orsakas av okunnighet. Min okunnighet. Och okunnigheten handlar om den arabiska litteraturen. Är boken skriven av en nordafrikansk författare får den två etiketter, dels Litt Afrika, dels Litt Arabisk. Så långt inget problem. Men turkisk litteratur då? Är den arabisk? Ja, det är här min stora okunnighet uppenbaras, jag vet inte exakt vad som räknas till arabisk litteratur. Dock vet jag naturligtvis bättre än att dit räkna kurdisk eller persisk litteratur, den sammanblandningen ses inte med blida ögon. Men turkarna kanske inte alls heller är araber? Kan någon människa vara god och upplysa mig om hur det ligger till, tack.

Och hur är det med rysk litteratur? Hör den till Asien eller Europa? För närvarande räknas Solzjenitsyn som Asiatisk i min blogg, är det verkligen korrekt? Och israelen Yehoshua tillhör också Asien. För Israel ligger ju i Asien, i alla fall var det vad jag lärde mig i skolan för länge sedan. Fast de är ju med i Eurovisionsfestivalen???

Goda råd och upplysningar mottages tacksamt!

måndag 29 december 2008

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

I London börjar livet sakta återgå till det normala efter kriget, även om det fortfarande råder ransoneringstillstånd för en hel del varor. Det är nu 1946 och författaren Juliet Ashton letar efter ett tema till sin nya bok. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen. Han har hittat hennes namn och adress i en gammal bok och undrar om hon kan hjälpa honom att få tag på fler böcker av samme författare. I brevet nämner Dawsey också att han är medlem i Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, vilket väcker Juliets intresse. Juliet börjar brevväxla med Dawsey, som berättar om sina vänner och grannar och livet på ön under den tyska ockupationen. Juliet bestämmer sig för att skriva en bok om litteratursällskapet och börjar brevväxla med flera av medlemmarna. I takt med att Juliet lär känna medlemmarna i litteratursällskapet, växer hennes önskan att besöka sina nya vänner. Juliet beslutar sig för att resa till Guernsey för att få veta mer om människorna och om livet på ön under kriget. Denna resa kommer att förändra Juliets liv.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap handlar om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Många av dem har inte varit intresserade av litteratur tidigare, olika omständigheter mer eller mindre tvingar dem in i sällskapet. En av männen i sällskapet, en fiskare, finner kraft och styrka genom att läsa Shakespeare. Någon annan vill helst läsa kokböcker. På olika sätt hämtar människorna kraft i läsningen och hos varandra. Detta är en berättelse om vänskap, kärlek och böcker. Och kärleken till böcker. Roman är också fylld av referenser till litteraturens mästare som t ex Jane Austen och Oscar Wilde.

Boken är skriven i brevform, vilket kräver lite möda från läsarens sida innan man vet vilka alla är. Juliet är centrum i berättelsen och de flesta breven är till eller från henne. Hon brevväxlar med öborna, med sin bästa väninna och med sin förläggare. Trots formen får läsaren en mycket fyllig bild av Juliets liv och av livet på ön.

Guernsey befolkas av genuina människor, har sin beskärda del av excentriska original och de färgstarka personbeskrivningarna är en av romanens styrkor. Under de svåra åren sluter sig människorna samman och grannar hjälper varandra. Romanen genomsyras av författarinnans kärlek till och tron på den goda människan. Samtidigt skildras även fasansfulla krigshändelser på Guernsey och i koncentrationslägret Ravensbrück.

För mig har mötet med denna roman varit mycket givande. Dels har boken gett mig ny kunskap om, och insikt i, hur livet tedde sig under den tyska ockupationen, dels var det helt enkelt ett nöje att läsa den. Under stor del av tiden läste jag med ett leende på läpparna. Samtidigt finns dock ett djup i boken som gör epitetet "feel-good roman" helt missvisande. Skildringen av händelserna under kriget var mycket gripande och realistiska och jag blev starkt berörd av det jag läste. Sammanfattningsvis är detta en roman jag tycker att ni ska se till att läsa!

söndag 28 december 2008

Årets lästa Nobelpristagare

Året inleddes mycket ambitiöst med läsning av ett flertal Nobelpris-tagare och skapandet av denna blogg. Därefter har fokus måhända periodvis försvunnit ur sikte och annat har fångat intresset. Jag har ägnat mig åt omläsning av en hel del svenska, underbara klassiker (bl a av Per Anders Fogelström och Hjalmar Söderberg) och jag har även läst en del av årets böcker som generösa bokförlag - Alfabeta, Brombergs, Forum, Kabusa och Piratförlaget - givit mig som recensionsexemplar. Förhoppningsvis kanske detta lett till att jag läst någon framtida Nobelpristagare? Kanske Abraham B. Yehoshua?

Nåväl, åter till de som redan fått sina priser. Inalles har jag läst romaner och/eller noveller av 13 Nobelpristagare. Och många av dessa romaner är bland det bästa jag någonsin läst. Bland mina favoriter finns Mannen utan öde, Den gamle och havet, Jerusalem, Barabbas, Öster om Eden och Nässlorna blomma. Mannen utan öde lyssnade jag på två gånger under året, Krister Henriksson gör en fantastisk uppläsning, som kompletterar och förstärker texten. Denna bok måste naturligtvis läsas av alla. Även Coetzees Onåd är en fantastisk roman, som jag dock tror att jag behöver läsa en gång till. Boken provocerade mig mycket, väckte funderingar kring mäns och kvinnors ageranden och var i mångt och mycket rejält obehaglig. Men, tänkvärd. Besviken blev jag på Snö, av Pamuk, som jag tyckte var långrandig och ofokuserad.

Nästa år ska jag givetvis läsa minst lika många - för mig - nya Nobelpris-tagare. Jag har lite böcker på lager, bl a av José Saramago, Nadine Gordimer, Wole Soyinka, Saul Bellow och Eyvind Johnson. Vissa författare vill jag också läsa mer av, detta gäller t ex Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, Ernest Hemingway och Toni Morrison. Och jag tror att det är dags för omläsning av Camilo José Celas Pascal Duartes familj och William Goldings Flugornas herre.

Jag ska också specialstudera Ladbrokes lista och göra ett försök att läsa nästa års Nobelpristagare innan dennes namn annonseras. Men det är nog inte särskilt sannolikt att jag lyckas...

Här är en lista över årets lästa Nobelprisade litteratur:

Imre Kertész - Mannen utan öde

Ernest Hemingway - Den gamle och havet, Och solen har sin gång

Toni Morrison - De blåaste ögonen

Doris Lessing - Det femte barnet, Ben, ute i världen

J.M. Coetzee - Onåd

Selma Lagerlöf - Jerusalem, Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld", Julklappsboken ur Nobeller

Pär Lagerkvist - Barabbas, Dvärgen

John Steinbeck - Öster om Eden

Orhan Pamuk - Snö

Alexander Solzjenitsyn - Att andas ur Nobeller

Bjørnstjerne Bjørnson - Fadern ur Nobeller

Paul Heyse - L'Arrabiata ur Nobeller

Harry Martinson - Nässlorna blomma

Om ni orkat läsa ända hit, kan ni väl berätta vilka era favoriter är?


Andra bloggar om

fredag 26 december 2008

En karta över omöjlig längtan

En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy, utgiven av Bokförlaget Forum, 2008.

Denna mångfacetterade roman handlar om en bengalisk familj i tre generationer under den första hälften av 1900-talet. Som bakgrund till berättelsen ligger de stora förändringar som sker i samband med det brittiska styrets slut och den nya självständigheten. Berättelsen är indelad i tre delar, en del för varje generation. I början av 1900-talet flyttar den nygifte fabrikören Amulya med hustrun Kananbala från storstaden Calcutta till den lilla staden Songarh. Amulya bygger här upp en fabrik, som producerar mediciner och parfym av vilda örter. Han arbetar hårt för att avancera i ett land, som fortfarande styrs av engelsmännen. Kananbala känner sig dock ensam och isolerad, hon beklagar att hon som kvinna inte har något självbestämmande. Så småningom utvecklar hon tvångsmässiga, psykiska symtom. Amulya och Kananbala får två söner. Den yngre, Nirmal, blir som vuxen historiker och intresserar sig för Indiens mångtusenåriga kultur. Hans hustru avlider i barnsäng, då dottern Bakul föds, och flickan lämnas i farföräldrarnas vård. Bakul växer upp tillsammans med den kastlöse, föräldralöse pojken Mukunda, som av välgörenhet getts ett hem av Nirmal. I den sista delen möter vi Bakul och Mukunda i vuxen ålder och får följa Mukundas liv i ett Calcutta som präglas av motsättningar mellan hinduer och muslimer.

Den här romanen innehåller många berättelser. Samtidigt som vi följer en enskild familj, får vi också ta del av Indiens historia. Kolonialtiden med svårigheterna att leva underställda britterna skildras och läsaren får även ta del av de ohyggliga konflikter som utbryter mellan hinduer och muslimer vid självständigheten. I romanen beskrivs också kvinnans svårigheter att leva i ett strikt patriarkalt traditionellt samhälle, där fadern eller maken har total bestämmanderätt. Även kastväsendet med dess vedervärdiga utslagningsmekanismer skildras.

Språkmässigt är romanen helt fantastisk. Miljöskildringarna ger mig en känsla av att ha bevistat platserna och nog tycker jag mig känna lite kryddoft från boksidorna. Texten är lätt och lockande att läsa, man svävar nästan fram emellanåt. Personbeskrivningarna är helt makalösa. Med några, till synes, enkla penseldrag tar unika, intressanta karaktärer form. Med tiden utvecklas och förändras personerna, hela tiden på ett psykologiskt trovärdigt sätt. Dessutom tillåts personerna att vara både excentriska och melankoliska.

En karta över omöjlig längtan är också en gripande vacker kärlekshistoria som berättar om den till synes omöjliga kärleken mellan en kvinna av överklassen och en kastlös, fattig man. På ett medryckande sätt skildras både passionerad längtan efter kärlek och den mer vardagliga kärleken som växer fram då en man och en kvinna lever tillsammans. Även kärleken till barnen gestaltas, en kärlek som här kompliceras av sorg och saknad.

Det har varit ett stort nöje för mig att läsa En karta över omöjlig längtan. Romanen är fängslande och lättläst, samtidigt som den innehåller intressant kunskap om Indien. Jag tycker mycket om de färgstarka personskildringar jag kommit att förknippa med Indien genom denna roman och genom Rushdies Midnattsbarnen. Dessutom uppskattar jag den blandning av realism och magiskt tänkande som återfinns i berättelserna. Att läsa En karta över omöjlig längtan har väckt ett intresse för indisk litteratur hos mig och jag ser fram mot att läsa fler böcker av Anuradha Roy och andra indiska författare.

torsdag 25 december 2008

Harold Pinter


Den brittiske dramatikern och Nobelpristagaren Harold Pinter avled under gårdagen efter många års sjukdom, vid 78 års ålder.

Harold Pinter föddes 1930 och växte upp i arbetarkvarteret Hackney i London. Förfäderna var av judiskt ursprung, och hade invandrat till England vid sekelskiftet. I Hackney fanns få andra judar och Pinters utanförskap kombinerat med Andra världskriget och de antisemitiska stämningar som rådde, kom att prägla Pinters författarskap.

Pinter inledde sin karriär inom teatern som skådespelare. Han slog igenom stort som författare 1959 med Fastighetsskötaren, som ständigt sätts upp i nya versioner på teatrar världen över. Sammanlagt skrev Pinter ett 30-tal pjäser och över 20 filmmanus. Han har gav även ut ett större antal prosaverk och några diktsamlingar. Pinters dramatik behandlar ofta kommunikation, eller frånvaron av denna, i relationer. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 2005 med motiveringen att han "i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum".

Politiskt stod Pinter till vänster om Labour. På senare år rönte han stor uppmärksamhet för sitt starka engagemang mot Storbritanniens och USA:s krigföring i Irak.

Läs mer i SvD, DN, Aftonbladet och Expressen.

tisdag 23 december 2008

Midnattsbloggande om Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Alldeles strax tickar klockan över midnatt och det är Jul. Tänk att man kan vara så förtjust i detta ögonblick, trots att man numer inte längre är barn. (Inte ens så ung vuxen heller om man ska vara petnoga.) Men innan den magiska aftonen är här vill jag berätta lite om min sköna kväll. Allt är färdigt inför morgondagen och lilla dottern har till slut somnat. Hon hade svårt att komma till ro, väntar på farmor, farfar, mormor och Tomten.

Därefter har jag långbadat och påbörjat en ny bok Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Och 85 sidor in i boken är jag mycket förtjust i den. I början kändes den "bara" lite småmysig, men det har redan visat sig att den kommer att ta en mer allvarlig vändning. Romanen handlar om hur Guernseys litteratursällskap bildas under tyskarnas ockupation, under andra världskriget. Medan jag läser inser jag att jag här har fatala kunskapsluckor. Jag tror aldrig jag reflekterat över kanalöbornas situation under kriget. Och jag har faktiskt besökt både Jersey och den underbara lilla ön Sark. Nåväl, jag får väl se till att råda bot på denna brist snarast.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap handlar således om litteraturens och läsandets betydelse för en grupp människor som befinner sig i en extremt utsatt situation. Många av dem har inte varit intresserade av littertur tidigare, omständigheter tvingar dem mer eller mindre in i sällskapet. En av damerna som tidigare mestadels läst romantik-litteratur skriver senare i ett brev:
"När man läser en god bok förstörs lusten att läsa dåliga."
En av männen i sällskapet, en fiskare, finner kraft och styrka genom att läsa Shakespeare:

"För mig tycks det som att ju mindre han sa, desto vackrare blev det. Vet ni vilken av hans meningar som jag beundrar mest? Det är: "Dagens ljus har flytt, och mörkret nalkas". Jag önskar att jag hade känt till dessa ord den dag jag såg de tyska trupperna landstiga, flygplanslast efter flygplanslast - och gå iland från fartyg nere i hamnen! Det enda jag förmådde tänka var
Fan ta dem, fan ta dem, om och om igen. Om jag hade kunnat tänka orden: "Dagens ljus har flytt, och mörkret nalkas", skulle jag på något vis ha blivit tröstad och redo att gå ut och opponera mig mot omständigheterna - istället sjönk modet ända ner i skorna."Mer synpunkter på Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap kommer naturligtvis senare under helgdagarna. Jag hoppas verkligen att berättelsen håller hela vägen. Nu är det hög tid att krypa ner i sängen och invänta Tomten. Jag önskar er alla en frid- och fröjdefull Jul.

God Boklig Jul

Det blir möjligen inte så mycket tid för bloggande under morgondagen, men för övrigt har inte bloggen tänkt vila under helgerna. Jag har precis läst ut Anuradha Roys En karta över omöjlig längtan, recension kommer snart. Kan väl bara lite kort säga att det var en bok jag tyckte om.

Under julledigheten ska jag läsa Den heliga natten av Selma Lagerlöf och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Dessutom fortsätter jag att lyssna på Jan Guillous serie om Arn (för tredje gången).

Nästa år blir ett spännande litteraturår. Jag har köpt (och fått) mängder av intressanta böcker. Bl a ska jag läsa böcker av olika författare från Afrika och från USA. Dessutom fortsätter jag så klart att läsa svenska klassiker. Och det skulle inte förvåna mig om våra bokförlag fortsätter att ge ut böcker man får lust att läsa :-)

måndag 22 december 2008

Julklappstips: Nobelpris och Passioner

Här kommer årets sista julklappstips, om jag inte mot förmodan kommer på något riktigt bra tips i morgon. De här novellsamlingarna tycker jag är perfekta presenter, de passar i stort sett alla. Framför allt tycker jag att Nobeller skulle kunna passa till min svärfar och Passioneller passar min kusin som tycker om romantik. Om ni också har släktingar det är svårt att köpa klappar till, titta efter de här antologierna i er bokhandel.

 Nobeller - Noveller av Nobelpristagare utgiven av En bok för alla år 2007. Antologin är sammanställd av Gun Ekroth och den har tidigare sänts i radions P1.

Författarna presenteras utifrån när de erhöll sitt Nobelpris och, trots sitt lilla smidiga format, innehåller antologin noveller av inte mindre än 26 författare. Samlingen inleds med en högstämd novell av Björnstjerne Björnson och den avslutas med ett kapitel ur Orhan Pamuks Istanbul. Antologin innehåller noveller av namnkunniga författare som t ex Selma Lagerlöf, Pär Lagerkvist, John Steinbeck, Ernest Hemingway och Alexander Solzjenitsyn. Här finns också noveller av författare man inte idag hör så mycket om, t ex Elias Canetti, Luigi Pirandello, Henrik Pontoppidan och Patrick White.



 Passioneller - Små texter om stora känslor utgiven av En bok för alla år 2004. Antologin är sammanställd av Gun Ekroth och den har tidigare sänts i radions P1.

Den här lilla fina samlingen handlar om passioner och starka känslor och innehåller noveller av både svenska och översatta författare. Bland de svenska författarna kan nämnas Stig Dagerman, Göran Tunström och Torgny Lindgren. Bland de översatta författarna återfinnns Nguyên Huy Thiêp, Guy de Maupassant och Maeve Binchy. Här blandas många stilar från olika tidsepoker, med det gemensamt att alla noveller på något sätt handlar om passionerad kärlek. Vissa noveller berättar om hastiga uppflammande känslor, andra gestaltar sorg över förlorade passioner och längtan efter kärlek.

söndag 21 december 2008

Julklappstips: Julböcker

 Lilla Annas julklapp av Inger & Lasse Sandberg är en fin liten bok för de minsta. Lilla Anna vaknar tidigt på julaftons morgon och hittar ett paket i sin julstrumpa. Men när Anna öppnar paketet försvinner själva julklappen bland alla papper och snören. Långa Farbrorn och hans trolleri-titt-hål får lov att komma till undsättning. Enkel berättelse och fina, färgglada illustrationer. Passar från c:a 2 års ålder.

 Mamma Mu och Kråkans jul av Jujja Wieslander. Illustrationer av Sven Nordqvist. Det är dagen före julafton och Kråkan, som glömt bort detta, har inte packat in ett endaste paket till sig själv. Som tur är har han samlat på sig många saker som han gärna ger sig själv i present. Men sedan gäller det ju att invänta julafton också... En fin typisk Mamma Mu-berättelse, med underbara illustrationer. Passar från c:a 3 års ålder.

 Kajsa Kavat hjälper mormor av Astrid Lindgren. Illustrationer av Ilon Wikland. Kajsa bor med mormor i ett litet, behändigt hus. En dag strax innan jul ramlar mormor och fördärvar sitt ena ben. Hur ska det nu gå med julstöket? Och med alla polkagrisar som mormor ska sälja på torget? Det här är en charmig, gammaldags berättelse med fantastiska bilder. Passar förskolebarn från c:a 4 års ålder.

Pettson får julbesök av Sven Nordqvist. När Pettson och Findus är ute för att hugga en julgran halkar Pettson, landar på kälken och kraschar därefter rakt i en stengärdsgård. Pettson skadar sin fot och julen ser ut att bli bedrövlig. De har ingen gran och ingen julmat. Men Pettson och Findus bygger en gran och sedan kommer det fantastiska julbesöket. Relativt mycket text och innehåll som kräver vana att lyssna på berättelser. Passar äldre förskolebarn, från c:a 5 år.

Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren. Illustrationer av Ilon Wikland. Det är jul i Bullerbyn och alla barn hjälper till med förberedelserna. Pepparkakor bakas och gran hämtas, kläs och dansas kring. Julklappar lackas och öppnas och mycken mat äts. Detta är en idyllisk berättelse om traditionellt julfirande kombinerat med stämningsfulla, vackra bilder. Det är relativt lite text till bilderna och boken passar barn från c:a 3 års ålder.

lördag 20 december 2008

Hej då Horace

här. Jag kommer faktiskt att sakna Horace, och hoppas att han kommer att njuta av sin nya relativa anonymitet.
När Svenska Akademien idag avslutade arbetsåret med ett sammanträde i Börssalen i Gamla Stan, meddelade Horace Engdahl att han, på egen begäran, kommer att lämna sin post som ständig sekreterare den 1 juni 2009, exakt tio år efter hans tillträde. Beslutet att lämna uppdraget fattades redan i maj i år. Horace kvarstår dock naturligtvis som ledamot i Akademien. Då Horace slutat flyttar han och hustrun Ebba Witt-Brattström till Berlin, där hon har en gästprofessur i litteratur. Läs den fina, personliga intervjun med Horace

Ny ständig sekreterare blir historikern och författaren Peter Englund. Han är för närvarande Akademiens yngsta medlem. Peters genombrott som författare kom med boken Poltava, 1988. Den skildrar detaljerat slaget vid Poltava, 1709.

Första julklappen

Hm, ja årets första julklapp var till mig -- från mig. Titta ett så vackert pocketfodral jag fick. Det är gjort av Malin på Mallaching. Hon tar emot beställningar, fast nu får ni vänta tills efter helgerna. REKOMMENDERAS!


fredag 19 december 2008

O Helga Natt

Mer julstämning än med Jussi och O Helga Natt kan det inte bli. Och här behövs sannerligen lite julstämning. Efter en vecka med kräksjuka i familjen är julförberedelserna rejält försenade. Vi får nog slå ihop Jul- och Nyårsafton. Nej, skämt åsido, vi tar det lugnt och fixar det vi hinner. Det viktigaste är ju att mysa på Jul. Njut nu lite av denna underbara sång!

torsdag 18 december 2008

Julklappstips: Kapitelböcker

De här böckerna passar barn i ålder 5 till 8 år. Vad som passar varje enskilt barn beror naturligtvis på hur mycket barnet tidigare umgåtts med böcker.

 Kalabalik hos morfar Prosten av Eva Bexell är en lite gammaldags berättelse om prostens barnbarn som besöker mormor och morfar under jullovet. Lille Antons alla påhitt vänder upp och ner på tillvaron för en hårt prövad morfar och en mild, förstående mormor. Den här boken är mycket rolig och den har korta kapitel som passar bra att läsa vid sänggåendet. Boken har dessutom dråpliga illustrationer av Karin Stjernholm-Raeder, som passar texten perfekt.

Monstret i skåpet av Viveca Lärn handlar om Mimmi, som är nästan sex år. Hon har en dagbok där hon skriver om sin familj, sina kompisar på lekskolan och sitt liv. Framför allt skriver Mimmi om hemligheter och viktiga saker, som t ex att det finns ett Monster på frökens kontor. Boken är skriven på ett enkelt sätt om vardagliga händelser i mycket korta kapitel och den kan vara en bra bok att börja med när man ska övergå till kapitel-böcker. Roliga illustrationer av Eva Eriksson.

Stora Boken om Sandvargen av Åsa Lind. En dag när Zackarina gräver i sanden hittar hon den mycket sällsynta Sandvargen. Han är glittrig och sandgul och har funnits i evighet. Sandvargen blir Zackarinas bästa vän. Han har stort tålamod, gott om tid och han är aldrig rädd. Sandvargen säger kloka saker som "Verkligheten är ett mycket stort och märkligt ställe. Där händer faktiskt precis allting". Det här är en filosofisk bok som passar alla åldrar. Stora boken om Sandvargen är en fin samlingsutgåva som innehåller de tre böckerna om Sandvargen. Boken har expressiva, moderna illustrationer av Kristina Digman.

Det blåser på månen av Eric Linklater, från 1944. Dina och Dorindas pappa, major Rytter, ska resa bort till det farliga landet Bombardiet. Flickorna förmanas att vara snälla eftersom det blåser en ond vind på månen, som kan blåsa rakt in i hjärtat på den som är olydig. Och Dina och Dorinda försöker vara snälla, men eftersom vuxna inte alltid kan skilja på hjälpsamhet och ofog börjar en mängd underliga saker hända. Fantasifullt och spännande, mystiskt och magiskt. Det här är en mycket vackert inbunden bok med läsband och stämningsfulla, roliga illustrationer av Katarina Strömgård.

Det osynliga barnet av Tove Jansson innehåller titelberättelsen samt ytterligare ett antal korta historier. Här kan man läsa om Muminfamiljens första jul, om Mumintrollets obesvarade kärlek till en drake och naturligtvis om hur man gör en osynlig lite unge synlig igen. ALLA barn borde få läsa den här boken. Tove Jansson beskriver smärtsamma psykologiska skeenden på ett sätt som gör att barn kan ta till sig berättelserna och bearbeta sin egen livssituation. Hon lyckas med konststycket att förmedla den djupaste visdom på ett lättillgängligt, opretentiöst sätt.

Det susar i säven av Kenneth Grahame med illustrationer av E. H. Shepard är en vacker presentutgåva av en fantastisk klassiker från 1908. I boken får vi träffa den blyga, poetiska Mullvaden, den modiga Vattenråttan, den kloka, barska Grävlingen och dem skrytsamma, prylfixerade Paddan. Trots att invånarna i Paddeborg med omnejd i grunden är hemkära, lyckas de ofta förvilla sig ut på äventyrligheter. Denna bok innehåller en mängd humoristiska, spännande berättelser och dess text och illustrationer är fantasieggande och uttrycksfulla.

onsdag 17 december 2008

Bok.nu-tips

Den eminenta sidan Bok.nu har gett mig lite skräddasydda lästips, som jag blivit riktigt intresserad av. Godnatt Mister Tom och En liten kärlekssång av Michelle Magorian och Den stängda boken av Jette A Kaarsbøl är böcker som plockats fram för att passa just mig. Det flesta andra böcker som rekommenderas känner jag bättre till, men dessa är relativt okända för mig. Jag kommer dock ihåg att jag i somras funderade på att Tradera till mig Den stängda boken, men det blev aldrig av. Någon som läst böckerna och har lust att berätta lite?

måndag 15 december 2008

Årets oavslutade

De flesta av årets oavslutade böcker är ljudböcker. Nackdelen med ljudböcker är att man inte kan skumma ointressanta partier och därför blir det ibland olidligt långtråkigt att lyssna på dem. Eftersom jag dessutom ofta lyssnar på kvällen, somnar jag helt enkelt från böckerna. En del av de här omdömena är förmodligen mycket missvisande och orättvisa pga att jag varit trött, och ibland även sjuk, när jag läst/lyssnat.

Att jag postar listan med årets oavslutade när det är en halv månad kvar av året orsakas av att jag nu läser underbara romaner som definitivt kommer att bli utlästa (En karta över omöjlig längtan av Anuradha Roy och Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg).

Röda rummet av August Strindberg. Ja, men snälla August, jag har förstått hur oerhört spirituell, intelligent och ironisk du kan vara. Kan du nu skriva något om huvudpersonerna som jag orkar bry mig om?

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren. Ord, ord, ord. Ord, ord, ord. Tacka vet jag Hemingway.

Orlando av Virginia Woolf. ??????? Vad hände här? Är det samma bok jag lyssnade på för en stund sedan? Denna bok blev fullkomligt obegriplig då jag försökte lyssna på den halvslumrandes.

Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg. Fy så obehaglig. Och utifrån vad jag efteråt läst om boken av andra bloggare blev den bara värre och värre.

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Jag skulle tro att den här boken är bra, men jag orkar inte med denna tunga sorg just nu.

Brudgummen av Joyce Carol Oates (pseudonym Rosamond Smith). Usch så obehagligt det är med detta fokus på lemlästade, döda kvinnor. Det här var mitt första möte med JCO, men inte är det väl sådant hon brukar skriva?

Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät av Paulo Coelho. Tramsandlig prettosmörja.

lördag 13 december 2008

Barnklassiker med mera

Jag är just nu mycket intresserad av barnlitteratur och läser en hel del, både för dottern och för mig själv. Ser fram emot att kunna läsa kapitelböcker för henne om något år. Så i ett av årets sista paket från Bokus (ja, jag vet att det skulle bli det sista, men hmm det kommer nog att bli något/några paket till) fanns fina barnklassiker som Det susar i säven och Det blåser på månen. Jag fick också tips om Sandvargen för någon vecka sedan (tack Inger) och impulsköpte den boken. Det var en av mina bästa impulsköp, Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind är en oerhört bra barnbok.

Tack vare skatteåterbäringen tycker jag mig ha möjlighet att köpa en serie barnböcker i år. Men, vilken ska jag välja? Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla tycks inte finnas, så då återstår Mumin-böckerna eller Narnia-serien. Jag kommer nog att tycka lika mycket om båda, men vilken ska jag köpa först?

I gårdagens paket fanns faktiskt också några vuxenböcker. Göran Tunströms första roman Maskrosbollen hade jag helt missat. Undrar om den boken getts ut senare än hans tidigare, dvs nyare, böcker? Hertha Müller har jag varit nyfiken på ett tag, så nu fick Hjärtdjur ett hem hos mig. Bodil Malmsten skrivs det om överallt, vilket gjort mig mycket intresserad av hennes böcker. Efter stor beslutsvånda valde jag Nästa som rör mig. Slutligen köpte jag också den lilla fina novellsamlingen Passioneller som innehåller passionerade noveller av bl a Stig Dagerman, Sophie Elkan och Nguyên Huy Thiêp. Hoppas den är lika bra som novellsamlingen av Nobelpristagare, Nobeller.

fredag 12 december 2008

Kvinnan i Jerusalem - Abraham B. Yehoshua

Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua, utgiven av Brombergs Bokförlag, 2008.

Den (eventuellt) vackra Yulia dödas i ett självmordsattentat på en marknad i Jerusalem och den enda identifikationshandling man hittar är ett lönebesked från ett stort bageri. Ingen anhörig hör av sig, ingen tycks veta vem kvinnan var. Detta leder till en skandalartikel i en liten veckotidning, vari arbetsgivaren anklagas för att vara omänsklig och nonchalant. Företagets ägare tar mycket illa vid sig och beordrar sin Personalchef att göra allt för att ställa till rätta. Personalchefen, som har ett trassligt privatliv, blir alltmer uppslukad av den vackra (?) Yulias öde. Det är något mystiskt med hennes anställning på bageriet och många frågetecken kring hur hon ska kunna identifieras. Varifrån kom kvinnan? Varför befann hon sig i Jerusalem? Då kvinnan identifierats får Personalchefen i uppdrag att eskortera hennes kvarlevor till hemlandet. Denna äventyrliga resa företas i sällskap av murveln som skrivit skandalartikeln, vars uppgift nu är att bevittna och gestalta företagets engagemang och omsorg. Under resan inträffar händelser som förändrar Personalchefens/Emissariens syn på kärleken, livet och Jerusalems roll i världen.

Det här är en humoristisk, absurd historia med många bottnar. På ett djupare plan handlar den om mänsklig identitet och om staten Israels identitet. Författaren betonar detta genom att endast kalla den avlidna och staden Jerusalem vid namn. Alla andra personer beskrivs utifrån deras yrke eller sociala ställning. Lite i förbifarten framkommer kritik mot staten Israels behandling av sina arabiska invånare. Mot slutet fastslås dock att Jerusalem är en stad som tillhör alla, vilket tydligt visar författarens politiska inställning. Även huvudpersonen förändras under resans gång. Inledningsvis är han en tämligen strikt, kylig man med militär bakgrund, mot slutet har hans känsloliv utvecklats och präglar nu i högre grad personligheten.

Historien är mycket originell och påminner i upplägget om en gåtfull, spännande thriller. Jag hade svårt att lägga från mig boken, ville hela tiden läsa lite till. Tempot är högt, språket är enkelt och opretentiöst. Detta är en historia som både engagerar och roar, begynnelsen och undertonen är tragisk, men de absurda händelserna mot slutet ledde till en hel del fnissanden.

Man nämner ibland Yehoshuas namn i Nobelkandidatsammanhang. Jag har bara läst Kvinnan i Jerusalem ännu, men den boken gav verkligen mersmak. Det här är en roman jag gärna rekommenderar.

torsdag 11 december 2008

Kanske tur?

Jag är härmed med och tävlar om romanen Bombyx av Anne Rambach hos Emm. Hoppas jag har tur och vinner en julklapp åt mig själv :-)

Nobelpriset 2009

Såja, då var årets Nobelfestligheter över. Jag satt hemma och snuvade och hostade framför TVn. Och jag har fortfarande inte hunnit läsa något av Le Clézio. Men låt mig bara säga att det hade jag gjort om jag varit bjuden på festligheterna igår, framför allt om jag trott att jag skulle få frågan i en TV-intervju. Och jag skulle ha bemödat mig om att lära mig pristagarnas namn om jag varit en uppsatt politiker. Usch så pinsamt de beteende sig!

Men låt oss nu glömma allt om detta och blicka framåt. Vem kommer att få priset nästa år? Den i sammanhanget omtalade, men eventuellt obskyre, Adonis? Eller blir det kanske en amerikan nästa år? Roth? Oates? Eller kanske Babels favorit Hertha Müller kniper priset nästa år? Eller kanske äntligen sir Salman? Eller den fantastiske Amos Oz? Eller en dansk lyriker? Eller, och sannolikt, någon jag inte hört talas om? Vänligen lägg er röst på någon av kandidaterna i min poll på högerkanten. Och ni som väljer alternativet "Annan" kan väl posta er favorit i kommentarerna till detta inlägg. Nu har jag ju ett helt år på mig att uppnå drömmen att ha läst en författare innan denne fick Nobelpriset :-) Bistå mig!

onsdag 10 december 2008

Nobelprisutdelning

Så har då alla erhållit sina priser. Inledningstalaren Marcus Storch, ordförande i Nobelstiftelsen, talade om behovet av goda universitet som kan förmedla en kunskapsmassa som växer för varje år som går. Vidare gav han en känga åt de tokstollar som anser att forskningen ska gå i näringslivets ledband. Slutligen talade han om vikten av mänskliga fri- och rättigheter. Hoppas att detta ej censurerades, utan visades i alla länder i år.

Därefter hölls tal om alla de fantastiska upptäckter pristagarna gjort. Tyvärr förstod jag ju inte så mycket av dessa, men det verkar som om alla pristagarna är människor med fantasirikedom. Dessutom hölls tal på diverse språk, förmodligen av både bättre och sämre kvalitet.

Och så fick äntligen Le Clézio sitt pris. Han satt och läste i sitt lilla översättningshäfte tills det var hans tur. Då log han sitt pojkaktigt charmiga leende och verkade glad. Det roligaste Horace sa i sin beskrivning av pristagaren var: "Han var en indian, men en dålig indian". För den som vill läsa Le Clézios intressanta tal, som hölls i söndags, finns det här.

måndag 8 december 2008

Julklappstips: Det heliga landet

Ökenbrevet av Göran Tunström.

Detta är Jesu egen berättelse om sitt liv. Under 40 dagar vistas Jesus i öknen och sätts på prov av djävulen. Under denna tid ser Jesus tillbaks på sitt liv och berättar om sin uppväxt i jag-form. Det är en mänsklig Jesus vi möter i Tunströms bok, han är en människa som älskar livet. Han är en människa som, liksom vi alla, blir till i mötet med andra. Jesus berättar om sin uppväxt, om sin längtan efter en mors värme och om relationen till kusinen Johannes (Döparen). Genomgående i boken brottas Jesus med sin mänsklighet och sin gudomlighet. Han bankar "på den tunna vägg som skiljer mig från det gudomliga. Mitt under bankandet tycker jag mig höra ett svar, så fort jag upphör tystnar det också därifrån".

Denna berättelse om (och av?) Jesus är en av de finaste jag läst. Boken förmedlar ett oerhört stort hopp, en människokärlek som vida överstiger förnuftet och en upplevelse av att man kan "tro" på denne Jesus. Här kan man lära känna Guds son.


Barabbas av Pär Lagerkvist

Barabbas är den rövare som blir frigiven i stället för Jesus. Detta skapar hos Barabbas en känsla av att Jesus angår honom, han kan inte bli kvitt honom. Senare bevittnar Barabbas Jesu korsfästelse och under resten av livet söker han sig ofta till de troende. Barabbas är en människa som bär på en mörk historia, han har aldrig haft några nära relationer. Han har många goda föresatser, han vill tro och han vill älska. Men, det blir aldrig som han tänkt sig.

Denna roman är en av de allra bästa, alla kategorier. Människans längtan efter kärlek och rädsla att stå utanför beskrivs på ett fantastiskt sätt. Språket är briljant i sin enkelhet.


Jerusalem av Selma Lagerlöf.

Detta är berättelsen om en stark väckelsevåg som delar socknen Nås i Dalarna. En handfull familjer följer Guds kallelse och beger sig till Jerusalem för att leva ett sant kristet liv i gemenskap med varandra och för att invänta Herrens återkomst. Andra väljer att stanna i hemlandet och bruka sin jord. En av huvudpersonerna är Ingmar, som strävar efter att leva upp till bygdens förväntningar på honom. Traditionellt är Ingmarssönerna på Ingmarsgården de ledande i socknen, dock har Ingmar utan egen förskyllan förlorat fädernesgården. För att få tillbaks gården tvingas han offra kärleken och gifta sig med en kvinna han inte älskar. Hans älskade fästmö Gertrud tar då sin tillflykt till religionen och flyttar med de andra sockenborna till Jerusalem.

Jerusalem är en fantastisk roman som innehåller alla de starka känslor jag förknippar med Selmas berättande. Några av de teman som gestaltas är kärlekens och trons makt, skuld och försoning, kärleken till hembygden och vikten av ett arbete väl utfört.


Kvinnan i Jerusalem av Abraham B. Yehoshua.

Den (eventuellt) vackra Yulia dödas i ett självmordsattentat på en marknad i Jerusalem och den enda identifikationshandling man hittar är ett lönebesked från ett stort bageri. Ingen anhörig hör av sig, ingen tycks veta vem kvinnan var. Detta leder till en skandalartikel i en liten veckotidning där arbetsgivaren anklagas för att vara omänsklig och nonchalant. Företagets ägare tar mycket illa vid sig och beordrar sin personalchef att göra allt för att ställa till rätta. Personalchefen, som har ett trassligt privatliv, blir alltmer uppslukad av den vackra (?) Yulias öde. Det finns många frågetecken som behöver rätas ut angående hennes anställning och hennes ursprung. Och vad ska man göra med kvarlevorna?

Det här är en humoristisk, absurd historia med många bottnar. På ett djupare plan handlar den om mänsklig identitet och om staten Israels identitet. Det är en historia som engagerar och roar, trots att dess begynnelse är så tragisk.

söndag 7 december 2008

Utmaning

Jag blev utmanad av Marianne som turligt nog begränsat antalet svar man förväntas ge. I min tur skickar jag utmaningen till en person - Ivana.

Två minnesvärda restauranger:

* Den i en liten stad i Malaysia där vi serverades gratis öl om vi satt på verandan så att lokalbefolkningen fick se "vitingarna". På kvällen serverades flyghund - maken åt, men jag ursäktade mig.

* Den i Nanchang kvällen innan vi fick vår dotter. Det var sista måltiden i lugn och ro, på en fantastisk restaurang.

Tre favoritprogram:

* På spåret.
* Det mesta i sportväg, speciellt större evenemang.
* Danska TV-serier t ex Matador, Nikolaj och Julie och Krönikan.

Fyra saker jag ser fram emot:

* Att leka med våra favoritkompisar om en liten stund.
* Första lussefirandet på dagis.
* Ledigt i jul och nyår (3 veckor)
* Att träffa vännerna i Broddetorp till jul.

Fem saker jag gjorde igår:

* Var på julmarknad i Nora.
* Var på konsert i kyrkan.
* Åt årets första julmat - och blev trött på det.
* Läste i den mycket omtyckta boken "Kvinnan i Jerusalem".
* Tänkte för femtielfte gången att jag måste se till att beställa tid hos frissan.

Sex saker på min önskelista:

*En snörik vinter.
*Ett sätt att skapa extra tid.
*Förbättrad hälsa, kondition och styrka.
*Fortsatt lagom med jobb :-)
*En resa till Kina.
*Love, peace and understanding...

fredag 5 december 2008

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse och det från TVÅ olika bloggar. Tack Svartanova och och Emelie. När jag kollar runt lite i bokosfären ser jag att jag faktiskt också fått utmärkelsen av En bok om dagen för hon har gett den till alla som varit med i P&P. Så vem kan jag då ge utmärkelsen vidare till?

Jo, jag ger denna utmärkelse till en person som envist och oförtröttligt håller fast vid sina käpphästar och dessutom bloggar om dem på ett underhållande sätt -- Spectatia!

Reglerna är:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

onsdag 3 december 2008

Månadssummering - November

Det blev en blandad kompott den här månaden. Allt var läsvärt. Hamilton sträcklästes, Markurells fnissades genom och Fogelström och Martinson avnjöts.


Nässlorna blomma av Harry Martinson

Martin är yngst i en syskonskara om åtta barn, och då fadern avlider och modern reser till Kalifornien auktioneras de kvarvarande barnen ut i socknen... Det här är en självbiografisk roman om ett oönskat barns ensamhet och kamp för att överleva. Här blandas djupaste sorg med okuvligt hopp. Språket är oerhört vackert, poetiskt, vardagsnära och naket.


Stad i världen av Per Anders Fogelström

Sista boken i Fogelströms serie om Stockholm utspelar sig under 1945-1968. Stockholm förvandlas i rasande takt till en modern storstad, världen krymper genom ny teknik och man befinner sig plötsligt mitt i världen. Hela serien är en fantastisk skildring av hur välfärdssamhället byggdes upp och människans livsvillkor förändrades.


Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman

Romanen utspelar sig under loppet av en enda dag, den dag då studenten går av stapeln i Wadköping. Den hänsynslöse värdshusvärden Markurell oroar sig för att sonen inte ska klara sin examen och försöker fräckt muta skolledningen. Detta bidrar dock till att gamla hemligheter kommer upp till ytan. En rolig komedi med tragiska undertoner.


Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok... av Xiaolu Guo

Den unga Zhuang, från kinesiska landsbygden, kommer till London för att studera engelska. Med ett lexikon i handen försöker hon orientera sig i det främmande landet samtidigt som hon antecknar allt hon lär sig. Snart träffar hon en man... Detta är en lättsam, humoristisk beskrivning av kulturkrockar och en vacker, sorglig berättelse om kärlek.


Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou

Efter tretton år i exil återvänder Hamilton till Sverige. Han är övertygad om att han aldrig mer kommer att använda vapen. Då vännernas dotter kidnappas av islamistiska terrorister, kommer allt i ett nytt läge. En välskriven rafflande thriller, med inslag av historielektioner och samhällskritik. En av de bästa i serien om Hamilton.


Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist

Väninnorna Alma och Margit tvingas sälja sina hus och i väntan på pensionärslägenheter bor de på ett äldreboende. Där upptäcker de något som kanske kan göra att de får behålla sina hem...Romanen har en del brister i språk och psykologiskt djup, med dessa uppvägs av den charm och hopp som förmedlas. Det är aldrig för sent...

Julklappstips: Spel

Inte ens bokbloggares barn klarar sig med enbart böcker. Och det är ganska roligt att försöka hitta fina, lite ovanliga spel som stimulerar och roar. De spel jag rekommenderar är till största delen sådana vi spelar hemma, dvs de passar barn i ålder 3-5 år.

Memory av alla de sorter uppskattas i vårt hus. Och för mamman är det ännu så länge möjligt att vinna emellanåt (jag har sällan lyckats slå en 6-åring). Dock är dottern på sedvanligt 3-årsvis måttligt nöjd när hon inte vinner... Mollans memo är en bra första memo, det har tydliga enkla bilder. Bokstavsspelet är svårare för där ska man para ihop versaler och gemener. Fast det finns bilder av djur med respektive djurunge också på bilderna. Då dottern är förälskad i alla sorts bokstäver spelas detta spel flitigt just nu.



Imse vimse spindel är det roligaste småbarnspel jag sett. Lillan klarade spela det då hon precis fyllt tre, med hjälp. Spelet går ut på att man slår med tärning (siffer eller form) flyttar sin spindelfigur och sedan hoppas att man hamnar på ett fält med sol på snurran. Annars spolar regnet spindeln bort...



Dora, Dora, Dora utforskaren....ja det är en idol hemma hos oss. Så när jag hittade en variant av Fia med Dorafigurer var lyckan gjord.



Memoryspelen och Imse Vimse är inhandlade på nätet hos Krumelur och Doraspelet är köpt på BR.

tisdag 2 december 2008

Julklappstips: Båtresor på CD

 Berättelsen om Pi av Yann Martel.

Pi är en mycket ovanlig pojke. Han växer upp i Indien och hans största intresse under tonåren är religion. Pi älskar Gud och han vill därför vara troende kristen, rättrogen muslim och praktiserande hindu. Familjen äger ett zoo och Pi har nära relation till många av djuren. När Pi är sexton år måste hans familj lämna landet, på grund av den politiska utvecklingen. De säljer sitt zoo, packar sina saker och går ombord på en båt till Kanada, tillsammans med en del av djuren.

Berättelsen om Pi är en helt unik, fantasieggande roman. Personskildringarna är makalöst bra, handlingen är en halsbrytande berg- och dalbana och budskapet så klokt. Johan Rabaeus' uppläsning är mästerlig! Författaren fick Bookerpriset år 2002 för denna bok.


Den gamle och havet av Ernest Hemingway.

Detta är berättelsen om Santiago, en gammal man som fiskar ensam i sin båt utanför Kubas kust. Han har varit ute på havet i åttiofyra dagar, utan att få fisk. De första 40 dagarna hade han pojken Manolin med sig i båten, men p g a den gamles stora otur har pojkens far flyttat honom till en annan båt. Pojken iakttar nu bekymrat hur Santiago dag efter dag kommer i land utan fångst och han försöker hjälpa den gamle så gott han kan. På den åttiofemte dagen nappar det. Svärdfisken, som den gamle har på kroken, är stor och stark. I stället för att låta sig halas in, drar fisken den gamle allt längre ut till havs. Santiago börjar förstå att det här kommer att bli en kamp på liv och död, mot den största fisk han någonsin skådat.

När jag började läsa den har boken var det med stor tvekan och misstro. Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli hänförd av en bok om en gammal gubbe och en fisk. Men, det blev jag. Jag blev nästan lite förälskad i Hemingway, måste jag medge. Berättelsen är enkel, men samtidigt storslagen. Språket är stramt och återhållsamt, samtidigt som det uttrycker stor ömhet. Det här är en tidlös, dramatisk berättelse om människans vilja att överleva. Uppläsningen av Max von Sydow är magnifik. Den gamle och havet låg till grund för att Hemingway fick Nobelpriset 1954.


Tre män i en båt av Jerome K. Jerome.

Bokens berättare har förläst sig på läkarböcker och är en hypokondriker av rang. När han berättar för sina vänner Harris och George om alla sina krämpor, inser de att de nog också drabbats av en hel del sjukdomar. Trion beslutar sig för att lite frisk luft och en båttur på Themsen nog skulle göra susen. Men ingenting blir riktigt som de planerat...

Den här romanen fnissade jag mig genom, ja emellanåt gapskrattade jag faktiskt. Jag uppskattar verkligen den här lite torra, underfundiga sortens humor. Huvudpersonerna träder fram tydligt i all sin krankhet och berättelsen är fylld av dråpliga situationer. Brittisk humor när den är som bäst! Jan-Olof Strandbergs uppläsning är mycket bra.

måndag 1 december 2008

Sirila gentlemän sökes

Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist, utgiven av Kabusa Böcker, 2008.

De två väninnorna Alma och Margit tvingas sälja sina hus, eftersom kommunen skall bygga en väg tvärs över deras tomter. I väntan på pensionärslägenheter bor Alma och Margit temporärt på Solgläntans äldreboende. Där upptäcker de snart att något opassande försiggår mellan föreståndarinnan Ulla och kommunpampen Kjell. Alma beslutar sig för att försöka utnyttja denna vetskap...

Under tiden damerna bor på pensionärshemmet passar de på att lära sig använda datorer. Efter en hel del tvekan beslutar de sig också för att annonsera efter ett par manliga vänner i tidningen. Annonsen inleds med orden: "Sirila gentlemän sökes".

Jag måste tyvärr säga att intrigen i boken är ganska tunn och förutsägbar, personbeskrivningarna är ytliga och förenklade och språket är ganska torftigt. Dessutom är korrekturläsningen bristfällig. Det här låter ju som en rejäl sågning, men det är det faktiskt inte.

Romanen har en hel del kvalitéer som gör den läsvärd. Jag har läst boken med ett småleende på läpparna och med tillförsikt inför min egen ålderdom. För boken förmedlar en stort hopp och en känsla av att det aldrig är för sent att leva ett lyckligt liv. Det är tyvärr sällan man stöter på huvudpersoner i 80-årsåldern, som är pigga och vitala. Kanske är det helt enkelt livsglädje boken utstrålar. De två damerna är så charmiga och så modiga att man blir glad av att lära känna dem.

Boken passar inte så bra för den som ställer höga litterära krav, men jag rekommenderar den till alla som vill bli roade och uppleva en mysig lässtund.

Julklappstips: Bilderböcker

Pricken av Margret Rey, illustrationer av H.A. Rey. Pricken är en liten söt brunprickig kanin som föds i en stor kaninfamilj där alla är helvita, utom han. Mamma Kanin tycker lika mycket om alla sina ungar, men oroar sig för vad Morfar ska tycka om Pricken. Så när Morfar Kanin ska ha födelsedagskalas, måste Pricken stanna hemma. Pricken är hemma, ensam och ledsen. Han försöker ta bort sina fläckar, utan framgång. Pricken beslutar sig då för att rymma hemifrån. Det här är en oerhört klok och enkel berättelse om utanförskap och olikhet. Ett måste för alla barn. Illustrationerna är helt enkelt bedårande söta.

Mamma Mu bygger en koja av Jujja och Tomas Wieslander, illustrationer av Sven Nordqvist. Det är höst och barnen bygger kojor. Naturligtvis vill också Mamma Mu bygga en koja. Hon hittar material som barnen lämnat och skrider till verket. "Du är en ko", säger Kråkan och försöker få Mamma Mu att förstå att kor inte gör vissa saker. Men inte bryr sig Mamma Mu om det, hon bygger en fantastisk koja. Och Kråkan, han bygger till slut ett helt kråkslott. Böckerna om Mamma Mu, som visar hur man kan överskrida gränser och övervinna alla hinder, älskas av både mamman och dottern i vårt hus. Dessutom är illustrationerna helt underbara.

Mirabell av Astrid Lindren, illustrationer av Pija Lindenbaum. Britta-Kajsa bor med sin mamma och pappa i en liten, liten stuga vid en smal landsväg. Pappan är trädgårdsmästare och säljer blommor och grönsaker på torget. Men det är omöjligt att få pengarna att räcka till. Britta-Kajsa önskar så förfärligt att hon kunde få en docka, men hon vet att det är omöjligt. En vårkväll, precis i skymningen, kommer en liten underlig gubbe körande med häst och vagn. När Britta-Kajsa öppnar grinden för honom ger gubben henne ett frö och säger: "Plantera det här fröet i din trädgård och vattna det ordentligt varje dag, så ska du få se nånting roligt". Mirabell är en underbar, förtrollande saga med mycket fina, roliga, lustfyllda illustrationer.

Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum är en spännande, magisk berättelse om Gittan, som tappar bort barnen och fröknarna i skogen då dagis är på utflykt. Gittan är en ängslig flicka, men det visar sig där i skogen att hon är mycket modigare än man kunde tro. Ställd inför det otäcka finner Gittan strategier att övervinna sin rädsla. Detta tidlösa tema gör att boken uppskattas av både barn och vuxna. Texten är barns-lik, kaxig, enkel och rolig och illustrationerna är moderna, expressiva, färgglada och suggestiva.

söndag 30 november 2008

Julklappstips: Små barnböcker...

... eller böcker för små barn, rättare sagt. De allra bästa böckerna för barn i 2-3-årsåldern är skrivna av Carin och Stina Wirsén.

Stina Wirsén har skrivit text och gjort illustrationerna till Vem är arg? och Vem bestämmer?. Med små nyanser beskrivs både sorg och glädje på ett lättillgängligt sätt. Vem är arg? handlar om svårigheten att leka tillsammans och om utanförskap. I Vem bestämmer? är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Båda böckerna innehåller stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Igenkänningsfaktorn är hög! Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

 I den nyaste boken Vem är borta? tappar den lilla och den stora nallen bort varandra när de ska handla mat. Det känns läskigt och farligt! Denna bok har vi ännu inte läst, men det ska vi snart råda bot på. Kanske tomten kan hjälpa oss med detta?

Carin och Stina Wirsén har även tillsammans skapat de otroligt roliga och pedagogiska böckerna En liten skär och många små brokiga och En liten skär och alla bråkiga brokstäver. Från de här böckerna har vår lilla tjej lärt sig färger, siffror och bokstäver. Med ganska begränsad mängd text lockar böckerna till många skratt och glada utrop. Verserna är skrivna på rim och med många allitterationer, vilket gör dem roliga och enkla att memorera för en liten, som ännu "läser" med hjälp av minnet. Illustrationerna är skenbart enkla, men innehåller många detaljer och förmedlar känslouttryck på ett fantastiskt sätt.

lördag 29 november 2008

Adventsbloggande

Pust, nu var det städat och pyntat i var vrå. Och ny soffa äntligen beställd. Nu ska vi njuta av advent och inte stressa med julklappsinköp och mat. Jag tänker mig att Önskefoto och Bokus kan förse oss med så gott som alla julklapparna. Fast dottern önskar sig ju Duplolegot "Prinsessans palats". Varför skickar de ut reklam om detta Lego när det sedan inte finns att köpa någonstans? Mamman och pappan i huset vill gärna ha en ny TV, men den får nog bli inköpt efter jul.

Jag tänker skämma bort mig själv med en hel del barnboksklassiker till jul. Helst vill jag ha Det susar i säven, Det blåser på månen och Kalle och chokladfabriken. Dessutom skulle jag vilja ha flera av Maria Gripes böcker. Och Narnia-serien. Och den nya översättningen av Bilbo och Ringen-trilogin. Och Muminböckerna så klart. Och serien om Kulla-Gulla och serien om Anne på Grönkulla. Och böckerna om Katitzi. Har jag missat några? Till lilla dottern kommer jag nog att köpa Mamma Mu och Kråkans jul. Och kanske Visst kan Lotta nästan allting. Leka tre är nog också en bok som kommer att bli aktuell inom kort.

Naturligtvis är jag också intresserad av några vuxenböcker, men jag har ju faktiskt köpt en hel del de senaste månaderna... Dessutom har flera förlag varit tillmötesgående och försett mig med böcker att recensera, återkommer till detta vid senare tillfälle. Just nu läser jag Abraham B. Yehoshuas Kvinnan i Jerusalem. Jag har ännu bara läst ett 50-tal sidor, men är redan mycket förtjust i såväl innehållet, som författarens stil. Yehoshua nämns emellanåt i samband med Nobelpriset, och det kan jag förstå.

Jag hade tänkt att jag skulle kunna komma med ett dagligt julklappstips under advent. Men, vi får väl se om jag verkligen lyckas få till tips varje dag. Jag ska ju inte bara blogga, jag ska läsa också.

fredag 28 november 2008

Grattis Almqvist

Carl Jonas Love Almqvist föddes denna dag år 1793. Han skulle med andra ord fyllt 215 år idag! Jag blir förstummad inför tanken, 215 år känns som så otroligt lång tid.

Almqvist studerade i Uppsala och fick därefter tjänst vid ecklesiastikverket i Stockholm. 1824 flyttade han till Värmland, där han och några vänner, inspirerade av Rousseau, skulle leva som idealiserade bönder. Det föll tydligen inte väl ut, redan 1828 var Almqvist tillbaks i Stockholm, nu som lärare (och sedermera rektor) vid den experimentella Nya Elementar-skolan. Almqvist var medarbetare på olika tidningar, bland annat Aftonbladet, från 1839. 1851 gick han i landflykt, misstänkt för bedrägeri och giftmordsförsök på en ockrare han var skyldig pengar. Almqvist flydde till USA, där han gifte han sig med en pensionatsvärdinna och därmed gjorde sig skyldig till tvegifte. 1865 försökte Almqvist återvända till Sverige men kom bara till Bremen där han år 1866 avled.

Jag har inte läst Almqvist sedan gymnasiet, men jag planerar att läsa både Drottningens juvelsmycke och Det går an under nästa år. Konstigt nog kommer jag ihåg vad min gymnasielärarinna (för dryga 20 år sedan) berättade om Almqvist. Hon beskrev honom som en man som startade som romantiker men avslutade "karriären" som realist. Konstigt att just detta fastnat i mitt minne, tyvärr har mycken annan kunskap gått upp i intet.

torsdag 27 november 2008

Moki cyklar jorden runt

Moki cyklar jorden runt av Marc Bouvant, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2008.

Moki är en en liten söt björn som tycker om att resa. En dag bestämmer han sig för att resa jorden runt på sin cykel. Han reser bl a till Grekland, Madagaskar, Indien, Kina och Peru. I varje land lär sig Moki (och barnet) lite om språket, de inhemska djuren, naturen osv.

Det här är verkligen en bilderbok i ordets rätta bemärkelse. De stora blanka sidorna är fyllda av detaljerade, färgglada bilder. Varje sida tar lång tid att "läsa". Till varje resmål finns lite text och därutöver finns mängder av pratbubblor lite varstans på bilderna. Detta är inte en bok man kan läsa från pärm till pärm, utan man får titta lite här och lite där.

I vår familj tycker vi lite olika om Moki-boken. Pappan tycker att det är en ganska konstig bok. Mamman tycker att den är fin, men anser att den kräver en hel del koncentration av både barnet och den vuxne vid läsningen. Dottern ÄLSKAR boken. Alla är vi överens om att man kan ägna många timmar åt att bläddra i boken och titta på alla fina bilder.

tisdag 25 november 2008

Dagens Bokuspaket

Idag kom årets (näst?) sista paket från Bokus. I det fanns lite böcker som nämnts i var och varannan blogg. Jag tyckte därför att det var dags för mig att bekanta mig med Erlend Loe, Cormac McCarthy, Haruki Murakami och Kazuo Ishiguro. Dessutom slank det med en liten tunn roman av en Nobelpristagare - Eyvind Johnson. Utifrån vad jag läst om romanerna, förväntar jag mig att i denna boksamling finna mycket glädje, stort vemod och en hel del kusligheter.

Naturligtvis fanns det även en bok till dotterns framtida klassikersamling i paketet. Den här gången fick hon Frances Hodgson Burnetts En liten prinsessa. Den kommer det nog att utgjutas tårar över om ett tiotal år.

måndag 24 november 2008

10 000

Grattis till min lilla blogg som nu haft 10 000 besökare. Eller rättare sagt 10 000 besök, för jag misstänker att en del av er har besökt mig mer än en gång. När jag startade bloggen i maj hade jag inga planer för bloggen. Jag visste inte om jag skulle få några besökare eller om bloggen mer skulle fungera som en privat dagbok.

Men ganska snabbt kom det lite besökare, andra bokbloggare började länka till mig och allteftersom blev jag själv mer och mer engagerad. Nu ägnar jag stor del av fritiden åt bloggande (inklusive läsande av andras bloggar). Det här är min första blogg, tidigare har jag i stället haft hemsidor. Ja, jag har fortfarande tre hemsidor, en om Sims 2, en om mitt eget Sims 2 spel, och en om dolls (om någon är intresserad hittar man mina sidor här). Som synes har jag tidigare varit mer intresserad av grafik än av text.

Det skulle vara roligt om en del av er som besöker mig ville posta en liten grattishälsning. Jag misstänker att ganska många inte brukar kommentera, jag kommenterar ju själv bara ibland på andras bloggar.

söndag 23 november 2008

Jan Guillou - Men inte om det gäller din dotter

Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou, utgiven av Piratförlaget, 2008.

När Carl Hamilton åter äntrar scenen, kan jag inte hålla mig borta. Nu ska jag bara byta skepnad och träda in i yngre dagars sinnestillstånd, innan jag påbörjar denna recension. Det ska sägas att jag inte längre läser många deckare/thrillers, men Hamilton är ju ändå Hamilton. När jag var yngre och mörkrädd brukade jag försöka efterlikna Hamilton och tänka: "Det är jag som är faran i mörkret". Det fungerade sisådär...

Jag gillar Jan Guillou. Han retar ofta gallfeber på mig med sin pompösa stil, men jag gillar honom ändå. Hans stora kunnande är ett klart försonande drag och dessutom kan man se en liten pojkvasker inuti karln när han ler okynnigt.

När de första böckerna om Hamilton kom, slukade jag dem tämligen okritiskt. Det var nytt och fräscht med en svensk riktig hjälte. Jag har aldrig varit intresserad av en fördjupad, mer nyanserad personbeskrivning av Hamilton, det ligger ju så att säga i sakens natur att hjälteglorian då skulle mattas. Efter några böcker blev Hamilton som person lite väl synlig, han framstod som en mycket trasig individ, som dessutom råkade ut för ohyggliga personliga tragedier. Men som ett troget fan, läste jag naturligtvis hela serien.

Och nu har jag då även läst den sista (?) boken om Hamilton. Ja, det borde vara den sista, allt läggs liksom till rätta på slutet. Men, vem vet? Nåväl, i Men inte om det gäller din dotter återförenas många av Guillous huvudpersoner. Efter tretton år i exil återvänder Hamilton till Sverige för att söka resning i sin livstidsdom. Naturligtvis lyckas detta utan svårigheter. Väl hemma tar Hamilton upp umgänget med Erik Ponti och han blir snabbt vän med svenska säkerhetspolisens förhörschef Ewa Tanguy och hennes make Pierre, veteranöverste i Främlingslegionen. Både Hamilton och Tanguy är övertygade om att de aldrig mer kommer att använda vapen. Men då Ewas och Pierres dotter Nathalie kidnappas av islamistiska terrorister, kommer allt i ett nytt läge. Spåren leder till en saudisk prins, vilket föranleder att även Mouna al Husseini, Madame Terror, ombeds att delta i en fritagningsaktion.

Som vanligt bygger Guillou upp sina historier väl. Tempot är relativt långsamt under första halvan av boken och på slutet händer allt. Jag tycker att det fungerar bra, jag hinner bli riktigt intresserad innan slutfasen inträder. Romanen är naturligtvis spännande, lärorik och förutsägbar. Hjältarna är riktiga hjältar och skurkarna är svin (vilket är extra elakt att säga om muslimska skurkar). Jag lärde mig också se Rysslands bidrag under andra världskriget i nytt ljus, tack för den lärdomen.

Vad ska man då säga om Guillous språk? Han skriver som han talar. Ibland lite torrt docerande, ibland med bitsk överlägsenhet och ibland med värme. De militära operationerna beskrivs kortfattat precist, lektionerna i historia och politik smygs ibland in i dialogerna, samhällskritiken framförs med ett ironiserande tonfall och Hamiltons längtan efter kärlek beskrivs på ett rörande, lite fumligt sätt.

Men lite kritik måste jag allt komma med, och den rör en del sexistiska inslag som stör mig. Ewa (den bortrövade flickans mor) framstår som ganska naiv när hon inte tar Carls och Pierres planer på allvar. Nog vet hon väl vilka operationer karlarna tidigare varit kapabla att genomföra. Och hur sannolikt är det att hon genast börjar shoppa kläder då hon får besked att flickan är i tryggt förvar? Jag skulle då inte ha en tanke på vilka kläder jag skulle ha på mig i en sådan situation, även om jag skulle träffa den franske presidenten. Fast, jag är i och för sig mycket ointresserad av "appearance".

Sammanfattningsvis är detta en välskriven rafflande thriller, med inslag av historielektioner och samhällskritik, som jag naturligtvis gärna rekommenderar. Det här är faktiskt en av de bästa böckerna i serien om Hamilton.

fredag 21 november 2008

Tema: Kina - Kortfattad kinesisk-engelsk...

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo, utgiven av Alfabeta Bokförlag AB, 2008.

23-åriga Zhuang, dotter till en skofabrikant från kinesiska landsbygden, kommer till London för att studera engelska. Planen är att hon ska lära sig det främmande språket och därefter flytta hem och tjäna pengar. Med ett lexikon i handen försöker Zhuang orientera sig i det främmande landet samtidigt som hon för anteckningar över det hon lär sig. Det är svårt för henne att förstå den västerländska kulturen och hon känner sig ensam och utanför. Zhuang träffar dock snabbt en man, de flyttar samman och försöker skapa en gemensam tillvaro, trots att de har mycket olika uppfattningar om vad ett förhållande är och bör vara.

Boken inleds på ett lättsamt, humoristisk sätt och beskriver dråpliga situationer där huvudpersonen ter sig mycket naiv. Så småningom blir dock berättelsen alltmer allvarlig och tar upp teman som identitet, individualitet och familjebildning. Romanen är både en skildring av kulturkrockar och en vacker, sorglig berättelse om kärlek.

Boken är skriven i dagboksform och varje avsnitt inleds med det ord/begrepp Zhuang "lärt sig" under den gångna dagen. Inledningsvis är språket mycket basalt och stapplande. I takt med att Zhuang tillägnar sig engelskan blir även språket i boken mer fylligt och detaljerat. På sina ställen är det faktiskt riktigt vackert och poetiskt. En eloge skulle jag vilja ge till översättaren Ulla Danielsson.

I inledningen av boken irriterade jag mig emellanåt på huvudpersonens naivitet. En del "missförstånd" kändes lite väl tillrättalagda. I mitten av boken tröttnade jag lite på att läsa om huvudpersonens sexuella eskapader. Jag uppfattar inte hennes ageranden som helt trovärdiga. Bortsett från detta var dock boken bättre än jag hade förväntat mig. Huvudpersonens vilsenhet och sökandet efter en egen identitet är fint och kärleksfullt skildrat. Relationssvårigheterna mellan den frihetstörstande äldre mannen och den yngre kvinnan som vill bilda traditionell familj beskrivs på ett insiktsfullt sätt. Boken inspirerar också till eftertanke gällande begrepp som individualitet, kollektivet, privatlivet och samhörighet. Jag rekommenderar den här boken varmt.

P.S. Dessutom är boken mycket vacker. Utseendet brukar inte påverka mitt val av litteratur, men visst är det extra roligt att äga en bok som är vacker både på in- och utsidan. D.S.

torsdag 20 november 2008

Selma 150 år

Det är mycket Selma nu. Idag är det exakt 150 år sedan hon föddes, det tycker jag är svårt att föreställa sig. När man läser Selmas böcker känns de så samtida, trots att miljön är historisk. Kanske är det helt enkelt så att vi människor inte förändrats så mycket som vi ibland tror?

I bilen på väg till och från jobbet lyssnade jag på radio och det var Selma för hela slanten idag. Man fokuserar mycket på hennes privatliv och den brännande frågan tycks vara huruvida hon och Sophie Elkan "gjorde det" eller inte. Jag har lite svårt att tycka att just denna fråga är så engagerande, däremot tycker jag att det är intressant att få veta mer om Selmas liv och om hurdan hon var privat. Visst är det svårt att hitta en bra balans mellan ett intresse för en fantastisk persons liv och allmänt snaskande á la Ricki Lake.

Mårbackas intendent Britt Wendling berättade på ett intressant sätt om Selmas berömmelse. Selma var en superstjärna redan under sin livstid och hon blev mycket ofta intervjuad och ombedd att föreläsa, delta i festligheter osv. Selma var dock mycket noga med att skilja mellan sitt offentliga och sitt privata liv. Vidare berättade Britt Wendling att Selma var en mycket målmedveten person. I ett brev till Sophie Elkan ska hon ha skrivit (återgett fritt ur minnet):
"Jag kommer allt att både komma med i Akademien och få Nobelpriset. Var inte rädd för det du."
Jag minns inte vilket år detta brev var daterat, men det var skrivet långt innan 1909. Och nog måste det ha krävts målmedvetenhet att utbilda sig, börja skriva och återköpa barndomshemmet. Målmedvetna är även ofta de kvinnliga huvudpersonerna i Selmas berättelser. I den underbara romanen Jerusalem är flera av kvinnorna pådrivande gällande flytten till det heliga landet. Kanske var det också så Selma såg på Mårbacka, kanske var barndomshemmet hennes heliga land.

tisdag 18 november 2008

Nyheter i december

2008-12-17 ger Pocketförlaget ut Flykten av Rudolf Vrba och Falling man av Don DeLillo. De här böckerna ser jag fram emot att läsa. Marianne har beskrivit Flykten som en av de bästa böckerna om andra världskriget och nu känner jag mig också mogen att kunna läsa en roman om terrorattacken den 11 september.

När jag var liten berättade min pappa om hur han och "Sigge Stark" tillsammans smugglade flyktingar över norska gränsen. Jag kommer ihåg hur stolt detta gjorde mig. När jag som vuxen inser hur utbredd nazismen var i min hemtrakt, förstår jag i ännu högre grad att min pappa var en modig man. Min svärmor har berättat mycket om hur det var att växa upp i Norge under kriget. Som liten gick hon med meddelanden till skomakaren, i vars lada motståndsrörelsens radioutrustning fanns gömd. Min svärmors konfirmationsklänning syddes av en engelsk fallskärm. Min mans mormor var sömmerska vid hovet så ni kan tänka er hur fin svärmors klänning var. Efter kriget blev min mamma väninna med en judisk kvinna, som kom till Sverige från Auschwitz, och deras relation fortsatte brevledes långt efter att Ester emigrerat till Israel. Då jag blivit (relativt) vuxen tog jag med min mamma på en resa till Israel, där de båda väninnorna träffades igen efter 40 år. Det var en fantastisk upplevelse. På något sätt har andra världskriget varit en del av mitt liv, trots att jag är född långt senare och alltid har levt i "trygga Sverige". Jag har läst en del böcker om ämnet, de jag oftast rekommenderar är Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson och Mannen utan öde av Imre Kertész.

Om Flykten kan man på förlaget läsa:


"Klockan sex på kvällen den 7 april 1944 började sirenerna tjuta i Auschwitz. Två fångar hade flytt. Det var Rudolf Vrba och Alfred Wetzler. Några av mycket få som har lyckats ta sig ut ur det helvetiska koncentrationslägret. Drevet gick, men de två lyckades ta sig levande hem till Slovakien. När de var i frihet skrev de båda en rapport, det så kallade Auschwitzprotokollet, där de beskrev nazismens dödsfabriker och varnade världen för den kommande slakten på judar. För första gången fick världen veta vad som verkligen hände i arbetslägren och vad som väntade alla judar som skickades i väg med tåg österut. Under tiden som Vrba planerade sin flykt förändrades hans drivkraft från att ha gällt sitt eget liv till att fokusera på att väcka den övriga världen. Tyvärr dröjde reaktionerna och tågen fortsatte att gå."
Den 11 september 2001 satt jag vid datorn (som vanligt) och fick ett mail från en väninna om terrorattacken. Därefter ägnade jag flera dygn åt att samtala (via nätet) med småbarns-föräldrar i USA om vikten av att inte låta barnen titta på TVn. Många av de ögon-vittnesskildringar jag fick ta del av kommer jag att bära med mig för alltid. Jag försökte att själv undvika TV-nyheterna, då jag vet att bilder kan skapa trauman även hos de som inte är omedelbart drabbade. Dock råkade jag ändå se filmsekvensen med den fallande mannen, vilket påverkade mig starkt.


Om Falling man kan man på förlaget läsa:

"Keith Neudecker står på en gata i New York. Han är täckt av smuts, glassplitter och blod, med någon annans portfölj i handen. Det är den 11 september 2001 och tvillingtornen har precis rasat. Keith har lyckats ta sig ner och ut på gatan och chockad söker han upp sin exfru och sin son. Tillsammans med dem försöker han bearbeta tragedin som så starkt präglat 2000-talets USA. Kring dessa tre personer spinner DeLillo en tät väv av dramatiskt laddade episoder och betydelsemättade motiv."