I DN finns också en mycket intressant artikel om kvinnliga författare som begått självmord. Lisbeth Larsson beskriver här hur fixeringen vid Victorias död dominerat läsningen av hennes texter. Vidare menar Lisbeth att det i vår kultur generellt finns en fixering vid den döda kvinnan, Edgar Allan Poe beskrev henne som "the most poetic object".
"Om den döda kvinnan dessutom varit konstnär av något slag, samt tagit sitt eget liv, lägger sig berättelsen om hennes död som en blöt filt över berättelserna hon själv skrev. Man läser Virginia Woolf, Sylvia Plath och Karin Boyes hela författarskap utifrån deras självmord. Som om den drastiska slutpunkten vore definitionen av också början och mitten."Hos mig väckte artiklarna om Victoria många funderingar. Som psykolog blir jag naturligtvis mycket intresserad av hennes "själsliga smärta", som mor undrar jag vad som hände med dottern efter moderns självmord, och som kvinna upprörs jag av den besatthet av döda kvinnor man möts av så fort man slår på TVn.
Det är kul att studera vid GU och komma åt att träffa sådana här männniskor personligen, igår just Lisbeth Larsson; vi diskuterade "Pengar" och "Ur mörkret" och läste ur hennes nya bok :)
SvaraRadera(Ser att du har lite procentstatistik du också längre ner :))
Ja men då måste du faktiskt berätta lite mer, jag är riktigt nyfiken på LL.
SvaraRaderaOch jo då, jag har räknat lite jag med ;-)