Döttrarnas rike av Yang Erche Namu.I en avlägsen trakt i södra Kina ligger Mosoterritoriet. Denna landsdel kallas "Döttrarnas rike" och Moso-folket har här levt isolerade från omvärlden. I detta samhälle växer den egensinniga och sångbegåvade Yang Erche Namu upp. Som liten vallar hon jakar tillsammans med morbrodern på Himalayas sluttningar och som alla Mosos är hon förutbestämd att leva sitt liv på den plats där hon föddes. Dock vållade redan hennes mor som ung oreda i Moso-samhället genom att lämna sin mors hus för att bygga ett eget. Som 16-åring rymmer Namu hemifrån och lyckas bli antagen vid Shanghais musikkonservatorium. Detta blir inledningen av en fantastisk karriär som sångerska och ungdomsidol.
Döttrarnas rike är den verkliga historien om Namus liv, och den har nedtecknats av antropologiforskaren Christine Mathieu. Ofta beskrivs Moso-samhället som matriarkaliskt, men detta är inte korrekt. Däremot kan samhället sägas vara matrilinjärt i och med att arv går från mor till dotter. Den som är mer intresserad av en diskussion kring detta tema bör läsa författarens efterord, som kanske är den mest intressanta delen av hela boken.
Kvinnorna har en mycket stark ställning hos Moso-folket och döttrar värderas högre än söner. Stora familjer lever tillsammans, med en äldre kvinna som överhuvud. När flickorna blir kvinnor får de ett eget sovrum där de sover och tar emot sina älskare. En kvinna kan behålla sin älskare så länge hon vill. Denna sed kallas "sese", vilket brukar översättas med "vandrande äktenskap". Namu beskriver en bekymmersfri livsstil präglad av gemenskap och samarbete. De senaste åren har dock samhället förändrats och Moso tar nu alltmer efter omvärlden.
Det här var ju oerhört intressant. Jag tänker att det ska vara så svårt att vara kvinna i Kina, ettbarnspolitiken med mera, men i ett så enormt stort land måste det såklart finnas alla möjliga sätt att leva.
SvaraRaderaKina är ju ett så komplicerat land. Och just ettbarnspolitiken är mycket mer komplex än man kan tro. Det finns en bok som skildrar den från dess värsta sida "Bara en dotter" av Chi An (jag har inte klarat läsa den, men den står i min bokhylla). Här beskrivs hur man tvingar kvinnor till mycket sena aborter. Men samtidigt har jag träffat Kina-experter och kinesiska kvinnor som välkomnar ettbarnspolitiken. De beskriver att deras liv fått ett helt nytt värde då de nu inte längre bara tjänstgör som barnproducenter. Tidigare förväntades kvinnorna föda barn varje år.
SvaraRaderaIntressant att se flera sidor av Kina. Det är så lätt att bli endimensionell!
SvaraRaderaDet är ju logiskt förstås när du säger det, att kvinnor med bara ett barn har möjlighet att yrkesarbeta och göra andra val i livet. Få större frihet.
SvaraRaderaJag vet inte hur många flickor respektive pojkar som föds i Kina, men i ett samhälle där man väljer bort flickor och det blir färre kvinnor så blir kvinnans ställning inte stärkt av det, tvärtom, fick jag mig berättat av indiska kvinnor för flera år sen.
Jag tror att Kina står inför en framtida katastrof när man ser hur befolkningsstatistiken ser ut. Jag har inga siffror i huvudet, men vet att det kommer att saknas en oerhörd mängd kvinnor i framtiden. Och män som saknar möjlighet att gifta sig brukar blir kriminella, missbrukare o s v. Enda möjligheten att hålla dem i schack är väl att skicka ut dem i krig mot någon. Och nej, jag tror inte heller att kvinnans position stärks av att de blir allt färre. Dock har nu kinesiska myndigheter börjar inse problemet och familjer får ersättning för att behålla sina flickor.
SvaraRadera